Lektion i går, inte på Bullen
Men på Krullen!
Jag har fastnat lite i att jag bara vill rida Bullen nu det senaste när jag har låst upp en ny dimension med honom. Men det är bra och nyttigt att rida andra också!
Dessutom är det alltid så här, jag får rida en knepig häst som ingen annan vill rida, kämpar mig upp till att kunna rida den bra, då plötsligt vill alla andra rida den hästen
Men det är bra! Revenge of the Bullen - the Retification!
Jag tittade lite på Krullen då han gick lektionen innan och han såg spänd ut, ville inte galoppera, vägrade stå still vid uppsittning osv. Tänkte att jahopp där har vi en nöt att knäcka.
Satt upp snabbt när jag kom ner. Tror han inte var beredd på att jag skulle sitta upp så fort. Han har ju alltid krånglat runt lite vid uppsittning men jag har upplevt att ju mer man grejar med stigläder etc desto mer krångel. Så jag tog i princip bara tyglarna, satte foten i stigbygeln och satt upp. Krullen såg ut så här
Eftersom han kändes som en s p ä n d fiolsträng satt jag bara där en stund och försökte känna eget lugn för att se om han kunde spänna av lite. Det kunde han inte, så jag skrittade iväg och tänkte att han kanske behövde röra på sig för att kunna spänna av.
Det fanns inget framåttänk i Krullen. Bara en extremspänd kort kropp med urholkad rygg som möjligen symaskinade lite fortare när jag skänklade men inte gick fortare.
Jag försökte sitta och inte störa honom i rörelserna, med lite halvlånga tyglar men så korta att han ändå kunde ta stöd om han ville. Krävde i princip bara att han skulle gå på framåt, inte så mycket mer.
Det blev dock inte särskilt mycket bättre. Krullen reagerade på skottkärran, bajskluttar, bitar av underlaget med något annorlunda färg etc.
Jag försökte lite med att hitta på massa saker typ skänkelvikning osv men han kändes snarare mer spänd. När jag försökte få honom att skritta på lite för att länga stegen blev det snarare trav.
Fick tips från ridläraren att inte skänkelvika eller något, möjligtvis någon båge här eller där. Fokusera på framåt, försöka länga stegen, få honom att känna avslappning i att röra kroppen. Lättare sagt än gjort, dels är det ju en ganska luddig grej "få hästen att känna avslappning i att röra kroppen" och dels blev Krullen nästan mer spänd av att röra sig fortare. När han till slut fick totalt psykbryt av att skottkärran existerade för 6e varvet i rad och småstegrade och slängde sig fick jag lite nog och sa till honom på skarpen att nu är det du som marscherar framåt. Då blev det en helt annan häst. Inte avspänd, fortfarande spänd men på ett mer vettigt sätt. Lyssnade bättre för skänkeln, mjuknade en aning i ryggen, och tittade visserligen på saker i ridhuset men utan att balla ur.
Fick beröm från ridläraren för att jag tydligen hade fått timingen väldigt bra i händelsekedjan.
Vi red först lite skänkelvikningar i trav. Krullen var lite för kort i kroppen för att det skulle bli superbra förflyttningar, men jag märkte att om jag bara flyttade halvfult och fokuserade på framåtdrivet mer är flyttningen blev han successivt mer avspänd och mer lugn i hjärnan. När vi rätade ut efter skänkelvikningarna märkte jag skillnad i hans kropp och rörelsemönster. Bra så, babysteps
Vi red även övningen med stora bågar på långsidan och volt på kortsidan, där vi skulle fatta galopp lite här och där självständigt. Fick tips här att fatta på de absolut enklaste ställena, eftersom Krullen varit ovillig till galopp och haft det lite svårt i kroppen den senaste tiden.
Fattningarna funkade ändå helt ok, jag hade trott att det skulle bli mer knepigt iom hur han betett sig på lektionen innan. Fick någon gång korsgalopp, men han var med på noterna och fattade varje gång jag bad honom. Gjorde fattningarna gradvis svårare och nöjde mig vid den svårighetsgrad där han verkade tycka att det nästan var värt att inte lyssna på piloten. Ville inte pressa vidare än så.
Vi galopperade sedan en liten stund på fyrkanten med fokus på att få en rätt avslappnad men ändå hållbar galopp. Gick sådär för mig och Krullen, han var fortfarande spänd, fortfarande lite för kort i kroppen, och ville inte riktigt möta mig i bettet. Men jag kände att vi långsamt kom någonstans även här - så jag fortsatte bara med det jag gjorde och försökte utstråla lugn om/när han liksom spände till i kroppen och kanske hoppade till för något.
Vi galopperade sedan in på kvartslinjerna och målet var att rida rakt mot väggen innan svängen.
Här fick jag kvitto på att Krullen inte hade en superdag, det var nästan som att han inte kunde fortsätta galoppera när det blev böjt spår. Jag förstår det, är man spänd som tusan, har sänkt rygg, kortat upp kroppen till tusen och inte känner att man kan ta stöd och hjälp från pilotens händer blir det svårt, kändes lite som att han inte kunde hålla balansen typ.
Jag kämpade vidare. Stöttade, ramade in, bjöd in till att slappna av, att komma fram till handen och ta hjälp därifrån osv. Pressade inte ihjäl honom när det blev korsgalopp eller avbrott utan väntade bara in enklaste platsen att fatta och fattade om.
Till slut kunde vi faktiskt galoppera rätt så avslappnat även genom kortsidorna där han hade supersvårt i början.
Efter det gjorde vi några serpentiner innan vi skulle trava av dem. Krullen hade fått ett helt annat lugn i kroppen och stundtals var han avslappnad, bar upp mig med ryggen och tog fint stöd i händerna.
Ganska nöjd med lektionen och hade ett halvlångt snack med ridläraren efter. Det blev inte någon wow lektion men att gå från s p ä n d som knappt kan hålla sig på marken, till avslappnad och jobba mer korrekt är ändå en rätt bra prestation både av mig själv och Krullen . Speciellt om man tänker att jag inte ridit Krullen på jättelänge