Överreagerar jag?

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Har precis börjat jobba igen efter att ha varit föräldraledig så nu är min sambo hemma med våran son istället. Saknar min lille plutt massor när jag är på jobbet och längtar efter att få komma hem igen.

Den här veckan har dock min tid med barnet blivit ännu mer begränsad än vad den blir med ett heltidsjobb. I måndags jobbade jag stängning så hann bara träffa honom en liten kort stund innan han skulle sova så i tisdags hade jag tänkt ha en mysig eftermiddag i lekparken tillsammans med honom men så blev det tyvärr inte. Sambon hade varit hos sin mamma på eftermiddagen så hon bestämde sig för att följa med vilket gjorde att hon la beslag på sonen helt och hållet. I onsdags var sambon med svärmor och sin syster hela dagen och sonen hade sovit för lite så när jag slutade så var han helt slut och var först gnällig och sedan somnade han ännu tidigare än vad han brukar. Igår var svärmor hemma hos oss när jag slutade så ingen egentid då heller.

Idag slutar jag tidigt så då hade jag sett fram emot att äntligen umgås med min son. Pratade dock för en stund sedan med min sambo och då säger han att han inte vet om sonen är hemma när jag kommer hem för svärmor var och hämtade honom förut och hon visste inte när hon skulle komma tillbaka med honom.

Är jag töntig som börjar bli lite irriterad över det här? Jag har inget emot om hon träffar honom men jag vill inte att det ska inkräkta på min dyrbara tid med honom! Hur skulle ni göra? Tilläggas ska att hon kommer träffa honom både lördag och söndag också då vi är bjudna hem till dom lördag och ska på samma kalas söndag.

Ja du överreagerar. sambon är hemma och lägger upp dagarna som det behagar sambon.

Att gå i gång på att sonen sovit för lite... ??? du måste släppa kontrollen. Du är inte hemma. Sambon är hemma och sambon får väl göra som sambon vill.

 

[Ramona]

Sv: Överreagerar jag?

Vad säger sambon när du säger allt detta till honom? Förstår han hur du menar eller tycker han att du överreagerar?

Själv hade jag blivit knäpp ifall jag hade kommit hem från jobbet för att behöva ta hand om allting hemma, som sambon kunde tagit hand om under dagen. Så mycket jobb är det inte i hemmet att det tar upp hela dagen ändå. Visst är man föräldraledig och ska spendera tiden med barnen, men för de flesta kvinnor innebär det också att ta hand om hushållet. Varför det inte är detsamma för män har jag ingen aning om.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Fast TS har ju ingen egentid att offra alls just nu? Kan du verkligen inte se problematiken i att hon inte får ha tillgång till ensamtid med sitt barn öht?

Nej, verkar vara en tydlig "första barnet fråga" Eller hur tänker ni det ska funka om man har tre? fyra?

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Men herregud så rabiat du låter....!? Ingen har väl sagt att sambo med son ska hålla sig hemma hela tiden? TS har skrivit, vilket du uppenbarligen missat, att det är helt ok att umgås med farmor. Grejen är att det är första veckan på jobbet igen, TS har två timmar per dygn att umgås med sonen och HELA veckan har dessa få timmar ockuperats av farmor. Trots att hon även umgåtts med dem på dagtid OCH det fanns planer med henne både lördag och söndag. TS har också skrivit att sambon får göra vad han vill på dagarna men att visa lite hänsyn så även mamma får en chans att träffa barnet efter jobbet kan väl orimligen ses som för mycket begärt...?

Nej världen går inte under av det. Ni lär ha barnet i typ 16-17 år till och kommer att ha mycket viktigare saker att diskutera än egoistiska behov.

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Nej världen går inte under av det. Ni lär ha barnet i typ 16-17 år till och kommer att ha mycket viktigare saker att diskutera än egoistiska behov.

Har jag påstått att världen går under av det...?
Jämrans, nu är man egoist om man vill träffa sitt barn en gång i veckan också... Tuffa bud på buke!

 

[Björk]

Sv: Överreagerar jag?

*knapplån*
Läser i tråden och tänker att allt beror ju så mycket på VILKEN farmor eller mormor (eller för all del farfar eller morfar, fast det är ju rätt sällan de är så involverade) som det handlar om. Och hur pappan ifråga är som person.

Är känslan att farmor är den som egentligen tar hand om barnet; att pappa "lämnar ifrån sig" ansvaret och inte verkligen TAR huvudansvaret utan blir en bisittare till sin mamma - då skulle jag också reagera. Han BEHÖVER bli förälder och det blir han nog bäst frikopplad från sin mamma så att säga. Det behövs både för hans, barnets och mammans (TS) skull.

