Samarbete vid separation - vi är som hund och katt...

[TinyWiny]

Jag lider verkligen med dig och obehagliga flashbacks kommer upp till ytan efter min egen separation ifrån mina barns pappa för snart 22 år sedan...

Mina råd till dig är:

Skaffa dig en samtalskontakt. En kurator, psykolog, diakon/diakonissa inom svenska kyrkan (du behöver inte dela svenska kyrkans trosuppfattning, det kan vara väldigt givande iallafall. Dessutom är det gratis.) eller vad som helst men någonstans där du är i fokus och där du kan få ur dig all din ilska, sorg, frustration och alla andra känslor som rörs upp inom dig. Någon vettig människa att prata med som kan vara ditt bollplank och som har tystnadsplikt och är professionell. Vänner i all ära men tyvärr kan vänner svika förtroenden och just nu behöver du någon som du kan lita på i alla väder och som du kan berätta om dina allra innersta känslor och tankar för.

Sköt all kommunikation med honom skriftligt och svara inte förren tidigast dagen efter han har skrivit till dig. Om du svarar genast så svarar du i affekt och låter honom spela på dina känslor. Ge honom inte det övertaget utan lugna ner dig först och svara sakligt. Bry dig inte om hans försök till att fortsätta manipulera dig. Det är jättesvårt, jag vet det men genom att aldrig svara direkt så ger du iallafall dig själv en ärlig chans.

Ligg på försäkringskassan så att du får underhållet för barnen utbetalt omgående. Han kommer aldrig betala frivilligt så vad väntar de på?

Om han vill skypa med barnen så får han fixa den utrustning som behövs. Du tillhandahåller telefonkontakt och då enbart med barnen. Du lämnar över telefonen direkt till barnen eftersom du sköter all kommunikation med honom skriftligt. Är han onykter eller otrevlig så lägg bara på och svara inte om han ringer igen. Han måste inse att han måste sköta sig i sin kontakt med barnen.

Ge förslag på schema. Vänta inte på att han ska komma med förslag utan skriv ihop något som passar er och sedan får han komma med synpunkter.

Skaffa en avlastningsfamilj om du känner att du behöver det. Du behöver tid att bara vara för dig själv och läka och du blir en bättre förälder när ni har fått vara ifrån varandra lite och du har fått chansen att hämta nya krafter. Ni behöver alla kontinuitet och du måste kunna planera ditt liv. Kan inte barnens pappa ge ordentliga besked så ordnar du avlastningen själv.

Fungerar inte umgänget om ett halvår så kontakta en jurist för gratis rådgivning. Det kan räcka att en advokat skriver ihop ett brev med ett schema i för att han ska fatta att det är allvar. Om inte så får du gå vidare till rätten. Kolla noga upp vad din hemförsäkring täcker för rättegångskostnader och dylikt. Prata också med socialen vad de ev. kan hjälpa till med om du fortfarande har kontakt med dem.
Visar han ingen som helst vilja att samarbeta så ansök om enskild vårdnad. Det kommer underlätta något enormt för dig i framtiden och borde inte vara särskilt svårt att få om han ideligen bevisar att han inte varken vill eller kan samarbeta. Eftersom detta kommer vara aktuellt först om något år och du då har gått hos din samtalskontakt under den tiden så kommer du vara starkare och orka genomföra det hela. Bara att du slutar låta honom manipulera dig kommer ge dig massor med energi till viktigare saker.

Se inte ert uppbrott som ett misslyckande. Se vad du faktiskt har fått ut av förhållandet. Du har fått dina underbara barn och vad vore livet utan dem? Dessutom har ju förhållandet också varit bra en gång i tiden för annars hade du ju inte haft barn ihop med honom. Se det istället för att se det som ett misslyckande. Människor utvecklas åt olika håll och ibland går det inte att fortsätta att leva ihop. Det är inget att gräma sig över utan sörj och gå vidare i ditt liv med högburet huvud.

Se dig och dina barn som en hel familj. Ni är inte halva eller saknar något. Du och dina barn är en hel familj och ni är den finaste familjen som finns. Fira alla högtider så som du och barnen vill fira dem. Strunta i hur du/ni gjorde förut. Skapa era egna traditioner.

Till sist vill jag säga att det är starkt gjort av dig att lämna ett destruktivt förhållande. Dina barn kommer tacka dig en dag för att de slapp växa upp i en trasig familj där inga pengar fanns och där alkohol och bråk var vardag. Du kommer att fixa detta galant!

