Ridkonst vs. ridteknik?

[flashlight]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Men snälla människa, det låter som om du tolkar det hela väldigt hmm, personligt.
Jag är inte på nåt sätt korkad, utan väldigt klarsynt!
När ridkonsten, det som kallas för AR var ny i sverige, tycker jag att det lades fram som ett "nygammal" revolusionerade ridsätt. Långt i från all prestige och press!
Här sätter man hästen i focus.
Vad jag fundrar och reflekterar över är följande ; Har den inriktningen ändrats med åren; Har prestigen smugit sig in även här??

Det skadar väl inte att även titta på sig själv och se sina fläckar.
Det förekommer faktiskt maktmissbruk även blad AR tränare/ryttare, tro det eller ej!
Rider regelbundet mina fyra hästar för tränare som varit med från början i "ARsvängen", så jag är inte nån utomstående ovetande som behöver hutas åt, utan vill ha en vettig reflektion från insatta på annat håll. Utan översittarfasoner! TACK!!!

Och föressten VARFÖR kan inte häst OCH ryttar vara vackert??
Måste resan dit vara plågsam?
Vad håller du på med då, måste jag fråga???

Jag tror inte du läser vad jag skriver. Jag har aldrig sagt att häst och ryttare inte kan vara vackert, på en rad olika sätt. Jag förstår
ännu mindre vad du är ute efter, du får nog visa exempel på vad du menar med vackert.

Blir bara förvirrad ang vad du egentligen vill säga

 

[bigganl]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Bar att buga. Vilken klockren beskrivning!

 

[MorvanMorr]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Oj, nej!
Då har vi ju helt meningslös ridning hos oss. Bara granarna o kanske katten som får uppleva konsten då den uppenbarar sig!

Nej jag tror nog att ekipaget upplever konsten starkare än publiken. precis som konstnären går igenom en stark process då han skapar något bra.
För publiken har alltid varierande utbildningsgrad och kan sällan alltid uppskatta det som är äkta konst.
Tex finns det många som inte alls begriper sig på konst. För att de inte satt sig in i vad det innebär att skapa den.

Fast "konst" kan ju vara väldigt olika saker. Även blod och förnedring.. Och att skilja på "god" och "dålig" konst låter sig ju inte göras, det ligger som bekant i betraktarens öga..

Tror att det är själva begreppet "ridkonst" jag värjer mig emot - för mig är det något konstlat-upphöjt. Konst är sällan harmoni i mina ögon. När det gäller prestige tycker jag att det finns i massor inom alla grenar - AR är inget undantag. Därmed icke sagt att alla människor inom alla grenar är prestigefyllda. Såklart.

 

[evis]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Det känns som om ditt inlägg ursprungar från ett annat "forum" och diskussion

Kärnan är egentligen som jag ser det, i sken av den där andra diskussionen också ; Hör känsla & teknik ihop?
Enligt mej gör de det, men det finns dom som hävdar att känslan är en annan sak än tekniken.

Man kan med teknik få en häst att utföra saker den till exempel inte är fysiskt eller psykiskt mogen för, jag tror det är det du vänder dej emot?

Bara för att man KAN få hästen att piaffera, göra galoppiruetter eller liknande, betyder det inte att man bör.

Det är väl svårigheten om man skolar sin häst och samtidigt har väldigt höga ambitioner och är väldigt målinriktad. Och tillskansar sej kunskap som gör att man kan utveckla teknik för att påverka och "forma" hästen, eller tillskansar sej olika verktyg som på olika sätt gör att man tekniskt kan pressa hästen till saker den inte "har" i sej ännu. ( = saker den inte bjuder på själv när den bjuds möjligheten)

Jag brukar jämföra det med vissa dressyrryttar-män som får varenda häst att röra sej exakt likadant (vi har en sådan på elitnivå ), det är i grund och botten ganska olika hästar men likförbaskat får de likadant rörelsemönster med denna karl på ryggen - man undrar då hur mycket som är en sjujäkla kraft i långa ben & teknik, och hur mycket som är hästens grundförmåga och hästens egna "uttryck". Är det så att ryttaren med teknik har tagit över hela hästens rörelse?
Handlar det om kontroll? Att kontrollera allt som händeri hästens kropp? (kontroll kan vara både negativt och positivt i olika människors öron/ögon?)

