Ful konst?

Blanda inte äpplen och påron.

En konstnär måste ingenting. Däremot krävs viss "certifiering" för att kunna ta del av utställningsersättning och få ta del av fördelarna i BUS-avtalet. Och då kommer utbildning, tidigare utställningar osv in.

Att jämföra en författare och en konstnär är just päron och äpplen. Det är två världar med olika premisser. En författare kan tjäna pengar på att sälja många ex av sin bok eller pjäs..
En konstnär gör ett verk, en installation,. ett performance. Det ersätts genom utställnigsersättning, bl.a. Klart det behövs kunna visa att man är "certifieerad"

Att du inte begriper att det behövs högre utbildning i konst känns ..konstigt? Du tror alltså att konst kan man bara "svänga ihop"?

Klart att det fins autodidakter, men det är sällsynt.
Bullshit.

Har jag sagt, "bara svänga ihop"?

Hårt arbete, begåvning, diverse kurser, och tid.

I din definition så är enbart "certifierade" konstnärer, konstnärer.

Enbart de som har gått certifierade utbildningar kan vara konstnärer, och som fått godkännande från en officiell instans.

Att det krävs något (kan vara olika) för att ta del av samhällets ersättningar för konstnärer må så vara.

Men om begreppet "konst" reserveras för "godkända konstnärer" som har gått rätt utbildning och fått godkänt på denna, så undrar jag som skiljer den synen från t.ex. Sovjetunionens syn på konst och konstnärer, eller för den delen Nazi-Tysklands syn på konst och konstnärer?

I nästa steg av yttrande- och uttrycksfriheten, så kan endast godkända och utbildade författare få lov att ens ansöka om att publicera sina alster.

Alltså skillnaden mellan författare och konstnär eller musiker är minimal.
En stor majoritet vill uttrycka sig, men blir aldrig publicerade/utställda/säljer just inget.

Och så jobbar man som något annat för att försörja sig.
 
Bullshit.

Har jag sagt, "bara svänga ihop"?

Hårt arbete, begåvning, diverse kurser, och tid.

I din definition så är enbart "certifierade" konstnärer, konstnärer.

Enbart de som har gått certifierade utbildningar kan vara konstnärer, och som fått godkännande från en officiell instans.

Att det krävs något (kan vara olika) för att ta del av samhällets ersättningar för konstnärer må så vara.

Men om begreppet "konst" reserveras för "godkända konstnärer" som har gått rätt utbildning och fått godkänt på denna, så undrar jag som skiljer den synen från t.ex. Sovjetunionens syn på konst och konstnärer, eller för den delen Nazi-Tysklands syn på konst och konstnärer?

I nästa steg av yttrande- och uttrycksfriheten, så kan endast godkända och utbildade författare få lov att ens ansöka om att publicera sina alster.

Alltså skillnaden mellan författare och konstnär eller musiker är minimal.
En stor majoritet vill uttrycka sig, men blir aldrig publicerade/utställda/säljer just inget.

Och så jobbar man som något annat för att försörja sig.

Men ta det lugnt nu, det är inte det @tanten säger. Det är som sagt skillnad på att vara konstnär som verkligen inte är en skyddad titel och att ta del av konstvärldens möjligheter och ersättningar. Det är fortfarande konst som produceras men för att få tillgång till vissa utställningar etc måste en visa en verkshöjd på sina alster, bla genom att ha relevant utbildning. Det är väl självklart att en måste visa sin hantverksskicklighet inom konst precis som inom vilket annat yrke som helst.
 
Bullshit.

Har jag sagt, "bara svänga ihop"?

Hårt arbete, begåvning, diverse kurser, och tid.

I din definition så är enbart "certifierade" konstnärer, konstnärer.

Enbart de som har gått certifierade utbildningar kan vara konstnärer, och som fått godkännande från en officiell instans.

Att det krävs något (kan vara olika) för att ta del av samhällets ersättningar för konstnärer må så vara.

Men om begreppet "konst" reserveras för "godkända konstnärer" som har gått rätt utbildning och fått godkänt på denna, så undrar jag som skiljer den synen från t.ex. Sovjetunionens syn på konst och konstnärer, eller för den delen Nazi-Tysklands syn på konst och konstnärer?

I nästa steg av yttrande- och uttrycksfriheten, så kan endast godkända och utbildade författare få lov att ens ansöka om att publicera sina alster.

Alltså skillnaden mellan författare och konstnär eller musiker är minimal.
En stor majoritet vill uttrycka sig, men blir aldrig publicerade/utställda/säljer just inget.

Och så jobbar man som något annat för att försörja sig.
Hoppsan hoppsan här missförstår vi gladeligen.