Däremot tänker jag på våra barns farmor. Vi bodde nästan grannar när vår äldsta var bebis och under den tiden jag var hemma (och när sambon var hemma från 6 månaders ålder) så kom hon till oss minst 4 dagar i veckan, ofta fler. Och utifrån hur HON är som person så fanns INGEN känsla av övertagande alls. Hon var en hjälp (jag kunde duscha, vila lite, kolla på datorn en stund) och la sig aldrig i. När sambon var hemma blev det liiiite svårt i början då han fick lite mer "instruktioner", men hon gav sig snabbt när han fräste ifrån. Hon var och är en UNDERBAR svärmor och farmor till våra barn. Hon och vår äldsta fick en väldigt speciell och nära kontakt när han var liten. Vilket bara var BRA för oss alla.

Men; som sagt; hon la aldrig "beslag" på barnet. Även om hon råkade vara hos oss när "jobbföräldern" kom hem så var det aldrig något snack om att farmor kom i första hand - hon hade ju fått sin "andel" då. Hon var (liksom oss föräldrar) lika glad åt att se honom i sin sons eller mitt knä och prata och gulla med honom som "bisittare".

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Har jag påstått att världen går under av det...?
Jämrans, nu är man egoist om man vill träffa sitt barn en gång i veckan också... Tuffa bud på buke!

Träffa barnet var inte frågan. Det mycket konstiga begreppet "egen tid" med barnet var frågan. Egen är ett egoistiskt begrepp.

Att träffa barnet inkluderar gnälliga barn, barn som sovit för lite, barn som är arga, barn som är hungriga, barn som måste nattas, barn som...

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Egen tid är inte att sitta och titta på när farmor umgås med barnet. Kalla det kvalitetstid om "egen tid" inte funkar.
Kvalitetstid är att få natta sitt sömniga barn, att få mata sitt hungriga barn och att få trösta sitt ledsna barn utan att någon annan ska lägga sig i. Dejtar jag en snubbe vill jag inte tillbringa varje dejt i hans farmos soffa, har jag ett barn vill jag inte behöva åka hem till svärmor för att få umgås med det, osv.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Egen tid är inte att sitta och titta på när farmor umgås med barnet. Kalla det kvalitetstid om "egen tid" inte funkar.
Kvalitetstid är att få natta sitt sömniga barn, att få mata sitt hungriga barn och att få trösta sitt ledsna barn utan att någon annan ska få lägga sig i. Dejtar jag en snubbe vill jag inte tillbringa varje dejt i hans farmos soffa, har jag ett barn vill jag inte behöva åka hem till svärmor för att få umgås med det, osv.

Och det var inte frågan om att barnet skulle sova över hos farmor eller hur? Passa på att njuta av att vara människa i stället för att bara bara mamma.

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Och det var inte frågan om att barnet skulle sova över hos farmor eller hur? Passa på att njuta av att vara människa i stället för att bara bara mamma.

"Bara vara mamma" två hela timmar om dygnet...? Det är ju värdefulla timmar då man har möjlighet att vara mamma då man är "bara människa" resten av dygnet.

Kvalitetstid med ett sovande barn...? Den var ny. Låter inte som golit uppskattar att umgås med barn. Vakna barn.

 

[FadeAway]

Sv: Överreagerar jag?

Jag hade varit vansinnig. Men jag och min svärmor har en relativt frostig relation. Hon pratar tex redan om när vår son kan ta tåget ner själv till dem. Vilket nog kräver byten. Vår son är ett år. Jag ser det som en mycket avlägsen framtid innan han tar tåg själv ens utan byten.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

"Bara vara mamma" två hela timmar om dygnet...? Det är ju värdefulla timmar då man har möjlighet att vara mamma då man är "bara människa" resten av dygnet.

Kvalitetstid med ett sovande barn...? Den var ny. Låter inte som golit uppskattar att umgås med barn. Vakna barn.

Barnet skulle alltså inte sova över hos farmor utan hemma. Dvs alla möjligheter att lägga barnet.

Hysterisk överreaktion. Återkom efter barn nr 3.

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Vi har väldigt olika definitioner på hysteri, det hör jag det....

Jag nöjer mig med två för att slippa bli beroende av andra för att orka med mina egna barn.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Vi har väldigt olika definitioner på hysteri, det hör jag det....

Jag nöjer mig med två för att slippa bli beroende av andra för att orka med mina egna barn.

Fast det handlar inte om beroende. Det handlar om att första veckan på jobbet så är barnet hos svärmor när ts kommer hem. Att barnet inte befinner sig i det skick som ts önskar sig osv...

