Hoarfrost
Trådstartare
Vad spännande! Välkommen till tråden!
Kastar in en bild pa min favorit kille pa min gamla ridskola. Choco 
Lite liten for mig, men vi klickade sa bra och det var han som verkligen fick mig att hitta tillbaka till ridningen (red som barn och borjade om nu i 30ars aldern).
Har ridit dar i tre ar men av olika anledningar blev det ett avbrott forra aret. Och det finns inte sa manga alternativ har (Jag bor pa Kreta). Men nu har jag hittat en ridskola en bit bort, men som anda ar rimlig kortid till. Den nya ska vara lite mer dressyr inriktad (Bada tranarna pa gamla ridskolan foredrog hoppning sjalva, sa det blev lite mer av den varan dar). Langtar ihjal mig tills forsta lektionen!
Lite liten for mig, men vi klickade sa bra och det var han som verkligen fick mig att hitta tillbaka till ridningen (red som barn och borjade om nu i 30ars aldern).Har ridit dar i tre ar men av olika anledningar blev det ett avbrott forra aret. Och det finns inte sa manga alternativ har (Jag bor pa Kreta). Men nu har jag hittat en ridskola en bit bort, men som anda ar rimlig kortid till. Den nya ska vara lite mer dressyr inriktad (Bada tranarna pa gamla ridskolan foredrog hoppning sjalva, sa det blev lite mer av den varan dar). Langtar ihjal mig tills forsta lektionen!
Bifogade filer
Lektion i måndags med en häst jag aldrig ridit förut, J. Han såg ut ungefär som en korsning mellan åsna och luggsliten teddybjörn. För ovanlighetens skull fick jag göra iordning honom också, han hade stått och vilat i boxen några timmar.
Eftersom det var barbacka på schemat så hängde jag undan hans sadel i sadelkammaren. Borstade bort lite lera och umgicks i största allmänhet. Han verkade ha en skön personlighet.
Vi fick skritta fram för hand i väntan på ridläraren och J var lite seg, så jag hämtade ett spö och förklarade för honom att man måste skritta ordentligt. Han blev fruktansvärt förnärmad av mitt förslag, även om han ökade på skritten till lagom tempo.
Uppsittning med hjälp av ridläraren, tanken var att vi skulle träna uppsittning från marken, men jag vill inte belasta den stackars hästen med min vikt vid uppsittning. Använder alltid pall eller dylikt, så den här gången fick det bli lyft av ridläraren. Hon tog i lite väl mycket, så jag höll på att fara över på andra sidan.
Väl uppe på J kändes han lite smal och spinkig, framförallt efter att jag ridit min egna häst en hel del barbacka senaste tiden. Men han började snäll skritta iväg längs fyrkanten. Vi gjorde lite halter och volter, vilket var helt onödigt enligt J. Men jag var som vanligt envisare.
Vi fick jobba med öppna, först i skritt och sedan i tölt. Det var riktigt svårt, J var som en slingrande orm och blev stött när jag inte var nöjd med hans vinglande utan försökte få honom att gå korrekt. På ena långsidan stod ridläraren och tipsade, på andra fanns spegel att kolla i. Tyckte faktiskt att det gick lättare med spegeln, då blev det fokus på vad jag såg och inte hur det kändes (vilket såklart inte funkar i förlängningen, det är sällan jag har spegel när jag rider).
Fick veta att J inte töltar, utan han travar eller går i kraftigt travtaktig tölt. Det var dock lättare med öppna i [fyll i valfri gångart] än i skritt och några steg då och då fick jag en superhäftig känsla där fronten kom upp och det kändes som att vi sprang i uppförsbacke. Ridläraren förklarade att jag fått J i tölt och att han är så svår att få i tölt då han har mycket frambensrörelser och verkligen behöver sitta på bakdelen för att få plats med dem. Det var som sagt bara några steg här och där, men verkligen en skithäftig känsla. Jag vill aldrig sluta rida den här hästen. Han var superduperpigg, så jag förstår verkligen varför spöet i början varit en sån förolämpning för honom. Här behövs inte mycket drivning, mer jobb med sitsen för att försöka samla upp all energi.
Vi avslutade på ovalbanan och då hämtade de andra i gruppen sina sadlar och sadlade. Frågade ridläraren om det var ok att fortsätta barbacka och det var det. Vi red först i tölt runt ovalen, men då var J så i gasen att jag inte fick den där häftiga känslan. Så istället var jag snäll och lät honom trava. Det var roligt tyckte han och jag satt också och njöt. Inte skumpigt alls och äntligen en trav som jag kunde reglera lite utan att hästen kom i obalans och ramlade över i tölt. Lite ridhästkänsla kan man nog säga.
Vi fick sedan galoppera en och en på ena långsidan. De andra gjorde ökningar men ridläraren sa åt mig att vara nöjd bara det blev galopp. J hade superhärlig galopp, så jag kunde verkligen fokusera på att följa med med sits och händer. Visst var han superpigg, men det kändes absolut inte ohanterligt. Så himla roligt!
Efteråt sa ridläraren att jag jobbat bra med honom idag, han har sina svårigheter med tölten men jag kunde få fram den ibland. Själv tyckte jag att det svåra var att hantera hans energi, jag är så van vid att alla hästar är sega i grunden, så när jag får en sån här häst vet jag inte riktigt vad jag gör. Tyckte själv att jag fastnade lite i handen, men det tyckte inte ridläraren.
Jag längtar så till nästa gång, blev så vansinnigt förtjust i den här hästen så jag tror att jag ska be att få honom så ofta det bara går. Ska bara rida igenom alla hästar som jag får rida först, så jag inte missat nån fler teddybjörn.
Eftersom det var barbacka på schemat så hängde jag undan hans sadel i sadelkammaren. Borstade bort lite lera och umgicks i största allmänhet. Han verkade ha en skön personlighet.
Vi fick skritta fram för hand i väntan på ridläraren och J var lite seg, så jag hämtade ett spö och förklarade för honom att man måste skritta ordentligt. Han blev fruktansvärt förnärmad av mitt förslag, även om han ökade på skritten till lagom tempo.
Uppsittning med hjälp av ridläraren, tanken var att vi skulle träna uppsittning från marken, men jag vill inte belasta den stackars hästen med min vikt vid uppsittning. Använder alltid pall eller dylikt, så den här gången fick det bli lyft av ridläraren. Hon tog i lite väl mycket, så jag höll på att fara över på andra sidan.
Väl uppe på J kändes han lite smal och spinkig, framförallt efter att jag ridit min egna häst en hel del barbacka senaste tiden. Men han började snäll skritta iväg längs fyrkanten. Vi gjorde lite halter och volter, vilket var helt onödigt enligt J. Men jag var som vanligt envisare.
Vi fick jobba med öppna, först i skritt och sedan i tölt. Det var riktigt svårt, J var som en slingrande orm och blev stött när jag inte var nöjd med hans vinglande utan försökte få honom att gå korrekt. På ena långsidan stod ridläraren och tipsade, på andra fanns spegel att kolla i. Tyckte faktiskt att det gick lättare med spegeln, då blev det fokus på vad jag såg och inte hur det kändes (vilket såklart inte funkar i förlängningen, det är sällan jag har spegel när jag rider).
Fick veta att J inte töltar, utan han travar eller går i kraftigt travtaktig tölt. Det var dock lättare med öppna i [fyll i valfri gångart] än i skritt och några steg då och då fick jag en superhäftig känsla där fronten kom upp och det kändes som att vi sprang i uppförsbacke. Ridläraren förklarade att jag fått J i tölt och att han är så svår att få i tölt då han har mycket frambensrörelser och verkligen behöver sitta på bakdelen för att få plats med dem. Det var som sagt bara några steg här och där, men verkligen en skithäftig känsla. Jag vill aldrig sluta rida den här hästen.
Han var superduperpigg, så jag förstår verkligen varför spöet i början varit en sån förolämpning för honom. Här behövs inte mycket drivning, mer jobb med sitsen för att försöka samla upp all energi.Vi avslutade på ovalbanan och då hämtade de andra i gruppen sina sadlar och sadlade. Frågade ridläraren om det var ok att fortsätta barbacka och det var det. Vi red först i tölt runt ovalen, men då var J så i gasen att jag inte fick den där häftiga känslan. Så istället var jag snäll och lät honom trava. Det var roligt tyckte han och jag satt också och njöt. Inte skumpigt alls och äntligen en trav som jag kunde reglera lite utan att hästen kom i obalans och ramlade över i tölt. Lite ridhästkänsla kan man nog säga.
