såg en kompis slå

[Björk]

Sv: såg en kompis slå

till er alla som "upprördes" av mitt inlägg: jag skulle utan tvekan kunna daska till mitt barn om den betedde sig oaceptabelt,OM den inte skulle lyssna på mig från första början och ev bara göra "saken värre" om ni fattar.
utan tvekan,så länge barnet inte far illa,får blåmärken får traumatiska upplevelser mm ,utan att barnet förstår att man SKA lyssna på mamma-för annars....

Jag LOVAR och SVÄR att det finns andra metoder!! Barn kan lära sig att lyssna helt utan aga. Aga tycker jag är ett klart tecken på att man inte har tillräcklig skicklighet att som förälder kunna motivera sina ställningstaganden, respekten och intelligensen att kunna få sina barn förstå att "man lyssnar på mamma för att hon är mamma". Det räcker. Jag har själv aldrig blivit agad, inte min bror heller och jag lovar; vi har aldrig som barn varit vare sig odrägliga, bortskämda eller gnälliga. Min kusin (som var väldigt bortskämd och visste att "bara jag tjatar nog mycket så får jag som jag vill") har till och med nu i vuxen ålder berättat för mig att hon nog tyckt att "du hade det lite strängt hemma....". Själv har jag överhuvudtaget inte en sån syn på min uppväxt. Jag minns kärlek, skoj och en självklarhet i att vi som var barn bemöttes med respekt för att på så sätt lära oss bemöta andra; inklusive föräldrarna; på samma vis! Regler gällde för att det var mamma och pappa som satte dem och hade bra argument för dem. Det var det, mer behövdes inte.

Uppenbarligen fungerar alltså respekt för föräldrar (för det har jag med) helt utan aga eller "dask i rumpan". Är det då inte dags att lägga den rent ut sagt forntida metoden på hyllan??

 

[Thera]

Sv: såg en kompis slå

nja...agad å agad..har väl fått mig en smäll när jag gjort ngt jag inte borde ha gjort.

till er alla som "upprördes" av mitt inlägg: jag skulle utan tvekan kunna daska till mitt barn om den betedde sig oaceptabelt,OM den inte skulle lyssna på mig från första början och ev bara göra "saken värre" om ni fattar.

Trots att det är olagligt?

utan tvekan,så länge barnet inte far illa,får blåmärken får traumatiska upplevelser mm ,utan att barnet förstår att man SKA lyssna på mamma-för annars....

Är det rätt väg att få barnen att visa mamma respekt, genom att slåss? Vad tror du barnet tar till sedan, mot kamrater, kanske lärare och andra medmänniskor? Jo, slag, precis som du tänker göra..

helt klart,har sett allt för MÅNGA "skräckupplevelser" med dagens barn med föräldrar som inte vågar sätta emot sig sina barn utan låter de göra som de vill bara de gnäller till lite ...hur ungarna rent ut sagt pissar på mamma/pappa...jisses,JAG blir mörkrädd!!

Än en gång, lär man ungarna att visa respekt genom att slåss? Jag tycker snarare det tyder på ett enormt misslyckande som förälder att ta till de medlen. Kan man inte tala en 5-åring tillrätta utan att ta till våld bör man söka hjälp.

min mamma har då aldirg slagit - slagit mig,utan jag har fått mig en el 2 daskar på rumpan el dyl när jag var mindre..tillräckligt mkt för att jag sen visste att mamma bestämmer,å OM hon bara höjer rösten så bör man inte trottsa henne för då är det "illa" det jag nu gör..jag visar stooor respekt för min mamma,hon kan bli läskig av sig

Jag kan säga att min respekt för en förälder som slår sina barn är lika med noll. Det krävdes alltså "daskningar" (slag) för att din mamma skulle kunna få dig att respektera henne? Är hon stum eller, eller lider hon av något annat som gör att hon inte kan KOMMUNICERA med sina barn? Tragiskt!

skulle aldirg mitt liv kunna behandla min mamma såsom vissa barn/ungdommar gör nuförtiden...min mamma skiter fullständigt i om "man får aga el ej" ,beter sig ungen illa (riktigt illa talar jag om nu) så det kalrt att mamma ska återta kontrollen å övertaget..å jag är mkt glad över min mkt bestämmda (men enormt kärleksfulla mamma ) mamma och att jag fått en sådan bra uppfostran som jag fick..ngt jag helt klart kommer föra vidare i min generation.

