På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

[Lavinia]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Hej!

Förlåt men i mina ögon är du inte alls duktig på ditt jobb. Du jobbar klart mer än din kropp orkar, du ger inte dig själv tid till återhämtning och den dagen när du faktiskt träffar väggen (och det kommer du göra) kommer du inte kunna göra något jobb alls på väldigt länge. Då har din brukar ännu mindre nytta av dig än om du bara talar om för din arbetsgivare att du inte orkar mer (och inte ens borde satts i denna situation från början). För att inte tala om hur lätt det är att göra misstag när man faktiskt inte fått den återhämtning man behöver.

Tidigare var situationen din arbetsgivare, nu börjar det bli ditt problem.

Ta tag i det nu och slipp tappa flera år av ditt liv!

/Lavinia, som har år hon inte minns alls och fortfarande har uselt minne och är superkänslig för stress.. Jag misstänker att jag alltid kommer vara sån.

 

[RubinNovak]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Hej!

Förlåt men i mina ögon är du inte alls duktig på ditt jobb. Du jobbar klart mer än din kropp orkar, du ger inte dig själv tid till återhämtning och den dagen när du faktiskt träffar väggen (och det kommer du göra) kommer du inte kunna göra något jobb alls på väldigt länge. Då har din brukar ännu mindre nytta av dig än om du bara talar om för din arbetsgivare att du inte orkar mer (och inte ens borde satts i denna situation från början). För att inte tala om hur lätt det är att göra misstag när man faktiskt inte fått den återhämtning man behöver.

Tidigare var situationen din arbetsgivare, nu börjar det bli ditt problem.

Ta tag i det nu och slipp tappa flera år av ditt liv!

/Lavinia, som har år hon inte minns alls och fortfarande har uselt minne och är superkänslig för stress.. Jag misstänker att jag alltid kommer vara sån.

Kunde inte sagt det bättre själv.

TS jag var precis som du!

"Jomen jag klarar säkert detta ett tag till"
"Det är goa pengar"
"Jag kan inte svika min vårdtagare"

Jag lovar dig, när du väl blir utbränd kommer ingenting spela roll längre. Man förlorar så mycket för så lite.

Och din vårdtagare kommer inte bli utan vård, det är extremt omoraliskt och helt emot lagen. Din arbetsgivare kommer aldrig våga ta en sådan risk.

 

[Lovisaleonora]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Och din vårdtagare kommer inte bli utan vård, det är extremt omoraliskt och helt emot lagen. Din arbetsgivare kommer aldrig våga ta en sådan risk.

Jodå, det finns bolag som sätter brukare helt utan personal för att de inte kan ordna situationen.

MEN det är inte TS ansvar. Aldrig i livet. För att ta ett sådant ansvar MÅSTE man ha motsvarande inflytande, vilket TS inte har. Och då kan man heller aldrig ta ett sånt stort ansvar.

TS: du måste sätta ner foten. Arbetstidslagen gäller. Basta. Annars får du gå vidare med detta.

DU är din enda tillgång för att dra runt tillvaron. Blir du dålig på riktigt, då rasar allt. Och då är du inte en tillgång för någon, allra minst din brukare. Då kan du inte ge någon någonting.

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Kl
Tack för alla svar, speciellt från er inom samma yrke.
Jag har nu fyra dagar kvar av det tuffa schemat och det är bara att bita ihop. Om fyra dagar får jag mina vanliga arbetstider igen. 3 veckor kvar till semestern. Kommer jobba som planerat men det blir på sparlåga. Har börjat ordna med papperna inför ansökan till högskolan så man kan slippa detta yrket.

 

[Mabuse]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Om du vill plugga, så måste du vara rädd om din hjärna. Utbrändhet är inte bra för inlärningsförmågan, så dina studier kan försvåras väldigt mycket av att du bränner ut dig. Det kan omöjligt vara värt det.

 

[Gabbi]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Kl
Tack för alla svar, speciellt från er inom samma yrke.
Jag har nu fyra dagar kvar av det tuffa schemat och det är bara att bita ihop. Om fyra dagar får jag mina vanliga arbetstider igen. .

