Kan man bli utbränd som förälder, eller Vad ska jag göra?

[Sedna]

Vi låg runt tio förut. Plus 1-2 på dagen. Men nu har det minskat lite till.

Sover stora fortfarande på dagen? Kanske läge att sluta sova på dagen om nattningen tar uppemot två timmar?

 

[westernsuzie]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

Låter tufft!! Vi har tre små barn och jag känner igen mig en hel del, periodvis handlar det typ om att överleva stunden. Just sjukdomarna tycker jag är så himla tärande! Dels oron, dels att de ofta sover som krattor och behöver extra mycket tid och omsorg, är ledsna och gnälliga, och sen blir man själv smittad till råga på allt. Och då kan man ju liksom inte lägga sig och vila direkt. Så jobbigt att aldrig kunna planera något, jag ger liksom upp till slut och orkar inte ens försöka boka in något när man ändå måste avboka på grund av sjukdom.

Jag skulle i det där läget försöka avboka så mycket som möjligt och ta en helg som ni delar upp och turas om att vila och sova. Efter det känner man sig förhoppningsvis lite bättre och kan tänka lite. Kan ni göra något för att få bättre ordning på barnens sovrutiner? Laga lite mer mat ett par gånger i veckan som ni kan värma på övriga dagar? Effektivisera på något annat sätt? Tycker listan med hushållsarbete som det fanns en länk till tidigare i tråden var suverän, ibland får man ju för sig att man delar ganska lika men när man sätter sig ner och tittar närmare på det kanske man inte alls gör det.

En till sak, känns det som din man är helt införstådd med hur tufft du har det? Ibland när jag har sagt att jag är trött till min man och han kommit med någon kommentar om att han också är trött har jag fått sätta mig ner och förklara för honom att jag inte bara är lite ”normalt” trött efter en enstaka tuff natt med barnen, utan att jag känner mig helt uppgiven och att det varit för mycket för mig senaste tiden och ge exempel på vilka saker som tagit hårt på mig. Extremt tydligt och inte försköna eller försöka skydda honom på något sätt från sådant som är jobbigt, vilket jag personligen är lite för bra på ibland. Då har han verkligen fattat och tydligt gjort saker för att underlätta och avlasta mig så jag kan ladda batterierna lite, innan det går för långt.

Och till sist: det kommer bli bättre!!! Nu kommer sommaren med mindre sjukdomar och kanske semestertider med lite ledighet och vila? Barnen växer och saker kommer bli lättare.

 

[Whirlie]

Låter tufft!! Vi har tre små barn och jag känner igen mig en hel del, periodvis handlar det typ om att överleva stunden. Just sjukdomarna tycker jag är så himla tärande! Dels oron, dels att de ofta sover som krattor och behöver extra mycket tid och omsorg, är ledsna och gnälliga, och sen blir man själv smittad till råga på allt. Och då kan man ju liksom inte lägga sig och vila direkt. Så jobbigt att aldrig kunna planera något, jag ger liksom upp till slut och orkar inte ens försöka boka in något när man ändå måste avboka på grund av sjukdom.

Jag skulle i det där läget försöka avboka så mycket som möjligt och ta en helg som ni delar upp och turas om att vila och sova. Efter det känner man sig förhoppningsvis lite bättre och kan tänka lite. Kan ni göra något för att få bättre ordning på barnens sovrutiner? Laga lite mer mat ett par gånger i veckan som ni kan värma på övriga dagar? Effektivisera på något annat sätt? Tycker listan med hushållsarbete som det fanns en länk till tidigare i tråden var suverän, ibland får man ju för sig att man delar ganska lika men när man sätter sig ner och tittar närmare på det kanske man inte alls gör det.