Vi fick sedan galoppera en och en på ena långsidan. De andra gjorde ökningar men ridläraren sa åt mig att vara nöjd bara det blev galopp. J hade superhärlig galopp, så jag kunde verkligen fokusera på att följa med med sits och händer. Visst var han superpigg, men det kändes absolut inte ohanterligt. Så himla roligt!
Efteråt sa ridläraren att jag jobbat bra med honom idag, han har sina svårigheter med tölten men jag kunde få fram den ibland. Själv tyckte jag att det svåra var att hantera hans energi, jag är så van vid att alla hästar är sega i grunden, så när jag får en sån här häst vet jag inte riktigt vad jag gör. Tyckte själv att jag fastnade lite i handen, men det tyckte inte ridläraren.
Jag längtar så till nästa gång, blev så vansinnigt förtjust i den här hästen så jag tror att jag ska be att få honom så ofta det bara går. Ska bara rida igenom alla hästar som jag får rida först, så jag inte missat nån fler teddybjörn.
Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på Krullen. Denna gång var jag inte lika snabb upp och det resulterade i att han började vandra runt när jag skulle upp. Hade tålamod och rättade honom ungefär tusen gånger, men till slut kom ridläraren och hjälpte mig upp. Frågade vad jag gör fel eller hur jag ska göra, men tydligen gör jag precis så som hon skulle göra - han hade dock fått något bakslag i det där med uppsittningen pga en grej som hände på tävling.
I alla fall var han spänd när jag satt upp. Jag gjorde som jag brukar och satt kvar och väntade på att han skulle spänna av lite. Den här gången kunde han faktiskt slappna av en aning, fick klapp när han slappnat av lite och så skrittade vi iväg.
Gjorde precis som förra gången och jobbade med att han skulle marschera på (och försöka länga sig, inte gå som en symaskin) och slappna av. Kom mycket längre den här gången än sist och jag tror att det kan ha att göra med att jag hade lite bättre kontakt med hans mun och då kunde ge honom mer stöd.
Vi började med att självständigt göra volt tillbaka-or. Vi skulle alltså skritta på fyrkanten och göra många volt tillbaka. Fokus på att det hela tiden skulle kännas bra, alltså inte hetsa runt på tusen volt tillbaka men sikta på att göra så många som möjligt. Övningen blev lite fel för mig och Krullen tror jag. Jag tänker att han behöver framframfram och länga och slappna av och det blir lite för "bromsigt" att rida en sådan övning. Jag anpassade till slut övningen lite till oss, bad inte om mycket böjning eller superkorrekt ställning och spårning, utan fokuserade på att han skulle göra övningen utan handbromsen i och med försök till att länga stegen här och där. Då funkade övningen okej för oss.
Krullen var lite så att han inte lyssnade på skänkeln men jag gjorde som sist och var konsekvent och märkte redan här skillnad.
Efter det gjorde vi en övning som passade bättre för mig och Krullen. Självständigt rida fula travövergångar, och sedan rida fula skrittövergångar. Med fula menas att det inte behöver vara en snygg trav med framåtbjudning utan snarare att man skrittar, duttar fram i trav två steg, och sedan skritt igen. Samma med trav skritt övergångarna.
Det här gjorde lite susen för Krullen och jag kände att ju bättre han lyssnade på mina skänklar desto mer fokus fick han vilket tog bort det spända ganska effektivt. Jag upplevde att efter att vi ridit övningen ett tag lyssnade han bra och var inte spänd, men däremot krullade han ibland ihop kroppen så mycket att det blev svårt med övergången. Jag rättade inte då utan gick tillbaka till ursprungsläget och gjorde om. Jag vill inte att han känner att han blir rättad när han vill göra rätt och lyssnar men kroppen ställer till det.
Sedan gjorde vi en övning där vi red två meter innanför spåret, sedan gjorde skänkelvikning ut och skulle då fatta direkt när vi kom ut på spåret. Jag och krullen fick missförstånd där första fattningen (jag gjorde nog något han tyckte var knepigt, det krävs inte jättemycket på honom för att det ska bli protest i fattningarna, han är ju känslig). Han blev som resultat av det rätt spänd men jag backade bara ett steg och försökte igen och fick då en rätt spänd fattning men ändå en fattning - Krullen fick beröm för att han gjorde rätt och slappnade då av litegrann. Efter det blev varje fattning mindre spänd och även galoppen blev lite trevligare, lite mer bärig, och han kunde länga lite bättre.
Vi fortsatte med att mixa skänkelvikningsövningen med att då och då rida galopp några varv på kvartslinjerna. Den här gången gick det tusen gånger bättre än sist! Vi kunde hjälpas åt att hålla galoppen och faktiskt galoppera ordentligt på kvartslinjen. Svängarna var svårast precis som sist men jag fick en helt annan respons när jag bad honom att inte bara ge upp galoppen för att det blev svårt. Samtidigt underlättade jag för honom genom att rida ut svängen lite extra så den inte blev supertvärt och genom att se till att vi inte hamnade bakom någon som red lite långsam galopp. Han behövde lite mer galopp än de flesta genom svängarna för att kunna hålla ihop.
Eftersom jag märkte det försökte jag inte heller pressa honom om det blev så att vi hamnade bakom någon långsammare. Då saktade jag själv av och fattade bara igen när det blev raksträcka. Märkte även där att han först var spänd men att när han märkte att piloten försöker hjälpa slappnade han av och lyssnade fint.
Efter det travade vi av självständigt. Nu var han superfin. Han bar mig rätt bra på ryggen i stället för att ostbåga sig. Halsen hade blivit välvd på ett avslappnat sätt i stället för på det sedvanliga "jag krullar ihop mig" viset (möjligen aningen bakom lod stundtals, men jag lät honom vara och bjöd bara på trevligt stöd när det blev rätt och ignorerade när han krullade sig för mycket. Han var helt okej framåt och hade ett helt annat steg än i början (längre och mer avslappnat)
Är supernöjd! Vi löste det bra jag och Krullen En grej jag tänkte på där när jag märkte skillnad på hur halsen såg ut och kändes, var att jag nog tänker lite halvfel i bland när det gäller hästar som krullar sig. Krullen går med huvudet högt, men ner bakom lod nästan vad man än gör. Då är halsen spänd och det är ingen bra form då det blir som att man sitter på en ostbåge. Huvudet är högt och bakom lod och rumpan sticker upp där bak.
Då reagerar jag ofta med att släppa fram tygeln lite och rida framframfram för att stoppa in bakbenen osv. Vilket nog funkar på vissa hästar men inte alla.
Det blev ganska tydligt för mig att Krullen visserligen behöver framframfram, men han behöver även stöd i tygeln trots att han kanske går bakom lod. Vet inte om det beror på att han behöver stödet eller vad, men att det finns något.
Han kommer till slut hamna rätt och börja jobba rätt bara man är konsekvent. Även om det kanske är lättare att fuska med halv-i-form-han-är-i-alla-fall-böjd-i-halsen tänk.
om halsen!
I alla fall var han spänd när jag satt upp. Jag gjorde som jag brukar och satt kvar och väntade på att han skulle spänna av lite. Den här gången kunde han faktiskt slappna av en aning, fick klapp när han slappnat av lite och så skrittade vi iväg.
Gjorde precis som förra gången och jobbade med att han skulle marschera på (och försöka länga sig, inte gå som en symaskin) och slappna av. Kom mycket längre den här gången än sist och jag tror att det kan ha att göra med att jag hade lite bättre kontakt med hans mun och då kunde ge honom mer stöd.
Vi började med att självständigt göra volt tillbaka-or. Vi skulle alltså skritta på fyrkanten och göra många volt tillbaka. Fokus på att det hela tiden skulle kännas bra, alltså inte hetsa runt på tusen volt tillbaka men sikta på att göra så många som möjligt. Övningen blev lite fel för mig och Krullen tror jag. Jag tänker att han behöver framframfram och länga och slappna av och det blir lite för "bromsigt" att rida en sådan övning. Jag anpassade till slut övningen lite till oss, bad inte om mycket böjning eller superkorrekt ställning och spårning, utan fokuserade på att han skulle göra övningen utan handbromsen i och med försök till att länga stegen här och där. Då funkade övningen okej för oss.
Krullen var lite så att han inte lyssnade på skänkeln men jag gjorde som sist och var konsekvent och märkte redan här skillnad.
Efter det gjorde vi en övning som passade bättre för mig och Krullen. Självständigt rida fula travövergångar, och sedan rida fula skrittövergångar. Med fula menas att det inte behöver vara en snygg trav med framåtbjudning utan snarare att man skrittar, duttar fram i trav två steg, och sedan skritt igen. Samma med trav skritt övergångarna.