Och är det då viktigt att hästens eget uttryck kommer fram? Ur hållbarhetssynpunkt tycker ju jag att det är skitviktigt att hästen inte med teknik pressas till saker eller rörelser som den egentligen inte är byggd eller menad för, men all ridning är ju en blandning av känsla & teknik och ett sätt att "utveckla" hästens fysik & rörelser, så var går gränsen?

I grund och botten tror jag detta handlaro m personligheter; både hos människor och hos hästar. Det man hoppas är ju att rätt sorts hästar hamnar hos rätt sorts människor.

Att diskutera konst blir himla snurrigt tycker jag oftast....

 

[flashlight]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Kärnan är egentligen som jag ser det, i sken av den där andra diskussionen också ; Hör känsla & teknik ihop?
Enligt min mening gör de det, men det finns dom som hävdar att känslan är en annan sak än tekniken.

Man kan med teknik få en häst att utföra saker den till exempel inte är fysiskt eller psykiskt mogen för, jag tror det är det du vänder dej emot?

Bara för att man KAN få hästen att piaffera, göra galoppiruetter eller liknande, betyder det inte att man bör.

Håller med dej där! Jag har sett hur en del rider tex piaff o passage nästan oavbrutet (nåja, överdrift, men väldigt mycket) för att deras häst KAN. Samma med ökningar. Jag tänker tex på en 6-åring som reds nån slags halvpassage en stor del av travpassen trots att den ännu inte klarade att samla sig lite i galoppen på en volt tex.
Den hade ju en grundtrav som var fantastisk men var rätt otränad pga skador mm.

Jag brukar jämföra det med vissa dressyrryttar-män som får varenda häst att röra sej exakt likadant (vi har en sådan på elitnivå ), det är i grund och botten ganska olika hästar men likförbaskat får de likadant rörelsemönster med denna karl på ryggen - man undrar då hur mycket som är en sjujäkla kraft i långa ben & teknik, och hur mycket som är hästens grundförmåga och hästens egna "uttryck". Är det så att ryttaren med teknik har tagit över hela hästens rörelse?
Handlar det om kontroll? Att kontrollera allt som händeri hästens kropp? (kontroll kan vara både negativt och positivt i olika människors öron/ögon?)

Det handlar ändå om många hundra kilo på en dressyrhäst så då är det nog lika mycket psyket det handlar om, vill hästen inte så gör den inte inte ens en långbent karl rår på det. Men hästar är samarbetsvilliga djur och gör sitt bästa och därför måste ryttaren ha omdöme. Och blir det bra så är det väl inget fel om ryttaren kan få varenda häst att röra sej bra...Önskar jag kunde det
Blir det INTE bra så är det ju inte bra förstås.....

Och är det då viktigt att hästens eget uttryck kommer fram? Ur hållbarhetssynpunkt tycker ju jag att det är skitviktigt att hästen inte med teknik pressas till saker eller rörelser som den egentligen inte är byggd eller menad för, men all ridning är ju en blandning av känsla & teknik och ett sätt att "utveckla" hästens fysik & rörelser, så var går gränsen?

I grund och botten tror jag detta handlaro m personligheter; både hos människor och hos hästar. Det man hoppas är ju att rätt sorts hästar hamnar hos rätt sorts människor.

Att diskutera konst blir himla snurrigt tycker jag oftast

Det håller jag också med om. För mej hör teknik och känsla ihop det går inte med bara det ena om resultatet ska bli bra även för hästen.