Pepp energi och varma kramar!

 

[Javan]

Men LÅT han söka om enskild vårdnad det är inget hot det är ett skämt. Om du tror att DU skulle få svårt att få enskild vårdnad varför skulle de ge honom det? Han har ju inte ens tagit hand om sina barn och vill inte träffa dem? Säg bara när han "hotar" varsågod! Det är ett hot för att du låter det bli ett hot.

Svara INTE i telefonen utan hänvisa till skriftlig kommunikation och säg att han är välkommen att ringa XX tid på XX-dag och då får barnen svara om det är hans nummer. Låt han inte ta mer energi än han absolut måste ni kommer inte kunna kommunicera för han vill INTE han använder dig som sin personliga slaskhink att avreagera sig på. Låt han inte göra det genom att inte bjuda in till något gå inte i diskussion på något vis. Svara så kortfattat som möjligt. Han har INTE rätt att diktera ditt liv hur det ska fungera, jag hoppas att du inte har hållit barnen hemma från förskola för att han eventuellt ska ringa? Han försöker bara styra dig det handlar enbart om det, han kommer aldrig få enskild vårdnad så låt han hota om han vill hotar han för mycket polisanmäl. Spela in mobilsamtal om du nödvändigtvis måste svara ha allt dokumenterat.

Han betalar inte underhåll han kan inte berätta när han ska umgås med sina egna barn planera utifrån att han inte finns och ansök om stödfamilj etc.

Tycker så synd om dig men det hjälper inte tyvärr hoppas du hittar en plan för att fungera med detta icke-fungerade pappaliknande karl.

 

[Scata]

Har inga goda råd att komma med, men jag skickar en STOR styrke-KRAM.

Och du - du är jätteduktig och jättestark som har tagit detta steg, glöm inte det!!

 

[Javan]

Men LÅT han söka om enskild vårdnad det är inget hot det är ett skämt. Om du tror att DU skulle få svårt att få enskild vårdnad varför skulle de ge honom det? Han har ju inte ens tagit hand om sina barn och vill inte träffa dem? Säg bara när han "hotar" varsågod! Det är ett hot för att du låter det bli ett hot.

Svara INTE i telefonen utan hänvisa till skriftlig kommunikation och säg att han är välkommen att ringa XX tid på XX-dag och då får barnen svara om det är hans nummer. Låt han inte ta mer energi än han absolut måste ni kommer inte kunna kommunicera för han vill INTE han använder dig som sin personliga slaskhink att avreagera sig på. Låt han inte göra det genom att inte bjuda in till något gå inte i diskussion på något vis. Svara så kortfattat som möjligt. Han har INTE rätt att diktera ditt liv hur det ska fungera, jag hoppas att du inte har hållit barnen hemma från förskola för att han eventuellt ska ringa? Han försöker bara styra dig det handlar enbart om det, han kommer aldrig få enskild vårdnad så låt han hota om han vill hotar han för mycket polisanmäl. Spela in mobilsamtal om du nödvändigtvis måste svara ha allt dokumenterat.

Han betalar inte underhåll han kan inte berätta när han ska umgås med sina egna barn planera utifrån att han inte finns och ansök om stödfamilj etc. Ansök igen från försäkringskassan och säg att du går på knäna. Han betalar INTE och du behöver pengarna.

Tycker så synd om dig men det hjälper inte tyvärr hoppas du hittar en plan för att fungera med detta icke-fungerade pappaliknande karl. TinyWinys förslag om samtalskontakt låter lysande någon att prata/gråta hos.

Hur långt bort bor han och vem flyttade?

 

[Meggan]

Hade också en stökig skilsmässa för 9 år sen. Små barn och jäkligt osams inte sansad el smidig på ngt vis. Det tog nog två år innan vi kunde samarbeta idag är det så som man vill att det ska vara, vi pratar dagligen gör saker ihop och är sams om det mesta något jag då inte trodde skulle vara möjligt, förhoppningsvis kan ni också komma dit med tiden. Tills dess ta hand om dig och ta hjälp. Stor kram

 

[Minlillatos]

Jag lider verkligen med dig och obehagliga flashbacks kommer upp till ytan efter min egen separation ifrån mina barns pappa för snart 22 år sedan...

