Stressad av folk, hur lära sig säga nej, och väldigt långt på det ;-)

[Monstermom]

Svarar lite snabbt, ska iväg till frissan om en stund. Visst är det oftast mitt egna fel som har så svårt att säga nej.

Jag tänker väl mer att det inte är så svårt/jobbigt att hjälpa tex grannen med skjuts hem, det tar inte så lång tid, eller att det är en självklarhet att hjälpa brorsan när bilen gått sönder. Det är ju situationer som inte händer så ofta, så det är klart man vill vara snäll och hjälpa till. För mig är det en självklarhet att hjälpa till om jag kan och man är vänner. Grannen umgås jag ju mycket med, men blev konfunderad över att hon mer eller mindre blev sur över att jag inte ville äta pizza igår. Vi brukar göra det ibland, så frågan var inte konstig, utan bara att jag inte var hungrig och precis blivit av med "däckmannen" igår och kände mig stressad. Detta är alltså samma granne som hade vart iväg på resan, så hon ville väl umgås och jag hade inte tid igår ( och jag sa ju nej där ;-) ).

Sen finns det ju omständigheter i det mesta som kanske inte kommer fram när man skriver såhär på nätet. Personen som vill låna bilen har barn som har mycket särskilda behov, hon är ensamstående, har mycket möten med handläggare, utredningspersonal, läkare mm och är så gott som utbränd. Jag har sagt vid ett antal tillfällen att jag helst inte lånar ut min bil då den enbart är trafikförsäkrad, men att om det är något viktigt så självklart. I hennes situation tycker jag synd om henne och har jättesvårt att säga nej, när jag vet att bil underlättar så mycket i hennes situation och hon inte har råd med bil själv.

Sen var det ju hundvakten som vart snäll och ville komma med en nybakt kaka. Att hon ville ha hjälp med att beställa en sak på nätet är ju ingen stor grej, bara att det tog tid när jag var stressad, men självklart får hon låna datorn en stund, det är inget jag skulle kunna sagt nej till känner jag. Det var samma person som sen ville att vi gick kvällsrundan med hundarna ihop då hon är mörkrädd. Jag ska ju ändå ut, så där har jag också svårt att motivera mig att säga nej även om jag föredrar att slippa passa en tid när vi ska ses och gärna går själv. Hon är ju en person som ställer upp som hundvakt, så klart man vill vara snäll tillbaka.

Resten, som tex "däckmannen", pensionärena, hundägaren med trafikolyckan och annat folk jag inte känner, skulle man väl kunnat "snoppa av" bättre, men det är ju ändå folk som inte är otrevliga och bara vill prata en stund. Stöter ju på dem då och då och de stannar mig, jag känner mig skitdum om jag bara ska gå iväg då och säga att jag har bråttom varje gång?

Jobbet kan jag inte diskutera här, men av omständigheterna så mår folk där ganska dåligt och det är klart man vill ställa upp för arbetskamraterna, vi är ju ett gäng som ska funka ihop.

Och hur jag är? Jo, jag är ju ganska social och pratglad själv. Självklart tar jag kontakt med mina vänner och folk jag umgås med, fast oftast föredrar jag min egentid när jag är hemma. Jag tycker inte det är elakt att säga nej, men när det handlar om småtjänster så ja, då vill jag ju ställa upp och det skulle kännas dumt att neka någon som vill komma med en kaka, vill låna datorn eller liknande. Bara att det blir för mycket av det goda när det blir hela tiden av olika folk. Hade det vart samma personer hela tiden blir läget annorlunda med tjänster och gentjänster, men det är ju olika och de kan ju inte rå för eller veta hur stressad jag blir även av småsaker. Svårt att förklara...

Jag tror ingen menar att du ska gå ner på noll engagemang. Att hjälpa brorsan när hans bil plötsligt gått sönder är väl tex inte "för mycket". Men du verkar ha alla på samma nivå, och det funkar helt enkelt inte! Prioritera bättre, människa, jag blir helt matt bara av att läsa det du skriver...

Om folk blir sura när du säger nej, bra! Då har de fått något att tänka på. Börja inte försöka gottgöra dem som om du gjort något fel! Försvinner de som vänner så är det ingen förlust. Om de faktiskt frågar så måste de vara öppna för ett nekande svar, och om de i själva verket kräver kan de dra dit pepparn växer.

Kallprat med främlingar: du måste inte vara otrevlig för att dra dig ur. Säg någon variant av tack och hej och gå, vinka och ropa glatt över axeln om de fortsätter prata, men gå.

Märkliga säljare: bjud inte hem främlingar till dig, bjud inte in dem i ditt hem, och bjud inte in dem i ditt liv. Du klarar ju inte att sätta gränser, det vet du själv om, så förhindra sådana här saker redan innan de uppstår. Ordna sådana här situationer så att det är du som har kontrollen (åk själv och hämta), även om det blir lite bökigare.

