Otrevlig upplevelse - är det detta som kallas "grannsamverkan"...???

[Snurrfian]

Den tesen är jag mer än villig att pröva i verkligheten!

Jag är mycket mer rädd för en halvrasistisk halvtomhalvt lynchmobb än för ett inbrott. Mycket.

Jag vet att vi har diskuterat din sommarstuga tidigare och jag blir ständigt lika förvånad över att du upplever det så otrevligt men ändå väljer att vara kvar?
Samtidigt förstår jag inte heller likhetstecken mellan grannsamverkan och rasistisk lynchmobb? Byn där vi/mamma har sommarstuga är grannsamverkan stor, polisen tar sig dit någon gång om året, det vanligaste svaret är att det är för långt att åka, de gånger det har inträffat något. Alltså har byn gått ihop och har numera stenkoll på trafiken genom byn, jag har tillbringat alla mina somrar där sen jag föddes och alla "känner" mig. Ändå kollas det lite extra när vi har bytt bil, inget illvilligt utan enbart för att ha koll.
Samma by som alltså har koll på allas bilar har även samlat in och sett till att flyktingboendet har allt de kan tänkas behöva, de har språkcaféer och försöker ordna fram jobb åt så många som möjligt. Hus är billiga i trakten och många flyktingar har valt att stanna kvar till byns glädje.

 

[Fruentimber]

Samtidigt förstår jag inte heller likhetstecken mellan grannsamverkan och rasistisk lynchmobb?

För att skillnaden mellan grannsamverkan och rasistisk lynchmobb kan vara väldigt liten.

Din/din mammas by låter jättetrevlig. Men så ser det tyvärr inte ut överallt.

 

[stjarnhimmel]

Och jag upplever det obehagligt. Helt enkelt. Mer obehagligt än tex de gånger jag råkat ut för att bli bestulen. Att bli bestulen är opraktiskt förvisso, men i övrigt inte ångestladdat på det vis som jag tycker att det är när andra "håller koll" på mig. Givetvis känner inte alla likadant i sådana här frågor. Men det finns alltså inte enbart trygghetsproblem på grund av brott, även brottsbekämpning kan ge upphov till trygghetsproblem. Det är inte så att jag är unik på den här punkten.

Fast inbrott kan vara rejält ångestladdat. Min syster kom hem hem och mötte en inbrottstjuv hemma på övervåningen. Min granne var med om att i sitt förra hus ligga och halvsova och vakna av att de hör att hunden skäller och då hör de att någon öppnar ett fönster på nedervåningen. De tar sig ned och ser en kille som hoppar ut genom fönstret.
Det är väl klart det kan vara ångestladdat och något man vill skydda sig emot.

 

[rutans]

För att skillnaden mellan grannsamverkan och rasistisk lynchmobb kan vara väldigt liten.

Din/din mammas by låter jättetrevlig. Men så ser det tyvärr inte ut överallt.

Nämn gärna fall där grannsamverkan gått över till lynchmobb. Vi är väldigt många "lynchmobbar" som ställer sig frågande till ditt påstående. @Snurrfian mammas by är inget undantag som du försöker få det att låta.

 

[Mia_R]

Sen ska vi inte glömma att polis inte alltid finns att få när det behövs, då är det bra att det finns de som har koll på omgivningarna som ser om det är större aktivitet av okända i farten. När butiken i Klimpfjälll(?) hade inbrott senast och de förlorade 200' tog det 10 timmar för polisen att komma dit.

I mina omgivningar går det vågor av både stölder och inbrott flera gånger av året, både mina grannar och jag själv har råkat ut för stölder och en jag känner råkade ut för inbrott när bara barnen var hemma efter skolan. Nu vågar den ene inte ens gå hem om ingen förälder är hemma. Jag vet flera som haft inbrott när de själv varit hemma.