Mina råd till dig är:

Skaffa dig en samtalskontakt. En kurator, psykolog, diakon/diakonissa inom svenska kyrkan (du behöver inte dela svenska kyrkans trosuppfattning, det kan vara väldigt givande iallafall. Dessutom är det gratis.) eller vad som helst men någonstans där du är i fokus och där du kan få ur dig all din ilska, sorg, frustration och alla andra känslor som rörs upp inom dig. Någon vettig människa att prata med som kan vara ditt bollplank och som har tystnadsplikt och är professionell. Vänner i all ära men tyvärr kan vänner svika förtroenden och just nu behöver du någon som du kan lita på i alla väder och som du kan berätta om dina allra innersta känslor och tankar för.
Jag har aldrig varit den som vill sitta och prata med okända människor och nu kan jag nog inte prata om situationen utan att bryta ihop... Det är bättre nu än i somras då jag behövde ha ångestdämpande medel för att klara nätterna, nu har ekonomin någorlunda börjat styra upp sig och det har varit som ett ok över mina axlar så nu mår jag relativt bra, men att det blivit så här, för barnens skull, gör att jag inte kan prata om det. Min ventilkanal har varit facebook, gjorde en ny där jag bara har ett 50-tal, relativt nära, vänner där ingen har någon connection med honom. Har pratat en del med min sociala handläggare också. Det har hjälpt...

Sköt all kommunikation med honom skriftligt och svara inte förren tidigast dagen efter han har skrivit till dig. Om du svarar genast så svarar du i affekt och låter honom spela på dina känslor. Ge honom inte det övertaget utan lugna ner dig först och svara sakligt. Bry dig inte om hans försök till att fortsätta manipulera dig. Det är jättesvårt, jag vet det men genom att aldrig svara direkt så ger du iallafall dig själv en ärlig chans.
Bra tips att svara dagen efter. Han svarar dock inte på mina mail att det ska vara skriftligt och blir skitförbannad och hävdar att jag håller barnen ifrån honom när jag inte ringer upp när han kräver det.

Ligg på försäkringskassan så att du får underhållet för barnen utbetalt omgående. Han kommer aldrig betala frivilligt så vad väntar de på?
Att han ska missköta sig :-P

Om han vill skypa med barnen så får han fixa den utrustning som behövs. Du tillhandahåller telefonkontakt och då enbart med barnen. Du lämnar över telefonen direkt till barnen eftersom du sköter all kommunikation med honom skriftligt. Är han onykter eller otrevlig så lägg bara på och svara inte om han ringer igen. Han måste inse att han måste sköta sig i sin kontakt med barnen.
Han ringer aldrig när han är onykter, dels är han nog för smart för det och dels har han nog andra vänner som festar med honom i närheten och då har han fullt upp att umgås med dessa.

Ge förslag på schema. Vänta inte på att han ska komma med förslag utan skriv ihop något som passar er och sedan får han komma med synpunkter.
Gjort ett förslag på schema, lät väl ok tyckte han, sedan har han inte skickat tillbaka det. Men ja, jag ska göra ett igen om det inte kommer in den här veckan från honom. Sagt att jag vill ha ett innan han ska ha barnen nästa gång och då för ett bra tag framöver. Jag är som sagt helt öppen för förslag både vad gäller dagar och så, men jag vill ha det planerat. Barnen är ju så små än så jag tycker han ska ta chansen att ta ut sina föräldradagar och ha de lite längre, än så länge så har han inte tagit en enda genom åren, mina är ju slut nu, känns som ett slag i ansiktet att han troligen inte kommer att ta ut en enda och jag, som egentligen behöver dem, inte kan ta dem :-P.

Skaffa en avlastningsfamilj om du känner att du behöver det. Du behöver tid att bara vara för dig själv och läka och du blir en bättre förälder när ni har fått vara ifrån varandra lite och du har fått chansen att hämta nya krafter. Ni behöver alla kontinuitet och du måste kunna planera ditt liv. Kan inte barnens pappa ge ordentliga besked så ordnar du avlastningen själv.
Socialen vill veta när pappan tänkt ta barnen innan de ger godkännande med avlastning till mig. Han fördröjer liksom deras beslut också och har han barnen fyra-fem dagar i månaden behöver jag ju egentligen ingen avlastningsfamilj.

