Vad är shappe?Håller med om kelpie. Shappe känns också bra. Finns också riktigt roliga storpudlar från arbetande linjer som är riktigt underskattade.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad är shappe?Håller med om kelpie. Shappe känns också bra. Finns också riktigt roliga storpudlar från arbetande linjer som är riktigt underskattade.
Shapendos. Som jag inte kan stava till men en mellanstoe aktiv ras. Som jag upplever stabil.Vad är shappe?
Okej.Shapendos. Som jag inte kan stava till men en mellanstoe aktiv ras. Som jag upplever stabil.
lika bra som border collie beror väl på vad man tycker är bra. Men shappe är en hund många tränar och tävlar med. Och är vallhund.Okej.
Men knappast en ras som passar TS väl? Som vill träna och tävla mycket lydnad och bruks och är ute efter en ras som är "lika bra som BC".
lika bra som border collie beror väl på vad man tycker är bra. Men shappe är en hund många tränar och tävlar med. Och är vallhund.
Nja, det är väl snarare resultat i likhet med vad BC presterar, typ som kelpie och malle (i brukset iaf). Dit räknas knappast Schapendoes skulle jag tro.
Fast du visste ju nyss inte ens vad en shappe var... ursäkts om.man ger fel förslag och du svarar i ts ställe ..
OlejJag vet vilka raser som presterar bra på hög nivå i lydnad och bruks, och dit hör inte Schapendoes.
Och nej, ordet shappe har jag inte hört tidigare.
Om du är sugen på en BC, köp en BC.Schappen eller pudel är nog inte rätt ras för mig, i alla fall inte enligt det jag vet om raserna. Jag vill ha en hund med mycket arbetskapacitet, lättbelönad och bra koncentrationsförmåga och det har jag inte sett i de raserna.
Malle har jag inte riktigt vågat fundera över... Jag umgås med en del folk som är hundovana i min vardag och är lite rädd för skärpan i de belgiska vallhundarna. Samtidigt har jag sett riktigt häftiga mallar så jag kanske ska undersöka det mer. Jag har även hört att det finns "mjukare" linjer även inom den rasen så jag ska hålla lite mer utkik. Jag är fortfarande lite sugen på en BC. Jag tycker det verkar häftigt att träna en hund som är så kvick både i huvud och tassar. Det verkar ju onekligen finnas många lydnadsmänniskor som inte vallar med sina BC (t.ex. sa ju Malin Karlsson i sin intervju efter hon vann lydnadsSM förra året att hon inte vallar med sina) samtidigt som jag tycker det är viktigt att hundarna får utlopp för sina drifter. Och valla kan jag helt klart tänka mig att göra men inte som huvudsyssla och då finns de vissa som säger att man inte ska "tända" hunden på får alls. Sen finns det ju även BC som inte är så utpräglat avlade på vallning men då tappar man ju delvis de egenskaper som är bra även i lydnaden och dessutom verkar det vara väldigt tveksamt etiskt att köpa en sådan hund om man frågar vallningsfolket. Men helst vill jag ju inte ha en BC egentligen så det kanske är värt att släppa den tanken tills vidare och kolla mer seriöst på aussie, malle och kelpie (i den ordningen - sorterat efter magkänsla snarare än logik :P ).
Och vad skulle du säga skiljer aussien från en BC?
En BC som inte är avlad på vallning är inte/räknas inte som renrasig om den är från Sverige, iom att det krävs vallningsmeriter. Och då får du inte tävla bruks.Schappen eller pudel är nog inte rätt ras för mig, i alla fall inte enligt det jag vet om raserna. Jag vill ha en hund med mycket arbetskapacitet, lättbelönad och bra koncentrationsförmåga och det har jag inte sett i de raserna.
Malle har jag inte riktigt vågat fundera över... Jag umgås med en del folk som är hundovana i min vardag och är lite rädd för skärpan i de belgiska vallhundarna. Samtidigt har jag sett riktigt häftiga mallar så jag kanske ska undersöka det mer. Jag har även hört att det finns "mjukare" linjer även inom den rasen så jag ska hålla lite mer utkik. Jag är fortfarande lite sugen på en BC. Jag tycker det verkar häftigt att träna en hund som är så kvick både i huvud och tassar. Det verkar ju onekligen finnas många lydnadsmänniskor som inte vallar med sina BC (t.ex. sa ju Malin Karlsson i sin intervju efter hon vann lydnadsSM förra året att hon inte vallar med sina) samtidigt som jag tycker det är viktigt att hundarna får utlopp för sina drifter. Och valla kan jag helt klart tänka mig att göra men inte som huvudsyssla och då finns de vissa som säger att man inte ska "tända" hunden på får alls. Sen finns det ju även BC som inte är så utpräglat avlade på vallning men då tappar man ju delvis de egenskaper som är bra även i lydnaden och dessutom verkar det vara väldigt tveksamt etiskt att köpa en sådan hund om man frågar vallningsfolket. Men helst vill jag ju inte ha en BC egentligen så det kanske är värt att släppa den tanken tills vidare och kolla mer seriöst på aussie, malle och kelpie (i den ordningen - sorterat efter magkänsla snarare än logik :P ).
Det var under 2007/2008 som mina första tankar på att skaffa en brukshund formade sig i mitt huvud. Jag hade haft aktiva sällskapshundar sen -89 och började få in en fot i tävlingsvärlden med min Cavalier Beatnik runt -99/-00, och när jag köpte Homer 2007 så hade jag planer och förhoppningar på en tävlingskarriär med honom. Nu blev det ju inte så då han var så sjuk under sin uppväxt, men när jag och han gick instruktörsutbildningar och kurser tillsammans, så gick hundträningsintresset från en glöd till en flammande brasa. Jag ville bara ha mer, mer, mer, och kände att jag behövde en hund som ville lika mycket som jag och som hade både vilja, förmåga och kapacitet.
