Jag blir lite lätt provocerad av vissa svar i tråden som anser att det handlar om hur föräldrarna är om barnen kan hänga med på ens fritidsintressen. Både jag och min sambo har fått dra ner på våra två stora intressen sen vi fick barn, inte en chans att vi skulle hinna med det på samma sätt. Vår dotter på 1,5 år är full av energi och massor av vilja och skulle inte acceptera att sitta i en barnvagn eller leka i sanden i paddocken när jag red. Jag har en vän vars jämnåriga dotter är supernöjd med att bara sitta och titta på men barn är ju individer precis som vuxna och har olika tålamod och behov av uppmärksamhet. Skulle vi dela upp oss så skulle vi som familj aldrig ses istället vilket jag tycker vore tråkigt.
Sen har jag full förståelse att det är mycket lättare om man har egen gård men jag som hade hästen uppstallad i ett större inackorderingsstall skulle inte kunna släppa lös dottern att leka fritt medan jag mockade pga säkerhetsskäl.
Sluta säg att det bara är att ”ta med barnet” för allas förutsättningar ser otroligt olika ut och barn är extremt olika.
Sen har jag full förståelse att det är mycket lättare om man har egen gård men jag som hade hästen uppstallad i ett större inackorderingsstall skulle inte kunna släppa lös dottern att leka fritt medan jag mockade pga säkerhetsskäl.
Sluta säg att det bara är att ”ta med barnet” för allas förutsättningar ser otroligt olika ut och barn är extremt olika.