Alltså vilken fantastisk kväll! Sådär alldeles alldeles stilla så inte ett löv rör sig, och ju senare det blir desto mindre bakgrundsväsen från trafik. Först i skymningen bjöd koltrasthanarna på en lång och vacker sångduell, där den ena satt i silhuett längst ut i spetsen på loggaveln.
Och nu en kanske måttligt skönsjungande - men så underbart livsbejakande - näktergal som håller till på andra sidan åkern. Och han har feeling! Har kört helt crazy spontankvitter-/drilljammande oavbrutet i säkert en timme nu och kommer antagligen hålla på länge än. Hade det inte varit för att jag måste upp någorlunda tidigt och jobba i morgon så kunde jag stannat ute länge till.