Men utifrån det du skriver kan man ju hamna i väldigt kontroversiella diskussioner också om vilka hästar man ska rida mer avancerad dressyr på öht, (eller i alla fall försöka då) Vissa raser är ju inte avlade för att ridas alls tex. ÄR det då rätt att ha målet msv dressyr på en sån Eller motsvarande rörelser, om man nu inte tävlar utan är kanske AR-inriktad så ingår ju i alla fall rörelser som piaff tex.
Bara för att den är snäll och ställer upp så långt den klarar? Att hästen "bjuder på det" betyder kanske bara att den är väldigt inriktad på att lyssna på sin ryttare. Hästen själv kan ju inte tänka ut att det som går (även om det tar emot och är svårt), idag kanske har slitit ut baken om några år
Hur nyttigt är det för hästen på lång sikt? Jag har sett tex travare som varit "duktiga" ridhästar och lovordats, braka ihop i bakkärran från en dag till en annan, tyvärr, eftersom de gått till sin egen yttersta gräns för ryttarens skull. (Har ofta varit de som hoppats mycket tex)

Ja det blev en lite annan vinkel, men faktiskt viktigare ur hästens synpunkt.

 

[annsan]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Det är väl kanske det som är konsten, att vara klok nog att leda rätt, inte utnyttja de kraftfulla verktygen som ges oss inom AR. Utan att just använda dessa med känsla och ÖDMJUKHET. Att lyssna och hitta samarbetet.
Utan känsla, ödmjukhet och medvetenhet om vår makt, med möjlighet till missbruk försvinner det vackra och just konsten inom deh här ridtekniken och blir just bara en ridteknik som, i mina ögon inte är värd att kallas nåt annat än Akademisk ridteknik!

Det är det jag vänder mig emot så starkt, och faktumet att det idag förekommer gör mig rasande!

Jag hoppas att fler blir kritiska och inte sväljer vad som helst som benäms som ridkonst, när det gränsar till kränkande av både häst och ryttare.
Tårar och tappat självförtroende hör inte hemma här - låt oss slippa det!
Lev väl, rid väl!!!
Anna

 

[MorvanMorr]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Det känns som om ditt inlägg ursprungar från ett annat "forum" och diskussion

Kärnan är egentligen som jag ser det, i sken av den där andra diskussionen också ; Hör känsla & teknik ihop?
Enligt mej gör de det, men det finns dom som hävdar att känslan är en annan sak än tekniken.


I grund och botten tror jag detta handlaro m personligheter; både hos människor och hos hästar. Det man hoppas är ju att rätt sorts hästar hamnar hos rätt sorts människor.

Att diskutera konst blir himla snurrigt tycker jag oftast....

Antar att det var till mig det där översta?!

Är ledsen att jag kom in på det där med konst som begrepp, jag bara tycker det är ett så himla tokigt ord i sammanhanget - men jag förstår mycket väl vad som avses .

Hör känsla & teknik ihop? Absolut!
Men kan de enkelt skiljas åt? Vet ej.
Hur skiljer man en tekniskt skicklig ryttare från en med känsla, förutsatt att den tekniska inte pressar hästen över dess förmåga?

 

[annsan]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Hör känsla & teknik ihop? Absolut!
Men kan de enkelt skiljas åt? Vet ej.
Hur skiljer man en tekniskt skicklig ryttare från en med känsla, förutsatt att den tekniska inte pressar hästen över dess förmåga?

Det kanske är det som är pudelns kärna, att den med känsla inte pressar hästen över dess förmåga!
Och att den med mera uttalad känsla kan "individanpassa" vad som kan kallas för grundteknik!
Eller

Vad som är konstnärligt, kanske är ett bättre ord, kAN väl vara det som känns bra inombords att betrakta.
I dressyrridningen tycker jag att det kan vara en ur hästen sprungen naturlig rörelser som kan kännas igen ur en häst i frihet.
En rörelse som någotsånär återskapas med en hårfin dialog.
Den sk. kadaverdisiplinen, kan aldrig kallas för konstnärligt.

 

[flashlight]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Det är väl kanske det som är konsten, att vara klok nog att leda rätt, inte utnyttja de kraftfulla verktygen som ges oss inom AR. Utan att just använda dessa med känsla och ÖDMJUKHET. Att lyssna och hitta samarbetet.

Ja då är vi överens, ja. Absolut. Och inte bara inom AR, utan öht.