En till sak, känns det som din man är helt införstådd med hur tufft du har det? Ibland när jag har sagt att jag är trött till min man och han kommit med någon kommentar om att han också är trött har jag fått sätta mig ner och förklara för honom att jag inte bara är lite ”normalt” trött efter en enstaka tuff natt med barnen, utan att jag känner mig helt uppgiven och att det varit för mycket för mig senaste tiden och ge exempel på vilka saker som tagit hårt på mig. Extremt tydligt och inte försköna eller försöka skydda honom på något sätt från sådant som är jobbigt, vilket jag personligen är lite för bra på ibland. Då har han verkligen fattat och tydligt gjort saker för att underlätta och avlasta mig så jag kan ladda batterierna lite, innan det går för långt.

Och till sist: det kommer bli bättre!!! Nu kommer sommaren med mindre sjukdomar och kanske semestertider med lite ledighet och vila? Barnen växer och saker kommer bli lättare.

Vi orkar ingenting just nu. Var ledig några extra dagar och vi tänkte åka till Skansen och göra något annat mysigt. Men vi orkade inte ta oss iväg. Vi var bara hemma.

Jag tror inte riktigt han förstår. När vi vid middagen pratade om hur jag känner mig är hans respons ”Det är nog ganska vanligt”.

 

[vallhund]

Vi orkar ingenting just nu. Var ledig några extra dagar och vi tänkte åka till Skansen och göra något annat mysigt. Men vi orkade inte ta oss iväg. Vi var bara hemma.

Jag tror inte riktigt han förstår. När vi vid middagen pratade om hur jag känner mig är hans respons ”Det är nog ganska vanligt”.

Det är inte ganska vanligt att vara så utmattad som du är.

 

[Flixon]

Ibland när jag har sagt att jag är trött till min man och han kommit med någon kommentar om att han också är trött har jag fått sätta mig ner och förklara för honom att jag inte bara är lite ”normalt” trött efter en enstaka tuff natt med barnen, utan att jag känner mig helt uppgiven och att det varit för mycket för mig senaste tiden och ge exempel på vilka saker som tagit hårt på mig. Extremt tydligt och inte försköna eller försöka skydda honom på något sätt från sådant som är jobbigt, vilket jag personligen är lite för bra på ibland. Då har han verkligen fattat och tydligt gjort saker för att underlätta och avlasta mig så jag kan ladda batterierna lite, innan det går för långt.

Det här tror jag är så himla viktigt! Det är en sak att känna sig lite trött och att det kanske inte alltid är en dans på rosor att ha två små barn att ta hand om. Men det verkar som att du är långt förbi det stadiet nu, TS. Och det måste nog din man förstå. Ditt inlägg här ovan tyder ju på att han tyvärr inte riktigt gör det.

 

[clusia]

Det visste jag inte. Vi fick doserna i november och har kört på med dem. Har gett förkylningsdosering hela tiden då de aldrig blir helt friska.

Ringde mottagningen en gång i vintras när sonen hostat hela nätterna i flera nätter (då var maken vaken), och flera gånger hostat så han kräkts. De sa att det var helt normalt, en seg virusinfektion. Vi skulle bädda huvudet högt och ge mycket att dricka.

Okej. Om de får problem med andning så kan du åka in till akut eller lättakut så hjälper de till att inhalera med bättre flöde. Det har vi fått göra och blivit tillsagda att göra igen vid behov. Om du har Facebook kan du gå med i gruppen "föräldrar till barn med astma/förkylningsastma". Där kan du se filmer på hur andra barns andning ser ut när de åker in till akuten och annan information som du kanske har nytta av. Vet att en del barn där har starkare mediciner än mitt. Om du inte upplever att medicinerna hjälper så ska ni ha mer hjälp.

Vi har inte helt problemfria nätter men vi har lyckats få ner kaosnätterna till 1 max 2 och sen lite hostande vid läggning bara. Plus att hon bara är sjuk några dagar nu och inte typ jämt som det kändes förut.

 

[Ajda]

Jag har också 2 år mellan barnen och upplevde småbarnåren som tuffa och både jag och sambon var konstant trötta. Äldsta barnet var också svårsövd, precis som ert. Tog precis som ni säkert 2 timmar. Jättefrustrerande när man bara ville landa i soffan på kvällen men det blev aldrig så. Går det ta med datorn och kolla på nån film med hörlurar när ni lägger?