Det här gjorde lite susen för Krullen och jag kände att ju bättre han lyssnade på mina skänklar desto mer fokus fick han vilket tog bort det spända ganska effektivt. Jag upplevde att efter att vi ridit övningen ett tag lyssnade han bra och var inte spänd, men däremot krullade han ibland ihop kroppen så mycket att det blev svårt med övergången. Jag rättade inte då utan gick tillbaka till ursprungsläget och gjorde om. Jag vill inte att han känner att han blir rättad när han vill göra rätt och lyssnar men kroppen ställer till det.
Sedan gjorde vi en övning där vi red två meter innanför spåret, sedan gjorde skänkelvikning ut och skulle då fatta direkt när vi kom ut på spåret. Jag och krullen fick missförstånd där första fattningen (jag gjorde nog något han tyckte var knepigt, det krävs inte jättemycket på honom för att det ska bli protest i fattningarna, han är ju känslig). Han blev som resultat av det rätt spänd men jag backade bara ett steg och försökte igen och fick då en rätt spänd fattning men ändå en fattning - Krullen fick beröm för att han gjorde rätt och slappnade då av litegrann. Efter det blev varje fattning mindre spänd och även galoppen blev lite trevligare, lite mer bärig, och han kunde länga lite bättre.
Vi fortsatte med att mixa skänkelvikningsövningen med att då och då rida galopp några varv på kvartslinjerna. Den här gången gick det tusen gånger bättre än sist!
Vi kunde hjälpas åt att hålla galoppen och faktiskt galoppera ordentligt på kvartslinjen. Svängarna var svårast precis som sist men jag fick en helt annan respons när jag bad honom att inte bara ge upp galoppen för att det blev svårt. Samtidigt underlättade jag för honom genom att rida ut svängen lite extra så den inte blev supertvärt och genom att se till att vi inte hamnade bakom någon som red lite långsam galopp. Han behövde lite mer galopp än de flesta genom svängarna för att kunna hålla ihop. Eftersom jag märkte det försökte jag inte heller pressa honom om det blev så att vi hamnade bakom någon långsammare. Då saktade jag själv av och fattade bara igen när det blev raksträcka. Märkte även där att han först var spänd men att när han märkte att piloten försöker hjälpa slappnade han av och lyssnade fint.
Efter det travade vi av självständigt. Nu var han superfin. Han bar mig rätt bra på ryggen i stället för att ostbåga sig. Halsen hade blivit välvd på ett avslappnat sätt i stället för på det sedvanliga "jag krullar ihop mig" viset (möjligen aningen bakom lod stundtals, men jag lät honom vara och bjöd bara på trevligt stöd när det blev rätt och ignorerade när han krullade sig för mycket. Han var helt okej framåt och hade ett helt annat steg än i början (längre och mer avslappnat)
Är supernöjd! Vi löste det bra jag och Krullen
En grej jag tänkte på där när jag märkte skillnad på hur halsen såg ut och kändes, var att jag nog tänker lite halvfel i bland när det gäller hästar som krullar sig. Krullen går med huvudet högt, men ner bakom lod nästan vad man än gör. Då är halsen spänd och det är ingen bra form då det blir som att man sitter på en ostbåge. Huvudet är högt och bakom lod och rumpan sticker upp där bak.Då reagerar jag ofta med att släppa fram tygeln lite och rida framframfram för att stoppa in bakbenen osv. Vilket nog funkar på vissa hästar men inte alla.
Det blev ganska tydligt för mig att Krullen visserligen behöver framframfram, men han behöver även stöd i tygeln trots att han kanske går bakom lod. Vet inte om det beror på att han behöver stödet eller vad, men att det finns något.
Han kommer till slut hamna rätt och börja jobba rätt bara man är konsekvent. Även om det kanske är lättare att fuska med halv-i-form-han-är-i-alla-fall-böjd-i-halsen tänk.
om halsen!
Alltså jag J! Så glad att jag fick honom igår med (oftast får man samma två gånger i rad, men ibland blir det strul, så man kan aldrig vara säker förrän man är i stallet och läser hästlistan) när vi skulle jobba galoppfattningar.
Den här gången hade han gått lektionen före och blev mäkta upprörd när jag haffade honom halvvägs ut från ridbanan. Ursäkta? Vad gör människan? Han var ju klar för kvällen!
När vi sen red fram och jag envisades med både skänkelvikning och ryggning förutom halter och volter, då var han nästan på väg att koka över. Kände verkligen hur han övervägde att stegra sig istället för att sätta under rumpan och rygga. Men han blev himla fin av några ryggningar, lite lossnade i ryggen misstänker jag.
Sen fick vi jobba i trav. Först skritt på kortsidorna och trav långsidor, därefter trav hela tiden. J föredrar ju trav framför tölt, men försöker springa ifrån jobbet, så traven gick i 190 knyck. Efter några varv (där vi alltså skrittade på kortsidorna) beslöt jag mig för att testa att sätta lite krav på honom, dvs stöd på tygeln och korta upp traven. Alla tidigare hästar jag ridit på har ju tappat balansen och gått över i tölt, men inte J. Jag kunde jobba traven riktigt ordentligt! Så himla roligt, vi jobbade mycket på volt med att försöka få honom att slappna av och verkligen sätta sig i traven, men det var väldigt jobbigt enligt J och han försökte ånga på så fort han fick chansen. Blev många volter för att naturligt dämpa farten och en del halvhalter från mig med. Jag hade superskoj, men oh vad tufft det var att verkligen rida traven med sitsen. Puh! Egentligen skulle vi "bara" träna på att rida på rätt sittben, så vi körde lite överkurs jag och J. Men det var bara så skoj att inte behöva tänka unghästridning i traven för en gångs skull.
Vi avslutade med galopp på ovalbanan. Först trav på kortsidor och galopp långsidorna, sen galopp hela tiden. Eftersom hästarna taggats igång senaste veckorna som förberedelse inför tävlingen (där ett moment är öka galoppen på långsidorna) så ville ridläraren att vi skulle rida i lugn galopp och hellre ta ett avbrott än att hästarna ökade. J tyckte det var utmärkt, då kunde han rulla på i lagom tempo i galoppen utan att behöva anstränga sig för mycket. Jag njöt också, han satte fattningarna på min sits (oklart vad jag gör, men han förstår mig iaf) och sen kunde jag bara följa med i galoppen och känna mig som värsta lyxryttaren. Gjorde nån halvhalt ibland för att se att han var med mig och det var han. Mitt galoppspöke är helt borta, nu ska jag bara lära mig att slappa av lika bra när jag rider min egna häst (vilket är lite svårare då hon har mycket mer ryggrörelser och större galopp).
Vi joggade av hästarna på ovalbanan (återigen i trav) och J var på väg att slappna av och gå i form några steg här och där. Ni vet när man har den där känslan, nästan, nästan och ändå inte. Hopplöst. Men jag tänker att han skulle bli superfin om jag bara kidnappade honom och tränade lösgörande jobb varje dag.
Under avskritten berömde ridläraren mig för att jag verkligen satte J i arbete, för precis som jag misstänkt är han egentligen lat. Undrar när jag ska få rida en ärligt pigg häst nån gång... Han kan tydligen bli riktigt arg när han sätts i arbete, men jag kände mig aldrig orolig när jag red honom. Fick även beröm för fina fattningar och nedtagning till trav, även om jag tyckte att traven efter galoppen blev lite väl ivrig. Jaja, man kan inte bli perfekt på två ridpass.
Nu är det hästbyte nästa vecka, men jag rider igen på tisdagen och då har jag önskat J igen. Kanske, kanske får jag honom då med.
J! Så glad att jag fick honom igår med (oftast får man samma två gånger i rad, men ibland blir det strul, så man kan aldrig vara säker förrän man är i stallet och läser hästlistan) när vi skulle jobba galoppfattningar.Den här gången hade han gått lektionen före och blev mäkta upprörd när jag haffade honom halvvägs ut från ridbanan. Ursäkta? Vad gör människan? Han var ju klar för kvällen!
När vi sen red fram och jag envisades med både skänkelvikning och ryggning förutom halter och volter, då var han nästan på väg att koka över. Kände verkligen hur han övervägde att stegra sig istället för att sätta under rumpan och rygga. Men han blev himla fin av några ryggningar, lite lossnade i ryggen misstänker jag.