Även om det är olagligt? Då är du ju sjuk!

vill inte skapa ngn "vild" disktuion om detta med er om ni tycker att det fär fel mm. *orkar inte med sånt*...jag har då inte lidit/tagit skada utav det tycker att det är bra med sånna föräldrar som min mamma..

Då kan jag tala om att du har tagit skada, det märker jag bara av ditt inlägg. Inte minst genom att du tar beteendet i försvar och dessutom tänker använda samma metoder med dina egna ungar.

 

[Björk]

Sv: såg en kompis slå

Ditt sätt att resonera visar tydligt att du tagit skada och att barnmisshandel är socialt ärftligt.

Sorgligt nog kan du inte se det själv.

Min sambo har någon enstaka gång som liten fått daskar i rumpan av sin mamma och mormor... det fick tydligen alla syskonen. Men, även om han inte verkar vara väldigt "skadad" eller sårad av det och har en fullkomligt "normal" morsa i mina ögon (ja, jag gillar henne skarpt) så inser han att det inte är en bra väg att fostra ett barn. Han vill INTE bli en sådan som slår sina egna barn. Jag frågade honom om ett tillfälle han speciellt mindes: "Lärde du dig någonting av dasken?" Hans svar var något i stil med: "Nej, inget mer än att det kändes enormt kränkande och att jag blev väldigt ledsen på mamma".

 

[Nikkis]

Sv: såg en kompis slå

kl

orkade inte ens läsa igenom alla svar

visste att mina inlägg skulle skapa stoor uppståelse (som vanligt hihi)

men jag kan då säga en sak innan jag lämmnar denna diskution; Jag har inga som helst hemska "minnen" av det då min mamma "daskat" till mig,å jag ahr inga som helst "men" för det heller (som ngn påstog att jag hade men inte insett det själv-bulls*it säger jag)

hur som helst,så får vi se hur det hela slutar..OM jag ens behagar mig att ens skaffa barn el ej..återstår att se,får dessutom se hur jag kommer uppfostra de..återstår att se som sagt.

Kan ju med säkerhet säga att vare sig agningar är tilllåtna el ej-det framkommer SÄKERT i de flesta hemmen,vare sig ni vill eller ej,i vissa hem blir det såpass illa att barnen verkligen far illa ,men inte ens sådant "kommer fram" å det fortsätter uan att ngt vet..tycker att ni borde ödsla er energi mer på att försöka förhindra SÅNT våld i hemmet än att försöka få mig på andra tankar,för det tjänar inget till

kan ju tillägga att ni INTE behöver svara på mina inlägg,jag lämnar denna diskution nu "för all framtid",så ni kan ju återgå till trådens ursprungliga ämne å "glömma" bort lilla mig

/Tjingeling

 

[Nikkis]

Sv: såg en kompis slå

Lärde[/B] du dig någonting av dasken?" Hans svar var något i stil med: "Nej, inget mer än att det kändes enormt kränkande och att jag blev väldigt ledsen på mamma".

måste bara tillägga lite snabbt innan jag lämnar denna diskution: se så olika alla är (som TUR)...jag tycker då Inte att det var varken kränkande el nåt liknande när jag fick mina små daskar på rumpan (varkan Nu el då ! jag minns allt mkt väl å har inte förträngt ngt,jag är ändå "bara" 19 år så har har fortfarande gott minne så jag vt med all säkerhet hur jag tänkte/kände då )...utan jag lärde mig ngt utav det ..

hihi ja kalla mig dum men jag tycker att det är lite överdrivet det hela med erat "psykoligoska snack" å ngt komiskt..
(EDIT: ja jag är ngt oseriös nu )

åter igen-jag tackar för mig nu good bye:smirk:

 

[Björk]

