Rädda ryttare!

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Oj, det heter givetvis KBT och inget annat.

Tesen är att man inte blir mindre rädd av att förtränga rädslan genom distraktion , att förtränga rädslan är som att fly den och till slut kan man få panik. Man ska tvärtom släppa fram rädslan upp till medvetandet, känna efter hur den känns, försöka se sig själv och sina reaktioner utifrån med nyfikenhet. När jag gjorde så, mötte rädslan öga mot öga så på något konstigt vis försvann den inte men jag kunde börja tänka OCH vara jätterädd samtidigt. Mig hjälpte detta mycket då jag tidigare blockerade mig när jag blev rädd. Numera så kan jag tänka på lösningar samtidigt som hjärtat bankar. Svårt att förklara kanske då jag gick 10 ggr för 3 år sen men resultatet är bestående.
Jag sökte för ridrädsla men eftersom det var svårt att ta med hästen till kliniken så fick jag träna på en råtta då jag också har råttfobi. Det visade sig att jag alltid hanterat all sorts rädsla likadant, genom att stänga av känslorna och göra sakerna ändå=fly från rädslan, till slut gick det inte. Rädslan kom ikapp och då med en större styrka än tidigare och att förtränga den gick inte längre. Hoppas du förstår något av vad jag försöker få fram, svårt verkligen att förklara.

One rein stop behöver man nog bli visad ordentligt en gång eller så googla och läs. Om hästen inte är tränad på detta kan den gå omkull men tränar man mycket och ofta så reagerar hästen innan man hunnit "dra runt" den, räcker att man påbörjar liksom. Äh...ursäkta mina usla förklaringar men som sagt googla, det finns rätt mycket att läsa om det.

Det finns så många olika terapiformer så jag antog att detta var ett nytt påfund det också

Njaäe, tror inte jag riktigt förstår vad du menar. Kanske för att jag sällan får panik helt utan gör saker ändå? Det funkar alltså på en person som blir helt blockerad när den blir rädd att då lära sig lösa problemet? Fast hinner man verkligen det? Fast det är kanske som min ramsa som jag tänker så fort hon travar i väg och inte vill stanna ( luta dig tillbaka, tappa inte balansen, hon stannar snart), när jag började tänka så istället för att...göra tvärtom och bli ännu räddare så...FUNKAR det ju! Menar du så?

Jag har en förmåga att undvika det jag är rädd för. Är det inga viktiga saker i ens liv så funkar det ju, bara att låta bli att göra sakerna jag är rädd för.


One rein stop låter rätt farligt för en obalanserad häst och ryttare! Då får jag fortsätta med mitt hysteriska NEEEEJ när hon inte lyssnar och jag inte vågar vara med längre Hon brukar komma av sig lite då, är rätt känslig för tillrättavisningar överlag.

 

[lobell]

Sv: Rädda ryttare!

Å min vän ( å låtsassyster). du är inte ensam... Jag är också rädd... varje gång...och har en väldans många "Tänk Om" i skallen.... sen blir ju inte saken bättre av att det just nu vart omöjligt att rida på ca 8 veckor... Skulle vart iväg idag, men, tänk, då fick jag helt plötsligt massa andra "måsten"... det är så tufft att komma sig tbx i sadeln.... huvva...

Hej
Synd att vi inte bor närmare varann. Då kunde vi tag tag i varann och tvinga oss ut.
Nu skjuter jag fram varenda ridtur. Innan var det snön, nu är det för att den tinar och det blir halt.
Men jag har börjat tänka mycket på hur jag ska tänka och försöker bearbeta mej mentalt då jag vet att det är i mitt huvud allt sitter.

 

[Cizma]

Sv: Rädda ryttare!

Ja, så är det...Jag gör precis som du, skjuter upp och skjuter upp, har svårt att tänka rätt... Det hela blir så jobbigt när man väntar för länge...

Javisst är det synd att vårt land är så himla avlångt.... annars hade vi absolut kunnat peppa varann till att ta första steget... så synd...

 

[jaca]

Sv: Rädda ryttare!

Det finns så många olika terapiformer så jag antog att detta var ett nytt påfund det också

Njaäe, tror inte jag riktigt förstår vad du menar. Kanske för att jag sällan får panik helt utan gör saker ändå? Det funkar alltså på en person som blir helt blockerad när den blir rädd att då lära sig lösa problemet? Fast hinner man verkligen det? Fast det är kanske som min ramsa som jag tänker så fort hon travar i väg och inte vill stanna ( luta dig tillbaka, tappa inte balansen, hon stannar snart), när jag började tänka så istället för att...göra tvärtom och bli ännu räddare så...FUNKAR det ju! Menar du så?

