Schåferprinsessan dog och min dementa Släkting kunde inte leva utan hund. Så krav ett var "behändig". Krav två var "inte tråkig". De flesta småhundar vi kände till och gillade är rena jakthundar - border terrier, tax, cocker spaniel etc - och vi ville inte stödja mellanmjölksavel på coola små djur eller få hem någon som inte var nöjd med vad vi kunde erbjuda. Släkting gillade pudlar så en toy var en möjlighet. Jag ville ha en liiite större hund (funderade på lappsk). Många schäfermänniskor har chihuahua (men jag tyckte de var myror och Slåkting tyckte de var tråkiga)
Vi träffade flera Podengos på Stockholmsmässan och kände att vi kunde leva med dem (även om hjärtetjuven det året var en norrbottensspets
). USPen var att de fick tävla lure coursing (kapplöpning efter trasa) - jag kände att det dels skulle ge vår hund ett "jobb", dels skulle vara en sysselsättning som Släkting kunde vara delaktig i även när demensen försämrades. Vi bildgooglade också podengo och jakt - det är en gudlig behaglig gärning att avla bort jakten ur dem!
Nu är min hund ett måndags-ex - hade han varit hel hade han varit en Hund! Jag SKA inte ha en ny hund, men... jag kommer nog ha svårt att inte köpa en ny podengo för att få chansen att äga en hel Pyssling.
PS jag har träffat fler ur-coola småhundar sedan jag fick upp ögonen, men det handlar tyvärr mer om individer än raser