Så himla besviken!

[_Elly_]

Det känns som att folk argumenterar lite olika saker. Jag kan förstå att just på hälsosamtalet (såsom det verkar vara) inte är det minsta fokus på mannen men vid senare besök kan det inte vara svårt för BM att vända sig till mannen någon gång. Ingen argumenterar väl emot att båda ska bli föräldrar? Att det finns BM som bara vänder sig till kvinnan även när mannen faktiskt ställer frågor är lite dumt men det finns idioter överallt. Dock hur jobbigt det än kan kännas för pappan att fråga saker så är det något som ibland behöver göras. Det går alltid att ta reda på något på annat sätt. Känner man att BM enbart fokuserar på kvinnan (vilket är deras jobb på något vis) så säg det. Säg att du vill ha pappan involverad och att BM gärna får vända sig till honom. Jag tror att byta vore rätt drastiskt i dagsläget efter 1 samtal.

 

[Lo_]

Min sambo har varit med på alla möten hittills. Har aldrig tänkt på att gå ensam eftersom vi gör det här tillsammans. BM har inkluderat oss båda i samtalet.

 

[Tassetass]

Det här är OT och en smula tramsigt så ignorera om ni vill.

Maken hade häromdagen ett väldigt fantasifullt och en smula långsökt resonemang om att kvinnans monopol på graviditeten var en samhällets konstruktion och i jämställdhetens namn anser han sig vara precis lika gravid som jag. Så på dagens möte hos BM frågade jag om hon inte kunde mäta makens mage också så han kunde få en egen kurva att följa fram till förlossning. Hon skrattade hjärtligt och sa att det fick vi pyssla med hemma.

(Två saker ska tilläggas. 1 - maken skojar förstås om att vara gravid. 2 - han har inte lagt på sig ett enda gravidkilo så där som vissa karlar ibland gör, så det vore rätt värdelöst att ens försöka få till en kurva, det skulle bara bli en horisontell linje...)

Lite mindre OT och lite mindre trams.

Efter mötet pratade jag och maken lite om vad de där mötena egentligen har för syfte. Som vi upplever det är det förstås en medicinsk del som för oss avklaras på kanske fem minuter (allt är prima, normalt och stabilt). Resten av tiden idag gick åt att prata om mjuka värden, om tankar kring graviditeten, om hur jag mår känslomässigt, idag pratade vi också lite om amning och ersättning, om föräldraledighet m.m. Alla de delarna är ju maken högst delaktig i och vi var tre som satt och pratade om de olika delarna, men förstås lika olika fokus beroende på ämne (när det talades om föräldraledighet var maken lite mer aktiv eftersom han ska vara ledig först, när vi pratade amning var det mest jag som pratade).

Jag vet också att maken och BM pratar om andra saker när jag går iväg för att fixa urinprov, de har pratat om allt från makens diabetes till hur han ser på att bli pappa och allt däremellan.

Kanske ger vår BM en bild av vad barnmorskebesöken handlar om som inte stämmer med hur det är i stort, men jag hade då inte velat ha det på något annat sätt. Det är hennes genuina intresse i både mig, barnet OCH maken som gör att det ändå känns "värt besväret" att fara tvärsöver stan med allt tätare intervall.

 

[Kilauea]

Sådär är som jag tänker mig att det ska vara, @Tassetass

 

[Andromedae]

Jag och min man fick alltid ett fint bemötande. Men så tog han också plats (på så sätt att han faktiskt ställde eventuella frågor han hade ...).

 

[Sol]

Efter mötet pratade jag och maken lite om vad de där mötena egentligen har för syfte. Som vi upplever det är det förstås en medicinsk del som för oss avklaras på kanske fem minuter (allt är prima, normalt och stabilt). Resten av tiden idag gick åt att prata om mjuka värden, om tankar kring graviditeten, om hur jag mår känslomässigt, idag pratade vi också lite om amning och ersättning, om föräldraledighet m.m. Alla de delarna är ju maken högst delaktig i och vi var tre som satt och pratade om de olika delarna, men förstås lika olika fokus beroende på ämne (när det talades om föräldraledighet var maken lite mer aktiv eftersom han ska vara ledig först, när vi pratade amning var det mest jag som pratade).

Jag vet också att maken och BM pratar om andra saker när jag går iväg för att fixa urinprov, de har pratat om allt från makens diabetes till hur han ser på att bli pappa och allt däremellan.

Kanske ger vår BM en bild av vad barnmorskebesöken handlar om som inte stämmer med hur det är i stort, men jag hade då inte velat ha det på något annat sätt. Det är hennes genuina intresse i både mig, barnet OCH maken som gör att det ändå känns "värt besväret" att fara tvärsöver stan med allt tätare intervall.

På mina kontroller har det varit rent medicinskt. Amning, ersättning, föräldraledighet, blöjbyten osv. hanterades på föräldrautbilningen.

"Det känslomässiga" gällande mig pratade vi om men det är ju en del av det medicinska s a s. Den psykiska hälsan är ju lika viktig som den fysiska (om man nu ska skilja dem åt).

 

[Nemo]

Jag trodde faktiskt i mitt stilla sinne att sjukvårdspersonal ska finnas där för båda förädlarna men så är tydligen inte fallet.
Jag väntar barn nr två med en ny man och vi var på det så kallade hälsosamtalet igår, han har inga barn sedan tidigare och det är såklart jätte stort och spännande för honom vilket man ju naturligtvis kan förstå.
Men hon tittade inte ens på honom allt kretsade om att jämföra mina tidigare graviditeter (vilket med kan vara lite känsligt då detta faktiskt är vårt barn och ett nytt barn), och hon påpekade flera gånger att :Ja, men du vet ju vad som ska hända och det här har du ju gjort tidigare så det blir väl inga problem. Kan tillägga att det var 5år sedan och det har hänt ganska mycket nytt sedan dess...
Ja, jag har gjort det tidigare men INTE min sambo, och han vill veta hur det går till och vad som ska hända. Han är kanske tyvärr inte den som tar så mycket plats i dessa sammanhang och jag kände att han blev lite besviken. För som sagt detta är ju vår tid och inte bara min..
äsch det blev så konstigt bara när man ser fram emot något tillsammans och så blev det verkligen så fel...
Jag kan inte svara på alla frågor som han har, och han kanske inte vill ta allt med bara mig heller utan det kan vara skönt att ha en barnmorska som man har förtroende för och som man kan prata med.
Är det bara gravidhormoner som spökar eller hur hade ni känt?
hoppas det går bättre på inskrivningen..

Nu har jag inte läst riktigt hela tråden. Men.
Barnmorskan kan ju inte veta att han har en massa frågor, än mindre att inte du som fått barn innan, inte kan svara på dem. Att hon pratar om dina tidigare graviditeter är väl självklart? Det speglar ju mycket utav hur denna kommer att bli, och vilka eventuella risker/viktiga punkter som hon behöver kontrollera extra.
Trist att det inte kändes hundra, men din fina kommentar "att sjukvårdspersonal ska finnas där för båda föräldrarna" gör mig bara riktigt irriterad, när man drar alla över en kam.