Sambon vägrar skaffa hund

[Sel]

@ChillyQ Jag är fortfarande nyfiken på om sambon har levt med hund förut? I familjen eller ensam?

 

[stjarnhimmel]

Lite OT-
Jag tänker i den här diskussionen på mina vänner som inte vill ha barn. De beskriver bara en känsla av att inte vilja. Inte att det finns några stora anledningar.
Ofta kan folk och familj runt dom fråga varför de inte vill ha barn- är det pga karriär? Är det pga pengar? Det är som att de som väldigt gärna vill ha barn förväntar sig att de som inte vill ha barn ska komma med en bra anledning. Det räcker inte med "jag vill bara inte".
På samma sätt tänker jag att vi som älskar djur behöver respektera att någon "bara inte vill ha djur" .

Så ja... jättetrist situation för TS. Som nu hamnar i läget om hen ska förverkliga sin dröm om hund.

 

[ChillyQ]

@ChillyQ Jag är fortfarande nyfiken på om sambon har levt med hund förut? I familjen eller ensam?

Nej aldrig. Men hans syster m familj har haft hund i 12 år och den avgudar han och har passat innan vi blev sambos. En annan nära vän till honom hade hund fram tills för 2 år sedan, o den älskade han också.

 

[Red_Chili]

Han är borta 11 h om dagen. Utöver det har han fritidssysslor och hänger mkt (för mkt) framför datorn i ett eget rum. Jag är hemma-människa och trivs i mitt hem. Mina barn likaså. Jag har svårt att förlika mig med tanken att ALDRIG få min önskan uppfylld, att få ha en liten hund, pga en annan människa. Så just nu står jag i valet och kvalet att köpa en och så får han ta ställning till hur han vill göra. Han kommer se det som respektlöst och ta avstånd. Jag är övertygad om att detta kommer bli konflikter och frågan är om det är rätt mot en oskyldig hund som bara vill att alla ska älska den. Vid nåt tillfälle förra året då han också kläckte ur sig ”gör vad ni vill!!”, så kontrade han och sa ”men gör du det trots min protest, så kommer jag också göra något som jag vill!”. Jag frågade, ”vad är det du så gärna vill som jag nekar dig till??”, och ärligt talat så finns det INGET jag hindrar honom till att göra. Vill han raka av sig allt håret -do it. Om du mår bättre av det. Vill du iväg på en resa utan oss och träffa vänner? Do it!

När sover han egentligen? Och hur hinner ni ens umgås något?

 

[ChillyQ]

När sover han egentligen? Och hur hinner ni ens umgås något?

Inte mkt på vardagarna…

 

[Lillo]

Inte mkt på vardagarna…

Han skulle i princip inte ens märka av att ni hade hund då hunden kommer sova när han är hemma.
Förlåt men jag tycker mest din sambo är dum.
Låt honom skaffa sig en lägenhet om han vill det

 

[ChillyQ]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

 

[ChillyQ]

Han skulle i princip inte ens märka av att ni hade hund då hunden kommer sova när han är hemma.
Förlåt men jag tycker mest din sambo är dum.
Låt honom skaffa sig en lägenhet om han vill det

Dum är han absolut inte. Jag respekterar att han inte vill, men jag bara ÖNSKAR att han kunde ge med sig och se lyckan i det hos oss.

 

[Lillo]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

Köp en valp!
Gör det bara du kommer ångra dig annars.

 

[Lobelia]

Nej det händer irl precis hela tiden.

Och motsatsen händer också hela tiden, att folk fortsätter att ogilla hunden.

Det är inte rimligt att utgå från bästa tänkbara scenario är det enda möjliga.

 

[Red_Chili]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

Har du kommunicerat det här till honom så att han vet det? Om du har det: varför vill du bo ihop med en man som knappt är hemma och inte bryr sig om hur du mår och struntar i dina drömmar? (Att det handlar om annat kan jag inte tro på förrän han förklarar varför det tar emot så mycket med hund)

 

[Lillo]

Dum är han absolut inte. Jag respekterar att han inte vill, men jag bara ÖNSKAR att han kunde ge med sig och se lyckan i det hos oss.

Hade det varit min sambo hade jag tyckt han varit dum vi hindrar aldrig varandra ifrån att uppfylla drömmar.
Men respekterar du hans vilja före din egen får du glömma hunden nu då är ju inte mer med det.

 

[Fjordfrälst]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

Du får ursäkta om jag låter hård nu men för sjutton! Antingen fortsätter du leva och skippa din dröm och var "nöjd" (vilket du inte verkar vara) med livet eller så följer du din dröm och lever ditt liv som DU själv önskar! ❤.

 

[Sel]

Lite OT-
Jag tänker i den här diskussionen på mina vänner som inte vill ha barn. De beskriver bara en känsla av att inte vilja. Inte att det finns några stora anledningar.
Ofta kan folk och familj runt dom fråga varför de inte vill ha barn- är det pga karriär? Är det pga pengar? Det är som att de som väldigt gärna vill ha barn förväntar sig att de som inte vill ha barn ska komma med en bra anledning. Det räcker inte med "jag vill bara inte".
På samma sätt tänker jag att vi som älskar djur behöver respektera att någon "bara inte vill ha djur" .

Så ja... jättetrist situation för TS. Som nu hamnar i läget om hen ska förverkliga sin dröm om hund.

Fast det är ju samma sak där. Då blir man inte tillsammans med någon som redan innan ihopflytten uttrycker barnlängtan. Då är man inte rättvis.

 

[stjarnhimmel]

Fast det är ju samma sak där. Då blir man inte tillsammans med någon som redan innan ihopflytten uttrycker barnlängtan. Då är man inte rättvis.