Jag har inte sagt annat är att om man vill bli representerad på officiella utställningar anordnade av någon förening ansluten till Sveriges konstföreningar eller köpas in av det offentliga så krävs vissa kriterier.

Men konstnär kan väl vem som helst kalla sig. Och det är ingen fråga om tycke och smak. Eller snobbism. Men man kan inte delta i vilka utställningar man vill.

Det är så det offentliga konstlivet fungerar.
folks skaparglädje är stor och glädjande. I min samlingslokal i byn har vi en "Ytterst lokal konstutställning" om våren där folk som målar, väver, syr, smider etc får visa ad de gör, i vår lokal. Jag är en av de drivande arrangörerna. Vi visar vad bygdens folk pysslar med på lediga stunder. De är väldigt uppskattat. Men nån utställningsersättning delas inte ut.

Jag vänder mig mot är att du inte kunde begripa att det behövs höge utbildning i konst. DET känns märkligt.

Att folk skapar är härligt och glädjande. Men konstlivet med stora utställningar, galleriverksamhet och vad t.ex. Folkrörelsernas konstfrämjande gör är något annat.

Våra tre samlingslokalägande organisationer ordnar utställningar runt om i landet under titeln Konst åt alla. Yrkesverksamma konstnärer i resp. region ställer ut max tre verk var och organisationerna köper. Mest för att kunna deponera konst i sina anslutna samlingslokaler så att en konstnär från Piteå kan hänga i ett Folkets hus i Skaraborg. För att kunna komma ifråga måste man vara just yrkesverksam.

De må vara en sorts certifiering men det säger inget om vad du - eller jag- tycker om verken. Men ska det köpas in med folkrörelsepengar så bör verken ha viss verkshöjd. Ett medlemsskap i t.ex. KRO är en garant för det.
 
Men ta det lugnt nu, det är inte det @tanten säger. Det är som sagt skillnad på att vara konstnär som verkligen inte är en skyddad titel och att ta del av konstvärldens möjligheter och ersättningar. Det är fortfarande konst som produceras men för att få tillgång till vissa utställningar etc måste en visa en verkshöjd på sina alster, bla genom att ha relevant utbildning. Det är väl självklart att en måste visa sin hantverksskicklighet inom konst precis som inom vilket annat yrke som helst.
Vi tolkar uppenbarligen @tantens inlägg väldigt olika.
 
Bullshit.

Har jag sagt, "bara svänga ihop"?

Hårt arbete, begåvning, diverse kurser, och tid.

I din definition så är enbart "certifierade" konstnärer, konstnärer.

Enbart de som har gått certifierade utbildningar kan vara konstnärer, och som fått godkännande från en officiell instans.

Att det krävs något (kan vara olika) för att ta del av samhällets ersättningar för konstnärer må så vara.

Men om begreppet "konst" reserveras för "godkända konstnärer" som har gått rätt utbildning och fått godkänt på denna, så undrar jag som skiljer den synen från t.ex. Sovjetunionens syn på konst och konstnärer, eller för den delen Nazi-Tysklands syn på konst och konstnärer?

I nästa steg av yttrande- och uttrycksfriheten, så kan endast godkända och utbildade författare få lov att ens ansöka om att publicera sina alster.

Alltså skillnaden mellan författare och konstnär eller musiker är minimal.
En stor majoritet vill uttrycka sig, men blir aldrig publicerade/utställda/säljer just inget.

Och så jobbar man som något annat för att försörja sig.
Det är skönt att man kan ha olika åsikter.
Om jag ska tala i det jag vet.
Det är långt mycket svårare för mig att skriva en berättelse, har inte ens lyckas med en kort en. Musik kan jag bara lyssna på och tavlor kan jag göra.
Men de är alla konstnärer.
Olika tekniker men konstnärer.
Om man ska sälja konst så har den olika värden som baseras på olika saker.
Om en statlig intuition ska spendera pengar måste de kvalitetssäkra det.
Skolor är en "kvalitetssäkring" men det ger inget annat än att personen har gått en skola.
 
Ack, detta får mig osökt att tänka på all fantastisk HEMSK sjukhuskonst som finns runt om i Sverige! :D Det är som att inköpare TÄVLAT om vem som kan hitta den mest obskyra konsten att hänga upp på ett sjukhus!
Oh ja!

Lyckades grovt förolämpa vår konstansvariga för några år sedan då vi hade något brunt murr med trådar hängandes i personalrummet. Fanns några bruna pärlor i det murriga om man kollade nog.

Det är ju en MYRSTACK, nästan skrek hon när vi klagade på den... Okej, men den var fortfarande lika ful.

