Men så kan det gå till på andra sätt också... Min syster fick sitt andra barn för några veckor sedan (bor inte i samma stad som mig). Barnet är fött mitt i natten. Så fort förlossningen var över i princip ombads pappan vänligt men bestämt att åka hem, han var inte längre välkommen. Så drygt en timme efter förlossningen fick han åka hem, min syster var då kvar på förlossningen. Sedan fick hon själv packa ihop sina saker, ta med sig väska och nyfött barn och ta sig till andra sidan sjukhusområdet till en annan byggnad (man måste dessutom gå utomhus för att komma dit) för att checka in på patienthotellet kl 02.30 på natten. Det är alltså ett gemensamt patienthotell med alla möjliga patienter med olika sjukdomar, inte en BB-avdelning. Hon tyckte inte att det kändes så jätteroligt att ta med sin nyfödda bebis dit. Ingen personal följde med för att hjälpa henne bära eller se till att hon kom fram ordentligt och att inget hände på vägen dit.
Det är väldigt sällan som Varberg nekar någon men det har hänt i somras. Då var det folk från andra län än Halland som då blev hänvisade till Halmstad eller Mölndal. Då skall man dock ha i bakhuvudet att Varberg är extremt populärt att föda på. Folk från hela Sverige söker sig dit för att föda. Trots det så blir man alltså extremt sällan nekad plats.
Synd att Varberg är så långt bort. Annars hade jag siktat på det vid eventuell kommande förlossning.
Vad de får göra och inte verkar de inte bry sig om. Vi var tvugna att vänta på läkarkontroll innan de skrev ut oss. Har man väl valt sjukvården så har de rutiner som de har en skyldighet att följa. Jag fick kämpa för att de inte skulle tvinga mig till ingrepp då min moderkaka inte kommiy ut efter 20 min. Trots att de inte får tvinga någon fysiskt känner man sig ganska utsatt när man ligger naken med ett nyyfött barn och de tar in kollegor i rummet för att disskuteta/övertala en. De uttryckte sig inte som att jag hade nåt val, de sa att de måste följa sina instruktioner och var inte trevliga i tonen.
Jag visste redan innan att de inte fysiskt kan tvinga mig. Men de hävdade att de var skyldiga att följa sina riktlinjer. De släpade in kollegor och ringde efter läkare, för dom kunde inte acceptera mitt nekande. Sen stod de där ett stort antal sjukvårdspersonal och tittade bestämt medan läkaren talade om för mig vad de måste göra. Då låg jag naken och blodig med ett nyfött barn i famnen, fortfarande med navelsträngen intakt. Jag kunde inte fysiskt hindra dom, och jag är så glad att min man var där.