Jag har en förmåga att undvika det jag är rädd för. Är det inga viktiga saker i ens liv så funkar det ju, bara att låta bli att göra sakerna jag är rädd för.


One rein stop låter rätt farligt för en obalanserad häst och ryttare!
Då får jag fortsätta med mitt hysteriska NEEEEJ när hon inte lyssnar och jag inte vågar vara med längre Hon brukar komma av sig lite då, är rätt känslig för tillrättavisningar överlag.

Haha, jag har MBT (om det nu vart rätt) skor, du vet sånadär som man gungar fram i och begreppen snurrade runt i min skalle och hamnade fel.

KBT används ju flitigt till att bota fobier (orm, rått osv) och tekniken är att hitta sättet som en människa reagerar på farliga saker med. Beroende på graden av rädsla och hur man är som person avgör hur man reagerar. En del flyr, en del fightas och en del stänger av (spelar döda). Utifrån detta går behandlaren vidare. Man får först gradera sina rädslor, och för mig var ridning en klar 10; a som jag reagerade med blockering(avstängning) på. Om den för dig "bara" är en 5;a så kan du ju tänka och göra samtidigt. Antar att jag inte vet vad man gör då för vi tränade bara på 10;0r.

One rein stop låter mycket konstigare än vad det är, jag är varken balanserad och min dåvarande häst var inte det heller, är nog mer än träningssak. När det sitter är det en bra nödbroms!

 

[Totola]

Sv: Rädda ryttare!

*delvis knapplån*

Intressant att läsa om era erfarenheter!

När man mediterar så har vi blivit instruerade att om en känsla eller tanke vill "lägga sig i" så ska man låtsas att man har en whiteboard-tavla där man känner av och sätter ord på det, skriver ner det, och sen suddar ut det. Symboliskt för att man anammar det (utan att förtränga) men nu släpper vi det för nu ska vi göra annat.
Något jag testat litegrann när man pysslar med hästen också- bra för att inte börja bli negativ och klanka ner på sig för att man känner som man gör (väldigt lätt hänt med tanke på hur man blir itutad att man inte FÅR reagera si och så för att inte smitta hästen - det är ju liksom ändå för sent när man väl känner det). Något man kanske borde göra oftare!

Igår var jag riktigt förbannad på mig själv för att det var en helt ok dag att rida ändå. Men det har blivit så stor "grej" av att rida när jag inte gjort det mer än ett par gånger på över två månader nu, och pållen var ju lite stissig redan strax innan jag ställde av. Det är som att jag inte kan släppa bilderna i huvudet från när hästen överreagerat och velat ångvälta över mig och dra iväg för minsta lilla pip. Dumt det där, för om jag reagerar bra i de situationerna (vilket jag tycker att jag gjort till 99% iaf, även om man säkert kan göra det ännu bättre = mer effektivt) så kan han bli bättre som av sig själv till nästa dag. Men då sitter det kvar i MITT huvud istället och jag får darr-ben eller rycker till av ren reflex minsta lilla hästen ska stanna och titta eller lyssna efter något, eller ens blir lite okoncentrerad för det är ett tydligt tecken på att han fokuserar mer på annat än på mig.
Så igår då när jag skulle rida så hade det säkert kunnat gå jättebra, om jag tänkt annorlunda och kunnat vara bättre stöd för hästen, mer självsäker. Nu hände det ju inte något heller så jag försöker se det positivt att vi har fått ETT ridpass och kunnat rida igenom lite iaf även om det inte blev särskilt bra tekniskt sett. Och en stund kunde jag iaf sitta och känna mig självsäker och slappna av så jag försökte befästa det i skallen och sen hoppa av.

 

[nyponros]

Sv: Rädda ryttare!

*kl


Jag hör till dom fega på endel plan när jag rider!
Hade jag inte varit det hade jag nog varit hoppryttare istället för dressyrryttare, eller iallafall lika mkt både och.
Inte blir det bättre av att min häst är lite småfeg hon också (och inte blir hon mindre feg av att jag är feg ).
Jag är mest rädd för att gå omkull som vissa av er, och för känslan av att inte ha någon kontroll. Just nu är det ju jättesvårt att rida ordentligt ute pga underlaget, vi har bara en lång tråkig grusväg kvar och man kan skritta och trava lite på ridbanan... Alla fält och stigar är så översnöade att man inte vågar ens försöka rida där, man skulle fastna... Så då blir ju hästen sällan helt nöjd och därmed ännu piggare än vanligt.

