Kan man bli utbränd som förälder, eller Vad ska jag göra?

[Sedna]

Typ i första inlägget.

Att barnet är svårt att söva om ibland tänker du på? Vi kanske ska låta @Whirlie få svara på hur barnets sömn ser ut och vad som menas med ibland innan detta mynnar ut i att barnet har sömnproblem och antaganden om att hela huset är vaket flera timmar.

 

[Sofie_B]

Det är inte alls konstigt att det kan vara svårt att laga mat ensam med två barn på 3 och 1 år. Det är en återkommande utmaning här. När lilla var nyfödd var det ingen konst, men med en vild 1-åring kan det absolut vara väldigt stressigt.

Håller med om det här. När sonen var nyfödd hann man med hur mycket som helst, nu är det mer av en utmaning om man inte ska fastna i fällan att sätta honom framför tv:n. Det är inte alltid han finner sig i att vara på golvet medan jag lagar mat utan vill vara i famnen och då får jag inte till det. En treåring på det också så förstår jag verkligen utmaningen! Men, måste ni laga middag varje dag? Kan ni göra storkok på helgen när båda är lediga och ha och bara värma på i veckan? Det sparar mycket ork tänker jag?

 

[DarkInNight]

Jag hade sonen i sele på ryggen när han var ett år och det skulle lagas mat. Han ville vara nära och sele fungerade för oss

 

[Inte_Ung]

detta mynnar ut i att barnet har sömnproblem och antaganden om att hela huset är vaket flera timmar.

Men tänk om det är så?
Då så vore det ju inte konstigt om hela familjen gick på knäna.

 

[Sedna]

Men tänk om det är så?
Då så vore det ju inte konstigt om hela familjen gick på knäna.

Nej det vore inte så konstigt, men det behöver absolut inte vara så. Du förutsätter att barnen sover onormalt, utifrån det TS skrivit kryddat med egna antaganden, och det är vad jag vänder mig mot.

 

[Pontevecchio]

Det låter som ett underbart tips. Dock faller hela jobbets planering om jag sjukskriver mig. Och det tar emot så mycket för mig att sjukskriva mig bara för att jag är ”lite trött”. Jobba gör man så länge man orkar liksom.

nej hela jobbets planering faller inte. Och jobbet ska ha utrymme för en veckas frånvaro, sånt sker rätt ofta i form av influensa och magsjuka. Mitt tips är att du sjukskriver dig en vecka för att komma ur tanken att allt hänger på dig, att det inte går att komma ur och att du sitter fast. Det gör du inte.

Men ska du orka förändra måste du få vila.

En krasch hjälper varken dig, jobbet eller din man. Du är inte övermänsklig, du hamnar där.
Och du är där nu, du orkar inte jobba.

Barnvakter kan vara grymt bra, jag började som 15åring åt småttingar. De sköter sig förvånansvärt bra när föräldrarna inte är hemma och känns tonåring ändå osäkert finns det äldre.

 

[Pontevecchio]

Men alltså - jag fattar inte hur jag ska göra.

Ska jag maila min chef och säga att jag stannar hemma en vecka pga att jag är trött? Jag vet inte om mitt jobb skulle godkänna det. Även om min chef är snäll så tänker jag att HR har invändningar.

Och hur gör man för att bli sjukskriven av läkare? Sonen har haft eksem i över två, snart tre månader. Det har varit jättesvårt stt få en läkartid för honom. Tänker att man inte ens får en läkartid för att man är lite trött. Framförallt inte om man precis är utskriven från behandling med vårdcentralens psykolog.

Du kan tex säga "jag håller inte ihop, läkaren har skrivit stor stress". Om HR kontaktar dig är det för att se om de kan hjälpa dig. Jag tror inte ditt jobb blir förvånad, situationen du befinner dig i är ofta tydlig för folk utanför.

Eller så mailar du bara "hej mår kasst får stanna hemma ett par dagar". ingen skyldighet att säga mer.

 

[Inte_Ung]

Nej det vore inte så konstigt, men det behöver absolut inte vara så. Du förutsätter att barnen sover onormalt, utifrån det TS skrivit kryddat med egna antaganden, och det är vad jag vänder mig mot.

TS har skrivit att båda föräldrarna är trötta bortom vett och sans samt att barnen sover dåligt om nätterna.
Det är då mycket logiskt att detta hänger ihop.

 

[Pontevecchio]

Nej det vore inte så konstigt, men det behöver absolut inte vara så. Du förutsätter att barnen sover onormalt, utifrån det TS skrivit kryddat med egna antaganden, och det är vad jag vänder mig mot.

fast ts skriver att hon får gå runt med lilla i flera timmar på nätterna. Det är kanske inte onormalt men inget jag förväntat mig av en 1åring.

 

[Sedna]

TS har skrivit att båda föräldrarna är trötta bortom vett och sans samt att barnen sover dåligt om nätterna.
Det är då mycket logiskt att detta hänger ihop.