Sedan har vi konstverk som heter knivsegg, sittande i dagvården. Ser ut som det låter.
 
Skillnaden ligger väl i om resultatet är objektivt bedömningsbart eller inte. Kastar du in rörmokaren som ortopedkirurg får du gissningsvis oerhört mycket mer postoperativa infektioner jämfört med om operationerna utförs av av en kompetent person. Samma gäller de flesta yrken där högre utbildning krävs - det går ofta att se konkreta, mätbara skillnader på resultatet jämfört med om en amatör varit i farten.

När det gäller abstrakt konst är det mycket svårare att avgöra vem som egentligen gör ett bra jobb. Det blir lätt lite av att kejsaren är naken/klubb för inbördes beundran i min uppfattning.

Om jag som outbildad t.ex. kladdar lite på ett papper och säljer det för en miljon till kommunen kommer en massa skattebetalare att bli upprörda - är det då bra konst?

Nar jag bodde i Saudi Arabien umgicks jag mycket med en Amerikansk konstnar. Hon hade malningar pa ett par museer i USA och i flera officiella byggnader i USA, Saudi Arabien, och flera andra stallen runt jorden jag glomt var. Hon hade ingen officiell utbildning fran nagon konstskola, men en bachelors degree i "liberal arts" (vad det nu kan bli i Sverige).

Forsta gangen hon kom hem till mig gick hon direkt fram till tavlan av en mycket kand Svensk konstnar och studerade den mycket noga och fragade efter artistens namn. Sedan studerade hon alla andra verk (de flesta abstract men bade av kanda och okanda artister, jag hade/har dem for att jag gillade dem). De som var mest valkanda agnade hon langre tid at att studera, de som var riktiga amatorer fick bara en glans.

Hon sag helt klart nagot jag inte sag, hon studerade penseldrag, farger och nagot jag inte alls forstar vad.

Detta har hant mig ett par ganger till nar konstnarer kommit hem till mig, de vet vilka verk som ar gjorda av konstnarer ... vare sig de har hogre utbilding eller lart sig "pa vagen" sa att saga, men det syns vem som kan aven om inte vi vanliga dodliga kan se det riktigt.
 
Det är väl din okunskap som visar sig när du säger att abstrakt konst inte går att bedöma på ett kvalificerat sätt.
Det går alldeles utmärkt. Även ganska lågutbildade konstbetraktare som jag ser skillnad på kludd och verk.

@tanten Det är den här det här stycket åtminstone jag studsar till på. Visst att det kan finnas tydliga markörer som visar konstnärens tekniska skicklighet, men ibland finns inte det, och ibland har "den kluddande amatören" faktiskt gedigen fackskicklighet även om det i det praktiska fallet mest är "kludd".

Jag har konstnärlig utbildning inom ett område som "alla" kan producera något "snyggt" inom; foto (och fick uppmaning att söka högre utbildning utomlands) och har i flera år försörjt mig på ett angränsande till konst (musik), men kan definitivt inte alltid se att det som hänger på en utställning skiljer sig tydligt från "hemmakludd" på samma område. Jag skulle inte döma konstnären i det fallet, det kan lika gärna vara jag som inte förstår, men i mina ögon är det långt ifrån tydligt att man kan göra en sådan skillnad.

Specifikt är väl typ "är eleven tillräckligt tekniskt kunnig för att ta till sig utbildningen vi ger?", "är eleven medveten om sin egen process?", "engagerar eleven relevanta samhällsfrågor i sin konst?" etc. Alltså, jag har ingen aning då jag aldrig bedömt arbetsprover (har däremot skickat in några!), men för mig är det specifikt nog. Det går inte att mäta konst objektivt. Ingen försöker göra det heller, tror jag.

Kludd är konst.

Men det är ingen som kräver det av konstnärer heller. Ingen konstnär måste vara formellt utbildad och dina löpande hundar är lika mycket konst som Monet eller vad som.

Hur vi ekonomiskt värderar konst är en annan femma. Där kan vi kritisera och diskutera. Men bara för att något drar pengar är det inte mer konst än något annat; det är bara dyrare konst.

Äh, @Nahar formulerar det bättre helt enkelt. Kludd är konst.
 
Den är väl inte den vackraste om man säger så.

Hade den hängt på dagvården på onkologen eller palliativa hade det varit hemskt. Nu är den hos oss inom Mag-tarm och njurmedicin. Men den har gett upphov till lite intressanta diskussioner ibland.

Jag kanske ska vara glad för att konsten jag sett på mag-tarm i Falun varit jättetråkig men absolut inte stötande på något vis :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp