Kan man bli utbränd som förälder, eller Vad ska jag göra?

[MulleMustang]

Prata med en läkare, det låter verkligen som om det är för mycket för dig. Det är ju inte att vara förälder som bränner ut dig utan att vara förälder och sedan klara allt det andra. Du borde kunna vara sjukskriven en period och återhämta dig medan barnen är på förskolan. Sedan MÅSTE ni dela upp det! Ni måste få sova. Kör varannan natt tex, skriv listor och dela upp allt arbete hemma, att ha det nerskrivet gör att man inte kan skippa och skylla på att man trodde den andra skulle fixa. Kör alla genvägar ni kan få till och har råd till - matkassar, onlineshopping, mindre städning osv. Planera, det hjälper! Om ni har tillgång till barnvakt, be om det! Kan barnen övernatta hos barnvakten, se till att de gör det då och då. Ligg då hemma i soffan, pillra navelludd, se på Netflix och sov ut.
Vet inte om du har egen häst men det kan, även om det är underbart och fantastiskt roligt, också öka på stressen. Jag slutade rida under småbarnsåren, det blev för mycket stress. Det behöver man inte göra men har man häst kanske den kan vila lite mer eller så kan du kanske hitta en trevlig medryttare.

 

[Whirlie]

Snabbt svar när barnen kollar Bolibompa :-).

Jag jobbar och maken är föräldraledig. Jag har bara min pappa och han bor långt bort. Han kan ta ett av barnen någon timme åt gången när vi är där/han här. Om han får hjälp av någon kan vi lämna båda. Men då bara en till två timmar när vi är hos pappa. Makens föräldrar är gamla och en av dem är extra skröplig. Där kan vi också lämna ett barn någon timme eller två. Men det tar knappt en halvtimme att åka dit. Och de har också varit sjuka ofta.

Vi känner ingen i övrigt som kan hjälpa oss. Vi har sökt via barnvaktsförmedlingar men det verkar svårt att hitta någon som kan och vill passa en treåring och en ettåring.

Jag har jobbat 75% sedan jag började jobba. Har varit ledig en dag i veckan på storas dagar. Men min man har svårt att ha båda barnen ensam. Så jag jobbar nu sex timmar om dagen, åker när äldsta går till förskolan och kommer hem så jag kan laga middag. Det blir nog mindre stress att jobba så, även om jag kommer sakna de längre helgerna.

Jag har ingen häst. Rider en dag i veckan. Det är knappt så jag orkar åka iväg, men jag känner mig ofta piggare när jag kommer hem (sent på kvällen så jag får svårt att somna).

Jag har läst min journal på 1177 och där står en diagnos. Något om reaktion på svår stress eller något sådant tror jag.

 

[Whirlie]

Just ja, angående sömnen. Maken tar stora och sover hos honom. Han är svårlagd och vaknar ofta tidigt. Sover 9-10 timmar per natt. Jag ammar oftast lillan till sömns. Maken är så trött och sliten att jag inte har hjärta att väcka honom när lillan konstrar. Han är ändå tröttare än jag på morgonen efter en stökig natt. Han har väldigt svårt att somna om kvällarna och är väldigt morgontrött som det är. Om han skulle ta lilla skulle hon skrika efter mig. Och då skulle jag ändå inte kunna sova. Och maken vara helt förstörd.

 

[BernT]

Men ”har svårt att ha båda barnen ensam”, har du också det eller är det bara din man? Vad är det som är svårt? Pekar absolut inte finger, blev bara förvånad över formuleringen.

Hur bor ni? Finns det inga tonåringar i området som vill tjäna extrapengar mot barnvaktande? Eller bodde ni på landet (minns inte)?

 

[trazel]

Vadå svårt med båda barnen? Varför ska du åka hem och laga mat när din man är hemma hela dagarna? Alltså, när jag jobbade och min sambo var föräldraledig (våra barn var i samma ålder som dina då) så gjorde jag ingenting hemma mer än lagade mat på helgerna. Det är skillnad på att vara föräldraledig med en pyttebebis, men med en ettåring kan man faktiskt göra saker och ha den med.

Ta ett ordentligt snack med maken. Ni är två vuxna.

 

[Mois]

Sätt upp en annons på Ica om barnvakt eller på er lokala facebooksida. Så har vi gjort och fått barnvakt till våra barn.

Jag bara spånar på olika alternativ nu men kanske dags att ni sätter lilla på dagis och båda arbetar om han inte klarar att vara hemma med barnen?

 

[Sleepy]

Men min man har svårt att ha båda barnen ensam. Så jag jobbar nu sex timmar om dagen, åker när äldsta går till förskolan och kommer hem så jag kan laga middag.

Varför? Båda barnen och middag på bordet när du kommer hem är väl standard annars.

 

[Humla]

Varför? Båda barnen och middag på bordet när du kommer hem är väl standard annars.

Är det? Vi har en ettåring, det är inte alltid helt lätt att laga mat när man är själv med honom. Den som hämtat på förskola försöker laga mat, och ofta går det bra, men ibland lyckas man inte helt, och får då göra klart så fort den andra föräldern kommet hem. Och vi planerar mest enkel och snabblagad mat till vardagarna.