Ja jag håller med. Men problemet är att vi vet ju inte vad som hänt i Ts relation. Vi vet ju bara TS sida. Så vi kan ju inte uttala oss om vad som hände där.
Det är ju det som är problematiskt med dessa trådar på buke. Det går ju inte att uttala sig tvärsäkert om vad som hänt.

Mellan raderna tolkar jag dig TS som att det inte känns så bra i relationen? Även med annat som inte rör hunden tex att ni inte ses så mkt, han spelar mkt etc. ?
Jag hade nog frågat mig själv om detta är en relation jag mår bra att vara i? Med eller utan hund.

 

[Nytant]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

Får jag fråga hur du tänkte kring att din partner aldrig samtyckt till att skaffa hund när du planerat och pratat med uppfödare med mera? Och att din partner inte vid någon tidpunkt varit delaktig i ditt planerande? Många skulle nog se det som planer man gör tillsammans som familj.

Jag tänker att du kanske kunde bli dagmatte eller hundrastare tillsammans med barnen. Hundägare som behöver pålitlig och kärleksfull avlastning finns det gott om.

Med risk för att upprepa mig tycker jag inte det är en bra väg att gå att skaffa hund och konfrontera din sambo med fakta och säga att det är upp till honom om han vill stanna eller gå. Jag tycker det är att bete sig väldigt illa mot sin partner. Jag skulle heller aldrig placera en hund i ett sådant hem. Om jag var du skulle jag föreslå särboende eller avsluta relationen snarare än att börja behandla min partner oschysst. Och jag tycker det är helt förståeligt och legitimt att avsluta en relation för att kunna skaffa hund när det betyder så mycket för dig! (Det är alltid legitimt att göra slut av vilken anledning som helst.)

 

[Sasse]

Samtidigt, om han knappt är hemma, inte ska betala för, träna etc hunden så förstår jag inte varför han ska bestämma hund när alla andra som är engagerade vill ha en liten hund av flera vettiga anledningar. Det har ju även tagits upp att det finns rädsla för att det förstörs golv och skitas ner och svårt att hitta hundvakt. Då makes det ännu mindre sense att skaffa en större hund.

Visst kan jag förstå om man har önskemål av vissa anledningar (typ, man gillar inte päls överallt, vill inte ha dregel i taket, vill kunna ta med hunden hyfsat enkelt, vill inte ha en för sjuk/ömtålig hund. Men för att man har fördomar över att de är bjäbbiga? En mentalt stabil chihuahua eller annan liten hund kommer inte skälla på allt och alla. Så det är väl där man får vara noggrann istället.

Jag skummade mest tråden igår och missade att han gett anledningar till varför han inte vill ha hund. Men jag håller med, jag förstår inte varför han säger tvärnej när han inte behöver ansvara för hunden, inte betala för den, osv. Jag förstår absolut att alla påverkas som bor i hemmet, men att säga tvärnej på det sätt som TS sambo har gjort och dessutom vägra prata om det skaver.

Särboskap kan ju vara ett alternativ, om TS ens vill leva med någon som har ett sådant "diskussionssätt" att hota med att relationen tar slut om han inte får som han vill, och dessutom att anklaga henne för att vara respektlös, något som han själv inte är för fem öre.

 

[Fruentimber]

Har ända sedan förra sommaren börjat följa hundkonton. Googlar och letar fakta. Vill lära mig mer. Kollar på hundvideos på youtube och drömmer mig bort om hur det hade känts att ha en egen här hemma. Gå promenader, ta valpkurser, dottern som är helt galen i hundar och tar varje chans att få leka och gosa med en hund vart vi än befinner oss… när vi är på Dollarstore så sneglar jag alltid bort på hundgrejorna men blir ledsen i hjärtat och kan knappt kolla dit för att drömmen antagligen inte blir av. Jag kan inte tänka på något annat. Har t.om ansökt om att få extra semesterdagar detta året för att hänge mig en valp på heltid. Och om det innebär att jag får avstå från att ligga på stranden i flera h denna sommaren, så är det värt det. Så viktigt är det inte för mig. Då lägger jag hellre tiden i trädgården och leker och busar med valpen. Jag är så besviken och ledsen. Om han bara hade kunnat förstå lyckan och glädjen i det. Jag förlorade en närstående detta året och hamnat i en depression. Jag vet att en hund hade kunnat ge mig livsglädje tillbaka och få mig att tänka på annat. Detta är ingen ny idé jag har fått för mig. Detta har jag längtat efter i hela mitt liv och framför allt sedan min syster skaffade två små hundar. Jag älskade att hälsa på henne för att få träffa de små liven. Den ena hunden var så fäst vid mig och skulle alltid upp i knäet. Mina barn är duktiga med djur. De har ett genuint intresse för levande varelser och jag är övertygad om att det hade gjort dem gott.

Livet är kort. Köp valpen.

 

[Nytant]

Livet är kort. Köp valpen.

Livet är kort. Gör slut. Köp valpen. (Skaffa ny sambo som vill leva med hund, om det känns intressant.)

 

[Hedinn]

Jag har hört bekanta som haft lite liknande diskussion och där den ena parten utryckte något i stil med "men jag trodde inte det var aktuellt på riktigt att du ville flytta utomlands. Utan jag trodde du bara drömde och att det inte skulle bli verklighet av det." Medan den andra personen blev irriterad och kunde inte förstå att partnern inte lyssnat och förstått.

Men oj, va? Hur kan man ens tänka så, att någons drömmar bara är drömmar den aldrig vill göra verklighet om tillfälle ges?
Då förstår jag partners irritation, för då har den ju inte lyssnat på riktigt utan bara antagit, utifrån sig själv antar jag.