Fungerar inte umgänget om ett halvår så kontakta en jurist för gratis rådgivning. Det kan räcka att en advokat skriver ihop ett brev med ett schema i för att han ska fatta att det är allvar. Om inte så får du gå vidare till rätten. Kolla noga upp vad din hemförsäkring täcker för rättegångskostnader och dylikt. Prata också med socialen vad de ev. kan hjälpa till med om du fortfarande har kontakt med dem.
Visar han ingen som helst vilja att samarbeta så ansök om enskild vårdnad. Det kommer underlätta något enormt för dig i framtiden och borde inte vara särskilt svårt att få om han ideligen bevisar att han inte varken vill eller kan samarbeta. Eftersom detta kommer vara aktuellt först om något år och du då har gått hos din samtalskontakt under den tiden så kommer du vara starkare och orka genomföra det hela. Bara att du slutar låta honom manipulera dig kommer ge dig massor med energi till viktigare saker.
Jag ska göra det. Ska skita i att svara i telefonen härdanefter utöver de tider jag har sagt. Fast han vänder ju det emot mig - att det är JAG som inte vill samarbeta för att jag inte vill svara i telefonen. Men varför skulle jag? Det tar bara energi och slutar ALLTID med bråk.

Se inte ert uppbrott som ett misslyckande. Se vad du faktiskt har fått ut av förhållandet. Du har fått dina underbara barn och vad vore livet utan dem? Dessutom har ju förhållandet också varit bra en gång i tiden för annars hade du ju inte haft barn ihop med honom. Se det istället för att se det som ett misslyckande. Människor utvecklas åt olika håll och ibland går det inte att fortsätta att leva ihop. Det är inget att gräma sig över utan sörj och gå vidare i ditt liv med högburet huvud.
Faktum är att vi nog inte skulle ha skaffat barn ihop ;-). Man lever ju dock i villfarelsen att människan ska växa upp och lämna sitt beteende bakom sig, det är naturligtvis mer som ligger bakom. Barnen är dock två busiga och mysiga ungar så jag är ändå förstås jätteglad att vi skaffade dem. Men nej, vi borde gått skilda vägar redan ett år efter vi träffades. Egentligen.

Se dig och dina barn som en hel familj. Ni är inte halva eller saknar något. Du och dina barn är en hel familj och ni är den finaste familjen som finns. Fira alla högtider så som du och barnen vill fira dem. Strunta i hur du/ni gjorde förut. Skapa era egna traditioner.
Jag är helt säker på att vi får det bättre nu faktiskt. Vi hade inga traditioner innan. Både jag och han är väldigt spontana och det har nog gjort mycket att det varit som det varit... Dock var jag inte det innan jag träffade honom, och jag är på god väg att hitta tillbaka till den människa jag var då. Tack och lov.

Till sist vill jag säga att det är starkt gjort av dig att lämna ett destruktivt förhållande. Dina barn kommer tacka dig en dag för att de slapp växa upp i en trasig familj där inga pengar fanns och där alkohol och bråk var vardag. Du kommer att fixa detta galant!
Tack
Pepp energi och varma kramar!

*tio tecken (behövs det fortfarande?)

 

[Minlillatos]

Men LÅT han söka om enskild vårdnad det är inget hot det är ett skämt. Om du tror att DU skulle få svårt att få enskild vårdnad varför skulle de ge honom det? Han har ju inte ens tagit hand om sina barn och vill inte träffa dem? Säg bara när han "hotar" varsågod! Det är ett hot för att du låter det bli ett hot.

Svara INTE i telefonen utan hänvisa till skriftlig kommunikation och säg att han är välkommen att ringa XX tid på XX-dag och då får barnen svara om det är hans nummer. Låt han inte ta mer energi än han absolut måste ni kommer inte kunna kommunicera för han vill INTE han använder dig som sin personliga slaskhink att avreagera sig på. Låt han inte göra det genom att inte bjuda in till något gå inte i diskussion på något vis. Svara så kortfattat som möjligt. Han har INTE rätt att diktera ditt liv hur det ska fungera, jag hoppas att du inte har hållit barnen hemma från förskola för att han eventuellt ska ringa? Han försöker bara styra dig det handlar enbart om det, han kommer aldrig få enskild vårdnad så låt han hota om han vill hotar han för mycket polisanmäl. Spela in mobilsamtal om du nödvändigtvis måste svara ha allt dokumenterat.

Han betalar inte underhåll han kan inte berätta när han ska umgås med sina egna barn planera utifrån att han inte finns och ansök om stödfamilj etc.

Tycker så synd om dig men det hjälper inte tyvärr hoppas du hittar en plan för att fungera med detta icke-fungerade pappaliknande karl.