Och med två barn kan jag tänka mig att det kan vara ännu svårare.

 

[Killaloe]

Har rensat bort en del inlägg och om en bara har otrevliga eller skuldbeläggande saker att skriva kan en låta bli att skriva dessa. /mod

 

[Sofie.S]

Trötthet är inte en känsla - det är en livsstil.
Så känner jag numera som tvåbarnsmamma.
Jag tror att du behöver få sova! Brist på sömn kan väl göra vilket människa som helst galen.
Sover barnen något dagtid? Om de gör det, sov ni också!
Mina barn sover inte middag längre men Är vi trötta på helgen brukar vi slå på en film efter lunch och mysa i soffan och kanske hinner man blunda lite då!
Ta vara på den sömn ni kan, livet känns alltid lättare när man får sova.

 

[Sedna]

Det är inte alls konstigt att det kan vara svårt att laga mat ensam med två barn på 3 och 1 år. Det är en återkommande utmaning här. När lilla var nyfödd var det ingen konst, men med en vild 1-åring kan det absolut vara väldigt stressigt.

Det jag funderar på är varför det är just du @Whirlie som lagar maten? Om du både tar alla vaknätter och lagar middagen har jag svårt att se att din man gör mer än dig eller ens lika mycket.

Vaknätterna tycker jag är en oerhörd stor uppgift. Det är inte rimligt att en förälder bär ensamt ansvar för alla uppvak. Lilla barnet måste ju kunna bli trygg även med pappans tröst. Förstår utmaningen men kan du åka iväg med stora barnet så pappan får möjlighet att hitta sitt eget sätt, utan att du blir stressad? Ta in på hotell om det är vad som behövs.

 

[Whirlie]

Men ”har svårt att ha båda barnen ensam”, har du också det eller är det bara din man? Vad är det som är svårt? Pekar absolut inte finger, blev bara förvånad över formuleringen.

Hur bor ni? Finns det inga tonåringar i området som vill tjäna extrapengar mot barnvaktande? Eller bodde ni på landet (minns inte)?

Det blir kaos, han blir stressad och allt tar tid. Det gör honom trött. Framförallt mogonen kan vara kaosig då lilla är trött och stora inte vill göra sig iordning till förskolan.
Jag vet inte om vi vågar ta en random tonåring. Treåringen är snabb som blixten och gr gärna på egna upptäcktsfärder. Och ettåringen klättrar och smakar på allt. Ska man då vara ute i en lekpark eller skogen med båda kräver det en hel del av den som är med.

 

[Whirlie]

Vadå svårt med båda barnen? Varför ska du åka hem och laga mat när din man är hemma hela dagarna? Alltså, när jag jobbade och min sambo var föräldraledig (våra barn var i samma ålder som dina då) så gjorde jag ingenting hemma mer än lagade mat på helgerna. Det är skillnad på att vara föräldraledig med en pyttebebis, men med en ettåring kan man faktiskt göra saker och ha den med.

Ta ett ordentligt snack med maken. Ni är två vuxna.

Alltså han lagade mat när jag jobbade heltid. Men när jag kommer hem lite tidigare så kan vi hjälpas åt. Mindre stress för honom. När jag jobbade heltid sladdade jag in kring 17:30.

 

[Whirlie]

Det är inte alls konstigt att det kan vara svårt att laga mat ensam med två barn på 3 och 1 år. Det är en återkommande utmaning här. När lilla var nyfödd var det ingen konst, men med en vild 1-åring kan det absolut vara väldigt stressigt.

Det jag funderar på är varför det är just du @Whirlie som lagar maten? Om du både tar alla vaknätter och lagar middagen har jag svårt att se att din man gör mer än dig eller ens lika mycket.

Vaknätterna tycker jag är en oerhörd stor uppgift. Det är inte rimligt att en förälder bär ensamt ansvar för alla uppvak. Lilla barnet måste ju kunna bli trygg även med pappans tröst. Förstår utmaningen men kan du åka iväg med stora barnet så pappan får möjlighet att hitta sitt eget sätt, utan att du blir stressad? Ta in på hotell om det är vad som behövs.

Det har alltid varit jag som lagat maten. Han tar oftast disken. Eller nu för tiden beror det lite på hur vi gör med läggningarna och hur det går. Men han lagar mat när jag inte kan. Men det är ofta jag som planerar middagen. Och fixar lunch på helgerna.

Han gör andra saker. Typ plockar leksaker, går med soporna, monterar grejer och sådant.

Maken går upp när stora vaknar. Vilket på helgerna kan vara 1-2 timmar före lilla. Så då kan jag ta lite sovmorgon.

 

[BernT]

Det blir kaos, han blir stressad och allt tar tid. Det gör honom trött. Framförallt mogonen kan vara kaosig då lilla är trött och stora inte vill göra sig iordning till förskolan.
Jag vet inte om vi vågar ta en random tonåring. Treåringen är snabb som blixten och gr gärna på egna upptäcktsfärder. Och ettåringen klättrar och smakar på allt. Ska man då vara ute i en lekpark eller skogen med båda kräver det en hel del av den som är med.

