Oplanerad graviditet

[Flixon]

Jag har också gjort medicinsk abort pga MA, instämmer med övriga. Känns lite som mensvärk, blöder såklart en del men det ska det ju göra. Behövde knappt smärtstillande, väldigt odramatiskt. Hoppas det går bra för er båda, @Marty och @Jejjessica

 

[Jejjessica]

Nu är jag hemkommen från gyn och det hela är igång vilket känns jätteskönt.
En sak gör mig dock lite fundersam.

Jag var inför besöket orolig att jag skulle vara för långt gången för medicinsk abort, då jag enligt min egen uppskattning skulle kunna vara i vecka 9 nu (vilket jag också uppgav till BM) och därmed väldigt på gränsen.
Men barnmorskan bedömde mig enligt VUL att vara väldigt tidigt gravid och i v 4 ca. Där och då blev jag bara så lättad att jag inte ifrågasatte det så mycket, men så här i efterhand när jag räknat lite så känns det faktiskt rätt orimligt?

Jag testade positivt för två veckor sedan, och om jag är i vecka 4 nu borde jag alltså ha varit i vecka 2 då? Innan dess hade det ju gått en period (minns inte hur länge, men en vecka iaf?) där misstankarna om graviditet växte sig allt starkare. Gjorde ju testet utav en anledning liksom, och jag "visste" att jag var gravid redan innan testet visade det.
Men är det ens möjligt att känna av en graviditet så tidigt?? Eller har jag världens starkaste intuition?

Upplever liksom att jag har haft ganska starka graviditetsymptom senaste två veckorna som stämmer med det jag läser om v8 typ, men det kan ju också ha varit en övertolkning av situationen när jag suttit med facit i hand så att säga.

BM sa också att hon inte särskilt tydligt kunde se "säcken" (minns ej vad den heter) som fostret ska ligga i vilket å ena sidan inte var jättekonstigt eftersom jag var så tidigt i graviditeten, men å andra sidan också kunde vara ett tecken på utomkvedshavandeskap. Så jag fick göra ett blodprov för att kolla hcg-nivån och fick tid att göra ett nytt om en vecka för att se att det sjunker som förväntat efter att aborten är genomförd.

Usch, förlåt för trådkap nu men var bara så skönt att skriva av mig lite. Har inte berättat om detta för någon annan än min sambo och min bästa kompis då jag helt enkelt inte tycker att folk har så mycket att göra med detta, och inte har något lust att höra på eventuella åsikter om vårt beslut.

 

[nejlica]

Nu är jag hemkommen från gyn och det hela är igång vilket känns jätteskönt.
En sak gör mig dock lite fundersam.

Jag var inför besöket orolig att jag skulle vara för långt gången för medicinsk abort, då jag enligt min egen uppskattning skulle kunna vara i vecka 9 nu (vilket jag också uppgav till BM) och därmed väldigt på gränsen.
Men barnmorskan bedömde mig enligt VUL att vara väldigt tidigt gravid och i v 4 ca. Där och då blev jag bara så lättad att jag inte ifrågasatte det så mycket, men så här i efterhand när jag räknat lite så känns det faktiskt rätt orimligt?

Jag testade positivt för två veckor sedan, och om jag är i vecka 4 nu borde jag alltså ha varit i vecka 2 då? Innan dess hade det ju gått en period (minns inte hur länge, men en vecka iaf?) där misstankarna om graviditet växte sig allt starkare. Gjorde ju testet utav en anledning liksom, och jag "visste" att jag var gravid redan innan testet visade det.
Men är det ens möjligt att känna av en graviditet så tidigt?? Eller har jag världens starkaste intuition?

Upplever liksom att jag har haft ganska starka graviditetsymptom senaste två veckorna som stämmer med det jag läser om v8 typ, men det kan ju också ha varit en övertolkning av situationen när jag suttit med facit i hand så att säga.

BM sa också att hon inte särskilt tydligt kunde se "säcken" (minns ej vad den heter) som fostret ska ligga i vilket å ena sidan inte var jättekonstigt eftersom jag var så tidigt i graviditeten, men å andra sidan också kunde vara ett tecken på utomkvedshavandeskap. Så jag fick göra ett blodprov för att kolla hcg-nivån och fick tid att göra ett nytt om en vecka för att se att det sjunker som förväntat efter att aborten är genomförd.