Galopp har jag inga större problem med, även om jag är lite nervös inför varje galopp på uteritt, hon kan ladda lite i början och vara lite stark så visst pirrar det på ett lite obehagligt sätt men jag gör det iallafall =). Måste erkänna att det ibland kan ta emot lite innan jag galopperar även på bana men det går ju över såfort jag fattat, så jag får gå över tröskeln varje gång och det är jag iallafall glad att jag gör!
Annars är det mest hoppning jag är rädd för. Men jag älskar att hoppa, när jag väl börjat... I söndags hoppade vi lite studs i ridhuset, jättekul men pirrigt!
Då hade vi inte hoppat mer än ett litet skutt på ridbanan på länge då vi inte varit igång. Men nu ska vi börja igen varje vecka, jag ska nog få lite hjälp så jag blir säkrare och modigare och så småningom börjar vi kanske träna för någon. Min häst älskar att hoppa och jag vill inte hindra henne från det, och jag älskar också det, om än med skräckblandad förtjusning .


Min häst är världens snällaste, egentligen väldigt stabil i grund och botten och jag vet ju att hon aldrig gör något riktigt "farligt". Däremot reagerar hon ganska ofta på saker, tittar till lite här, skuttar lite där, laddar lite där, vilket räcker för att mina nerver ska sättas igång .
Men det gäller bara att göra det ÄNDÅ. För för mig är det inte så jobbigt att jag får total panik som tur är, men jag önskar ändå att jag var modigare.

Jag tror att det kommer bli lättare för mig när vi kan vara helt igång, och man rider ordentligt nästan varje dag, Som nu tvingas vi till att bara rida "på riktigt" 1-2 dagar i veckan då vi kan ta oss till ridhus, resten blir skritturer och lite trav på banan... då kommer man liksom aldrig riktigt in i det.

Det fåniga med mig är att jag inte ens har något skäl att vara rädd på min häst. Jag har aldrig ramlat av henne, och jag har haft henne i 3 år... Har krachat rejält i hoppningen en gång och det sitter väl kvar, fast det var många år sedan, långt före min nuvarandes tid. Men jag är väl bara feg av naturen

 

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Haha, jag har MBT (om det nu vart rätt) skor, du vet sånadär som man gungar fram i och begreppen snurrade runt i min skalle och hamnade fel.

KBT används ju flitigt till att bota fobier (orm, rått osv) och tekniken är att hitta sättet som en människa reagerar på farliga saker med. Beroende på graden av rädsla och hur man är som person avgör hur man reagerar. En del flyr, en del fightas och en del stänger av (spelar döda). Utifrån detta går behandlaren vidare. Man får först gradera sina rädslor, och för mig var ridning en klar 10; a som jag reagerade med blockering(avstängning) på. Om den för dig "bara" är en 5;a så kan du ju tänka och göra samtidigt. Antar att jag inte vet vad man gör då för vi tränade bara på 10;0r.

One rein stop låter mycket konstigare än vad det är, jag är varken balanserad och min dåvarande häst var inte det heller, är nog mer än träningssak. När det sitter är det en bra nödbroms!

Ha ha! Nja har inte koll på skorna, men det är nog för att jag är totalt ointresserad av skor och köper de billigaste jag kan hitta typ, jag smutsar bara ner dem ändå och jag har inga kräsna fötter som vill ha specialskor så jag kommer billigt undan på den fronten (jag är så ordentlig och köper skor att INTE ha i stallet, och så har jag dem i stallet då och då ändå= typiskt mig!!!)

Det här med rädsla är jätteintressant faktiskt. Men det enda riktiga är ju att utmana sig själv- göra det man är rädd för, på så sätt kommer man ju över den. Bara man får verktygen att kunna hantera sin rädsla på ett plan så att man vågar utsätta sig för det man är rädd för tex ormar. Jag har varit väääldigt rädd för ormar, men när mamma skaffade en fruktansvärt ful, äckligt och vidrig boaorm på 2,5 m så har den gradvis försvunnit och jag kan nu till viss del titta på tv om just ormar. Att titta på de där filmerna om anacondor, tror de heter just Anaconda(?), är något som jag gjorde förra året och Gud vad jag var rädd, Här ensam mitt på landet, mörkt ute och man vet ju aldrig vad som kan komma slingrandes genom trädgården och jag vandrade fram och tillbaka framför TVn och kikade fram mellan fingrarna och när det var som värst stod jag med huvudet gömt bakom en kudde med ryggen emot tvn! Jag var dock alldeles för nyfiken för att byta kanal!!! Ungefär som med ridningen, jag tycker ju att det är alldeles för roligt att strunta i så därför har jag inget val liksom.

