Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
jag ägde ju inte stoet då o både hon o hennes släktingar har gått riktigt högt o hingsten var Calino...
Men jag tror ju att detta berodde på att han växte samtidigt som det var ngt med fodret...?
men jag tänker kanske fel...
Jag ger helst bra hö, lite lite krafftfoder baserat på produkter som ej innehåller proinflammatoriska ämnen ( Omega 6) och linfrö och vitaminer o mineraler o ev lucern.
Precis - och troligen så finns andra faktorer än ren arvbarhet som kan spela MINST lika stor roll, om inte större eftersom det finns hästar med OCD efter helt friröngade föräldrar
Vänta nu lite här,så du tycker att man ska röntga hingstarna för dom kan nedärva fel men det är ok att avla på ett sto med fel Är dom inte 2 om att göra barn och nedärver inte barnet 50/50???
Och om det är ok att avla på ett "hållbart" sto så kan vi ju skita i att röntga hingstarna också,bara vänta på att dom ridits och tävlat lite och se om dom håller för det
Och det där med att dom är hållbara är nog bra men ingen garanti,hade ett DK sto 12 år,tävlad MA1 dressyr,120 hopp,aldrig varit halt,röntgades inför försäljning då priset var högt satt,Oooooooooooops,spatt båda bak och ordentligt,inget jag vill avla på.
För övrigt förstår jag inte varför det ska vara så mycket hyss hyss om röntgenresultaten,titta på hundsidan alla resultat finns i en helt öppen databas och det är upp till tikägaren att använda "felhane" eller inte,med undantag för några raser med bekämpningsprogram (min ena ras bla)
Så länge de inte ens vet säkert hur det nerärvs så är det ju väldigt svårt att med säkerhet säga att den och den hingsten lämnar det. Eftersom de idag är säkra på att uppväxt och uppväxtförhållandet påverkar så blir det ju ännu svårare. För är kanske en hingst överrepresenterad för att dess avkommor är mer eller mindre aktiva, växer mer eller mindre snabbt, är svårfödda el lättfödda. Just sådana parametrar ser man ju skiljer mellan olika hingstar och kan ju även det påverka hur många av hingstens avkommor som får ocd om inte uppfödaren klarar att ge just den individen en optimal uppväxt.
Ser man återigen till den tyska studien som tyvärr ingen lagt in länken på så upptäckte man ju i den att det fanns föl som visade tydliga tecken på ocd i första röntgen för att sedan vara helt fria och rena på röntgen ett par år senare ? Andra visade inga tecken alls på första röntgen för att sedan utveckla ocd ?
Man kan ju fundera lite på att trots att man infört röntgen för att inte avla på hästar med ocd och fler och fler röntgar även stona. Så kontrollen är ju mkt större nu än tidigare, trots det så fortsätter det bara att öka. Är det kanske inte så mkt nedärvningen utan uppväxten som är problemet ? Skulle vara väldigt intressant hur andelen drabbade ser ut hos någon av våra "gamla" uppfödare och då hos någon som kör på efter gamla mönster vad gäller bla utfodring av både sto och föl, har det ökat lika mkt hos dem ?
Hur fodrades tex sto och föl förr ? Jag har ett minne av att när jag var yngre såg alltid åringar o tvååringar fördjävliga ut, fula och ojämna i växten och mitt minne säger väldigt kantiga i hullet. Men jag kan minnas fel. Men jag har inte för mig att man såg så välväxta "färdiga" unghästar förr. Nu påverkar ju iofs att vi har mkt mer blod i våra halvblod idag så de blir ju färdiga tidigare än förr.
Ditt stos farfar är ju en välkänd ocd häst, var tom en veterinär för några år sedan som skojade och sa att ocd eran hade en före och efter NN, var faktiskt på hans avkommer jag första gången kom i kontakt med ocd på närmre håll då jag hade två olika vänner som hade avkommor till honom och båda hade benbitar och de fick sedan veta att de var långt ifrån ensamma om det. Vad jag minns så var hans avkommor ganska sena (om jag minns rätt är ju en del år sedan). Skulle ju vara intressant om det fanns någon specifik gemensam nämnare på hans avkommor som skulle kunna gjort att de lätt drabbades av brister i uppväxten.
För tittar man på hans stam så är det ju gammalt svenskt blod så inget nytillkommet blod som inte avlats på innan. Så varför poppade det fram så markant där ? Ser man ur ett nerärvnings perspektiv så kan det ju klart ha medfört en markant ökning iom att han var mkt använd och sedan i sin tur hans söner, och nu är ringarna ute på att deras avkommer används mkt. Smyger då anlaget med i bakgrunden även på de som inte drabbas så blir det ju klart en stor ökning i slutänden.
Det kan ju handla om ett recissivt anlag som måste finnas från båda hållen för att avkomman skall kunna bli drabbad annars blir en viss procent av dem bara bärare. Ser man ur ett sådant perspektiv så börjar det väl helt enkelt bli färre och färre icke bärare. Däremot skulle ju en sådan tanke bli ganska skrämmande för det skulle innebära att alla individer som fått en enda avkomma som är drabbad skulle vara bärare och då har vi nog inte mkt avelsmaterial kvar som är icke bärare så vi får hoppas att det inte är den typen av anlag som måste finnas från båda håll för att uppstå. Enstaka individer med benbitar har man nog hört talas om efter i stort sett varenda hingst som är i avel.
Eller är det en kombination att ett anlag är nerärvt vilket fler och fler har och att någonting i uppväxten är inte optimalt utan gör att de som har anlaget i större och större utsträckning drabbas. Men vad är det då som bör ändras på ?