Så då har ju inte du behövt ta det lite obekväma steget att säga ifrån, utan det löser sig av sig självt tills nästa gång det kör ihop sig. För din personliga utveckling vore det långt viktigare att du sade ifrån.

 

[Korven]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Om du vill plugga, så måste du vara rädd om din hjärna. Utbrändhet är inte bra för inlärningsförmågan, så dina studier kan försvåras väldigt mycket av att du bränner ut dig. Det kan omöjligt vara värt det.

För mig som aldrig haft problem med läsförmågan förut måsta nu nästan "stava" mig igenom en instruktion när jag köper nåt nytt, eller nåt viktigt som ska läsas in. Helt obegripligt att det kan gå så fort. Ibland tror jag att jag fått Alzheimers

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Kl
Har haft ett par slappa dagar på jobb nu, mest legat på soffan och tittat på film. Inte samma sak som hemma såklart, men ändå skönt. En dag kvar sedan blir det mina vanliga 8-16. Ska kontakta min chef på måndag och säga åt henne att vi behöver en vikarie. Funderar även på att gå ner några %, kanske ledig två fredagar i månaden eller så.

 

[nyfikenienstrut]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Det är klart att ni behöver en vikarie om det saknas personer på någon schemarad! Dessutom behöver man alltid någon "extra vikarie" som kan hoppa in vid behov.

(Jag har jobbat som assistent och träffar assistenter då och då i mitt nuvarande jobb)

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Överlevde den intensiva arbetsperioden, men inser att jag tagit ganska mycket stryk av den. Var på IKEA några dagar efter perioden var över och då kom tröttheten över mig efter 30 min på varuhuset. Hade kunnat somna ståendes. Var helt slut i huvudet och märkte att jag "stängde ner" en stund för att vila från alla intryck.

I ett par dagar har jag haft en ljusglimt. Vår nygamla vikarie sa att hon gärna ville ha fasta pass. Eftersom jag när jag tog tjänsten, sa att jag egentligen inte vill arbeta heltid och det var då "inga problem, du kan ge bort en dag i veckan till någon annan, eller byta tjänst med någon annan varje halvår" (= gå ner till 65%) - så såg jag min räddning i form av 80% i henne.

Meddelade anhöriga/chefen igår om att jag gärna ger bort en dag i veckan till vikarien.

Kalla handen. Det fick jag inte.

I flera dagar har jag gått runt och tänkt "yes, äntligen har vi hittat den där vikarien vi väntat på som vi dessutom pratat om på möten - som skulle erbjudas fasta tider så att de kan hålla kunskaperna vid liv och att det blir en regelbundenhet för brukaren". Har varit gråtfärdig sedan igårkväll, är så TRÖTT på detta yrket.

Jag fick inte ge bort en dag i veckan, däremot fick jag mer än gärna BLI LEDSAGARE OCKSÅ, UTÖVER MIN ANSTÄLLNING PÅ 100%, UPP TILL 20 TIMMAR I MÅNADEN (till en annan brukare). Wooohoooo!!!

 

[Lovisaleonora]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Men säg ifrån. Eller ännu hellre: säg upp dig.

 

[Texaz]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Ja den arbetsgivaren verkar INTE vara rädd om sin personal, varken professionellt eller med tanke på hur den mår annars...

Måste vara otroligt jobbigt för dig, som såg en chans att bromsa upp!

 

[Stallmannen]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Var på IKEA några dagar efter perioden var över och då kom tröttheten över mig efter 30 min på varuhuset. Hade kunnat somna ståendes. Var helt slut i huvudet och märkte att jag "stängde ner" en stund för att vila från alla intryck.

Har varit gråtfärdig sedan igårkväll, är så TRÖTT på detta yrket.