Hade jag varit du hade jag som många redan skrivit sjukanmält mig en vecka.
Delat allt 50/50 hemma. Sovmorgon varannan dag på helgen. Finns det möjlighet att ta en powernap på dagen så gör det! Turas om. Hade lagt all fokus just nu på återhämtning. Mindre fokus på att hemmet ska vara välstädat. (Lättare sagt än gjort, jag vet).
Hade försökt få tag i läkartid för bättre medicinering vad gäller barnens astma. De ska inte hålla på och hosta om de inte är sjuka och försämrade i sin astma.

Sen hade jag nog om det finns möjlighet ekonomiskt gått ner lite till i tid. Behöver inte vara för evigt utan tills du själv känner att du är på banan igen.

Min sambo var också kvällspigg och ville sova långa sovmornar. Det tog jag ingen hänsyn till, faktiskt. Har man småbarn funkar det sällan att ta långa sovmornar. Nu somnar både jag och sambon kl 21 om kvällarna. Men barnen är 8 och 10 år nu.

Och sen en pepp som faktiskt hjälpt mig är att tänka att det blir lättare och lättare ju äldre barnen blir.

 

[Ajda]

Vi orkar ingenting just nu. Var ledig några extra dagar och vi tänkte åka till Skansen och göra något annat mysigt. Men vi orkade inte ta oss iväg. Vi var bara hemma.

Vilket är helt okej och varken konstigt eller ovanligt! Och ni gjorde helt rätt. Orkar man inte är det bättre att ta det lugnt hemma. Det är mer värt för alla just då.

 

[MiniLi]

Vill också bara påpeka att psykologer inte ställer diagnoser utan det är läkare/psykiatriker som gör det.

Det här hör egentligen inte till tråden men vill bara bemöta ditt felaktiga påstående. Psykologer ställer självklart diagnos.

/Psykolog

 

[Monsterliter]

Det här hör egentligen inte till tråden men vill bara bemöta ditt felaktiga påstående. Psykologer ställer självklart diagnos.

/Psykolog

Bra att du rättar mig så att inte fler får fel uppfattning! Jag generaliserande från mig själv där psykiater har ställt diagnos som i sin tur styrt medicinering och form av terapi. Psykologerna har alltså kommit in i ett senare skede.

 

[Vassi]

@Whirlie
I första inlägget beskriver du att hela tiden ligga på maxgränsen och rädsla att snart inte klara av att ta hand om dina barn. Det verkar också som att du är mer lättirriterad än vanligt?
Lite stress det kan hjälpa oss människor; det hjälper oss att fokusera och prestera lite extra inför just den där viktiga uppgiften. Långvarig stress bryter ner oss kognitivt och gör att vi får svårt att se klart. Du behöver hjälp och du behöver det nu.

• Imorgon behöver du ringa antingen din BVC-sköterska eller till Hälsocentralen för att få en läkartid. Snälla försök att inte bortförklara eller spela ner dina symtom inför läkaren

Bra att ni inte tog er till Skansen! Just nu är det att skala av sånt som inte är måsten och satsa på återhämtning som gäller. Två små barn på Skansenbesök kanske inte ger den återhämtningen?
Du och mannen kommer behöva prata, för nej, det är inte "ganska vanligt" (tro mig, jag vet utifrån jobbet). Socialtjänsten kan stötta med praktisk avlastning om din man också är lika slut. Men first things first, och för dig är det besök hos en läkare.

 

[Soapbubble]

Med mitt första barn nattammade jag och jobbade ifrån 8 månader-ca 1 år och efter det sa jag aldrig mer. Jag fick ingen sömn och pappan kunde inte trösta på natten. Så jag undrar om du har övervägt att sluta med nattamningen?

 

[Whirlie]

Tack alla! Jag vet att ja svarar väldigt sporadiskt, men hoppas ni förstår att jag varken vill eller orkar svara alla på allt.

Gällande astman har vi en återbesökstid om en vecka. Då ska jag försöka redogöra för hur vintern varit. Jag ska gå med i Facebookgruppen som föreslagits.