Sen fick vi jobba i trav. Först skritt på kortsidorna och trav långsidor, därefter trav hela tiden. J föredrar ju trav framför tölt, men försöker springa ifrån jobbet, så traven gick i 190 knyck. Efter några varv (där vi alltså skrittade på kortsidorna) beslöt jag mig för att testa att sätta lite krav på honom, dvs stöd på tygeln och korta upp traven. Alla tidigare hästar jag ridit på har ju tappat balansen och gått över i tölt, men inte J. Jag kunde jobba traven riktigt ordentligt! Så himla roligt, vi jobbade mycket på volt med att försöka få honom att slappna av och verkligen sätta sig i traven, men det var väldigt jobbigt enligt J och han försökte ånga på så fort han fick chansen. Blev många volter för att naturligt dämpa farten och en del halvhalter från mig med. Jag hade superskoj, men oh vad tufft det var att verkligen rida traven med sitsen. Puh! Egentligen skulle vi "bara" träna på att rida på rätt sittben, så vi körde lite överkurs jag och J. Men det var bara så skoj att inte behöva tänka unghästridning i traven för en gångs skull.
Vi avslutade med galopp på ovalbanan. Först trav på kortsidor och galopp långsidorna, sen galopp hela tiden. Eftersom hästarna taggats igång senaste veckorna som förberedelse inför tävlingen (där ett moment är öka galoppen på långsidorna) så ville ridläraren att vi skulle rida i lugn galopp och hellre ta ett avbrott än att hästarna ökade. J tyckte det var utmärkt, då kunde han rulla på i lagom tempo i galoppen utan att behöva anstränga sig för mycket. Jag njöt också, han satte fattningarna på min sits (oklart vad jag gör, men han förstår mig iaf) och sen kunde jag bara följa med i galoppen och känna mig som värsta lyxryttaren. Gjorde nån halvhalt ibland för att se att han var med mig och det var han.
Mitt galoppspöke är helt borta, nu ska jag bara lära mig att slappa av lika bra när jag rider min egna häst (vilket är lite svårare då hon har mycket mer ryggrörelser och större galopp).Vi joggade av hästarna på ovalbanan (återigen i trav) och J var på väg att slappna av och gå i form några steg här och där. Ni vet när man har den där känslan, nästan, nästan och ändå inte. Hopplöst.
Men jag tänker att han skulle bli superfin om jag bara kidnappade honom och tränade lösgörande jobb varje dag.Under avskritten berömde ridläraren mig för att jag verkligen satte J i arbete, för precis som jag misstänkt är han egentligen lat. Undrar när jag ska få rida en ärligt pigg häst nån gång... Han kan tydligen bli riktigt arg när han sätts i arbete, men jag kände mig aldrig orolig när jag red honom. Fick även beröm för fina fattningar och nedtagning till trav, även om jag tyckte att traven efter galoppen blev lite väl ivrig. Jaja, man kan inte bli perfekt på två ridpass.
Nu är det hästbyte nästa vecka, men jag rider igen på tisdagen och då har jag önskat J igen. Kanske, kanske får jag honom då med.
Senast ändrad:
Igår var det dags för ännu en ny häst. P var stor och grov, kändes större än min fjording... Vi skulle rida barbacka, så jag gjorde i ordning honom i spiltan (han hade stått där några timmar och var gravt uttråkad) och gick ut så fort jag kunde.
Vi fick börja med att jobba hästarna för hand. Ridläraren visade hur man höll tyglarna och ett alternativt sätt att hålla spöet på. Intressant, det tänker jag ta med mig i jobbet med min unghäst. Eftersom det var trail som var fokuset igår så fick vi gå runt med hästarna och presentera dem för vissa hinder redan från marken.
P var stencool och stövlade över presenningen med en suck och en ögonrullning. Tråkiga människor, kan vi inte få göra nåt med fart? Så fortsatte även lektionen när jag suttit upp. P är en pigg häst, men trail ska ju främst ridas i skritt (iaf på den nivå vi är). Så vi traskade över lastpallar, gjorde slalom, öppnade och stängde grindar, ryggade i L och flyttade i sidled över bom. Det enda som P irriterade sig på (förutom att allt gick så långsamt) var att ryttaren inte kunde bestämma sig för om det var rygga eller gå i sidled som gällde när det dök upp bommar. Han tyckte att jag var synnerligen inkonsekvent när jag ibland ville att han gick i sidled och sen ibland plötsligt skulle rygga istället. Bestäm dig va?
Han hade lite roligare när vi fick tölta i slalom, men sen var vi tillbaka vid den förbaskade presenningen. Tråååkigt.
På slutet fick vi tölta runt i ridhuset och rida på en hand. För de som vågade skulle man sträcka ut handen rakt ut. Om man kände att det gick bra, så fick man släppa tyglarna helt och sträcka ut bägge händerna i luften. P var såklart klockren även på detta moment och jag töltade glatt på med händerna rakt ut åt sidorna.
Det sista innan avskritt var galopp, eftersom vi var barbacka blev det en och en. P hade en trevlig galopp, men jag tror att den är ännu trevligare på ovalbanan. Jag kände mig iaf helt trygg och det var det viktigaste.
Innan vi lämnade ridhuset så passade jag och ridläraren på att slå in P i presenningen. Han tyckte (återigen) att det var en synnerligt dålig idé, men visst stod han där snällt omvirad i presenning.
Idag har jag igenridning, förmodligen blir det trail då med och jag har fått älskade J igen. Lycka! Sen blir det P igen om två veckor (uppehåll för lov). Det ska bli väldigt intressant att testa honom med sadel och lite mer tölt och trav.
Vi fick börja med att jobba hästarna för hand. Ridläraren visade hur man höll tyglarna och ett alternativt sätt att hålla spöet på. Intressant, det tänker jag ta med mig i jobbet med min unghäst.
Eftersom det var trail som var fokuset igår så fick vi gå runt med hästarna och presentera dem för vissa hinder redan från marken.P var stencool och stövlade över presenningen med en suck och en ögonrullning. Tråkiga människor, kan vi inte få göra nåt med fart? Så fortsatte även lektionen när jag suttit upp. P är en pigg häst, men trail ska ju främst ridas i skritt (iaf på den nivå vi är). Så vi traskade över lastpallar, gjorde slalom, öppnade och stängde grindar, ryggade i L och flyttade i sidled över bom. Det enda som P irriterade sig på (förutom att allt gick så långsamt) var att ryttaren inte kunde bestämma sig för om det var rygga eller gå i sidled som gällde när det dök upp bommar. Han tyckte att jag var synnerligen inkonsekvent när jag ibland ville att han gick i sidled och sen ibland plötsligt skulle rygga istället. Bestäm dig va?
Han hade lite roligare när vi fick tölta i slalom, men sen var vi tillbaka vid den förbaskade presenningen. Tråååkigt.
På slutet fick vi tölta runt i ridhuset och rida på en hand. För de som vågade skulle man sträcka ut handen rakt ut. Om man kände att det gick bra, så fick man släppa tyglarna helt och sträcka ut bägge händerna i luften. P var såklart klockren även på detta moment och jag töltade glatt på med händerna rakt ut åt sidorna.
Det sista innan avskritt var galopp, eftersom vi var barbacka blev det en och en. P hade en trevlig galopp, men jag tror att den är ännu trevligare på ovalbanan. Jag kände mig iaf helt trygg och det var det viktigaste.
Innan vi lämnade ridhuset så passade jag och ridläraren på att slå in P i presenningen. Han tyckte (återigen) att det var en synnerligt dålig idé, men visst stod han där snällt omvirad i presenning.
Idag har jag igenridning, förmodligen blir det trail då med och jag har fått älskade J igen. Lycka! Sen blir det P igen om två veckor (uppehåll för lov). Det ska bli väldigt intressant att testa honom med sadel och lite mer tölt och trav.
Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på Krullen.
Han gick lektionen innan igen, så jag kunde sitta och titta på hur han verkade. Det var lite blandat, speciellt med galoppen. Det blev korsgalopper och stanna och vägra och sen plötsligt klockrena fina fattningar med fin galopp efter. Annars gick han som en ostbåge-symaskin i vanlig ordning - men verkade gå bättre och bättre med tiden.
Så ja, klassisk Krullen. Han behöver verkligen stärka upp sig lite så att galoppen blir enklare för honom, men även så att han kan slappna av och länga stegen lite.
Det tog bara två försök att sitta upp. Det där med uppsittningen verkar verkligen vara en grej som kan ändras från vecka till vecka Och han verkar vara bättre med uppsittningarna ju mer han känner igen personen.
Skrittade iväg på min ostbåge-symaskin. Kämpade järnet med att få honom att marschera på och länga stegen i vanlig ordning. Red lite bågar och slingerkrokar och volter. Märkte att om jag lyckades med att hålla igång honom i skritten rätt ordentligt och gjorde en volt och samtidigt liksom bad honom flytta bakbenen liiite mer än framdelen snubblade han till. Men det som var bra var att han då automatiskt skärpte sig liiite och längde stegen liiite. Så det ska jag försöka förfina lite framöver om jag får rida honom mer.