Ja absolut, men även helt vanliga barn som sover normalt stökigt kan göra sina föräldrar trötta bortom vett och sans. Så är småbarnslivet för en hel del. Sådant som kan förvärra trötthet kan vara ojämställdhet, höga krav på arbetet, stress kring annat i livet, sjukdom, begränsade möjligheter till avlastning mm. Jag tolkar @Whirlie som att alla dessa faktorer finns med i bilden så för mig är det rätt uppenbart att problemet är multifaktoriellt.

 

[Sedna]

fast ts skriver att hon får gå runt med lilla i flera timmar på nätterna. Det är kanske inte onormalt men inget jag förväntat mig av en 1åring.

Ja hon skriver att det händer Ibland. Vad är då ibland och vad är sammanhanget?

Om det är onormalt eller inte beror väl på omständigheterna tänker jag. Min 1-åring kan ibland ha svårt att somna om på natten och vara varken en timme eller mer. Beror oftast på att barnet är sjukt och har svårt att andas genom näsan. Det uppfattar jag inte som onormalt. Vad som är orsaken i @Whirlie fall vet inte jag.

 

[Whirlie]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

 

[Inte_Ung]

@Whirlie det är inte så konstigt att ni är trötta.
Ni måste få vila och sova.
En period av sjukskrivning med båda barnen på dagis är kanske en framkomlig väg.

 

[Petruska]

För mig blir din mans roll i det här väldigt oklar.

På ett sätt kvittar det. Det är du som skriver tråden och det är uppenbart att du behöver vila - som steg 1 i alla fall.

På ett annat sätt kvittar det givetvis inte. Det du skriver tyder inte alls på att din man och du delar rimligt på barnpassning och hushållsarbete och det övergripande ansvaret för allting.

Det kan naturligtvis vara så att ni båda är likna slitna, oavsett hur ni fördelar arbete och ansvar er emellan. Det kan också vara så att du faktiskt är sliten på allvar, på ett farligt sätt, medan han bara är "normalt trött". Men ändå tror ni båda att ni är lika slitna - vilket ni kanske inte alls är. Kanske bär du hans ansvar, så att han klarar sig från slitenhet medan du inte gör det. Och ingen av er kanske ser det?

 

[mandalaki]

@Petruska Det är mina tankar också. @Whirlie Det lirar inte riktigt att du tar hänsyn till hans ”trött och sliten” medan du själv är på väg i expressfart in i väggen. Det liknar att du har tre att ta hand om, inte två.

 

[Pontevecchio]

Tack för engagemang och pepp!

Svarar snabbt angående barnen.
Treåringen: svårlagd, somnar ofta framåt kl 21 och kan ta två timmat att lägga. Vaknar sedan vid 5:30-6 dagen efter. Sover hela natten vanligtvis. Men har förkylningsastma och hostar sig igenom en del nätter.

Ettåringen:
Somnar vid 19-20 och vaknar 3-5 ggr/natt. Vanligtvis vaknar hon, bökar lite och blir nöjd när jag klappar henne lite eller hon får bröstet. För några månader sedan vaknade hon var 30:e minut om kvällarna och sedan ett gäng gånger på natten. Men nu är det bättre. Har förkylningsastma och hostar en del, har ofta jobbigt med andningen på kväll/natt.

För ett par veckor sedan var hon jätteförkyld med feber. Då var hon otröstlig och jag fick gå runt med henne nästan varje natt i någon vecka. Var nog vaken 2-3 timmar varje gång. Då var det mycket skrik. I normalfallet när hon vaknar bara gnyr och bökar hon.

tar du de nätterna och lämnar sen över till pappan och går och jobbar? det låter helt orimligt, det är såna dagar vi andra VABar och däckar halva dagen med barnet.

 

[Flixon]

Men det låter ju inte rimligt att du ska gå och jobba efter sådana nätter? Och sen laga mat, och jag antar även fixa hemma osv ovanpå det? Inte konstigt att du är sliten, så kan du ju inte ha det håller med övriga, börja med att sjukskriva dig en vecka, fundera sen på vad ni kan göra som familj för att vardagen ska fungera så ni orkar båda två.

 

[Whirlie]

tar du de nätterna och lämnar sen över till pappan och går och jobbar? det låter helt orimligt, det är såna dagar vi andra VABar och däckar halva dagen med barnet.

Jag kan inte ta VAB eftersom pappan är föräldraledig.

 

[vallhund]

Jag kan inte ta VAB eftersom pappan är föräldraledig.

Nej men du kan sjukskriva dig.

 

[Whirlie]

Jag kan inte ta VAB eftersom pappan är föräldraledig.

Jag hade också några extra lediga dagar den veckan (planerat sedan tidigare). Så jag kunde sova lite extra på morgonen och sedan när lillan sov de dagarna.