Usch, förlåt för trådkap nu men var bara så skönt att skriva av mig lite. Har inte berättat om detta för någon annan än min sambo och min bästa kompis då jag helt enkelt inte tycker att folk har så mycket att göra med detta, och inte har något lust att höra på eventuella åsikter om vårt beslut.

Jag tror att du kan vara ganska säker på att det barnmorskan sett på VUL stämmer något sånär, jag gjorde två VUL i ungefär de veckor du funderar över. Ett i v 6 (5+3) och ett i v 8 (7+1) och det var otroligt stor skillnad, i v8 kunde läkaren visa fostret och hur hjärtat slog medan det i v 6 bara gick att se själva gulesäcken men inte avgöra att det faktiskt var ett foster där.

Å andra sidan sammanfaller ju v2 med den dagen man faktiskt tillverkar fostret, så det låter ju jättetidigt att kunna testa positivt redan då. Det kan inte vara en ofostrig graviditet det handlar om?

 

[vallhund]

Nu är jag hemkommen från gyn och det hela är igång vilket känns jätteskönt.
En sak gör mig dock lite fundersam.

Jag var inför besöket orolig att jag skulle vara för långt gången för medicinsk abort, då jag enligt min egen uppskattning skulle kunna vara i vecka 9 nu (vilket jag också uppgav till BM) och därmed väldigt på gränsen.
Men barnmorskan bedömde mig enligt VUL att vara väldigt tidigt gravid och i v 4 ca. Där och då blev jag bara så lättad att jag inte ifrågasatte det så mycket, men så här i efterhand när jag räknat lite så känns det faktiskt rätt orimligt?

Jag testade positivt för två veckor sedan, och om jag är i vecka 4 nu borde jag alltså ha varit i vecka 2 då? Innan dess hade det ju gått en period (minns inte hur länge, men en vecka iaf?) där misstankarna om graviditet växte sig allt starkare. Gjorde ju testet utav en anledning liksom, och jag "visste" att jag var gravid redan innan testet visade det.
Men är det ens möjligt att känna av en graviditet så tidigt?? Eller har jag världens starkaste intuition?

Upplever liksom att jag har haft ganska starka graviditetsymptom senaste två veckorna som stämmer med det jag läser om v8 typ, men det kan ju också ha varit en övertolkning av situationen när jag suttit med facit i hand så att säga.

BM sa också att hon inte särskilt tydligt kunde se "säcken" (minns ej vad den heter) som fostret ska ligga i vilket å ena sidan inte var jättekonstigt eftersom jag var så tidigt i graviditeten, men å andra sidan också kunde vara ett tecken på utomkvedshavandeskap. Så jag fick göra ett blodprov för att kolla hcg-nivån och fick tid att göra ett nytt om en vecka för att se att det sjunker som förväntat efter att aborten är genomförd.

Usch, förlåt för trådkap nu men var bara så skönt att skriva av mig lite. Har inte berättat om detta för någon annan än min sambo och min bästa kompis då jag helt enkelt inte tycker att folk har så mycket att göra med detta, och inte har något lust att höra på eventuella åsikter om vårt beslut.

Skriv på du så länge det behövs.

 

[Jejjessica]

Å andra sidan sammanfaller ju v2 med den dagen man faktiskt tillverkar fostret, så det låter ju jättetidigt att kunna testa positivt redan då. Det kan inte vara en ofostrig graviditet det handlar om?

Haha, det har du ju rätt i vilket får det hela att kännas än mer orimligt. Då skulle jag alltså har börjat känna graviditetasymptom innan jag ens blivit befruktad? Och veckan då jag testade (dvs "v2") var ju dessutom min sambo bortrest hela veckan.

Nej, jag måste vara längre gången men att det inte utvecklats i korrekt takt? För det är ju uppenbarligen något väldigt litet jag har i mig då det knappt gick att hitta.

Ofostrig graviditet var ett nytt begrepp för mig, vad innebär det? Är det detsamma som missed abortion eller något annat?

 

[Ja88]

Nu är jag hemkommen från gyn och det hela är igång vilket känns jätteskönt.
En sak gör mig dock lite fundersam.