Vi travade sedan igång dem en stund även det självständigt. Jag fokuserade främst på att se till att vi inte hamnade bakom de där hästarna som kan fintrava lite långsamt. Då kunde jag be honom om ordentlig trav och försöka få honom att släppa i halsen. Vet att man inte ska fokusera på halsen direkt men i hans fall känns det litegrann som att halsen låser fast ryggen och då kan jag jaga på honom hur mycket jag vill. Men samtidigt så klart då försöka prata med bakbenen så att han inte tappar dem helt. Tyckte jag kom en liten bit på vägen där. Mest med lyhördheten vad gäller skänkeln.
Sedan hade vi en kort liten galoppstund innan vi gjorde den riktiga övningen. Krullen gjorde en lite knasig fattning där det var nästan korsgalopp och jag kämpade för att få den till en bättre galopp. När jag inte riktigt lyckades saktade jag av för att fatta om. Men! Då blev det en vägrande Krull. Nehej han tänkte då inte fatta någon himla galopp, stod still spänd som en fiolsträng, backade lite, gjorde någon ministegring. Till slut och med hjälp av några tips från ridläraren lossnade han och vi fick en tveksam galopp. Där fick de andra gå in och galoppera innanför så att jag kunde ha fri lejd att brassa på i galoppen och klappa/berömma. Det blev först en tveeeksam ökning av galoppen från Krullens sida men jag kunde till slut locka fram lite power och längre steg Vet inte vad som hände där, jag var noga med att fatta på ett enkelt sätt för honom men det var som att han låste sig. 
Övningen bestod av ett gäng koner. På ena långsidan var det tre konpar med kanske två meter emellan som stod längs med fyrkantspåret. Sedan ett konpar med ca tre meter mellan som stod på medellinjen.
Vi började i trav och skulle trava på men korta traven mellan konerna. Så jäkligt kort sträcka och många tempoväxlingar. Det var lätt att korta Krullen (han är ju kort av naturen) men svårt att länga honom (det blev mer en snabbare symaskin).
Det släppte dock lite efter ett tag med att länga traven lite mellan där.
Vi fortsatte med skritt och trav mellan konerna. Jag fattade först inte vad som hände för plötsligt hade Krullen handbromsen i och det var svårt att komma upp i trav. Sen fattade jag att jag satt och var lat och inte såg till att han hade en bra skritt däremellan, så det blev helt enkelt svårt för honom. När jag fattat det gick det väldigt mycket bättre för oss
Här började även hans hals se heelt annorlunda ut, så där fyllig uppifrån som man vill se, inte slimmad och spänd.
Sedan blev övningen lite svårare med samma trav och skritt men även fattning efter sista konparet på långsidan och galopp hela vägen runt och upp på halva bågen. Där skulle vi trava tills vi kom till konparet på medellinjen och sen fortsätta övningen med skritt mellan konparen och annars trav.
Det var svååårt för Krullen, det är den där lite snävare svängen som ställer till, när man ska upp i bågen efter kortsidan. Jag försökte mest vara så lite i vägen som jag kunde och peppa på där uppe. Efter ett och ett halvt misslyckat försök lyckades vi och sedan fortsatte vi lyckas!
När jag sedan hörde att övningen skulle bli ännu svårare för att vi skulle lägga på att fatta förvänd galopp efter första konparet på långsidan, hålla galoppen längs långsidan och sedan skritt mellan konparet och fatta rätt galopp... tänkte jag att det kommer nog inte funka. Men jag lyckades faktiskt lotsa Krullen till superfina förvända galopper! Samt hålla ihop honom hela vägen trots att han fick kämpa. Men jag kände även att jag hade honom helt med mig och hittade ett bra fatta galopp koncept. En liten femstegsraket. Fart, skifta vikt på ett extra tydligt sätt, ställa honom lite extra tydligt, försiktigt lägga skänkeln i rätt position, och sen POP! iväg!
Suuperfina fattningar varje gång. Två gånger fastnade han i kroppen kändes det som, men eftersom han hade fattat precis vad jag ville gjorde han en liten bock som gjorde att det lossnade för honom och jag fick den galoppen jag bad om. Massa beröm då! Han gjorde precis det jag ville, ingen elak bock bara ta i från tårna för att lyckas med det piloten ber om bock
Efter att vi gjort dessa i båda varv, och pausat, var det dags att trava av dem. Även det självständigt. Krullen hade slappnat av och ändrat steglängd signifikant kände jag! Här blev ridläraren superentusiastisk och detaljstyrde mig litegrann. Mer trav, sen lite lite längre tygel, mer trav, sen lyfta upp huvudet på honom en aning, mer trav, sist lägga ner handen igen.
Och där kom det. Nyckeln! Den jag letat efter. Hela Krullen kändes annorlunda. Låånga avslappnade travsteg, spänstigt och starkt, framåt, mjuk, enkel att rida. Var tvungen att rida massor med snett igenom för att titta i spegeln
Jag var tvungen att fylla på så klart och forma ihop honom då och då men han gick ganska mycket själv i den formen.
Så mysig och fin
Är vansinnigt nöjd med Krullen! Man får locka fram lite jävlarannamma och fokus från honom, men sen lyssnar han verkligen och försöker verkligen göra precis det piloten säger fast han inte riktigt har styrkan.
Ridläraren pratade mig en lång stund efter och vi kom fram till att det Krullen behöver för att komma ur symaskin-mode är nästan att man "jagar på honom" (det känns fel att säga, men nästan så) så att han till slut inser att han inte kan symaskina längre för så kommer han snubbla på sig själv. Sen när han börjar länga berömma och vara konsekvent tills det lossnar för honom. Det är första delen, sedan det där med jävlarannamma och fokus och sen har man bara lite finlir kvar.
Mycket nöjd pilot!
Han gick lektionen innan igen, så jag kunde sitta och titta på hur han verkade. Det var lite blandat, speciellt med galoppen. Det blev korsgalopper och stanna och vägra och sen plötsligt klockrena fina fattningar med fin galopp efter. Annars gick han som en ostbåge-symaskin i vanlig ordning - men verkade gå bättre och bättre med tiden.
Så ja, klassisk Krullen. Han behöver verkligen stärka upp sig lite så att galoppen blir enklare för honom, men även så att han kan slappna av och länga stegen lite.
Det tog bara två försök att sitta upp. Det där med uppsittningen verkar verkligen vara en grej som kan ändras från vecka till vecka
Och han verkar vara bättre med uppsittningarna ju mer han känner igen personen.Skrittade iväg på min ostbåge-symaskin. Kämpade järnet med att få honom att marschera på och länga stegen i vanlig ordning. Red lite bågar och slingerkrokar och volter. Märkte att om jag lyckades med att hålla igång honom i skritten rätt ordentligt och gjorde en volt och samtidigt liksom bad honom flytta bakbenen liiite mer än framdelen snubblade han till. Men det som var bra var att han då automatiskt skärpte sig liiite och längde stegen liiite. Så det ska jag försöka förfina lite framöver om jag får rida honom mer.
Vi travade sedan igång dem en stund även det självständigt. Jag fokuserade främst på att se till att vi inte hamnade bakom de där hästarna som kan fintrava lite långsamt. Då kunde jag be honom om ordentlig trav och försöka få honom att släppa i halsen. Vet att man inte ska fokusera på halsen direkt men i hans fall känns det litegrann som att halsen låser fast ryggen och då kan jag jaga på honom hur mycket jag vill. Men samtidigt så klart då försöka prata med bakbenen så att han inte tappar dem helt. Tyckte jag kom en liten bit på vägen där. Mest med lyhördheten vad gäller skänkeln.
Sedan hade vi en kort liten galoppstund innan vi gjorde den riktiga övningen. Krullen gjorde en lite knasig fattning där det var nästan korsgalopp och jag kämpade för att få den till en bättre galopp. När jag inte riktigt lyckades saktade jag av för att fatta om. Men! Då blev det en vägrande Krull. Nehej han tänkte då inte fatta någon himla galopp, stod still spänd som en fiolsträng, backade lite, gjorde någon ministegring. Till slut och med hjälp av några tips från ridläraren lossnade han och vi fick en tveksam galopp. Där fick de andra gå in och galoppera innanför så att jag kunde ha fri lejd att brassa på i galoppen och klappa/berömma. Det blev först en tveeeksam ökning av galoppen från Krullens sida men jag kunde till slut locka fram lite power och längre steg
Vet inte vad som hände där, jag var noga med att fatta på ett enkelt sätt för honom men det var som att han låste sig. Övningen bestod av ett gäng koner. På ena långsidan var det tre konpar med kanske två meter emellan som stod längs med fyrkantspåret. Sedan ett konpar med ca tre meter mellan som stod på medellinjen.