Sv: såg en kompis slå

Kan ju med säkerhet säga att vare sig agningar är tilllåtna el ej-det framkommer SÄKERT i de flesta hemmen,vare sig ni vill eller ej,i vissa hem blir det såpass illa att barnen verkligen far illa ,men inte ens sådant "kommer fram" å det fortsätter uan att ngt vet..tycker att ni borde ödsla er energi mer på att försöka förhindra SÅNT våld i hemmet än att försöka få mig på andra tankar,för det tjänar inget till

Jag tror inte alls det förekommer i "de flesta hemmen". Däremot tror jag det oftare förekommer bland barn som är mycket stökiga/busiga/värstingar. En del som tycker som du brukar säga "mer stryk skulle de ha haft" om sådana barn/ungdomar, men i regel är det de som fått mest stryk som blivit sådana. Det säger väl en del?

Dessutom är det verkligen kluvet att läsa att du tror att det förekommer, "i vissa hem såpass illa att barnen verkligen far illa". Var exakt går då den gränsen? I så fall måste man ju sätta upp kriterier för aga; "du får slå i den och den vinkeln på handen, med en maxfart av 2km/timme". "Du får slå, men inte så det blir blåmärken och ja... förresten så kan det ju bli blåmärken i själen också... så du får inte slå så ofta/mycket att barnet känner sig kränkt av det". Dessutom tycker jag aga verkar handla så mycket om förälderns tillfälliga tålamod. Den dagen man är på dåligt humör; ja då jävlar får ungarna passa sig för minsta lilla. Den andra dagen är tålamodet stort och mer är tillåtet, utan konsekvensen slag.

Jag tror inte vi kan ändra ditt ställningstagande i denna diskussion, men jag hoppas du finner andra sätt att lösa konflikter och diskussioner med dina barn än att tillgripa våld. Det ger ett betydligt mer intelligent intryck, i alla fall på de flesta människor.

 

[Thera]

Sv: såg en kompis slå

men jag kan då säga en sak innan jag lämmnar denna diskution; Jag har inga som helst hemska "minnen" av det då min mamma "daskat" till mig,å jag ahr inga som helst "men" för det heller (som ngn påstog att jag hade men inte insett det själv-bulls*it säger jag)

Dina men består i att du inte ser det felaktiga.

En normal människa agar inte sina barn, din inställning visar att du har tagit stor skada av det, genom att försöka "normalisera" det.

Jag hoppas inte det blir för svårförståeligt för dig med det "tunga psykologiska snacket"..

Du är ju trots allt en vuxen människa och borde förstå vad vi snackar om.

 

[Björk]

Sv: såg en kompis slå

måste bara tillägga lite snabbt innan jag lämnar denna diskution: se så olika alla är (som TUR)...jag tycker då Inte att det var varken kränkande el nåt liknande när jag fick mina små daskar på rumpan (varkan Nu el då ! jag minns allt mkt väl å har inte förträngt ngt,jag är ändå "bara" 19 år så har har fortfarande gott minne så jag vt med all säkerhet hur jag tänkte/kände då )...utan jag lärde mig ngt utav det ..

hihi ja kalla mig dum men jag tycker att det är lite överdrivet det hela med erat "psykoligoska snack" å ngt komiskt..
(EDIT: ja jag är ngt oseriös nu )

åter igen-jag tackar för mig nu good bye:smirk:

Vad lärde du dig då?? Och som följdfråga: Vad lärde du dig som du INTE KUNNAT lära dig på andra sätt??

Ja, dåså; då kallar jag dig dum. Jag hoppas du inte är så dum som du faktiskt ger intryck av i denna tråd. Då är det bara sorgligt.

Att du både älskar din mamma och tycker hon varit en bra mamma är glädjande. Men det är sorgligt att du inte tror att hon kunnat vara det helt utan "daskarna".

 

[Björk]

Sv: såg en kompis slå

måste bara tillägga lite snabbt innan jag lämnar denna diskution: se så olika alla är (som TUR)...jag tycker då Inte att det var varken kränkande el nåt liknande när jag fick mina små daskar på rumpan (varkan Nu el då ! jag minns allt mkt väl å har inte förträngt ngt,jag är ändå "bara" 19 år så har har fortfarande gott minne så jag vt med all säkerhet hur jag tänkte/kände då )...utan jag lärde mig ngt utav det ..

