Det som förvånar mig är det starka känslouttrycket kring besöket på mödravården, "så himla besviken". Jag förstår inte riktigt den starka känslan. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att ett samtal om den gravida kvinnans hälsa, främst vänder sig till just den gravida kvinnan. Vänder sig mödravården till mannen med hälsoråden, är det ju som om mannen ska kontrollera att kvinnan sköter sig som hon ska.
Och jag kan inte förstå att det är så svårt att respektera deras känsla? Att du/din partner inte hade de behoven är fine, precis lika fine som de behov TS och hennes partner har i mina ögon.
Och se någon kan man ju göra på olika sätt. Tex fråga mannen hur det känns eller på olika sätt inkludera honom i samtalet.