Jag ska försöka göra det nu, dock är det ju så att planering utan honom inte riktigt fungerar med myndigheter och instanser eftersom de avvaktar vad han gör...

 

[Keb71]

Jag har varit hos jurist, ni har kanske rätt i att det behövs krafttag, man vill ju gärna slippa det. Även juristen anser att allt ska vara skriftligt. Dels för att vi faktiskt inte KAN prata med varandra utan att skrika i telefonen (vi kunde inte prata med varandra heller i förhållandet, jag föreslog terapi ett par gånger men det blev inget av), och dels för att även han vet att finns det skriftligt så finns det på pränt, han är inte dum (därav ringer han heller aldrig när han är full). Har skickat ett nytt mail till honom där jag skrev att han får hålla det skriftligt då han ringde för en halvtimme sedan, inte fått svar på det, han har dessutom blockat mig från facebook och blockat min skype när jag försökte skicka inbjudningar till en av barnens sammankomster, tänkte att hans släkt kunde få veta om det i alla fall oavsett om det är så infekterat som det är, då har i alla fall JAG bjudit till.
...

Vad säger juristen då?
Hur tycker denne att ni ska gå vidare med ärendet?

 

[ameo]

En spontan fundering bara.
Hur illa är det med alkoholkonsumtionen? Är det risk för att barnen far illa när de träffar sin pappa?

 

[Minlillatos]

Vad säger juristen då?
Hur tycker denne att ni ska gå vidare med ärendet?

Avvakta tills han gör bort sig själv och sedan slå tillbaka med allt samlat i en vårdnadstvist. Typ. Jag hoppas ju att det inte går dit. Jag vill ju bara ha ett lugnt liv men har kämpat hela sommaren för att han överhuvudtaget ska bry sig om barnen. Grejen är - han säger en sak till mig i telefonen, det är ofta hot och grejer som han vet slår tillbaka på mig (till exempel det här velandet med att han ska söka egen vårdnad för att jag är psykiskt sjuk, att han inte vill ha barnen, att han tänker knulla brudar istället etc han vet att det blir slag i ansiktet och att det berör mig och han tar varje tillfälle i akt att trycka ner mig och att visa att det minsann är hans regler och på hans villkor det här ska vara) sedan låter det helt annat mot de som har kontakt med honom, då spelar han på att det är jag som inte tillåter honom kontakt med barnen etc vilket bara är rent skitsnack men han kan sälja is till en eskimå om det är så så det förvånar mig inte att de tror på honom och jag orkar faktiskt inte bry mig. Hur som helst, jag har nu, återigen bett om ett schema, svarade inte i telefonen idag och tänker inte ta kontakt i telefon igen om det inte handlar om att någon av barnen ligger döende typ. Har skickat ett mail häromdagen där jag skriver att allt får gå skriftligt hädanefter, han har ju redan sagt förut att han inte vill att jag ska ta kontakt med honom via telefon men då ska ju det gälla honom också. Tror hur som helst det är bäst för båda två att allt sker skriftligt eftersom det alltid slutar med tjafs och bråk och hårda och väldigt fula ord när vi pratar i telefon. Nåväl, han får väl veckan ut på sig att lämna ett ordentligt schema.

 

[Minlillatos]

En spontan fundering bara.
Hur illa är det med alkoholkonsumtionen? Är det risk för att barnen far illa när de träffar sin pappa?

Han har aldrig behövt ta hand om barnen själv och lär inte göra det de dagarna det gäller (farmor och farfar finns väldigt nära). Han hävdar ju själv att han dricker på grund av mig och kan sluta när som helst så då är det väl bra så då

 

[Minlillatos]