Obehagliga grannar: jösses... Hur långt tänker du låta det där gå innan du gör det tydligt att det inte kommer att bli något där? Är du skyldig honom sex för att han ger din hund ben? Nä, just det. Så sluta tassa runt det hela för att han är så trevlig, säg nej. Du behöver ju inte "anklaga" honom för att vara ute efter mer än sällskap för att dra gränser, som någon skrev ovan räcker det ju att du förklarar att du är obekväm med intima situationer när sambon är borta. Om du mot förmodan förlorar hundens ben på detta, är det värre än det tryck du känner hela tiden nu?

Du måste rensa upp! Städa ur de saker som inte alls behöver vara det minsta jobbiga, så du orkar med de saker som behöver tas omhand (inklusive dig själv!).

 

[athena_arabians]

@makarontanten: Jag skulle aldrig orkat med en sådan dag!

Som flera påtalat, att säga nej är inte att vara otrevlig. Man behöver inte förklara sig heller om man inte vill det. Det betyder ju inte att du måste säga nej jämt men se till att tänka på dig själv också och se till att även du mår bra.

Att låna ut en trafikförsäkrad bil regelbundet till någon som inte har råd med bil skulle jag aldrig göra. Har den inte råd med bil har den heller inte råd att reparera ev skador. Har du råd? Det kanske känns elakt att säga nej när hon har det jobbigt men varför ska du stå för den ekonomiska risken? Säg bara att det inte känns behagligt att låna ut en ej fullförsäkrad bil. Säger hon "jamen jag har ju fått det förut" är det bara att säga att du kan inte ta den ekonomiska risken om något händer för då står du själv där utan bil.

Börjar du säga nej får du nog leva ett tag med att folk blir sura (de kan ju inte utnyttja dig längre!) men då får du ju också se vilka som vill vara med dig för dig och vilka som vill ha tjänster.

 

[Lovisaleonora]

Allt det du skriver @makarontanten, speglar ju tillbaka på dig och ditt ansvar. Vilken del menar du skulle vara någon annans fel?

Att folk har SKÄL att be dig (som ensamstående mamman) är ju inte samma sak att det är SKÄL för dig att låna ut. Det är bara att säga nej. Och inte blir du en ond person för det, även om någon kanske tycker det. Vill du sponsra någon med en bil och har pengar att göra det - fint. Om du INTE vill och/eller inte kan, gör inte det. Du kan inte hjälpa genom att äventyra din egen tillvaro.

Sedan skriver du också att "för att du blir/är stressad". Återigen, det faller tillbaka på dig. Det är ju inte mitt fel att jag ringer när du är stressad. Det kan ju inte jag veta. Om du säger att du tyvärr inte har tid, att vi kan höras en annan dag så accepterar jag det. Accepterar jag inte det, kan det ju kvitta om ni aldrig hörs igen. Finns inte respekten ska man heller inte umgås eller ha något annat än ytlig kontakt - möjligen.

Jag tror du behöver ändra ditt tankesätt.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror du behöver bli tydligare. Hur ska folk veta att du inte vill om du inte säger det. Han kanske tror att du också vill fika tre timmar. Ta inte för givet att andra tänker som du.
Vill du fika med honom- så gör det. Men då kan du efter 15 min säga att du nu behöver göra ngt annat.
Och om "vänner" försvinner för att de inte får utnyttja dig längre så var de ändå inga vänner.

 

[stjarnhimmel]

En annan sak- det verkar viktigt för dig vad andra tänker om dig dvs att de ska tycka att du är snäll. Fundera lite på varför det är så viktigt.

 

[lil-sis]

En annan sak- det verkar viktigt för dig vad andra tänker om dig dvs att de ska tycka att du är snäll. Fundera lite på varför det är så viktigt.

Det är oerhört befriande att släppa snäll-stämpeln! Och inte må dåligt om inte alla gillar en.

 

[Bubble]

Oj blev trött bara av att läsa om din dag.

Jag har också varit sådan som varit för snäll och gett alla av min tid, gjort tjänster och lånat ut grejer/pengar till folk.
Men jag har helt enkelt lärt mig den hårda vägen att vara mer egoistisk. Min tid är min tid och jag gör det jag vill och har lust med sen får folk (även mina vänner) tycka vad dom vill.

Nuförtiden säger jag nej om jag inte vill/kan/har tid utan att förklara mig massor. Var rädd att jag skulle förlora vänner när jag började med det, men jag har faktiskt inte förlorat en enda vän. Tvärtom visar dom mig mer respekt nu och har slutat tjafsa emot och fråga varför när jag säger nej.

Om jag inte orkar prata i telefon (speciellt med folk som ringer och ska prata länge om ditt och datt) så svarar jag inte. Kan skicka ett sms och fråga om det var nått speciellt.

