Sv: Rädd hund bli tryggare med en annan hund?
du läser nog lite fel, eller tolkar det fel, så bort med kallsvetten.
hittills har det bara varit (och jag hoppas innerligt och tror) lekfulla hundar som har jagat sheltien. dom jagar den eftersom dom vill leka, och sen förstår dom inte att hon blir rädd. det är här distraktionen kommer in. en mer framåt och leksugen hund skulle distrahera den lekfulla hunden så att den skulle vela leka med den hund som vill leka, inte den som springer bort. det är väl ändå inte så farligt?
men jag står vid det jag skriver, jag har hellre en skadad hund än en död. jag tror att fler än jag skulle välja samma sak.
och igen, först och främst ska den andra hunden vara kompis till sheltien. i andra hand så ska den göra sheltien lite tryggare i sig själv, eller så har tanken varit. jag ska inte ha en "stor" kamphund eller en rottweiler som bodyguard. det är nog endel som fått för sig det, men jag har aldrig skrivit något sånt. det är bara fritolkningar.
jag går emellan när det funnits möjlighet. men att ha hunden kopplad 100% av dess liv utomhus är inte rättvist, eftersom det KAN finnas en aggressiv hund NÅGONSTANS i stan. att stöta på en sådan hund är extremt ovanligt, att stöta på leksugna hundar är vanligt. att stöta på leksugna hundar som jagar sheltien händer väl en gång i kvartalet som mest. men att ha henne kopplad alla promenader pga detta är orättvist.
sen så möter vi naturligtvis många många fler hundar som är både väluppfostrade och/eller kopplade. det är långt mycket vanligare med det än med lösa leksugna hundar också.
absolut, det är det som är målet, att hon inte blir livrädd. men när man inte kan öva på den situationen, hur över man då? det är det som är kärnfrågan, och det verkar inte finnas något bra svar heller, tyvärr. eller, det har konstaterats att det inte är fel på sheltien, och jag har erbjudit mig skriva hur jag agerat tidigare i situationer så att man kan läsa att det ej är mitt eller tantens agerande det är fel på heller.
jag är rätt troende på att om hon får umgås med många hundar som visar sig ofarliga så lär hon sig att andra hundar inte kommer att skada henne. ungefär som att vi kan lära oss att spindlar inte kommer att ha livet av oss.
och till golddigger: jag hade aldrig släppt sheltien med en annan hund som skulle skada henne. ägaren till hanen sa att så länge tiken inte är släppt så kommer hanen inte att göra utfall. jag hade hållt i hanen och fått uppfattningen av att den absolut INTE var aggressiv, utan osäker på andra hundar. den var hur glad och fin som helst. mycket social också. sen så ville ägaren också ha löplina på den så att man bara kunde stå på kopplet om den blev för framåt i lekandet, något som vi också gjorde. men det stående av den leken blev att sheltien satte sig ner, precis framför russeln och viftade med ena framtassen för att visa att hon ville att den skulle lugna ner sig. hon hade ingen som helst tendens att springa iväg då, och det var eftersom hon märkte att den nya hunden inte var farlig, bara väldigt intensivt lekvillig. tiken var vi försiktigare med eftersom den hade haft problem med andra tikar, könsbunden aggressivitet.