 

[Magiana]

Vi hade en lite speciell upplevelse i förrgår... Vi gillar att ta bilen, köra någon mil eller så i närområdet, stanna vid någon mysig liten väg/plats och ta ut hunden på promenad. För att se lite nytt i stället för att harva runt samma runda varje dag. Kul både oss och hunden, tycker vi. Häromdagen gjorde vi så. Körde på en grusväg och stannade till på en lämplig plats. Gick in på en skogsväg, som blev en mindre stig bredvid en sjö. Inte ett hus i sikte. På tillbakavägen möter vi en äldre man. Vi hejjar på varandra. När vi kommer ut till bilen ser vi ytterligare en skogsväg som vi vill prova innan vi kör hem igen. När vi kommer tillbaka ut står mannen där med sin cykel och väntar på oss. Förhöret börjar. "Är ni härifrån?" "Hyr ni en stuga, eller bor ni permanent?" Osv, osv, osv. Jag svarar så gott det går på alla hans frågor, utan att typ uppge min exakta hemadress. När gubben tydligen är nöjd börjar han vända och gå, då ställer jag motfrågan "Varför undrar du detta, om jag får fråga?" (tänker väl att ska han intervjua mig så är det väl ändå inte mer än rätt att jag får veta varför?). Jo, han bodde ju en bit bort på vägen, och de hade haft 5-6 inbrott på senaste tiden. Därför försöker han prata med alla som kommer till området.

Jag förstår desperationen och problemet, men inte är det väl rätt och riktigt att förhöra folk som kommer och går med sin hund i skog och mark?? Vi gjorde ju verkligen INGENTING som kunde uppfattas som misstänkt. Parkerade bilen helt öppet. Gick en runda i skogen på en stig där det inte fanns ett enda hus, eller en enda sak att stjäla. Det begås en hel del inbrott och stölder ute på landet tyvärr och, som sagt, jag förstår att folk blir hysteriska till slut. Men man kan väl inte misstänka varenda kotte som motionerar, flanerar, plockar svamp och bär, etc. Notera bilnumret om du vill, men att förhöra folk ???

Jag har varit med om liknande. Det var en mycket tidig morgon och jag körde bilen längs en smal asfalterad väg. Jag stannade på ett ställe som var markerad som parkering. Där satt jag i mitt bil. Då var det en från ett näraliggande hus som kom och undrade vad jag gjorde där. Jag var i sorg just då och kunde börja gråta helt okontrollerat när som helst. Jag ville verkligen vara ensam. Att hon trängde sig in i mitt liv just genom att förhöra mig upplevde jag som väldigt störande. Jag tycker som du att det är att gå för långt att börja förhöra folk om deras förehavanden. Det blir lite "leka polis" av det hela. Att observera folk som rör sig i ett område är däremot en annan sak.

 

[Fruentimber]

Nämn gärna fall där grannsamverkan gått över till lynchmobb. Vi är väldigt många "lynchmobbar" som ställer sig frågande till ditt påstående. @Snurrfian mammas by är inget undantag som du försöker få det att låta.

Jag påstår inte att byn är ett undantag, jag påpekade endast att det tyvärr inte ser ut så överallt.

 

[bettysmatte]

Jag har varit med om liknande. Det var en mycket tidig morgon och jag körde bilen längs en smal asfalterad väg. Jag stannade på ett ställe som var markerad som parkering. Där satt jag i mitt bil. Då var det en från ett näraliggande hus som kom och undrade vad jag gjorde där. Jag var i sorg just då och kunde börja gråta helt okontrollerat när som helst. Jag ville verkligen vara ensam. Att hon trängde sig in i mitt liv just genom att förhöra mig upplevde jag som väldigt störande. Jag tycker som du att det är att gå för långt att börja förhöra folk om deras förehavanden. Det blir lite "leka polis" av det hela. Att observera folk som rör sig i ett område är däremot en annan sak.

Håller med dig. Jag har FULL förståelse för att folk såklart kikar och kollar på okända bilar och människor. Det är ju naturligt, och speciellt om det har förekommit stölder. Men det kan vara fruktansvärt kränkande att bli utfrågad.

 

[Petruska]

Fast inbrott kan vara rejält ångestladdat. Min syster kom hem hem och mötte en inbrottstjuv hemma på övervåningen. Min granne var med om att i sitt förra hus ligga och halvsova och vakna av att de hör att hunden skäller och då hör de att någon öppnar ett fönster på nedervåningen. De tar sig ned och ser en kille som hoppar ut genom fönstret.
Det är väl klart det kan vara ångestladdat och något man vill skydda sig emot.

Javisst.

Men det är ju värt att ÄVEN betänka vad skyddet kostar. Om skyddet leder till allmän misstänksamhet, otrivsel för tex personer som TS, generell social kontroll - ja, tycker man att det är värt det och i vilken omfattning?