Ibland blir jag arg på mig när jag blir rädd, och kan då mycket väl skrika på andra människor runt mig, ibland smiter jag därifrån så jag slipper det jag är rädd för. Iblnd pratar jag konstant med Akima när jag är rädd, medan när pressen på mig är högre så kan jag inte säga ett ord, för hjärnan orkar inte ha koll på det också. Det känns som om det är rent fysiskt, jag KAN verkligen inte prata för om jag gör det så släpper jag fokus och då kan vad som helst hända. Det är nog olika från situation till situation och från rädsla till rädsla för mig.

Jag märker redan när jag sitter upp på Akima, speciellt när vi ska rida ut, hur hon kommer vara. Är hon på tårna vet jag att då blir det besvärligt för mig och jag måste försöka hålla mig lugn- det går inte så bra..... Hon märker också, säkert redan innan jag ska rida, om jag är nervös. Och då går det inte så bra!

Eh... ja, detta inlägg var typ att jag håller med dig i det du skriver

 

[Totola]

Sv: Rädda ryttare!

Låter ungefär som mig det!

Eller ja, i den sista biten iaf, svårt att avgöra bara utifrån en text!
Det kräver så mycket mer när hästen är på tårna.



Idag blev det lite halv-ofrivillig miljöträning för ljudet i ridhuset! Och träning för pålle att gå igenom vattenpölar... Men det senare kände jag mig trygg i själv så bara att vänta ut och tänka positivt så var jag tydligen bra nog stöd för honom!
Hade tänkt rida egentligen men jag kände mig inte redo att ta mig an det uppsuttet. Det lät ju mer idag än det gjorde igår när det inte gick bra...
Men jobbet från marken kändes väldigt lyckat.
Försökte spåna lite på varför det alltid går bättre på träningarna. Om man kanske kan låtsas att tränaren står där och guidar vad man ska göra eller vad som kan tänkas göra skillnaden, för skillnad i inställningen hos mig är det helt klart!
Blev istället så att jag låtsades att vi hade en massa peppande åskådare sittandes på stolarna i ridhuset som vi skulle stajla för och som hurrade när vi var duktiga! Det gick verkligen kanon, hjälpte till att ta bort fokus från hästen, och på ljudet för den delen. Det är som att jag klarar det till en viss nivå men kommer det plötsligt och låter som att det kommer stegras och aldrig ta slut så är det lättare att det knyter sig för mig och att man börjar tänka negativa tankar som smittar av sig på pållen.

Tack vare påminnelsen i tråden om att känna av rädslan och identifiera den istället för att försöka trycka ner så kom jag på mig själv med att liksom "rinna iväg" i tankarna och tänka "neeej, nu kommer det låta högre och högre och snart tar det snurr på hästen!!" Lösning - "hmm, men blir det verkligen värre än såhär? Nej, nu bestämmer vi att det inte blir det, det är inte värre för att det låter högre." och använde lite som ett mantra "det blir inte värre än såhär!" Det hjälpte något enormt!

 

[jaca]

Sv: Rädda ryttare!

Ja, precis det sa hon när jag gick på terapin. Att man hela tiden ska göra det man är rädd för men man ska höja tröskeln långsamt. Om man graderar rädslan mellan 0-10 så ska man börja med det lägre och jobba sig uppåt. Man kan klara en 10;a men risken för bakslag nästa gång är jättestor.
För mig fungerar det så att om jag ger mig på en 10a så stänger jag av alla känslor för att klara av det. Exempelvis så tog hon fram en tamråtta (tänk i ditt fall en orm) och bad mig titta på den (o jag är sån som bläddrar förbi alla bilder av möss och råttor) och ..jag tittade på den!

Meeen, den smarta terapeften såg att jag stirrade med ögonen men stängde av allt inom mig så hon bad mig beskriva svansen på den och då blev jag ju tvungen att titta på riktigt....jäkla människa!

Med hästeriet har jag ju gjort så att jag ökat svårighets (rädslan)graden långsamt. Några meter i taget har jag tagit mig hemifrån. Jag skrev ner en plan som jag följde slaviskt. Detta är några år sen och idag har jag inga 10;or längre i ridningen men väl i andra sammanhang. Är fortvarande råtträdd, lärde mig att tycka att terapeftens råtta (som din mammas orm) var ok, medans andra råttor fortvarande är skrämmande. Skulle nog behövt gått tio gånger till men var ju rätt dyrt och jag försöker undvika råttor istället...
Det är jätteintressant med rädslor, verkligen.