Med risk för att vara lite hård och direkt, men du är utbränd. Du har nog inte varit det länge, och har förhoppningsvis inte gjort permanent skada, men du _måste_ göra något åt din situation, och det omedelbart.
Vet inte hur det fungerar i Sverige, men när jag brände ut mig i Norge (en av tre gånger jag lyckats med detta), så utöver att det tog mig 24h att ta mig till VC (på grund av paranoia/panikångest pga utbrändheten), så fick jag snabbt några veckors sjukskrivning.
På ett par veckor har du en chans att stoppa detta från att bli värre och börja återhämta dig _lite_.

Snälla gör något åt detta nu. Det är hemskt att bränna ut sig, speciellt för en sådan arbetsgivare. Jag har provat. Tog för mycket ansvar för vad jag gjorde (ansvar cheferna borde tagit), och brände ut mig. Jag fick ingenting för det. Inte ens en blomma eller ett samtal under sjukskrivelsen för att kolla hur jag mådde.
Det enda skillnaden var att när jag tog mig tillbaka till jobb så fanns det ett berg med uppgifter som inte blivit gjorda, som dom tyckte jag kunde jobba in åt dem.. Det var droppen. Jag hade vett nog att förstå att dom skulle, bokstavligen talat, jobba ihjäl mig om _jag_ lät dem. Jag sa upp mig dagen efter, och kvitterade inarbetad övertid mot uppsägningstiden så jag inte behövde komma tillbaka alls.

 

[nyfikenienstrut]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Säg upp dig!!

(Är det brukarkooperativet som börjar på J du jobbar åt?)

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Jag har börjat leta nytt nu

Nä, det är inget kooperativ.

 

[Sol]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Helt ofattbart att din arbetsgivare inte bryr sig. Gå till vårdcentralen och få hjälp! Blir du sjukskriver på en viss % kan inte arbetsgivaren göra annat än att rätta sig efter det

Jag vet vilken jäklig sits man hamnar i när arbetsgivaren inte tar in tillräckligt med personal. Jag sitter i samma sits (är också assistent). Vi är för få assistenter i teamet, men det anställs ingen ny. Jouren är tom allt som oftast. Jag är den enda ordinarie som är kvar, övriga är nya vikarier, så mycket ansvar landar på mig.

Man får lov att lära sig säga nej, även fast det går ut över brukaren. Jag är gravid och kan inte jobba mer än jag gör (nu har jag tack och lov semester) men blir ändå tillfrågad om att jobba mer. Dubbelskift med dubbel betalning osv. men jag kör den hårda linjen. Viker inte en tum för då vet jag att de kommer fortsätta. Det är assistansbolagets skyldighet att lösa situationen för brukaren!

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Du har rätt i allt du säger och det är faktiskt skönt att läsa om andra som sitter i samma sits. Men blir du inte inbeordrad?

 

[Sol]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Du har rätt i allt du säger och det är faktiskt skönt att läsa om andra som sitter i samma sits. Men blir du inte inbeordrad?

Nej det blir jag inte. Skulle de försöka skulle jag vägra och så får de väl ge mig kicken om de vill. Vi går på schema och självklart försöker vi täcka upp för varandra vid sjukdom, men de har en jour som ska rycka in när det inte går. Hur de sedan kan stå med en tom jour övergår mitt förstånd.

 

[kolblakkur]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Okej, jag för jag blir inbeordrad om min kollega är sjuk. Vi är tre assistenter, varav en "går bort" för han är anhörig.

 

[eldunarí]

Sv: På väg att bli utbränd - eller har jag redan varit det?

Jag är också assistent och dessutom arbetsledare, dock för vad jag antar är ett mycket mer seriöst företag. Självklart ska du inte jobba så mycket som du gör, det låter helt galet och kan inte heller vara säkert för din brukare.
Jag undrar, eftersom att de anhöriga är så nöjda med dig. Varför reagerar de inte? Jag skulle nog till och med be dem byta assistansbolag eftersom det du jobbar för verkar bryta mot många regler. Det finns många assistansbolag som har stora vikariepoole/anställer specifika vikarier till sina brukare.

Angående att bli inbeordrad så är det ju ingen som säger att du måste svara i telefon på din lediga tid. Får de inte tag på dig kan de inte heller berordra in dig!