Hur många inbrott räknar man annars med om dagen, liksom?

VAD är det man skyddar sig emot, och till vilken kostnad?

Tex nyfikna frågor drån grannar om vems bil som stått hos tex mig eller dig över natten, vill man utsättas för det? Osv.

 

[stjarnhimmel]

Javisst.

Men det är ju värt att ÄVEN betänka vad skyddet kostar. Om skyddet leder till allmän misstänksamhet, otrivsel för tex personer som TS, generell social kontroll - ja, tycker man att det är värt det och i vilken omfattning?

Hur många inbrott räknar man annars med om dagen, liksom?

VAD är det man skyddar sig emot, och till vilken kostnad?

Tex nyfikna frågor drån grannar om vems bil som stått hos tex mig eller dig över natten, vill man utsättas för det? Osv.

För den som blir utsatt för inbrottet kan osäkerheten leva kvar resten av livet. Tex hos min mormor gjorde den det.
Men jag förstår ditt resonemang. Jag har redan skrivit att jag inte gillar hur det kan bli i tex Facebookgrupper.
Men det TS blev utsatt för tror jag inte är någonting mot min granne som efter inbrottet fick problem med ångest , sömnproblem etc.
Så ja.. Jag förstår problematiken men tycker inte ändå att man kan vifta bort den ångest som skapas efter ett inbrott.

 

[Petruska]

@Petruska Ja, det var ett exempel bara alltså. Som sagt, åker du nånstans i Afrika är det i princip samma sak, även i städer. Men håller man sig till europeiska länders stadskärnor (inklusive svenska sådana) så slipper man ju givetvis sådant. Där är ju även inbrottsrisken långt mindre än där människor bor i hus.

Om du i princip aldrig satt din fot i en villa och inte heller rör dig i villaområden förstår jag att det känns ovanligt med någon form av säkerhetstänk. Vi har noll och inget där jag bor, i lägenhet då alltså, för det behövs knappast. Men har man hus ökar också risken för inbrott vilket ju även ökar människors behov av att skydda sig. Jag förstår att du inte har det behovet, i och med att du mest rör dig i stadskärnor. Men så ser det ju inte ut för alla.

Jag är fortfarande nyfiken på hur det kommer sig att du och din utländska partner väljer att behålla ett hus där alla är galna rasister som ni är oroliga för ska lyncha er? Måste ju vara jätteobehagligt att vistas där?

Men jag fattar inte. Vad gäller tråden så har jag alltså förståelse för att TS upplevde situationen obehaglig. Samt att jag upplever ett drag av xenofobi i det där kontrollerandet. Att därifrån, på din uppmaning, förhålla mig till galna rasister, Dakar och övre medelklassområden i Madrid känns en smula långsökt.

Ja, jag ogillar att vara föremål för grannars kontroll. Ja, jag ogillar att delta i misstänksamt prat om någon som passerat förbi. Nej, det styr inte hela mitt liv.

 

[mandalaki]

Håller med dig. Jag har FULL förståelse för att folk såklart kikar och kollar på okända bilar och människor. Det är ju naturligt, och speciellt om det har förekommit stölder. Men det kan vara fruktansvärt kränkande att bli utfrågad.

Hur kan det vara fruktansvärt kränkande när man kan välja att inte svara? Krasst sett kan du ju kontra med allt från Hurså till Ät min skit.

 

[Petruska]

För den som blir utsatt för inbrottet kan osäkerheten leva kvar resten av livet. Tex hos min mormor gjorde den det.
Men jag förstår ditt resonemang. Jag har redan skrivit att jag inte gillar hur det kan bli i tex Facebookgrupper.
Men det TS blev utsatt för tror jag inte är någonting mot min granne som efter inbrottet fick problem med ångest , sömnproblem etc.
Så ja.. Jag förstår problematiken men tycker inte ändå att man kan vifta bort den ångest som skapas efter ett inbrott.

Nejvisst. Frågan är bara vem som ska bära kostnaden för ens ångest.

De flesta har väl aldrig haft inbrott, varför trauma inte kan förklara deras misstänksamma kontroll av andra.

 

[Snubbelfot]

Det blir lite "leka polis" av det hela. Att observera folk som rör sig i ett område är däremot en annan sak.

