Vid båda mina förlossningar (samma sjukhus) har pappan varit välkommen att stanna. Barn nummer ett så fick vi vara kvar på förlossningen en stund, fick smörgås och "champagne" (dvs alkoholfri äppelcider), därefter kördes jag till BB, låg kvar i sängen hela vägen dit, behövde inte lyfta ett finger. Vi hade eget rum med egen toalett och en extra säng ställdes in till pappan. Kläder till mig och barnet fanns liksom blöjor och bindor. Mat serverades i matsalen tre gånger om dagen. En BB-avdelning med endast mammor, pappor och bebisar, inga besök var tillåtna (vilket jag tyckte var bra). Vi fick stanna tre dagar, sedan åkte vi hem. En "standardförlossning" utan några som helst komplikationer. Jag hade aldrig velat bli lämnad ensam på BB utan min man som stöd. Man är ganska vilsen i början när man fått barn. Åtminstone mina barn levererades liksom utan instruktionsbok...
Enormt stöd att ha sin partner där som kan stötta en när allt inte går som på räls och som kan se till barnet när man själv behöver äta, gå på toaletten och liknande. Sedan är man ju inte i bästa psykiska toppskick just efter en förlossning, mycket hormoner och känslor och lika nära till att storgråta som att skratta.
Barn nummer två exakt likadant förutom att pappan då valde att åka hem när jag var installerad på BB pga att barn nummer ett ju var hemma med barnvakt. Då tyckte jag det var ok att vara själv, hade liksom mer koll på läget och lite rutin på saker och ting då. Hade jag velat att min man stannade så hade det inte varit något problem, han var så välkommen så. Stannade drygt ett dygn på BB, sedan åkte jag hem dagen efter förlossningen.
Så jag är jättenöjd med hur det sköttes på det sjukhuset, helt toppen.
Men så kan det gå till på andra sätt också... Min syster fick sitt andra barn för några veckor sedan (bor inte i samma stad som mig). Barnet är fött mitt i natten. Så fort förlossningen var över i princip ombads pappan vänligt men bestämt att åka hem, han var inte längre välkommen. Så drygt en timme efter förlossningen fick han åka hem, min syster var då kvar på förlossningen. Sedan fick hon själv packa ihop sina saker, ta med sig väska och nyfött barn och ta sig till andra sidan sjukhusområdet till en annan byggnad (man måste dessutom gå utomhus för att komma dit) för att checka in på patienthotellet kl 02.30 på natten
. Det är alltså ett gemensamt patienthotell med alla möjliga patienter med olika sjukdomar, inte en BB-avdelning. Hon tyckte inte att det kändes så jätteroligt att ta med sin nyfödda bebis dit. Ingen personal följde med för att hjälpa henne bära eller se till att hon kom fram ordentligt och att inget hände på vägen dit.
Hon var riktigt besviken och ledsen och hennes man blev heligt förbannad när han fick veta att han blivit hemskickad och att ingen sedan hjälpt min syster utan att hon hade fått klara sig själv, att han inte ens kunde få stanna och hjälpa henne komma fram till patienthotellet, han tog för givet att hon skulle få hjälp av personalen att komma dit när han så bryskt blev hemskickad. Inte OK liksom.
Med barn nummer två kanske man klarar sig själv men barn nummer ett så hade jag nog brutit ihop på riktigt om jag inte fått ha min man där de första dagarna.