Men, suck it up känner jag rent spontant.. har han någon diagnos eller liknande som försvårar? Gör han så på jobbet med när han jobbar? Att blir det stressigt och lite jobbigt så får nån annan lösa det? Gissar att han inte gör det, tycker det är fult av honom att dumpa över det på dig för att åh det är så stressigt och jobbigt.

Kan ni inte bara ha barnvakt hemma då? Då kan barnen inte springa iväg utan får leka hemma. Barnvakten kan väl egentligen bara ha typ film och godisrace, så sover/vilar/chillar ni nån annanstans.

 

[Whirlie]

Det har alltid varit jag som lagat maten. Han tar oftast disken. Eller nu för tiden beror det lite på hur vi gör med läggningarna och hur det går. Men han lagar mat när jag inte kan. Men det är ofta jag som planerar middagen. Och fixar lunch på helgerna.

Han gör andra saker. Typ plockar leksaker, går med soporna, monterar grejer och sådant.

Men, suck it up känner jag rent spontant.. har han någon diagnos eller liknande som försvårar? Gör han så på jobbet med när han jobbar? Att blir det stressigt och lite jobbigt så får nån annan lösa det? Gissar att han inte gör det, tycker det är fult av honom att dumpa över det på dig för att åh det är så stressigt och jobbigt.

Kan ni inte bara ha barnvakt hemma då? Då kan barnen inte springa iväg utan får leka hemma. Barnvakten kan väl egentligen bara ha typ film och godisrace, så sover/vilar/chillar ni nån annanstans.

Alltså han är jätteduktig med barnen. Och presterar på jobbet. Men han är också otroligt trött och nedstämd mellan varven. Det krävs väldigt lite nu för tiden för att han ska krokna och inte orka. Men han är typen som gjort flera klassiker och sådant. Och när det väl gäller är han en klippa.

Vi skulle ju kunna gå på bio eller något och sova :-). Smart.

 

[BernT]

Alltså han är jätteduktig med barnen. Och presterar på jobbet. Men han är också otroligt trött och nedstämd mellan varven. Det krävs väldigt lite nu för tiden för att han ska krokna och inte orka. Men han är typen som gjort flera klassiker och sådant. Och när det väl gäller är han en klippa.

Vi skulle ju kunna gå på bio eller något och sova :-). Smart.

Okej låter ju som depression, utbrändhet eller liknande hos er båda förstår att det är sjukt tufft när båda mår dåligt, annars hade ju den ena kunnat avlasta den andra lite.

Haha tänkte mer hotell eller sova hos familj/vänner/bekanta men bio funkar ju med, ta en lång film så får ni mest valuta för pengarna

Men ni borde verkligen köra varannan natt, testa iaf, ni har ju egentligen inget att förlora.

 

[BernT]

Kan ni inte dessutom skola in minsta på förskolan? Och eventuellt sjukskriva er båda och bara ta igen er när barnen är på förskolan under ett par veckor? Typ starta om.

 

[Snurrfian]

@Whirlie Nej det är inte rimligt att vara så trött som ni är, för jag misstänker att även maken är trött och sliten. Ett förslag är att sjukskriva dig själv en vecka, och sen ser ni till att båda få sova under veckan. Gör skift, "du får sova 8h, sen får du ta ansvar för barnen 8 h, på ett rullande schema hela veckan. Med lite tur kan man även få sova under de åtta timmar man har ansvar för barnen men det viktigaste är att den som inte har ansvaret kan få 8 h ostörd sömn med gott samvete eftersom den andra får sova sen.
När ni båda har fått sova 8 h i sträck under ett par dagar så kanske ni orkar att hitta lösningar som passar er, och orkar att stå på er för att få hjälp. Den där förlamande tröttheten gör att man inte orkar någonting alls.

 

[Whirlie]

@Whirlie Nej det är inte rimligt att vara så trött som ni är, för jag misstänker att även maken är trött och sliten. Ett förslag är att sjukskriva dig själv en vecka, och sen ser ni till att båda få sova under veckan. Gör skift, "du får sova 8h, sen får du ta ansvar för barnen 8 h, på ett rullande schema hela veckan. Med lite tur kan man även få sova under de åtta timmar man har ansvar för barnen men det viktigaste är att den som inte har ansvaret kan få 8 h ostörd sömn med gott samvete eftersom den andra får sova sen.
När ni båda har fått sova 8 h i sträck under ett par dagar så kanske ni orkar att hitta lösningar som passar er, och orkar att stå på er för att få hjälp. Den där förlamande tröttheten gör att man inte orkar någonting alls.

Det låter som ett underbart tips. Dock faller hela jobbets planering om jag sjukskriver mig. Och det tar emot så mycket för mig att sjukskriva mig bara för att jag är ”lite trött”. Jobba gör man så länge man orkar liksom.