Vi började i trav och skulle trava på men korta traven mellan konerna. Så jäkligt kort sträcka och många tempoväxlingar. Det var lätt att korta Krullen (han är ju kort av naturen) men svårt att länga honom (det blev mer en snabbare symaskin).
Det släppte dock lite efter ett tag med att länga traven lite mellan där.
Vi fortsatte med skritt och trav mellan konerna. Jag fattade först inte vad som hände för plötsligt hade Krullen handbromsen i och det var svårt att komma upp i trav. Sen fattade jag att jag satt och var lat och inte såg till att han hade en bra skritt däremellan, så det blev helt enkelt svårt för honom. När jag fattat det gick det väldigt mycket bättre för oss
Här började även hans hals se heelt annorlunda ut, så där fyllig uppifrån som man vill se, inte slimmad och spänd.
Sedan blev övningen lite svårare med samma trav och skritt men även fattning efter sista konparet på långsidan och galopp hela vägen runt och upp på halva bågen. Där skulle vi trava tills vi kom till konparet på medellinjen och sen fortsätta övningen med skritt mellan konparen och annars trav.
Det var svååårt för Krullen, det är den där lite snävare svängen som ställer till, när man ska upp i bågen efter kortsidan. Jag försökte mest vara så lite i vägen som jag kunde och peppa på där uppe. Efter ett och ett halvt misslyckat försök lyckades vi och sedan fortsatte vi lyckas!
När jag sedan hörde att övningen skulle bli ännu svårare för att vi skulle lägga på att fatta förvänd galopp efter första konparet på långsidan, hålla galoppen längs långsidan och sedan skritt mellan konparet och fatta rätt galopp... tänkte jag att det kommer nog inte funka. Men jag lyckades faktiskt lotsa Krullen till superfina förvända galopper! Samt hålla ihop honom hela vägen trots att han fick kämpa. Men jag kände även att jag hade honom helt med mig och hittade ett bra fatta galopp koncept. En liten femstegsraket. Fart, skifta vikt på ett extra tydligt sätt, ställa honom lite extra tydligt, försiktigt lägga skänkeln i rätt position, och sen POP! iväg!
Suuperfina fattningar varje gång. Två gånger fastnade han i kroppen kändes det som, men eftersom han hade fattat precis vad jag ville gjorde han en liten bock som gjorde att det lossnade för honom och jag fick den galoppen jag bad om. Massa beröm då! Han gjorde precis det jag ville, ingen elak bock bara ta i från tårna för att lyckas med det piloten ber om bock
Efter att vi gjort dessa i båda varv, och pausat, var det dags att trava av dem. Även det självständigt. Krullen hade slappnat av och ändrat steglängd signifikant kände jag! Här blev ridläraren superentusiastisk och detaljstyrde mig litegrann. Mer trav, sen lite lite längre tygel, mer trav, sen lyfta upp huvudet på honom en aning, mer trav, sist lägga ner handen igen.
Och där kom det. Nyckeln! Den jag letat efter. Hela Krullen kändes annorlunda. Låånga avslappnade travsteg, spänstigt och starkt, framåt, mjuk, enkel att rida. Var tvungen att rida massor med snett igenom för att titta i spegeln
Jag var tvungen att fylla på så klart och forma ihop honom då och då men han gick ganska mycket själv i den formen.
Så mysig och fin
Är vansinnigt nöjd med Krullen! Man får locka fram lite jävlarannamma och fokus från honom, men sen lyssnar han verkligen och försöker verkligen göra precis det piloten säger fast han inte riktigt har styrkan.
Ridläraren pratade mig en lång stund efter och vi kom fram till att det Krullen behöver för att komma ur symaskin-mode är nästan att man "jagar på honom" (det känns fel att säga, men nästan så) så att han till slut inser att han inte kan symaskina längre för så kommer han snubbla på sig själv. Sen när han börjar länga berömma och vara konsekvent tills det lossnar för honom. Det är första delen, sedan det där med jävlarannamma och fokus och sen har man bara lite finlir kvar.
Mycket nöjd pilot!
Igenridning igår. Var lite fräck och önskade J innan och fick honom. Han var på lektionen innan, så jag mötte upp honom och pratade lite med tjejen som ridit honom. Hon verkade älska honom lika mycket som jag. Tog av sadeln och lät honom stå i boxen en stund så att han hade chans att kissa. Sen ut i ridhuset igen.
Vi fick börja likadant som i förrgår, med arbete vid hand och även lite över trailhindren. J följde mig lydigt vart vi än skulle, men upp på lastpallarna tyckte han att det räckte med att gå upp en gång, sen kunde vi väl göra nåt annat kul?
Satt upp (red alltså barbacka) och gruppen jag red med ville inte jobba med trail utan töltträna. Så först gjorde vi Kyras ABC runt en mindre fyrkant (dvs halt, framdelsvändning, fram) för att lösgöra hästarna ordentligt. J tycker att halter hindrar honom från att älga ifrån uppgiften, så jag var en jobbig ryttare som envisades med att vi skulle stanna. Han blev dock successivt allt bättre. Länge sen jag red Kyras ABC, ska nog göra det med min ridhäst också. Använde mig mycket av det när hon blev mentalt stressad, då den är lite meditativ och lugnande.
Sen red vi runt fyrkanten och gjorde övergångar skritt-tölt. I J:s fall blir det ju skritt-trav, men det viktiga var att det blev övergångar mellan två gångarter. Först skulle vi tölta två steg, sen ned i skritt tills skritten kändes bra, upp i tölt tre steg, ned i skritt, upp i tölt fyra steg och så vidare tills vi var uppe i femton steg tölt. Då började vi om igen med två steg. Riktigt rolig övning! Upplevde att J blev väldigt alert och mer fokuserad på mig och mina hjälper. Jag ska definitivt göra den här övningen med min ridhäst, hon behöver väckas lite för tillfället.
Sen gjorde vi skänkelvikning in från långsidan, tölt mellan två koner och sen ned till skritt och skänkelvikning ut igen. Svårt att känna var J hade sin rumpa och återigen lite svårt att få tillbaka honom. Sen provade vi att fortsätta i tölten i andra skänkelvikningen och slutligen rida i tölt hela tiden. Jag upplevde att J blev lite mer spänd igen (han hade börjat bli riktigt fin innan) och han ville inte riktigt gå i sidled. Kom på mig själv flera gånger med att ytterskänkeln pekade rakt ut i skänkelvikningen och då gör den ju ingen nytta precis... Får nog nöta lite skänkelvikning på ridhästen och se om jag gör likadant där.
Avslutningsvis töltade vi en och en runt fyrkanten medan de andra stod i mitten och diskuterade hästens takt. Jag fick börja med J då han är så extremt travtaktig. Försökte tänka öppna för att få fram lite mer tölt på honom och efter ett varv fick jag lite mer tempo och plötsligt känner jag hur det här ticki-tackandet liksom byts till swosh-swosh. Samtidigt hör jag ridläraren utbrista nåt i stil med "Åh, wow, kolla nu! Bra tölt där". Det varade såklart bara några steg och sen tyckte J det blev för jobbigt och föll in i galopp istället. Men de där stegen är verkligen det man drömmer om.
Sen fick vi stå och kolla på de andra fyra, vissa travtaktiga, vissa passtaktiga och en som var snäll och rollade så jag fick se hur det såg ut. Väldigt nyttigt att se och svårt att bedöma vad det är som är taktfelet, bara att det är nåt.
Fick tölta lite till innan vi skrittade av. Så himla glad över att få rida J igen. Nu vet jag ju att det bara är fyra lektioner kvar, så ingen chans att få rida honom igen. Men jag ska nog önska honom nån gång nästa termin också. Om två veckor rider jag P igen och sen hoppas jag att jag kan få en annan favorit (F) två gånger innan jag rider sista lektionen (jag missar den allra sista, därav att jag red igen igår).
Terminen har gått fort! Men jag har redan bestämt mig för att jag givetvis fortsätter en termin till. Får se om jag kanske måste fortsätta för evigt.
Han var på lektionen innan, så jag mötte upp honom och pratade lite med tjejen som ridit honom. Hon verkade älska honom lika mycket som jag. Tog av sadeln och lät honom stå i boxen en stund så att han hade chans att kissa. Sen ut i ridhuset igen.Vi fick börja likadant som i förrgår, med arbete vid hand och även lite över trailhindren. J följde mig lydigt vart vi än skulle, men upp på lastpallarna tyckte han att det räckte med att gå upp en gång, sen kunde vi väl göra nåt annat kul?