Nu tänker jag väcka liv i det här för jag blir så frustrerad. Har satt telefontider till helgen. Idag ringde han pratade lite med barnen och sedan tog jag över två minuter. Förklarade den bittra sanningen att om inte jag får in pengar till i veckan från hans underhåll har jag ingen möjlighet att köra barnen och hämta dem nu när han ska ha dem utan han måste lösa det själv eftersom han strular med pengarna... "Jag har ingen möjlighet att hitta någon som kan köra mig för att hämta dem" säger han. "Ja då vet du alltså inte ens om du kan komma?`" frågade jag. "Nä det bästa är ju att du som har körkort kör dem". "Skämtar du eller? Du betalar inte ens underhåll och du menar att jag ska köra båda vägarna?" Och ja, det menade han ju. Enligt han är det inte hans problem att jag inte fått underhållet från fk. Enligt han har han redan betalt det till FK så att de är sena i utbetalningen till mig får jag ta det med dem (det tror jag vad jag vill på för övrigt). Hur som helst, ungefär här, när jag sa tvärnej, började han skrika. Jag lade på luren den här gången faktiskt. Efteråt får jag sms från honom att ALLT SKA TAS VIA TELEFON annars ansöker han om ensam vårdnad (igen). Och tar jag inte det i telefon med honom så ska vi inte ha någon telefonkontakt alls. Jag skriver lugnt tillbaka att det är skriftligt via mail som gäller för dessa saker, att jag vill ha schema i min hand och att jag innan det har kommit igång med underhåll och ett schema finns inte är ett dugg intresserad att lämna barnen med tanke på hur han hotar och har sig. Fick tillbaka att jag får köra över halva vägen och han betalar bensinpengar först. Det kan jag i och för sig köpa. Samtidigt som det inte känns bra att köra barnen under de förutsättningarna och det känns fortfarande som att det är hans villkor som gäller.

Jag blir så jädra frustrerad och ledsen över allt det här. Men jag lade i alla fall på luren nu utan att höja rösten tillbaka till honom

 

[Monstermom]

Nu tänker jag väcka liv i det här för jag blir så frustrerad. Har satt telefontider till helgen. Idag ringde han pratade lite med barnen och sedan tog jag över två minuter. Förklarade den bittra sanningen att om inte jag får in pengar till i veckan från hans underhåll har jag ingen möjlighet att köra barnen och hämta dem nu när han ska ha dem utan han måste lösa det själv eftersom han strular med pengarna... "Jag har ingen möjlighet att hitta någon som kan köra mig för att hämta dem" säger han. "Ja då vet du alltså inte ens om du kan komma?`" frågade jag. "Nä det bästa är ju att du som har körkort kör dem". "Skämtar du eller? Du betalar inte ens underhåll och du menar att jag ska köra båda vägarna?" Och ja, det menade han ju. Enligt han är det inte hans problem att jag inte fått underhållet från fk. Enligt han har han redan betalt det till FK så att de är sena i utbetalningen till mig får jag ta det med dem (det tror jag vad jag vill på för övrigt). Hur som helst, ungefär här, när jag sa tvärnej, började han skrika. Jag lade på luren den här gången faktiskt. Efteråt får jag sms från honom att ALLT SKA TAS VIA TELEFON annars ansöker han om ensam vårdnad (igen). Och tar jag inte det i telefon med honom så ska vi inte ha någon telefonkontakt alls. Jag skriver lugnt tillbaka att det är skriftligt via mail som gäller för dessa saker, att jag vill ha schema i min hand och att jag innan det har kommit igång med underhåll och ett schema finns inte är ett dugg intresserad att lämna barnen med tanke på hur han hotar och har sig. Fick tillbaka att jag får köra över halva vägen och han betalar bensinpengar först. Det kan jag i och för sig köpa. Samtidigt som det inte känns bra att köra barnen under de förutsättningarna och det känns fortfarande som att det är hans villkor som gäller.

Jag blir så jädra frustrerad och ledsen över allt det här. Men jag lade i alla fall på luren nu utan att höja rösten tillbaka till honom

Jättebra första steg! Du la på!

Kom ihåg att han äger varken dig eller barnen. Han kan inte ge några order.

 

[Minlillatos]

Jättebra första steg! Du la på!

Kom ihåg att han äger varken dig eller barnen. Han kan inte ge några order.

Sant. Är dock livrädd att han ska behålla barnen där nere. Jag menar om han sätter in pengar för ena resan så kanske han skiter i att köra tillbaka dem. Min ekonomi kommer ju troligen inte att se bättre ut på söndag kväll...

 

[ajdidodii]

Samtidigt som det inte känns bra att köra barnen under de förutsättningarna och det känns fortfarande som att det är hans villkor som gäller.

