Har överlevt mitt första pass som Skypeföreläsare för yngre kollegor från hela landet efter ganska mycket teknikstress men lyckligtvis flöt allt på bra.
Så himla, himla roligt det var! Jag är helt slut men nöjd. Har verkligen lagt ner själ och hjärta i uppgiften och jobbat några extra sena kvällar för att täcka området och lägga det på en lagom nivå + vara extremt påläst för att försöka göra det till ett givande och inspirerande pass. Hoppas nu att kursutvärderingarna blir bra även om tempot var högt och mina nogsamt uttänkta gruppövningar fick strykas pga tidsbrist.
Det där med lärarrollen kan allt vara förbaskat kul! Känner inspirationen från forntiden när jag agerade tränare åt mina ridelever och den där energiboosten när man får fram precis det vad man vill förmedla och (i alla fall själv) känner sig superpedagogisk. Sedan har jag ju förstås bara haft elever som verkligen vill lära sig och vill vara där, i många andra fall är ju den biten en betydligt större utmaning. Å andra sidan, känslan om man lyckas nå fram till de knepiga och motvilliga eleverna måste ju vara helt berusande.