Satt upp (red alltså barbacka) och gruppen jag red med ville inte jobba med trail utan töltträna. Så först gjorde vi Kyras ABC runt en mindre fyrkant (dvs halt, framdelsvändning, fram) för att lösgöra hästarna ordentligt. J tycker att halter hindrar honom från att älga ifrån uppgiften, så jag var en jobbig ryttare som envisades med att vi skulle stanna. Han blev dock successivt allt bättre. Länge sen jag red Kyras ABC, ska nog göra det med min ridhäst också. Använde mig mycket av det när hon blev mentalt stressad, då den är lite meditativ och lugnande.
Sen red vi runt fyrkanten och gjorde övergångar skritt-tölt. I J:s fall blir det ju skritt-trav, men det viktiga var att det blev övergångar mellan två gångarter. Först skulle vi tölta två steg, sen ned i skritt tills skritten kändes bra, upp i tölt tre steg, ned i skritt, upp i tölt fyra steg och så vidare tills vi var uppe i femton steg tölt. Då började vi om igen med två steg. Riktigt rolig övning! Upplevde att J blev väldigt alert och mer fokuserad på mig och mina hjälper. Jag ska definitivt göra den här övningen med min ridhäst, hon behöver väckas lite för tillfället.
Sen gjorde vi skänkelvikning in från långsidan, tölt mellan två koner och sen ned till skritt och skänkelvikning ut igen. Svårt att känna var J hade sin rumpa och återigen lite svårt att få tillbaka honom. Sen provade vi att fortsätta i tölten i andra skänkelvikningen och slutligen rida i tölt hela tiden. Jag upplevde att J blev lite mer spänd igen (han hade börjat bli riktigt fin innan) och han ville inte riktigt gå i sidled. Kom på mig själv flera gånger med att ytterskänkeln pekade rakt ut i skänkelvikningen och då gör den ju ingen nytta precis... Får nog nöta lite skänkelvikning på ridhästen och se om jag gör likadant där.
Avslutningsvis töltade vi en och en runt fyrkanten medan de andra stod i mitten och diskuterade hästens takt. Jag fick börja med J då han är så extremt travtaktig. Försökte tänka öppna för att få fram lite mer tölt på honom och efter ett varv fick jag lite mer tempo och plötsligt känner jag hur det här ticki-tackandet liksom byts till swosh-swosh. Samtidigt hör jag ridläraren utbrista nåt i stil med "Åh, wow, kolla nu! Bra tölt där". Det varade såklart bara några steg och sen tyckte J det blev för jobbigt och föll in i galopp istället. Men de där stegen är verkligen det man drömmer om.
Sen fick vi stå och kolla på de andra fyra, vissa travtaktiga, vissa passtaktiga och en som var snäll och rollade så jag fick se hur det såg ut. Väldigt nyttigt att se och svårt att bedöma vad det är som är taktfelet, bara att det är nåt.
Fick tölta lite till innan vi skrittade av. Så himla glad över att få rida J igen. Nu vet jag ju att det bara är fyra lektioner kvar, så ingen chans att få rida honom igen. Men jag ska nog önska honom nån gång nästa termin också. Om två veckor rider jag P igen och sen hoppas jag att jag kan få en annan favorit (F) två gånger innan jag rider sista lektionen (jag missar den allra sista, därav att jag red igen igår).
Terminen har gått fort! Men jag har redan bestämt mig för att jag givetvis fortsätter en termin till. Får se om jag kanske måste fortsätta för evigt.
Har ställt mig i kö till en ridskola idag 
äntligen efter alla dessa år! Satsiken vad dyrt bara 
tur att lite går på friskvårdsbidraget!
En fråga till er som rider på ridskola - hur ofta får ni göra uteritter? Jag red på ridskola när jag var typ 14, då minns jag att vi red ut en del under vår och sommaren
äntligen efter alla dessa år! Satsiken vad dyrt bara tur att lite går på friskvårdsbidraget!En fråga till er som rider på ridskola - hur ofta får ni göra uteritter? Jag red på ridskola när jag var typ 14, då minns jag att vi red ut en del under vår och sommaren
Har ställt mig i kö till en ridskola idag
En fråga till er som rider på ridskola - hur ofta får ni göra uteritter? Jag red på ridskola när jag var typ 14, då minns jag att vi red ut en del under vår och sommaren
Vi rider ut en gång/termin. Men iom att ridskolan även erbjuder turridning kan man såklart boka en sån tur om man vill. Ibland har de även igenridning i form av uteritter på helgerna, för de som inte hunnit rida igen under terminen.
Hoarfrost
Trådstartare
Det är olika på olika ridskolor. Bästa är nog at fråga den ridskolan du står i kö till.Har ställt mig i kö till en ridskola idag
En fråga till er som rider på ridskola - hur ofta får ni göra uteritter? Jag red på ridskola när jag var typ 14, då minns jag att vi red ut en del under vår och sommaren
Vi rider uteritter så länge det funkar och inte blir för mörkt. Jag rider i senaste gruppen så tyvärr blir det ganska lite uteritt.
Ganska sällan det blir renodlad uteritt också (uteritt tänker jag att man rider dit nosen pekar typ på stigar/vägar på led ish)
Våra uteritter kombineras ofta med lite hopp över fälttävlanshinder eller lite lektionsridning i gläntor/hagar osv.
Lyckas ju aldrig hålla mig aktiv här 
Men uppdaterar iaf Equilab så att det står lite grejer nånstans.
Men förra veckan red jag Knorris igen på nya ridskolan, öppnor och förvända öppnor. Även öppna i galopp vilket jag aldrig gjort tidigare! Fantastiskt roligt att få träna på det här, särskilt med en häst som kan.
Min sits blir bättre och bättre, även om min nu rättvridna tå ibland gör att jag kniper för mycket med knäna. Fick jag snällt bli varse då Knorris är überkänslig, så när jag råkade klämma vid galoppfattning blev det bakutkickar istället. Brant inlärningskurva!
Lektionen på gamla ridskolan blev det inte ens galopp, men ändå en bra lektion. Red en häst som förvisso älgar på framåt, men som behöver 8/10 drivning för att gå bra. Jag fick kanske fatt på 4/10. Men har nog lite att göra med att jag varit sjuk en och sen hostat något förfärligt i en till. Hostar fortfarande men lite bättre tror jag allt det är.
Ikväll är det dags igen för nya ridskolan. Ska rida medryttarhästen
Ska bli jättekul, men tror vi ska rida galopptempo och förvänd galopp, på fd turridningshästan som knappt kan galoppera i ridhus. Spännande! Dessutom tänkte jag att det går nog bra, vår grupp är nästan alltid på den stora utebanan. Men nu ösregnar det och lutar åt ridhus på typ 40x20, med 10 hästar. Spännandeeeee
Men uppdaterar iaf Equilab så att det står lite grejer nånstans.
Men förra veckan red jag Knorris igen på nya ridskolan, öppnor och förvända öppnor. Även öppna i galopp vilket jag aldrig gjort tidigare! Fantastiskt roligt att få träna på det här, särskilt med en häst som kan.
Min sits blir bättre och bättre, även om min nu rättvridna tå ibland gör att jag kniper för mycket med knäna. Fick jag snällt bli varse då Knorris är überkänslig, så när jag råkade klämma vid galoppfattning blev det bakutkickar istället. Brant inlärningskurva!
Lektionen på gamla ridskolan blev det inte ens galopp, men ändå en bra lektion. Red en häst som förvisso älgar på framåt, men som behöver 8/10 drivning för att gå bra. Jag fick kanske fatt på 4/10. Men har nog lite att göra med att jag varit sjuk en och sen hostat något förfärligt i en till. Hostar fortfarande men lite bättre tror jag allt det är.
Ikväll är det dags igen för nya ridskolan. Ska rida medryttarhästen
Ska bli jättekul, men tror vi ska rida galopptempo och förvänd galopp, på fd turridningshästan som knappt kan galoppera i ridhus. Spännande! Dessutom tänkte jag att det går nog bra, vår grupp är nästan alltid på den stora utebanan. Men nu ösregnar det och lutar åt ridhus på typ 40x20, med 10 hästar. Spännandeeeee
Nu har jag varit och haft min forsta lektion pa nya ridskolan. Bara jag och en till kvinna som red samtidigt. Perfekt! Det kanndes att det var, nastan, ett ar sedan jag red. Tappade balansen lite emellan at. Eftersom det var forsta lektionen sa var det mest for att kolla vilken nyva jag ligger pa. Fick jobba mest med att forsoka fa henne pa tygeln. Lite trixig men fick henne i fin form i galoppen. Kandes valdigt bra. Sa glad att antligen vara tillbaka pa hast ryggen! Kan inte vanta tills nasta lektion (torsdag morgon)!