Gällande vila och återhämtning har jag rensat mitt schema och planerar vara hemma resten av veckan och försöka ta det lugnt. Kanske kan det sista av förkylningen och halsontet (som jag haft i nog sex veckor) försvinna då också. På fredag utvärderar jag hur det känns och försöker få kontakt med vården då.

Ikväll och igår la maken lillan, helt odramatiskt. Nu sover jag hos stora och maken med lilla, med förhoppning att hon sover bättre utan mjölkbaren i sängen. Gissar att hon kommer vakna och vara hungrig i alla fall vid tvåsnåret eller något. Då får vi byta. Men jag hoppas få några timmar ostört innan dess.

Angående BVC och sjukskrivning så tror jag inte de kan ”behandla” mig eller skriva intyg för mig. Utan att det är vårdcentralen jag ska kontakta. Eller är det någon som har annan kunskap om detta?

 

[Vassi]

Angående BVC och sjukskrivning så tror jag inte de kan ”behandla” mig eller skriva intyg för mig. Utan att det är vårdcentralen jag ska kontakta. Eller är det någon som har annan kunskap om detta?

Tråkigt svar; vad gäller intyg är det är svårt att svara på pga kan vara regionala skillnader. Hos oss vet jag att våra BVC-läkare har skrivit åtminstone första intyg för sjukskrivning även vid stress. Behandling finns att få "någon annanstans", där rätt kompetens finns. Är det mer arbetsrelaterat är det företagshälsa, men det låter inte som att det är jobbet som är största orsaken för dig.
Bra att du har rensat schemat för veckan och att nattningen gått bättre med maken, hoppas att ni tillsammans kan hitta långsiktiga lösningar. Ta hand om dig!

 

[Görel]

@Whirlie
I första inlägget beskriver du att hela tiden ligga på maxgränsen och rädsla att snart inte klara av att ta hand om dina barn. Det verkar också som att du är mer lättirriterad än vanligt?
Lite stress det kan hjälpa oss människor; det hjälper oss att fokusera och prestera lite extra inför just den där viktiga uppgiften. Långvarig stress bryter ner oss kognitivt och gör att vi får svårt att se klart. Du behöver hjälp och du behöver det nu.

• Imorgon behöver du ringa antingen din BVC-sköterska eller till Hälsocentralen för att få en läkartid. Snälla försök att inte bortförklara eller spela ner dina symtom inför läkaren

Bra att ni inte tog er till Skansen! Just nu är det att skala av sånt som inte är måsten och satsa på återhämtning som gäller. Två små barn på Skansenbesök kanske inte ger den återhämtningen?
Du och mannen kommer behöva prata, för nej, det är inte "ganska vanligt" (tro mig, jag vet utifrån jobbet). Socialtjänsten kan stötta med praktisk avlastning om din man också är lika slut. Men first things first, och för dig är det besök hos en läkare.

Ingen av kommunerna jag har arbetat på har stöttat med praktisk avlastning så det är inget man kan räkna med. Kommunerna har hänvisat till att köpa sådana tjänster på den öppna marknaden.

 

[Bexzor]

Ingen av kommunerna jag har arbetat på har stöttat med praktisk avlastning så det är inget man kan räkna med. Kommunerna har hänvisat till att köpa sådana tjänster på den öppna marknaden.

Så säger vår kommun också; tjänsten finns att köpa privat om man har behov och erbjuds inte av kommunen. Kommunen kan erbjuda familjestöd men inte avlastning. Antar att det är liknande överallt ?

 

[Vassi]

Ingen av kommunerna jag har arbetat på har stöttat med praktisk avlastning så det är inget man kan räkna med. Kommunerna har hänvisat till att köpa sådana tjänster på den öppna marknaden.

Tack för att du förtydligar, jag skulle inte ha uttryckt mig så säkert ser jag när jag läser om. De fall jag känner till har det kanske funnits mer bakom.

 

[lilleknodd2]

Tack alla! Jag vet att ja svarar väldigt sporadiskt, men hoppas ni förstår att jag varken vill eller orkar svara alla på allt.