Förresten; en sak till slog mig: om du inte kände dig vare sig ledsen eller kränkt: hur "hjälpte" då daskarna som uppfostringsmetod?

 

[oz_joj]

Sv: såg en kompis slå

Jag LOVAR och SVÄR att det finns andra metoder!! Barn kan lära sig att lyssna helt utan aga. Aga tycker jag är ett klart tecken på att man inte har tillräcklig skicklighet att som förälder kunna motivera sina ställningstaganden, respekten och intelligensen att kunna få sina barn förstå att "man lyssnar på mamma för att hon är mamma". Det räcker. Jag har själv aldrig blivit agad, inte min bror heller och jag lovar; vi har aldrig som barn varit vare sig odrägliga, bortskämda eller gnälliga. Min kusin (som var väldigt bortskämd och visste att "bara jag tjatar nog mycket så får jag som jag vill") har till och med nu i vuxen ålder berättat för mig att hon nog tyckt att "du hade det lite strängt hemma....". Själv har jag överhuvudtaget inte en sån syn på min uppväxt. Jag minns kärlek, skoj och en självklarhet i att vi som var barn bemöttes med respekt för att på så sätt lära oss bemöta andra; inklusive föräldrarna; på samma vis! Regler gällde för att det var mamma och pappa som satte dem och hade bra argument för dem. Det var det, mer behövdes inte.

Uppenbarligen fungerar alltså respekt för föräldrar (för det har jag med) helt utan aga eller "dask i rumpan". Är det då inte dags att lägga den rent ut sagt forntida metoden på hyllan??

Känner igen mig mycket i den uppfostran du fått. Mina föräldrar körde med "kramar och ramar", något jag ska ta efter. Det värsta jag någonsin sagt till min pappa, (och då gick jag i gymnasiet och var mycket arg och ville visa det tydligt) var "Håll käft" och det har jag sagt EN gång. Ändå har jag ALDRIG fått stryk/dask/aga/vad det nu kan kallas.

 

[oz_joj]

Sv: såg en kompis slå

,får dessutom se hur jag kommer uppfostra de..återstår att se som sagt.



QUOTE]
Du menar att du redan nu inte vet om du ska bryta mot lagen eller ej? ALL slags aga är förbjudet.

 

[oz_joj]

Sv: såg en kompis slå

sin son, i och för sig så hade han hållit på och tjafsat ett tag, men så såg jaghenne ge smällande slag,barnet som är 2 år, han grinade sen men slutade tjafsa, jag har sett henne lugga honom i stallet också, jag är en person som sällan "lägger mig" + att bortskämda ungar e de värsta jag vet, jag är inte så god vän med henne heller,men vad "borde " jag göra, säga till eller? nån mer klok människa än jag här?

Stå ALLTID på barnets sida. Gör dig obekväm, anmäl, säg till mamman eller gör vad annat du kan, men acceptera ej det hon gör.

 

[Bebben]

Sv: såg en kompis slå

Är det bara jag som minns något om att husaga försvann 1982 och inte -79? Apropå årtal sådär..

I övrigt vill jag bara säga att slå sina barn aldrig går att försvara i mina ögon. Att hålla kvar barnet för att försöka prata med det, att hålla fast ett barn som får raseriutbrott och liknande händelser är något helt annat enligt mig, då man försöker få kontakt med barnet. Men att regelrätt slå eller göra illa sitt barn med flit - det finns inte i min värld.

 

[havreflinga]

Sv: såg en kompis slå

men vad "borde " jag göra, säga till eller?

Jag tycker det räcker med att säga: "Man får inte slå människor. Inte ens sina egna barn." Eller något liknande. Kanske bara: "Aga är förbjudet enligt lag."

Sen behöver man inte säga mer. Man behöver inte ens lyssna till alla bortförklaringar hon kommer att ge till svar. Eller så kan man lyssna utan att säga mer.