Det är ett stort ansvar när man tränar en häst.

Jag tänkte på det evis skrev

saker den inte bjuder på själv när den bjuds möjligheten

Jag har haft svårt med travökningar, jag är väldigt dålig på att rida såna. (inte galopp- utan trav)
Jag tränade lite grann ett tag på det, det blev bättre men inte det där riktiga som man vill ha. Dock blev hästen intresserad och VILLE. Men jag låg ganska lågt med det ändå. Hon är rätt ung ännu.
Under sommaren har träningarna legat nere och jag har inte velat hålla på själv, bara längt lite då och då, men inga ökningsförsök.

Så nyligen vid ett par ridpass har det hänt att hästen missförstått när vi vänt upp på en diagonal i trav med bra tryck och sådär riktigt engagerat. Hon har laddat iväg några kliv i riktiga ökningar som jag faktiskt kanske aldrig känt tidigare i varje fall inte på många år och inte den här hästen.

Självfallet har jag inte sinnesnärvaro, timing och känsla nog för att snabbt hänga på utan tappar såklart Men det gör inte så mycket tänkte jag. Nästa gång kan jag fånga upp bättre. Det viktiga är att hon bjöd på det helt själv av egen vilja verkligen, hon gillar det och kom ihåg övningarna. På det här stadiet är de där stegen mer än nog, även om jag hinner med så ska jag sitta tillbaka och inte kräva mer just nu.

Det var som att skjutas iväg,nästan framåt/upppåt, eller jag åkte av kraften snarare bakåt neråt helt otrolig känsla. Har känt lite av det före sommaren men inte med denna kraft och explosivitet. Säkert inget märkvrdigt om man är van vid hästar som har flashig trav men det är inte jag.

Det blev ett exempel för mej på när hästen bjuder själv på något och att det är ett stort ansvar att sen inte vilja ha det där igen och igen bara för att det går, inte ens om hästen hela tiden vill, utan att ha omdöme nog att ta det i lagom takt. Låter enklare än det är.

Kanske var det helt enkelt först nu hon KAN få in det där riktiga trycket och njöt av det själv.

 

[Lusidor]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

De som ständigt och jämt ojag sig över hur dåligt eliten rider, men brer ut sig med målande beskrivningar av sin egen förträffliga ridkonst.

Vi slänger Jante åt skogs va så det blir mer ok att spåna fritt om vad man ser som bra, och vad man ser som dåligt!
Jag säger till då jag tror mig om det ni skriver att jag gör. Nästan lite lustigt faktiskt.

 

[Lusidor]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Annsan:

Lite samma som du beskriver upplevde jag i NH-kretsarna och blev lite utretad för att jag tog upp det.
Att man lägger så kraftfulla verktyg i händerna på ovetande människor, som sedan går ut och experimenterar med målet att få hästen att lyda blint.
I vanlig hästhantering har de iaf kvar sin innersta kärna av stolthet och kan säga ifrån då det blir fel. Men här upplevde jag det som att man släckte många hästar just med hjälp av teknik.
Alla utvägar stängdes och känslan och glädjen drunknade i disciplin.

Även en känd tränare som jobbat i USA med den här metoden hos "grundarna", sa ledset att då hon insåg att hon släckt den inre glöden hos sin sjukt lydiga häst som gjorde allt för henne, då la hon av med just NH.

Kanske det kan gå lika illa då man sätter verktygen inom AR i händerna på folk med enorma prestationskrav och intensioner att snabbt visa upp svåra rörelser och forcerar hästens motstånd med teknik och rörelser utan lätthet..

 

[MorvanMorr]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Annsan:

Lite samma som du beskriver upplevde jag i NH-kretsarna och blev lite utretad för att jag tog upp det.
Att man lägger så kraftfulla verktyg i händerna på ovetande människor, som sedan går ut och experimenterar med målet att få hästen att lyda blint.
I vanlig hästhantering har de iaf kvar sin innersta kärna av stolthet och kan säga ifrån då det blir fel. Men här upplevde jag det som att man släckte många hästar just med hjälp av teknik.
Alla utvägar stängdes och känslan och glädjen drunknade i disciplin.

Även en känd tränare som jobbat i USA med den här metoden hos "grundarna", sa ledset att då hon insåg att hon släckt den inre glöden hos sin sjukt lydiga häst som gjorde allt för henne, då la hon av med just NH.

Kanske det kan gå lika illa då man sätter verktygen inom AR i händerna på folk med enorma prestationskrav och intensioner att snabbt visa upp svåra rörelser och forcerar hästens motstånd med teknik och rörelser utan lätthet..

Lite OT men håller helt med dig här.
Finns också en vansinnig diskussion under "hästhantering" om vid vilka tillfällen man bestraffar sin häst Beklämmande. Jag tror säkert att det är olika för olika människor men jag tycker det är botten med kadaverdisciplin. Om inte hästen någonsin får ge uttryck för sin vilja och strävan - hur vet man då om man är rätt ute??!

 

[Totola]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

För ser det lätt ut och känns lätt, då borde det ju vara rätt. Ser det forcerat eller tungt ut, tror jag att det är fel.

Av de AR-tränare jag ridit för så har nog bara en varit riktigt inne på lätthet. Men nästan "för" mycket dvs svårt att komma vidare - lätt att fastna på samma saker länge.
Det jag ser som lätthet är inget jag sammanknippar med AR, däremot är det något de flesta(?) ser som slutresultat inom AR. Att det ska se mjukt, avslappnat och harmoniskt ut är inget garanti för lätthet

Jag tror du har rätt i mycket av det du säger. Om man ska utgå från det är "utbildningstrappan" rätt motsägelsefull eftersom det är många som behöver öva på samma saker i all oändlighet innan man är redo att komma vidare. Då är dressyrträningen rätt dömd att bli tråkig, om man inte 1. går över till sådant man inte är redo för 2. gör mycket annat som inte är lika "AR-inriktat"/prioriterar bort viktiga "AR"-bitar och kommer mer in på vanlig dressyr eller t o m andra discipliner.

Visst är det mycket trevligare att rida på känsla och fokus än att traggla teknik, och får man en bra balans kan det bli en bra ridkänsla trots att man tränar tekniska detaljer. Man kan ju variera lite beroende på vilken nivå man är på just för tillfället - mer fokus på teknik i perioder och mer fokus på känsla i perioder. Det där med att inte känna krav på sig tror jag det är många (inklusive jag ) som behöver påminna sig själv om, tror det är svårt inom alla discipliner.

 

[Tez1]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Lite samma som du beskriver upplevde jag i NH-kretsarna och blev lite utretad för att jag tog upp det.
Att man lägger så kraftfulla verktyg i händerna på ovetande människor, som sedan går ut och experimenterar med målet att få hästen att lyda blint.
I vanlig hästhantering har de iaf kvar sin innersta kärna av stolthet och kan säga ifrån då det blir fel. Men här upplevde jag det som att man släckte många hästar just med hjälp av teknik.
Alla utvägar stängdes och känslan och glädjen drunknade i disciplin.

Även en känd tränare som jobbat i USA med den här metoden hos "grundarna", sa ledset att då hon insåg att hon släckt den inre glöden hos sin sjukt lydiga häst som gjorde allt för henne, då la hon av med just NH.

Kanske det kan gå lika illa då man sätter verktygen inom AR i händerna på folk med enorma prestationskrav och intensioner att snabbt visa upp svåra rörelser och forcerar hästens motstånd med teknik och rörelser utan lätthet..

Instämmer till fullo. Där slog du huvudet på spiken.

 

[bigganl]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

[

QUOTE]Utan känsla, ödmjukhet och medvetenhet om vår makt, med möjlighet till missbruk försvinner det vackra och just konsten inom deh här ridtekniken och blir just bara en ridteknik som, i mina ögon inte är värd att kallas nåt annat än Akademisk ridteknik!