Hur fungerar du när du är rädd? Vart och hur känns det? När du slutar prata när du är rädd, är du som mest rädd då eller ? Jag babblar också på en viss nivå för att bli dödstyst när jag är överjävligt rädd.

OT; MBT-skor är såna där specialskor som underlättar om man har ont i kroppen, det är liksom inbyggd obalans i dom. Tror det betyder Masai barefoot technologi , ursäkta stavningen.

 

[jaca]

Sv: Rädda ryttare!

Låter ungefär som mig det!






Försökte spåna lite på varför det alltid går bättre på träningarna. Om man kanske kan låtsas att tränaren står där och guidar vad man ska göra eller vad som kan tänkas göra skillnaden, för skillnad i inställningen hos mig är det helt klart!
Blev istället så att jag låtsades att vi hade en massa peppande åskådare sittandes på stolarna i ridhuset som vi skulle stajla för och som hurrade när vi var duktiga! Det gick verkligen kanon, hjälpte till att ta bort fokus från hästen, och på ljudet för den delen. Det är som att jag klarar det till en viss nivå men kommer det plötsligt och låter som att det kommer stegras och aldrig ta slut så är det lättare att det knyter sig för mig och att man börjar tänka negativa tankar som smittar av sig på pållen.

Tack vare påminnelsen i tråden om att känna av rädslan och identifiera den istället för att försöka trycka ner så kom jag på mig själv med att liksom "rinna iväg" i tankarna och tänka "neeej, nu kommer det låta högre och högre och snart tar det snurr på hästen!!" Lösning - "hmm, men blir det verkligen värre än såhär? Nej, nu bestämmer vi att det inte blir det, det är inte värre för att det låter högre." och använde lite som ett mantra "det blir inte värre än såhär!" Det hjälpte något enormt!

Jag tycker också det alltid går mycket bättre med tränare men för mig beror det nog på att jag liksom lämnar över lite av ansvaret på denne. Tänker att den ber mig nog inte göra nåt som är farligt!
Fiffigt värre att bygga upp bilder inombords av jublande åskådare! Är ju en bra idè, man kan kanske även tänka dit den där tränaren man brukar ha och låtsas att han/hon kommenterar.

Ja det där sista låter jättebra, att bygga upp en bild av ett bra skeende! Ska jag tänka på nästa gång. Såg ponnyakuten där hon Kirsti To..nånting, bad den lilla hopprädda tjejen ta ett yoga-andetag (in genom näsan och ut genom munnen) och samtidigt se framför sig en bild av när hon hoppar. Vi som är hariga vid ex galopp o annat kan ju göra likadant. Bygga upp bra bilder. Tänka ut hur hela uteritten ska se ut i förväg som idrottsmännen gör. Nu när jag tänker efter så sa min tränare nångång att hon såg sig som sina idoler när hon själv rider och att det hjälpt henne till en bättre sits.

 

[Totola]

Sv: Rädda ryttare!

Hade ju själv tänkt visualisera tränaren egentligen men kom fram till att det nog var åskådarna som liksom motiverade till att vilja visa oss duktiga och hålla fokus! haha tur att ingen var där samtidigt för jag kunde verkligen prata med hästen "titta, nu måste vi vara duktiga, dom tittar ju!" och vända mig mot "åskådarna" för att få en självförtroendeboost då och då! Otroligt hur den delen av ridhuset kunde gå från att vara bland de värsta delarna som hästen skärrade upp sig av när vi närmade oss (porten skakar och låter när det blåser) till att vara vårt trygga ställe!
Huvudsaken man väljer den/det som funkar bäst för sig själv!


Finns massor med bra visualiseringar. Det där du beskriver på slutet är tyvärr överkurs för mig, just nu, (handlar om att få koncentration och fokus nog till att få något vettigt gjort öht tror jag... ) men annars när vi är igång och dressyrar så har vi massor med knep för att få till det bättre! Hästen är så fokuskänslig så det kan göra enorm skillnad bara att visualisera att man "gjordar fötterna" låtsas att de står på backen och sugs ner till en kontakt med marken (gör det lättare att hålla koll på pållens höfter och iom det lättare att få vinkling bak) låtsas att man är en grand prix-ryttare, låtsas att man har åskådare som hurrar och klappar händerna för att förstärka allt som gjorts bra, osv!

 

[susekl]

Sv: Rädda ryttare!

Kastar mig in i tråden och hoppas på lite stöd. Red mycket när jag var yngre och nu har jag ridit islandshästar de senaste åren. Har också varit med om en ganska allvarlig ridolycka när jag var yngre. Imorgon ska jag rida stor häst för första gången på hur länge sen som helst, anmälde mig alldeles nyss och mår just nu illa av nervositet. Gaaaah vad har jag gjort Nån som vill skriva några uppmuntrande ord och lugna mina nerver lite? Jag har ridit sammanlagt i runt 15 år men det är första gången jag ska sitta på en stor häst sen ridolyckan.