Det är inte alls hans villkor som gäller. Du stod på dig och han tvingades att acceptera det! Han tyckte att du skulle köra barnen hela vägen dit och hem, men du sa att det inte gick. Nu säger han att du ska köra barnen halva vägen. Han sa att du ska stå för "kalaset", du sa att det inte gick. Nu säger han att han ska betala bensinen. Tror du att han gör det för att han får som han vill? Han ger efter för att du står på dig!
Jag förstår att det inte känns bra alls att lämna barnen till honom när han beter sig som han gör, varken i mage, huvud eller hjärta. Men hämta hem barnen det kommer du kunna göra, om det så ska vara genom en bukeinsamling till bensinpengar.
You go girl! Jag tar det igen:

 

[TinyWiny]

Nu tänker jag väcka liv i det här för jag blir så frustrerad. Har satt telefontider till helgen. Idag ringde han pratade lite med barnen och sedan tog jag över två minuter. Förklarade den bittra sanningen att om inte jag får in pengar till i veckan från hans underhåll har jag ingen möjlighet att köra barnen och hämta dem nu när han ska ha dem utan han måste lösa det själv eftersom han strular med pengarna... "Jag har ingen möjlighet att hitta någon som kan köra mig för att hämta dem" säger han. "Ja då vet du alltså inte ens om du kan komma?`" frågade jag. "Nä det bästa är ju att du som har körkort kör dem". "Skämtar du eller? Du betalar inte ens underhåll och du menar att jag ska köra båda vägarna?" Och ja, det menade han ju. Enligt han är det inte hans problem att jag inte fått underhållet från fk. Enligt han har han redan betalt det till FK så att de är sena i utbetalningen till mig får jag ta det med dem (det tror jag vad jag vill på för övrigt). Hur som helst, ungefär här, när jag sa tvärnej, började han skrika. Jag lade på luren den här gången faktiskt. Efteråt får jag sms från honom att ALLT SKA TAS VIA TELEFON annars ansöker han om ensam vårdnad (igen). Och tar jag inte det i telefon med honom så ska vi inte ha någon telefonkontakt alls. Jag skriver lugnt tillbaka att det är skriftligt via mail som gäller för dessa saker, att jag vill ha schema i min hand och att jag innan det har kommit igång med underhåll och ett schema finns inte är ett dugg intresserad att lämna barnen med tanke på hur han hotar och har sig. Fick tillbaka att jag får köra över halva vägen och han betalar bensinpengar först. Det kan jag i och för sig köpa. Samtidigt som det inte känns bra att köra barnen under de förutsättningarna och det känns fortfarande som att det är hans villkor som gäller.

Jag blir så jädra frustrerad och ledsen över allt det här. Men jag lade i alla fall på luren nu utan att höja rösten tillbaka till honom

Jag förstår verkligen att det här är jättejobbigt men på samma gång så ska du berömma dig själv. Du la på! Du sa inget dumt utan la på istället! Du visade för honom att det inte är någon bra ide att gapa och skrika på dig för det ställer du inte upp och lyssnar på iallafall. Du ska också berömma dig själv för att du skrev lugnt och sansat till honom istället för att låta honom få igång dig och göra dig arg så att det märks i vad du skriver.

Du väljer helt och hållet själv om du vill köra barnen för bensinpengar. Det är ju faktiskt mer än bensin som kostar för dig om du ska köra dem och din tid är ju också värdefull. Det är inget fel i att be att han faktiskt betalar vad det kostar om han nu inte kan hämta dem själv.

Nu är du på rätt väg! Gråt en stund och samla sedan ihop dig, krama dina barn och försök strunta i honom.

Kramar om.

 

[TinyWiny]

Men hämta hem barnen det kommer du kunna göra, om det så ska vara genom en bukeinsamling till bensinpengar.
You go girl! Jag tar det igen:

Ja få hem barnen kommer du att få. Som sagt, bukeinsamlingar har gjorts förr och det kan vi göra igen om det skulle behövas

 

[martha]

Men Kram Kram Kram
/Du vet vem jag är och vilket jävla ärkesvin till karl säger jag bara ...........

 

[honung]

Det där låter som typ en repris på hur min separation gick till...

Våra barn var liiite äldre, de var 8 & 11 då. Jag hade just börjat plugga, och han var hyggligt bra betald. Och jag och faderskapet kunde inte kommunicera alls. Han vägrade betala underhåll, krävde mig på pengar (fast han visst mycket väl att jag inga hade), han hotade med vårdnadstvist och vi var på samtal hos kommunen...är det socialtjänsten? Jag kommer inte ihåg, det handlade om separationen, om barnen och att vi skulle kommunicera för att komma överens. Och det var tvärkört. Han lämnade lokalen och den som höll i vårt samtal satt och gapade och sa till mig att skaffa en advokat.
En advo-kostarpengar-kat? "Du får de på hemförsäkringen" sa hon.