Det är det jag vänder mig emot så starkt, och faktumet att det idag förekommer gör mig rasande![/

QUOTE]

Jag hoppas att fler blir kritiska och inte sväljer vad som helst som benäms som ridkonst, när det gränsar till kränkande av både häst och ryttare.

Om känsla, ödmjukhet och medvetenhet inte finns är det väl kränkande vilken inriktning men än ägnar sig åt? Det har ingenting specifikt med just AR att göra. Blir du lika rasande på andra inriktningar?
All ridning som sker med känsla för hästen, ödmjukhet och medvetenhet är bra ridning för mig. AR är ett sätt att träna sin häst men alla inriktningar som utförs på rätt sätt då häst och ryttare samarbetar och lyssnar på varandra är konst i mina ögon.

 

[tuaphua]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Tillägg:

Dessutom kan man rida på mycket teknik och ändå bry sig om sin häst och veta hur mycket den klarar, fysiskt och psykiskt.

Att lära sig göra saker rent tekniskt/mekaniskt är ganska vanligt för att sedan när man behärskar tekniken något sånär kunna hitta den exakta känslan.
De allra flesta föds inte med känslan. Den är få förunnat att ha naturligt.

Med bra tränare kan man däremot lära sig hitta den, genom teknik.
Få tränare säger "Leta efter den här känslan" och inte ett ord om HUR man rent tekniskt ska kunna hitta den. För man föds inte med den kunskapen. Den måste läras in per teknik.

 

[evis]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Ja precis så tänker jag; självklart vill jag utveckla tekniken. Men utan att tekniken går hand i hand med känsla blir det i mina ögon "pannkaka"!
Och då inte bara om inlärd känsla för exakta rörelser...utan snarare känslan & lyhördheten för den andra varelsen, självinsikt & självrannsakan - att inse sin egen del i problemen, bland annat.

 

[MorvanMorr]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Få tränare säger "Leta efter den här känslan" och inte ett ord om HUR man rent tekniskt ska kunna hitta den. För man föds inte med den kunskapen. Den måste läras in per teknik.

Jag red för en tränare för ett antal år sedan, som red min häst de första 20 min varje ridpass. Sedan fick jag sitta upp och rida, just för att den rätta känslan skulle s.a.s finnas i hästen redan. Det hjälpte faktiskt otroligt mycket och jag lärde mig snabbare att hitta dit på egen hand, just för att jag fick in rätt känsla i kroppen.
Det är ju mycket lättare att rida bra på en häst som går bra...

 

[Totola]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Jag red för en tränare för ett antal år sedan, som red min häst de första 20 min varje ridpass. Sedan fick jag sitta upp och rida, just för att den rätta känslan skulle s.a.s finnas i hästen redan. Det hjälpte faktiskt otroligt mycket och jag lärde mig snabbare att hitta dit på egen hand, just för att jag fick in rätt känsla i kroppen.
Det är ju mycket lättare att rida bra på en häst som går bra...

Det där känner jag igen efter att jag hade fått tillbaka en kuse från tillridning.. Efter att man väl lärt sig hur övningarna ska kännas när de blir riktigt BRA så vet man lättare vad man ska sträva efter. Så även om det inte var jag som lärde hästen övningarna så fick jag i min tur lättare att lära andra hästar samma sak

 

[Koppar]

Sv: Ridkonst vs. ridteknik?

Bra sagt.

Sen är det ju ett problem idag att det, åtminstone för mig, är dålig tillgång på en läromästare. Hästläromästare. I såna fall krävs det ju teknik för att uppnå känsla. Plus lite hjälp att skilja tex en dålig öppna från en bra. Det är ju alltid ryttarens ansvar och inte traggla långsidor igenom utan att hitta lekfullheten och nyfikenheten hos ekipaget. Likaväl som det är ryttarens ansvar att ifrågasätta och utvärdera metoden/systemet man rider efter.

Utbildningstrappan är ett bra exempel på det. I grund och botten är ju trappan "bara" ett utbildningsverktyg. Det glöms bort ibland. Ingen vill väl rida som man spelar teve-spel och måsta klara en bana innan man får ens nosa på nästa. Så vill inte jag rida.