 

[Lisbeth]

Sv: Rädda ryttare!

Lite kort om tid för att läsa boken Ridning o rädsla av Sven Forsström. Kan rekommenderas

 

[susekl]

Sv: Rädda ryttare!

Ja jag tyckte det var bättre att använda chockmetoden, bara kasta sig in i det och inte ha så mycket tid att fundera

 

[Totola]

Sv: Rädda ryttare!

Tja, eftersom jag precis upplevt framgång i metoden själv så skulle jag rekommendera det som redan skrivits - förträng inte eventuell rädsla som uppstår utan notera det och "känn efter". För mig funkade det ju bra för att man då kunde sätta ord på det man är rädd för. Och med ren logik ibland komma fram till att nja, det är nog en rätt onödig känsla. Notera - släppa och gå vidare.

Om man tänker logiskt, så varför skulle stora hästar vara värre? Jag har nog mer islandshäst-fobi isåfall!
Fast det där är ju inte heller någon idé att tänka och försöka övertyga sig själv om utan måste nog få komma naturligt, att man faktiskt tror på det.

Jag tycker inte man ska skämmas för att behöva en time-out och känna efter. Ffa så tror jag det är bättre att vara mentalt förberedd så man inte kastar sig handlöst i något man tänker att "det här kommer gå åt skogen!" för då kan minsta lilla oberäknade steg från hästen plötsligt bekräfta det man kände! Hellre små steg i taget och att man förbereder sig mentalt som sagt, spelar upp positiva videoklipp i huvudet och har lyckats övertyga sig om att det kommer gå bra.

När man ska träna självförtroendeträning så är nog en klassiker att man skriver ner eller säger en sak så många gånger att man till slut fått slut på motargument! Helst positiva sådana, alltså inte "jag är inte rädd att rida" utan "jag är modig och vågar rida vilken häst som helst!"
Du får i hemläxa att skriva ner det 100 gånger samtidigt som du låter motargumenten komma fram utan att tränga bort dom!

 

[Zannaah]

Sv: Rädda ryttare!

Du är nog långt ifrån ensam.

Nu blir jag blott bara 18år i år. Men ja, jag är rädd för att rida ibland. Helt sant. Framförallt på nya hästar. Jag kan verkligen inte slappna av, helt omöjligt. Slutar alltid med att efter ridpasset mår jag sjukt illa, har ont i ryggen pga. spänningar och grym huvudvärk.

På min egna är det dock enklare. Henne vet jag vart jag ha nu. Ironiskt nog är hon hästen jag inte skulle ha. Energi, egen vilja och mycket åsikter. Hon få gärna hoppa runt lite med mig. Men någon annan häst - NEJ. Jag får panik.

Sen har jag ett problem till: Jag själv är grymt trafikrädd. Hästen är det inte, eller var kanske rättare sagt. Men liksom, det kvittar ifall jag går själv eller sitter på hästen. Kommer det ett fordon eller en cyklist blir jag som en frusen isbit. Det har börjat gå över till hästen - jag blir orolig = hon blir orolig. Vet verkligen inte hur jag ska lösa det problemet.

 

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Låter ungefär som mig det!

Eller ja, i den sista biten iaf, svårt att avgöra bara utifrån en text!
Det kräver så mycket mer när hästen är på tårna.



Idag blev det lite halv-ofrivillig miljöträning för ljudet i ridhuset! Och träning för pålle att gå igenom vattenpölar... Men det senare kände jag mig trygg i själv så bara att vänta ut och tänka positivt så var jag tydligen bra nog stöd för honom!
Hade tänkt rida egentligen men jag kände mig inte redo att ta mig an det uppsuttet. Det lät ju mer idag än det gjorde igår när det inte gick bra...
Men jobbet från marken kändes väldigt lyckat.
Försökte spåna lite på varför det alltid går bättre på träningarna. Om man kanske kan låtsas att tränaren står där och guidar vad man ska göra eller vad som kan tänkas göra skillnaden, för skillnad i inställningen hos mig är det helt klart!
Blev istället så att jag låtsades att vi hade en massa peppande åskådare sittandes på stolarna i ridhuset som vi skulle stajla för och som hurrade när vi var duktiga! Det gick verkligen kanon, hjälpte till att ta bort fokus från hästen, och på ljudet för den delen. Det är som att jag klarar det till en viss nivå men kommer det plötsligt och låter som att det kommer stegras och aldrig ta slut så är det lättare att det knyter sig för mig och att man börjar tänka negativa tankar som smittar av sig på pållen.