Så jag började botanisera bland bruksraserna och ta reda på vad som skulle kunna passa mig. Det var inte utan ett visst mått av nervositet och ångest, då jag målade upp det ena skräckscenariot efter det andra om vad som skulle kunna gå fel. Tänk om jag inte redde ut det, tänk om jag inte kunde ge den vad den behövde i form av motion och träning, tänk om jag förstörde hunden? Jag läste om och tittade på främst schäfer, riesenschnauzer, malle och boxer. Närmst kom jag malinoisen (och den rasen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat), men jag vågade inte riktigt ta steget. Det ÄR läskigt när man ska sätta sig in i en helt ny ras och ta sig in i den världen, man har oftast inte de rätta kontakterna och vet inte riktigt vad som är bra eller dåligt :P .
Samtidigt som mina funderingar spann för fullt, så började jag gå många kurser (och även hålla kurser själv) ute hos Emelie på Vinna Hundcenter. Hon hade sin första australian shepherd tik Vinna, och jag blev mer och mer förtjust i henne ju mer jag såg. En härlig förighet, träningsbarhet, arbetsvilja och glädje. Peppig i lydnaden, snabb i agilityn, fin i spåret. Lagom i storlek och päls, smidig och ingen tungviktare. Kanske var det där något för mig...?
Jag läste på mer om rasen, ursprung och egenskaper, och kände mer och mer att detta var något för mig. Så när Emelie proklamerade att Vinna skulle ha valpar, så var jag inte sen att sätta upp mig på valplistan, även om det var ångestfyllt mitt i all spänning . Jag spenderade tiden fram till valpning att göra upp planer hur jag skulle tackla problem som KUNDE komma upp, ex Hur gör jag om hunden blir reserverad? Hur gör jag om hunden gör utfall? Hur gör jag om hunden blir ett stressmonster, osv osv...
Men som ni alla vet, ut bland de där sex valparna kom en av världens enklaste, lättaste och duktigaste hundar, min fantastiska tränings - och tävlingskompis Lyxa ! Jag hade inte mycket användning för alla de där katastrofplanerna jag gjorde (men det var SKÖNT att ha dem i bakfickan så jag kände att jag var förberedd på det mesta/värsta ). Jag är glad varje dag att jag vågade ta steget att ställa mig på valplistan, vågade köpa en bruksras, för tack vare det fick jag en av världens härligaste vänner och familjemedlemar!
Sen jag skaffade Lyxa har det av naturliga skäl blivit att man träffat fler och fler aussies och aussiemänniskor. Hundar från olika linjer/kennlar, hundar av olika storlekar, hundar av olika kaliber, hundar med olika styrkor och svagheter. Det är en ras med stor variation, både utseendemässigt, mentalt och arbetsmässigt. Det är inte så konstigt, då rasen faktiskt är rätt så ung i Sverige och därför inte avlats på i så himla många generationer.
Tyvärr finns det ju de uppfödare (som säkert finns inom alla raser) som inte bryr sig om att det är en bruksras de föder upp, utan verkar avla mer åt det "aktiva sällskapshunds"-hållet. Märkligt nog skriver dessa ofta (helt utan grund) på hemsidor och annat att de föder upp "arbetande hundar/hundar för arbete" där vare sig avelsdjur, aveldsjurens släkt och knappt heller avkommor har testats på något sätt inom arbete... Men med bara den allra enklaste efterforskning, så är det rätt lätt att sålla bort dessa uppfödare.
För mig, som är tävlingsmänniska med höga mål (och som inte är intresserad av att köpa en BC ), så behöver jag ha en ras där jag inte behöver leta mig fördärvad efter lovande kullar, utan har stora chanser att kunna hitta en individ mer alla grundläggande delar på plats för att ha förutsättningarna att kunna bli en bra tävlingshund, och kapacitet nog att tillsammans med mig som tränare/förare utvecklas rätt för att nå mina mål. Och tack vare engagerade uppfödare som för arbetshundsaveln framåt, så ser det väldigt lovande ut för framtiden att jag inte ska behöva överge aussien som tävlingsras!
Det finns fler och fler uppfödare som avlar med plan på att rasen generellt (inte bara enstaka stjärnindivider) ska bli en ännu bättre bruks/vallhund och ett självklart val av tävlingspartner, och det är fler och fler hundar som visar framfötterna inom många grenar. Godkända vallhundsprov på både får och nöt, WTCH, brukschampions, flera ekipage på väg ut i IPO, på SM-kvallistan i olika grenar... antalet presterande arbetshundar blir bara större och större. Och det finns massa intressanta kullar, valpar och unghundar som håller på att utvecklas just nu, och jag håller nära koll på flera av dem med förhoppningar att några av dem kommer gå i avel senare.
För min egna närmsta aussieframtid så har jag ju lilla Pu, som jag hoppas ska fortsätta utvecklas åt det håll hon gör nu. Förhoppningsvis blir hon en stjärna, men det är ju säkert 4-5 år kvar tills jag verkligen har facit på vad det blev av henne, både arbetsmässigt och hälsomässigt. Men jag har just nu en väldigt bra känsla .
I den ännu mer avlägsna framtiden, så känner jag som sagt tillförlit till att det kommer finnas riktigt bra aussies när det är dags för mig att köpa nästa!
För mig finns det ingen bättre ras som har så mycket av de inre och yttre egenskaper som jag önskar i en hund, och jag ser fram emot ett aktivt hundliv och en fortsatt framgångsrik tävlingskarriär, med alltid minst 2 aussies vid min sida!