Fast som jag redan påtalat i tråden är en passiv observation inte brottsförebyggande. Du hindrar inte ett enda villainbrott eller sadelstöld genom att ha observerat personer. I den bästa av världar kan, möjligen, eventuellt, observationen bidra till att en eventuell utredning förs framåt - men skadan är då redan skedd.

Att "leka polis" blir dessutom en litet skev beskrivning eftersom polisen idag har väldigt små möjligheter att arbeta förebyggande med inbrott, i synnerhet i glesbygd. Den nivå av eget ansvar och handlingskraft som innefattar att exempelvis (utifrån gott omdöme och med vänligt tilltal) tilltala en okänd person ligger imho gott och väl inom vad som idag måste vara både acceptabelt och rent av nödvändigt. Min uppfattning är att det är oerhört ovanligt att det gränsar till lynchmobb.

Enligt BRÅ anmälde vart hundrade hushåll i Sverige inbrott under 2015, av dessa är två tredjedelar villainbrott, och antalet anmälda inbrott är idag drygt 40% högre än för tio år sedan - återigen enligt BRÅ. Det är förstås upp till var och en att känna efter om det är speglar en reell och påtaglig inbrottsrisk eller om det är en uppblåst och närmast försumbar del av livet.

 

[Mia_R]

Personligen skulle jag känna mig betydligt mer kränkt och orolig av ett inbrott med ett sönderslaget hem än att bli utfrågad av någon orolig vem jag är när jag jag dessutom redan är informerad att det är ett problem med stölder i området.

 

[bettysmatte]

Fast som jag redan påtalat i tråden är en passiv observation inte brottsförebyggande. Du hindrar inte ett enda villainbrott eller sadelstöld genom att ha observerat personer. I den bästa av världar kan, möjligen, eventuellt, observationen bidra till att en eventuell utredning förs framåt - men skadan är då redan skedd.

Att "leka polis" blir dessutom en litet skev beskrivning eftersom polisen idag har väldigt små möjligheter att arbeta förebyggande med inbrott, i synnerhet i glesbygd. Den nivå av eget ansvar och handlingskraft som innefattar att exempelvis (utifrån gott omdöme och med vänligt tilltal) tilltala en okänd person ligger imho gott och väl inom vad som idag måste vara både acceptabelt och rent av nödvändigt. Min uppfattning är att det är oerhört ovanligt att det gränsar till lynchmobb.

Men då räcker det väl med att man möts på en liten stig, tittar varandra i ögonen och "hejjar" på varandra? Tycker inte du att det räcker som ett tydligt "jag har sett dig"? Inte behöver man veta någons ärende och bostadsort för att visa att man har sett någon? Då tycker jag mest att man är nyfiken och snokande...

 

[Petruska]

Hur kan det vara fruktansvärt kränkande när man kan välja att inte svara? Krasst sett kan du ju kontra med allt från Hurså till Ät min skit.

Nu tycker inte jag att det hade varit fruktansvärt kränkande, utan bara störande om jag uppfattat det som.en del i en pågående social kontroll (jfr lite kufisk gubbe). Men att svara uppenbart ohövligt, tycker jag är rätt jobbigt, rejält obekvämt. Det vill jag helst slippa.

 

[stjarnhimmel]

Men då räcker det väl med att man möts på en liten stig, tittar varandra i ögonen och "hejjar" på varandra? Tycker inte du att det räcker som ett tydligt "jag har sett dig"? Inte behöver man veta någons ärende och bostadsort för att visa att man har sett någon? Då tycker jag mest att man är nyfiken och snokande...

Jag tror inte ett Hej är avskräckande för en inbrottstjuv.

 

[bettysmatte]

Personligen skulle jag känna mig betydligt mer kränkt och orolig av ett inbrott med ett sönderslaget hem än att bli utfrågad av någon orolig vem jag är när jag jag dessutom redan är informerad att det är ett problem med stölder i området.

Fast om du fortfarande syftar på mig så blev jag inte alls informerad om att det var problem med stölder i området innan han började sin frågerunda. Det var jag själv som, när jag tyckte att det fick vara nog, frågade varför han ville ha all denna info av mig.

 

[bettysmatte]

Jag tror inte ett Hej är avskräckande för en inbrottstjuv.

Varför inte? Det var väl "jag har sett dig" som var viktigt?