Tack vare påminnelsen i tråden om att känna av rädslan och identifiera den istället för att försöka trycka ner så kom jag på mig själv med att liksom "rinna iväg" i tankarna och tänka "neeej, nu kommer det låta högre och högre och snart tar det snurr på hästen!!" Lösning - "hmm, men blir det verkligen värre än såhär? Nej, nu bestämmer vi att det inte blir det, det är inte värre för att det låter högre." och använde lite som ett mantra "det blir inte värre än såhär!" Det hjälpte något enormt!

Ja på tårna hästar är något jag har jättesvårt för. Man vet aldrig vad som kan hända, vad kommer de reagera på, hur osv. Vet inte riktigt vad det beror på, att vissa hästar är tittiga och jobbiga ute i skogen och så, ouppfostran? Miljöträning som saknas från barnsben? Nu vet jag att när Akima är på tårna så det ite så farligt i alla fall, hon tappar ju inte kontakt med verkligheten och beter sig som en bulldozer eller liknande, hon blir nog bara lite mer som andra hästar! Vid ett tillfälle för någr dagar sedan, när jag red ut så var hon jättestressad för att vara hon när vi är ute i skogen. Det var verkligen inte kul och jag blev så besviken, vad gör jag för fel? Varför blir hon sån? Hon ÄR verkligen inte alls sån egentligen!

Men nu verkar hennes stress ha lossnat en del och gamla vanliga Akima dyker upp mer och mer. Underbart, tycker matte. Frågan är då, gör jag rätt då eller har Akima valt att lugna sig i alla fall? Vi har ridit ut så mycket så jag borde inte bli nervös vilket humör hon än är på för ute är hon ju verkligen säker på alla sätt, det är ju Akima som får gå först om vi är flera just eftersom hon inte bryr sig om lastbilar, traktorer eller harar typ.

Jag tror det går bättre på träningarna eftersom där är en person som har koll på allt man själv inte har koll på och kan hjälpa till att rätta till en svår situation så att man kanske kan slippa att trilla av eller liknande. När man är själv är det ju lätt att bli rädd och stressa upp sig vilket ju gör allt värre. Av en tränare får man ju verktygen att göra rätt i en situation där man ensam skulle göra fel. Vilket ju faktiskt gör att nästa gång situationen blir svår så vet man vad man ska göra, även om man till en början kan valsa bort i rädsleträsket.

Mantran är jättebra!!! Det har jag insett, så nu tänker/mumlar jag det när Akima drar i väg och inte vill lyssna på mig. Har du fler mantran? Jag borde skaffa ett till! När jag red i ridhuset i veckan la jag märke till att hon var mest svårstyrd vid pallen och det verkade som om hon "siktar" in sig på att gå rakt mot den. Då fick jag ont i magen och fräste åt henne att hon ska ge fan i att göra så Det är en pall och inte ett hinder, basta!

 

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Ja, precis det sa hon när jag gick på terapin. Att man hela tiden ska göra det man är rädd för men man ska höja tröskeln långsamt. Om man graderar rädslan mellan 0-10 så ska man börja med det lägre och jobba sig uppåt. Man kan klara en 10;a men risken för bakslag nästa gång är jättestor.
För mig fungerar det så att om jag ger mig på en 10a så stänger jag av alla känslor för att klara av det. Exempelvis så tog hon fram en tamråtta (tänk i ditt fall en orm) och bad mig titta på den (o jag är sån som bläddrar förbi alla bilder av möss och råttor) och ..jag tittade på den!

Meeen, den smarta terapeften såg att jag stirrade med ögonen men stängde av allt inom mig så hon bad mig beskriva svansen på den och då blev jag ju tvungen att titta på riktigt....jäkla människa!

Med hästeriet har jag ju gjort så att jag ökat svårighets (rädslan)graden långsamt. Några meter i taget har jag tagit mig hemifrån. Jag skrev ner en plan som jag följde slaviskt. Detta är några år sen och idag har jag inga 10;or längre i ridningen men väl i andra sammanhang. Är fortvarande råtträdd, lärde mig att tycka att terapeftens råtta (som din mammas orm) var ok, medans andra råttor fortvarande är skrämmande. Skulle nog behövt gått tio gånger till men var ju rätt dyrt och jag försöker undvika råttor istället...
Det är jätteintressant med rädslor, verkligen.

Hur fungerar du när du är rädd? Vart och hur känns det? När du slutar prata när du är rädd, är du som mest rädd då eller ? Jag babblar också på en viss nivå för att bli dödstyst när jag är överjävligt rädd.

OT; MBT-skor är såna där specialskor som underlättar om man har ont i kroppen, det är liksom inbyggd obalans i dom. Tror det betyder Masai barefoot technologi , ursäkta stavningen.

Haha, terapi är bra, får en till att handla i en situation man helst av allt vill bort i från! All "fusk" genomskådas!

Skönt att höra att du också skyndat långsamt med ridningen! Jag har ofta fått höra att jag ska klara det där eller det innan en viss tid och det är för stora krav. En gång fick jag höra att innan maj ska jag rida en liten fältävlanstävling. Yeah right, maj om 10 år då eller?! Nu senast fick jag höra ett lite mer realistiskt mål, en ändå för högt för mig. Innan maj ska jag hoppa en bana med hinder på 30-40 cm. Det kommer inte gå, jag vågar ju inte!

Men jag VILL ju. Jag fattar inte hur man kan vilja något man är rädd för? Hur löjligt låter inte det??

Jag tror som du att skynda långsamt är bäst för oss hariga, vi kommer aldrig bli några stora tuffa stjärnor som tar oss an vilken häst som helst, vi kommer bli trygga i oss själva, modiga och jäkligt glada och stolta!

När jag blir rädd.... blir pressen för hög och jag märker att trots att jag försöker göra rätt så blir det fel och Akima stressar i väg så fixar jag inte att prata samtidigt. JAg har fullt upp med att försöka att inte ge upp. Jag kan ju inte ändå så varför ens försöka och varför ska jag rida när jag inte kan? Och så den där rädslan som bara förstör för mig. Det blir en ond cirkel, jag är rädd, Akima blir stressad och märker att jag inte har koll, jag blir mer rädd och hon gör som hon vill plötsligt. Där borde jag prata med henne, borde säga åt henne att lugna sig, borde ta ett djupt andetag och blunda till någon sekund och försöka på nytt igen. Istället tänker jag fan fan fan, lutar mig fram, drar i tyglarna i mina försök att få stopp på hästen..... Det blir bara fel och jag hör inte alltid instruktioner som sägs då heller. Och det går automatiskt att jag tänker så. Usch när jag skriver om det nu så kan jag nästan känna rädslan! Snacka om att kunna skrämma upp sig själv

De tillfällen när hon inte lyssnar så kan jag ju prata med henne och så, men stressar hon på ändå så blir jag tyst. lyssnar hon så funkar jag igen !

 

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Ja jag tyckte det var bättre att använda chockmetoden, bara kasta sig in i det och inte ha så mycket tid att fundera

Det är bra att använda chockmetoden- annars skjuter man bara fram det! Det komemr gå jättebra! Ha så kul, för det kommer du verkligen att ha!!

 

[Enya]

Sv: Rädda ryttare!

Det känns som om jag ljuger. Jag sitter och tragglar grunderna, trots att jag sammanlagt har ridit i flera år! Det är rätt knäckande liksom. Att säga att jag kan när jag inte kan är ju att ljuga? Att säga att det går bra när det går uselt är ju att ljuga? Jag har så svårt för det, för vem som helst kan ju se att jag borde samla frimärken istället för att rida.....

Förresten måste jag berätta att det faktiskt gick bra i går när jag red!!! Jag är överlycklig, snacka om att vara hög liksom *ler fånigt!*

Red inte min pålla först utan en enormt jävligt stor häst på 170!!! Han är ....så hög!!! Men jag tänkte att 1. han är så väldigt lugn, tar inte ett steg mer än man begär och 2. borde vara bra att rida en sån häst och känna att jag fixar det och inte bara försöka göra rätt på Akima, vilket många gånger känns som rena gissningsleken.

Så jag frågade ägaren och fick låna hästen och red lektion. Jag var hemskt nervös, min mage ville inte vara med mer! Trillar jag av den hästen så kommer jag dö på studs.....

Att ta mig upp var ett litet företag i sig, men upp kom jag i alla fall! Sedan var det ett himla drivande för att få honom att röra på sig, jag är dessutom så van vid Akima som man måste rida med broms och inte gas, nudda henne lätt med benen och tänk trav- ja då travar hon. Smacka en gång bara utan skänklarna, då travar hon! Och tränaren babblade hela tiden och fick mig att fnissa så jag glömde bort att jag satt på en enorm häst och egentligen var skiträdd för att trilla av! Det var coolt, urhäftigt och kul

Att det sedan gick bra med Akima efteråt var ju bara ännu bättre!!!