Jag tycker det är bra att upplysa folk om vad som gäller enligt lag (utan att värdera), när man ser dem bryta mot den. Sen är det upp till dem om de ändå väljer att begå lagbrott. Man kan ju inte hindra dem. Men man ger dem i alla fall chansen att tänka igenom sina handlingar.

 

[havreflinga]

Du har problem...

jag har då inte lidit/tagit skada utav det tycker att det är bra med sånna föräldrar som min mamma..

Fast något fel måste din mamma (eller någon annan) ha gjort, eftersom hon har gjort det omöjligt för dig att leva utan att bryta mot lagen.

Man har problem om man har värderingar som innebär lagbrott. Ingen vill väl bli bestraffad när man gör det som man tycker är rätt!?

 

[marshall]

Sv: Du har problem...

jag känner inte henne mer än genom hästarna,så när vi har kontakt så är det om hästar, jag vet att hon är ensamstående och att hon jobbar natt, och att dessutom ha barn och häst, så ja jag skulle säga att hon har en stressig situation. Jag har ju 2 barn själv, och jag kan vara ganska "sträng", dock så står jag inte barnen, jag tyckte det var obehagliga var att höra smällarna mer än att se, och jag blev så paff, så jag sa inget. men ändå känner jag att anmäla till soc känns taskigt, tänk om dom säger åt henne att typ sälja hästen eller nåt för att orka och att då veta att det var jag som.. förstår ni? men samtidigt som nämts, så om jag säger till henne så kanske hon gör det utan att nån ser.
ärligt talat så angående nikkis, så tror jag att barn kan ta lika stor skada av att ha FÖR lite respekt för föräldrar/vuxna, men jag tror inte på aga, det känns så "fegt" att en vuxen ge sig på, som i detta fall en tvååring.

 

[Kimz0r]

Sv: Du har problem...

tänk om dom säger åt henne att typ sälja hästen eller nåt för att orka och att då veta att det var jag som.. förstår ni?

Om ens hästägande (eller fotbollsintresse, eller vad det nu kan vara) går ut över barnet (speciellt på det sättet, om det nu är så att hon är stressad) så tycker jag att det är en ganska naturlig konsekvens att minska ner på sitt intresse.

 

[Mysaan]

Sv: såg en kompis slå

Försök prata med henne när du ser henne slå.

Jag vart själv slagen som liten och jag vägrar bli en som slår även om man ibland har stor lust med 3½ åringen som bara hittar på bus även om man sätter honom på "time out" osv.

Jag tror att man kan bli vettig ändå utan slag och vägrar tro att man måste slå för att uppfostra.

Slag ger inte respekt utan rädsla. Respekt förtjänar man.

Har jag lyckats fostra 2 hundar utan slag borde jag lyckas fostra 3 barn utan slag också.

 

[Tokmaja]

Sv: såg en kompis slå

Tycker att det är skrämmande att höra folk som resonerar att "en dask" för att barnen ska ha respekt...
Respekt??
Jag vill att mina barn ska lyssna till det jag säger för att de respekterar mig, inte för att de är rädda för mig.

Man kan ju fundera på hur sådana här människor behandlar sina djur!
Om det är ok att aga sitt barn till lydnad, hur dresserar de då djuren?? Som det absolut inte går att "prata" tillrätta.... hjälp säger jag.

Till trådskaparen.
Säg rätt ut att du ogillar att folk slår sina barn helt enkelt.
Säkert kommer du få höra ett och annat, men kanske kan det vara ett sätt för människan att få öppna nån liten ventil så att hon kan få hjälp.
Ibland kan man faktiskt känna för att lappa till sin unge, när de härjar som mest och trotsar sig blåa .. men man får ju helt enkelt inte göra det. Frågan är ju också om resultatet verkligen blir så bra att det är värt det... knappast...

 

[Tokmaja]

Sv: såg en kompis slå

Jag har också väldig respekt för mina föräldrar.
Har sagt "j-la idiot" en gång till pappa när han skrämde min häst så hon höll på att hoppa in i barnvagnen.
Men det är det värsta också.
Aldrig ett slag här heller. Däremot har de varit stränga mot mig, men det är ju en annan sak .