Gällande astman har vi en återbesökstid om en vecka. Då ska jag försöka redogöra för hur vintern varit. Jag ska gå med i Facebookgruppen som föreslagits.

Gällande vila och återhämtning har jag rensat mitt schema och planerar vara hemma resten av veckan och försöka ta det lugnt. Kanske kan det sista av förkylningen och halsontet (som jag haft i nog sex veckor) försvinna då också. På fredag utvärderar jag hur det känns och försöker få kontakt med vården då.

Ikväll och igår la maken lillan, helt odramatiskt. Nu sover jag hos stora och maken med lilla, med förhoppning att hon sover bättre utan mjölkbaren i sängen. Gissar att hon kommer vakna och vara hungrig i alla fall vid tvåsnåret eller något. Då får vi byta. Men jag hoppas få några timmar ostört innan dess.

Angående BVC och sjukskrivning så tror jag inte de kan ”behandla” mig eller skriva intyg för mig. Utan att det är vårdcentralen jag ska kontakta. Eller är det någon som har annan kunskap om detta?

BVC tror jag har en läkare (Eller är det MVC?) som kan sjukskriva dig.
Tycker du har en bra plan för veckan, försök att verkligen utnyttja tiden till vila!

 

[Verdandi]

Tack alla! Jag vet att ja svarar väldigt sporadiskt, men hoppas ni förstår att jag varken vill eller orkar svara alla på allt.

Gällande astman har vi en återbesökstid om en vecka. Då ska jag försöka redogöra för hur vintern varit. Jag ska gå med i Facebookgruppen som föreslagits.

Gällande vila och återhämtning har jag rensat mitt schema och planerar vara hemma resten av veckan och försöka ta det lugnt. Kanske kan det sista av förkylningen och halsontet (som jag haft i nog sex veckor) försvinna då också. På fredag utvärderar jag hur det känns och försöker få kontakt med vården då.

Ikväll och igår la maken lillan, helt odramatiskt. Nu sover jag hos stora och maken med lilla, med förhoppning att hon sover bättre utan mjölkbaren i sängen. Gissar att hon kommer vakna och vara hungrig i alla fall vid tvåsnåret eller något. Då får vi byta. Men jag hoppas få några timmar ostört innan dess.

Angående BVC och sjukskrivning så tror jag inte de kan ”behandla” mig eller skriva intyg för mig. Utan att det är vårdcentralen jag ska kontakta. Eller är det någon som har annan kunskap om detta?

Vad gäller nattamningen så gör det som känns bäst för dig och barnet. Det är vanligt att andra talar om för en att man ska sluta nattamma och att det då automagiskt ska bli så mycket bättre sömn. Det finns inget som bekräftar att det blir så. Möjligen så tar man istället bort hormonerna som hjälper en att klara sömnbristen lite bättre.

För mig hjälpte det (en del) att ta bort en långsida på spjälsängen och sedan fästa spjälsängen mot min säng. Jag låg som en ostkrok halvt i spjälsängen vid läggning och ammade till sömns med kudde som extra stöd för nacke/huvud. När barnet sov i egen säng så störde vi varandra mindre på nätterna, samtidigt som vi fortfarande hade närhet och jag slapp gå upp när barnet vaknade till.

 

[lilleknodd2]

Vad gäller nattamningen så gör det som känns bäst för dig och barnet. Det är vanligt att andra talar om för en att man ska sluta nattamma och att det då automagiskt ska bli så mycket bättre sömn. Det finns inget som bekräftar att det blir så. Möjligen så tar man istället bort hormonerna som hjälper en att klara sömnbristen lite bättre.

För mig hjälpte det (en del) att ta bort en långsida på spjälsängen och sedan fästa spjälsängen mot min säng. Jag låg som en ostkrok halvt i spjälsängen vid läggning och ammade till sömns med kudde som extra stöd för nacke/huvud. När barnet sov i egen säng så störde vi varandra mindre på nätterna, samtidigt som vi fortfarande hade närhet och jag slapp gå upp när barnet vaknade till.

Dom delar ju redan säng..