A
annsan
Vad tycker ni, har Akademisk ridkonst fått ett bihang/utbrytare där man satsar mera på den faktiska tekniken och glömmer konsten?
Reflektioner???
Reflektioner???
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad tycker ni, har Akademisk ridkonst fått ett bihang/utbrytare där man satsar mera på den faktiska tekniken och glömmer konsten?
Reflektioner???
Oj, nej!Ridkonst är i mina öron fritt från lek och fullt av allvar och regler. Konst blir det ju först när någon annan person betraktar "konstverket" och är inget jag upplever tillsammans med hästen.
Få i publiken har alls samma kunskaper som de deltagande- menar nu tävling på hög nivå.För publiken har alltid varierande utbildningsgrad och kan sällan alltid uppskatta det som är äkta konst.
och vilka gör det?Sen att sitta hemma o tycka att man minsann rider minst lika bra som dem- är en annan historia.
Håller bara med!Och att man fokuserar en hel del på teknik tycker jag är bra. Vi behöver lära oss rida i det här landet. För hästarnas skull. Ridningen ska inte vara på deras hälsas bekostnad, för att vi ska ha kul.
Det ska vara hälsosamt, för båda parter. Både mentalt och fysiskt. Då blir det roligare.
Och för att komma till riktigt bra och hälsosam ridning måste man behärska en sjuhelvetes massa teknisaker och ha känsla. För en hel del människor kommer inte känslan av sig själv, utan måste läras in via teknik.
Jag tycker att konst blir det först när man är rikltigt bra. Jag brukar inte kalla 3-åringars teckningar för konst heller.
Ridkonst för mig är något som är konst, svårt, vackert och berör. Att få det där otroligt svår att se lätt och lekande ut är konst.
Så för mig är ridkonst inget som jag eller Greta i skogen håller på med. Vi är inte bra nog helt enkelt för att det vi gör ska kallas konst.
Och att man fokuserar en hel del på teknik tycker jag är bra. Vi behöver lära oss rida i det här landet. För hästarnas skull. Ridningen ska inte vara på deras hälsas bekostnad, för att vi ska ha kul.
Det ska vara hälsosamt, för båda parter. Både mentalt och fysiskt. Då blir det roligare.
Och för att komma till riktigt bra och hälsosam ridning måste man behärska en sjuhelvetes massa teknisaker och ha känsla. För en hel del människor kommer inte känslan av sig själv, utan måste läras in via teknik.
och vilka gör det?
. För en hel del människor kommer inte känslan av sig själv, utan måste läras in via teknik.
"Du kan lära dig tekniken i hur en kyss skall utföras - men aldrig känslan..."
Så tror jag det är med ridningen oxå!
Vad jag fundrar och reflekterar över är följande ; Har den inriktningen ändrats med åren; Har prestigen smugit sig in även här??