Min gamle far tycke att jag som ung skulle inte bara intressera mig för idrott, utan även utöva någon sådan. Med tanke på mitt intresse för kartor försökte han få mig aktiv i en orienteringsklubb.
Det gick så långt att han faktiskt fick mig att starta en tävling.
Men i slutet på tävlingsdagen, när jag kom promenerande in i målområdet från höger, höll tävlingsledningen på att organisera skallgång efter mig. Jag hade exemplariskt funnit alla kontroller, och aldrig någonsin känt mig borttappad. Ändå tyckte far min att det fanns nåt slags mått av skämmighet i den dagen, så mina dagar som aktiv orienterade sluträknades som endast en.
Det gick så långt att han faktiskt fick mig att starta en tävling.
Men i slutet på tävlingsdagen, när jag kom promenerande in i målområdet från höger, höll tävlingsledningen på att organisera skallgång efter mig. Jag hade exemplariskt funnit alla kontroller, och aldrig någonsin känt mig borttappad. Ändå tyckte far min att det fanns nåt slags mått av skämmighet i den dagen, så mina dagar som aktiv orienterade sluträknades som endast en.