Jag har dock ett litet problem med mina fotleder. Nar jag blir trott (efter mycket latt ridning oftast, eller om vi star upp) sa borjar mina vrister varka och snart sa blir dom helt obalanserade och bara viker sig nar jag forsoker rida latt. Har stigbyglar med sadana har plattor, det hjalper en heldel, men nu nar jag ar sa otranad sa far jag anda ont ganska snabbt. Nagon som kanner igen mitt problem och har nagra tips pa vad jag kan gora?
Jag har dock ett litet problem med mina fotleder. Nar jag blir trott (efter mycket latt ridning oftast, eller om vi star upp) sa borjar mina vrister varka och snart sa blir dom helt obalanserade och bara viker sig nar jag forsoker rida latt. Har stigbyglar med sadana har plattor, det hjalper en heldel, men nu nar jag ar sa otranad sa far jag anda ont ganska snabbt. Nagon som kanner igen mitt problem och har nagra tips pa vad jag kan gora?
Ledade stigbyglar. Hjälpt mina fotleder och blivit så mycket bättre för mig.
Idag red jag alltså medryttarhästen på lektion
Bra kämpat av både Guldhästen och mig!
En del åsikter hade hon, särskilt när det blev jobbigt. Lite lätta fram, lite kickar, lite bakåttänk. Men vi kom över det!
Bytte dressyrspöt mot ett kort spö i varje hand och det fungerade faktiskt riktigt bra för att parera bogarna och ge extra hjälp i fattningarna.
Har nog aldrig ridit henne så länge, så intensivt så verkligen klapp på axeln till henne (och mig haha). Arbetade öppna/förvänd öppna, mellantrav, och galopp/förvänd galopp.
Vi fick till korta stunder av öppna, och fokuserade på att få ut henne i hörnen för innerskänkeln utan att bli obalanserade. Mellantraven på diagonalerna blev riktigt bra!
I galoppen hade vi våra diskussioner. Men genom att konsekvent inte ge henne så mycket uppmärksamhet på tjafs mer än ”framåt nu!” så blev det ändå bra. Ibland orkar hon inte och det är fine, då fattar vi ny galopp bara. Men man kan vara trött utan att bråka kära pålle
Är jättenöjd med vår insats, blev mer galopp än jag vågat hoppas och genom hörn och allt.
Dock är det en fin balansgång nu mellan att ge henne tillräckligt med stöd i munnen och balansera upp, och att inte låta henne bli framtung och hänga sig i bettet. Men det blir nog bättre med mer styrka också!
SÅ DUKTIG
Detta är en 8årig häst som tidigare mest gått i skogen på turridning eller mer ordentlig träning (men ändå inte på ridbana). Så jag är väldigt stolt, och det kommer få ta tid. Mycket muskler som ska byggas för ridhusjobb!
Bra kämpat av både Guldhästen och mig!
En del åsikter hade hon, särskilt när det blev jobbigt. Lite lätta fram, lite kickar, lite bakåttänk. Men vi kom över det!
Bytte dressyrspöt mot ett kort spö i varje hand och det fungerade faktiskt riktigt bra för att parera bogarna och ge extra hjälp i fattningarna.
Har nog aldrig ridit henne så länge, så intensivt så verkligen klapp på axeln till henne (och mig haha). Arbetade öppna/förvänd öppna, mellantrav, och galopp/förvänd galopp.
Vi fick till korta stunder av öppna, och fokuserade på att få ut henne i hörnen för innerskänkeln utan att bli obalanserade. Mellantraven på diagonalerna blev riktigt bra!
I galoppen hade vi våra diskussioner. Men genom att konsekvent inte ge henne så mycket uppmärksamhet på tjafs mer än ”framåt nu!” så blev det ändå bra. Ibland orkar hon inte och det är fine, då fattar vi ny galopp bara. Men man kan vara trött utan att bråka kära pålle
Är jättenöjd med vår insats, blev mer galopp än jag vågat hoppas och genom hörn och allt.
Dock är det en fin balansgång nu mellan att ge henne tillräckligt med stöd i munnen och balansera upp, och att inte låta henne bli framtung och hänga sig i bettet. Men det blir nog bättre med mer styrka också!
SÅ DUKTIG
Detta är en 8årig häst som tidigare mest gått i skogen på turridning eller mer ordentlig träning (men ändå inte på ridbana). Så jag är väldigt stolt, och det kommer få ta tid. Mycket muskler som ska byggas för ridhusjobb!
Tack for tipset! Ska kopa mig ett par och se om det hjalper
Hoarfrost
Trådstartare
Annars också på lång sikt, träna fotlederna
Om inte bara för ridandets skull även för resten av livet.
Hoarfrost
Trådstartare
Vänta minns jag rätt när jag tänker att det är du som är medryttare på den stora gula jag fick förmånen att rida gryningsritt på?Idag red jag alltså medryttarhästen på lektion
Bra kämpat av både Guldhästen och mig!
En del åsikter hade hon, särskilt när det blev jobbigt. Lite lätta fram, lite kickar, lite bakåttänk. Men vi kom över det!
Bytte dressyrspöt mot ett kort spö i varje hand och det fungerade faktiskt riktigt bra för att parera bogarna och ge extra hjälp i fattningarna.
Har nog aldrig ridit henne så länge, så intensivt så verkligen klapp på axeln till henne (och mig haha). Arbetade öppna/förvänd öppna, mellantrav, och galopp/förvänd galopp.
Vi fick till korta stunder av öppna, och fokuserade på att få ut henne i hörnen för innerskänkeln utan att bli obalanserade. Mellantraven på diagonalerna blev riktigt bra!
I galoppen hade vi våra diskussioner. Men genom att konsekvent inte ge henne så mycket uppmärksamhet på tjafs mer än ”framåt nu!” så blev det ändå bra. Ibland orkar hon inte och det är fine, då fattar vi ny galopp bara. Men man kan vara trött utan att bråka kära pålle
Är jättenöjd med vår insats, blev mer galopp än jag vågat hoppas och genom hörn och allt.
Dock är det en fin balansgång nu mellan att ge henne tillräckligt med stöd i munnen och balansera upp, och att inte låta henne bli framtung och hänga sig i bettet. Men det blir nog bättre med mer styrka också!
SÅ DUKTIG
Detta är en 8årig häst som tidigare mest gått i skogen på turridning eller mer ordentlig träning (men ändå inte på ridbana). Så jag är väldigt stolt, och det kommer få ta tid. Mycket muskler som ska byggas för ridhusjobb!
Liknande trådar
Ridning
Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆
Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Senast: Andromedae
·
Anläggning
(Jag testar att ställa frågan i den här tråden istället för att göra en ny i ämnet - gissar att många här har koll.)
Hur många här...
Senast: Svartkatt
·
Fälttävlan
Ursäkta jättelångt inlägg!
Jag är ny här men skulle vilja ha en tråd där vi kan samla information om vilka terrängbanor som finns...
Senast: Lady_S
·
Hundträning
(OBS! Långt inlägg)
Hej!
Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
Senast: Ragdoll
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Kim C Lundin: ”Skarpt läge för dressyrbedömningen av kontakt”- Hästnyheter Men om vi nu tittar på dressyr på högsta nivån när såg vi då senast en häst i uppförsbacke? Vi ser massor av frambenssprattel men den...
- Shaggy
- Svar: 27
- Visningar: 1 596
- Hästnyheter
-
Ponny ramlade ner i brunn i Oskarström- Hästnyheter Någon som vet hur det har gått? :(
- Mia_R
- Svar: 1
- Visningar: 189
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Om/när partner dör, hur klarar man sig?
- Relationer Kram :heart
- Blyger
- Svar: 78
- Visningar: 8 568
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Hästtransport till 2 stora/grova hästar?- Utrustning Jag har Big Portax, det skulle lätt ta två kallblod, det är stort som ett lastfartyg.
- Piaff
- Svar: 33
- Visningar: 1 353
- Utrustning
-
Transport med fronturlastning- Utrustning Min Cheval är sex år nu och jag är väldigt nöjd med det. Kört massor av olika hästar och ingen har blivit svårlastad. Tycker det ligger...
- Fiorano
- Svar: 26
- Visningar: 486
- Utrustning
-
Bildtråd- Svar: 23
- Visningar: 1 205
- Hästmänniska