Ts lider helt enkelt av hysteriskt kontrollbehov.

 

[TinyWiny]

Sv: Överreagerar jag?

Jag tycker inte alls att du överreagerar. Hade mina barns pappa gjort så när han var hemma med sonen så hade jag nog brutit ihop till slut. Jag ville ju vara med sonen varje vaken minut efter att ha varit i skolan på dagen och dessutom så är det ju din sambo som ska ta hand om barnet på dagarna. Inte farmor. Då får han ju aldrig sin chans att verkligen få ett tajt band till sitt barn vilket jag ser som det viktigaste med att man överhuvudtaget är föräldraledig. Annars hade man ju lika gärna kunnat lämna bort barnet genast när det fötts om man ändå inte vill tillbringa någon tid ensam med barnet och skapa en fin relation för det kan man inte göra om någon annan har hand om barnet hela tiden. Då lär man ju aldrig känna sitt barn eller förstår vad barnet försöker förmedla. Det är ju också så att om han är hos sin mamma hela dagarna så finns ju allt hushållsarbete kvar att göras på kvällen istället och då är risken stor att den lilla tid man har kvar efter skola eller jobb går åt till sådant istället för att få umgås med sitt barn.

Jag tycker absolut att du måste prata med din sambo. Förklara att du behöver tid med ditt barn när du kommer hem ifrån jobbet. Att du faktiskt vill umgås med ditt barn. Han kanske tror att han gör dig en tjänst att farmor tar hand om barnet för att han ser det så själv. Förklara för honom att det inte funkar att all vakentid för barnet tillbringas hos/med farmor. Sedan tycker jag också att du får förklara att precis som du gjorde hushållsarbetet när du var föräldraledig så förväntar du dig att han kommer göra lika stor del nu när han är föräldraledig. Förklara också för honom att det är nu han har sin chans att skapa en egen relation till sitt barn. Tyvärr är min erfarenhet att människor som inte kan vara ensamma med sitt barn inte heller har skapat någon egentlig relation till barnet.

 

[lil-sis]

Sv: Överreagerar jag?

*kl

Jag hade också blivit besviken. Jag skulle inte se några problem med att de umgås hela dagarna men sen kan de väl vara hemma ett par timmar på kvällen?

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Fast det handlar inte om beroende. Det handlar om att första veckan på jobbet så är barnet hos svärmor när ts kommer hem. Att barnet inte befinner sig i det skick som ts önskar sig osv...

Ts lider helt enkelt av hysteriskt kontrollbehov.

Nej det är inte ett hysterisk kontrollbehov att vilja träffa sitt barn hemma och få några timmars kvalitetstid med det under en vecka.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Nej det är inte ett hysterisk kontrollbehov att vilja träffa sitt barn hemma och få några timmars kvalitetstid med det under en vecka.

Inte efter 52 veckor, men första. Och andra. Förmodligen också tredje.

Helt enkelt dags att klippa navelsträngen och inse att det finns en far till barnet som tar hand om det på dagarna på de sätt han finner bäst.

 

[golit]

Sv: Överreagerar jag?

Jag tycker inte alls att du överreagerar. Hade mina barns pappa gjort så när han var hemma med sonen så hade jag nog brutit ihop till slut. Jag ville ju vara med sonen varje vaken minut efter att ha varit i skolan på dagen och dessutom så är det ju din sambo som ska ta hand om barnet på dagarna. Inte farmor. Då får han ju aldrig sin chans att verkligen få ett tajt band till sitt barn vilket jag ser som det viktigaste med att man överhuvudtaget är föräldraledig. Annars hade man ju lika gärna kunnat lämna bort barnet genast när det fötts om man ändå inte vill tillbringa någon tid ensam med barnet och skapa en fin relation för det kan man inte göra om någon annan har hand om barnet hela tiden. Då lär man ju aldrig känna sitt barn eller förstår vad barnet försöker förmedla. Det är ju också så att om han är hos sin mamma hela dagarna så finns ju allt hushållsarbete kvar att göras på kvällen istället och då är risken stor att den lilla tid man har kvar efter skola eller jobb går åt till sådant istället för att få umgås med sitt barn.

.

Barn är inte en egotripp för mammans behov.

 

[Skogstrollet]

Sv: Överreagerar jag?

Inte efter 52 veckor, men första. Och andra. Förmodligen också tredje.

Helt enkelt dags att klippa navelsträngen och inse att det finns en far till barnet som tar hand om det på dagarna på de sätt han finner bäst.

Ah, då är jag med. Vi uppfostrar våra barn tillsammans, där är väl skillnaden. :-)