Har jag inte lust att ta en fika/middag/promenad eller nått så säger jag att jag inte har tid. Ang folk som ska stoppa en och prata när man är ute och går, sjukt irriterande har också en granne som gör så han skulle lätt kunna stå och surra en halvtimme (och jag känner inte ens människan egentligen). Jag har börjat säga typ "nu ska jag gå vidare" och lyssnar han inte så går jag ändå helt enkelt! Funkar bra och jag ids inte stå och surra med en främling när jag är på väg nånstans.

Så kort sagt min tid är min tid och det finns nog egentligen inget "snällt" sätt att säga nej på utan man får nog vara rakt på sak och säga nej jag har inte tid/ork/kan inte just nu!

 

[tolksele]

@makarontanten

Våga säga nej till sådant som du absolut inte vill. @Lovisaleonoras tips om att få be att återkomma för att hinna formulera ett bra svar är ett bra råd!
Bjuder grannen på vin för att sambon är borta?
"Tack för inbjudan! Du är en trevlig och hjälpsam granne som jag uppskattar, men jag känner mig obekväm att träffas på det sättet när din sambo inte är hemma."

När du absolut inte vill men samtidigt inte vill vara avvisande så tycker jag att du ska säga ja, men vända på det så att det passar dig.

Vill grannen gå hundpromenad? "Jag går gärna en promenad i morgon kl 10, just idag har jag planerat X med hunden och då fungerar det inte med sällskap."

Vill kompisen låna bilen?
"Jag har tyvärr slutat låna ut bilen. Men jag brukar storhandla på torsdagar och du kan gärna haka på då."

Jag tror att om du börjar styra mer själv så kommer du att bli mindre stressad av sådant som inte borde stressa dig alls, t.ex. att din farfars hemtjänst ringer.

Sedan angående däckmannen. Ja, det är riktigt läskigt med främmande folk som klänger sig på berättar allt om sitt liv. Man blir som kvävd av all oväsentlig information. Men samtidigt, hur visste han att du gillade att plocka svamp t.ex? Du måste ju ha bjudit in honom i samtalet! Du har mycket att jobba på här. Bli medveten om när din sociala småpratare börjar gå på autopilot och stoppa den direkt!

Jag tycker det här var toppenbra råd!

 

[anna_panna]

Ställer man en fråga ska man alltid vara beredd på ett NEJ

 

[Korven]

Ställer man en fråga ska man alltid vara beredd på ett NEJ

Jag frågan är fri, likaså svaret.

 

[Korven]

Jag lärde mig säga Nej när jag blev utbränd. Jag förlorade inga riktiga vänner, ingen blev sur heller. Jag får mer respekt tycker jag. Nu har jag mer ork till dem som jag vill säga Ja till.

 

[Lovisaleonora]

Ärligt talat, jag fick börja med att känna efter själv. VILL jag göra detta. Jag hade inget glasklart svar, utan var tvungen att be om att få återkomma för att hinna känna efter. Och sedan svara.

 

[Kosmostanten]

Blir lite matt av att bara läsa om din dag, framförallt om däckmannen. Där skulle du sagt ifrån direkt han visade mackan, en vit lögn är helt ok i ett sånt läge om du inte vill vara för brutal, "Tyvärr, jag är på språng, ska åka iväg så fort vi är klara med däcken" eller bara "Tack men jag har inte tid med fika", vad som helst som klipper av och får honom att fatta att det inte går att övertala dig, men som kan sägas på ett vänligt sätt. Krångla inte in dig i förklaringar, håll det så kort du bara kan.
Jag tycker inte det var det minsta "trevligt" av honom att mer eller mindre tvångsinbjuda sig på fika till dig - en för honom vilt främmande människa - och stanna i TRE timmar sjukt ohyfsat och inte så lite creepy.
Vad fick dig att känna dig skyldig att bjuda in honom?

 

[the_connemara]

My god vilken dag.

Jag skiter numera ofta i vita lögner och säger
Nej, jag vill inte
Nej, jag orkar inte
Nej, jag hinner inte
Nej, det känns inte bra

Envisas de så gör jag det lite tydligare
Nej, JAG vill faktiskt INTE

Jobbigt ibland men folk som frågar ofta uppskattar numera mycket mer när jag säger ja

Jag har häst, sambo och gård med renoveringsbehov. När jag har lust förklarar jag kort vad jag vill göra, vad jag måste göra och vilken tid det tar, samt lägger till att det är såhär mitt liv ser ut enbart för att JAG vill. Då slutar folk klaga på det mesta faktiskt och på köpet får man betydligt enklare umgänge. Tar jag en fika på stan har jag prioriterat bort en hel massa för personens skull för att jag VILL det, jag sitter inte av tiden bara för att jag har tråkigt. Och det uppskattas såklart mycket! Och man hör inget gnäll alls när man tackar nej till bio efteråt utan vill åka hem