Jag gick hem och bölade och skrev en tråd här på buke och jag fick hur mycket bra tips och råd och stöttning som helst. Men jag fick inte bara sånt här, jag fick mycket konstruktiva tips och råd här. Jag fick också till mig att det inte bara är ens fel att två träter och att jag faktiskt skulle hålla hakan uppe, vara den VUXNA i konflikten och faktiskt visa mig vara den som ville lösa allt för allas bästa - det var det bästa råd jag någonsin kunnat få.

Jag kontaktade en advokat, som tog hand om alla praktiska detaljer med försäkringsbolaget, jag fick ett antal timmars juridisk hjälp och advokaten sa att det här fixar vi, det är lugnt! Och det gjorde hon! Hon tog kontakt med min ex-sambo, som också skaffade sig en advokat. All vår kommunikation gick genom dessa advokater, och vi gjorde ett umgänges-schema för barnen. Det innebar att barnen bodde hos mig i huvudsak, och nästan, nästan men ändå inte - lika mycket hos sin pappa. Jag pluggade på distans och var hemma mycket, han jobbade heltid och en hel del till, det var helt enkelt lämpligast att barnen bodde mer hos mig. Det innebar att han blev underhålls-skyldig och utan de pengarna hade jag ALDRIG rott runt det. Det schemat vi kom överens om, innebar att barnen bodde hos mig 17-18 nätter i månaden. Och det är fortfarande än idag det schema vi använder, yngsta dottern är 17 år idag...Det är ett flytande schema som rullar på som innebär att vi har barnen ganska jämt fördelat eftersom vi splittar på helgerna också. Vill du ha vårt schema som exempel så hör av dig via pm.

Mina barns farföräldrar vände mig ryggen också. Det var alltså han som hade träffat en annan kvinna men det var MITT fel för hade jag varit annorlunda hade inte han sökt upp annan kvinna. Svärföräldrar-logik sa min advokat, det var inte första gången hon hört den.

Mitt råd är; skaffa advokat, var den vuxna som löser konflikten och ha alltid, alltid, alltid barnens bästa högst upp på agendan. Även om det svider för dig. Det ger payoff vartefter. Och tala aldrig någonsin illa om barnens far (eller hans föräldrar) inför barnen.

 

[Texaz]

Nu tänker jag väcka liv i det här för jag blir så frustrerad. Har satt telefontider till helgen. Idag ringde han pratade lite med barnen och sedan tog jag över två minuter. Förklarade den bittra sanningen att om inte jag får in pengar till i veckan från hans underhåll har jag ingen möjlighet att köra barnen och hämta dem nu när han ska ha dem utan han måste lösa det själv eftersom han strular med pengarna... "Jag har ingen möjlighet att hitta någon som kan köra mig för att hämta dem" säger han. "Ja då vet du alltså inte ens om du kan komma?`" frågade jag. "Nä det bästa är ju att du som har körkort kör dem". "Skämtar du eller? Du betalar inte ens underhåll och du menar att jag ska köra båda vägarna?" Och ja, det menade han ju. Enligt han är det inte hans problem att jag inte fått underhållet från fk. Enligt han har han redan betalt det till FK så att de är sena i utbetalningen till mig får jag ta det med dem (det tror jag vad jag vill på för övrigt). Hur som helst, ungefär här, när jag sa tvärnej, började han skrika. Jag lade på luren den här gången faktiskt. Efteråt får jag sms från honom att ALLT SKA TAS VIA TELEFON annars ansöker han om ensam vårdnad (igen). Och tar jag inte det i telefon med honom så ska vi inte ha någon telefonkontakt alls. Jag skriver lugnt tillbaka att det är skriftligt via mail som gäller för dessa saker, att jag vill ha schema i min hand och att jag innan det har kommit igång med underhåll och ett schema finns inte är ett dugg intresserad att lämna barnen med tanke på hur han hotar och har sig. Fick tillbaka att jag får köra över halva vägen och han betalar bensinpengar först. Det kan jag i och för sig köpa. Samtidigt som det inte känns bra att köra barnen under de förutsättningarna och det känns fortfarande som att det är hans villkor som gäller.

Jag blir så jädra frustrerad och ledsen över allt det här. Men jag lade i alla fall på luren nu utan att höja rösten tillbaka till honom

Du kan inte spela in samtalen då? Jag menar han är otrevlig och säger såna saker som att han vill supa och knulla och därför inte kan anpassa sig/ha barnen så lär han sitta trångt till vid en ev vårdnadstvist...