Jag var inför besöket orolig att jag skulle vara för långt gången för medicinsk abort, då jag enligt min egen uppskattning skulle kunna vara i vecka 9 nu (vilket jag också uppgav till BM) och därmed väldigt på gränsen.
Men barnmorskan bedömde mig enligt VUL att vara väldigt tidigt gravid och i v 4 ca. Där och då blev jag bara så lättad att jag inte ifrågasatte det så mycket, men så här i efterhand när jag räknat lite så känns det faktiskt rätt orimligt?

Jag testade positivt för två veckor sedan, och om jag är i vecka 4 nu borde jag alltså ha varit i vecka 2 då? Innan dess hade det ju gått en period (minns inte hur länge, men en vecka iaf?) där misstankarna om graviditet växte sig allt starkare. Gjorde ju testet utav en anledning liksom, och jag "visste" att jag var gravid redan innan testet visade det.
Men är det ens möjligt att känna av en graviditet så tidigt?? Eller har jag världens starkaste intuition?

Upplever liksom att jag har haft ganska starka graviditetsymptom senaste två veckorna som stämmer med det jag läser om v8 typ, men det kan ju också ha varit en övertolkning av situationen när jag suttit med facit i hand så att säga.

BM sa också att hon inte särskilt tydligt kunde se "säcken" (minns ej vad den heter) som fostret ska ligga i vilket å ena sidan inte var jättekonstigt eftersom jag var så tidigt i graviditeten, men å andra sidan också kunde vara ett tecken på utomkvedshavandeskap. Så jag fick göra ett blodprov för att kolla hcg-nivån och fick tid att göra ett nytt om en vecka för att se att det sjunker som förväntat efter att aborten är genomförd.

Usch, förlåt för trådkap nu men var bara så skönt att skriva av mig lite. Har inte berättat om detta för någon annan än min sambo och min bästa kompis då jag helt enkelt inte tycker att folk har så mycket att göra med detta, och inte har något lust att höra på eventuella åsikter om vårt beslut.

Det låter ju kanske som att det är en graviditet som inte utvecklas som den ska då, då är det ju inte helt ovanligt att man hittar ett betydligt mindre embryo på ul än det borde vara.

 

[nejlica]

Haha, det har du ju rätt i vilket får det hela att kännas än mer orimligt. Då skulle jag alltså har börjat känna graviditetasymptom innan jag ens blivit befruktad? Och veckan då jag testade (dvs "v2") var ju dessutom min sambo bortrest hela veckan.

Nej, jag måste vara längre gången men att det inte utvecklats i korrekt takt? För det är ju uppenbarligen något väldigt litet jag har i mig då det knappt gick att hitta.

Ofostrig graviditet var ett nytt begrepp för mig, vad innebär det? Är det detsamma som missed abortion eller något annat?

Ofostrig graviditet innebär väl egentligen att det bara är moderkakan som utvecklats som den ska, men inget foster. Är inte någon expert, men håller med om att det inte låter som att det utvecklats som det ska.

Hoppas det går bra nu under kvällen!

 

[lil-sis]

Tack! Det är bara denna typ av upplevelser jag vill höra just nu! Medicinsk abort verkar vara det vanligaste såhär tidigt i graviditeten, och den verkar kunna göra ont. Men vi får se vad de säger efter första läkarbesöket. Verkar vara ett par besök man får göra när man ska göra abort.

Jag gjorde en medicinsk i typ v 8 för massor av år sedan. 20 ganska exakt.

Jag hade ont när graviditeten passerade genom livmodertappen men inte före och inte efter det. Fick morfin i spruta men vet inte hur vanligt det är att vara på avdelning idag.

Har skrapats också efter strul, ingen smärta what so ever men det är ju ändå ett ingrepp.

 

[Marty]

Jag gjorde en medicinsk i typ v 8 för massor av år sedan. 20 ganska exakt.

Jag hade ont när graviditeten passerade genom livmodertappen men inte före och inte efter det. Fick morfin i spruta men vet inte hur vanligt det är att vara på avdelning idag.

Har skrapats också efter strul, ingen smärta what so ever men det är ju ändå ett ingrepp.

Jag hoppas att jag kan göra det hemma om det blir medicinsk abort. Det hade känts mycket tryggare för mig som tycker sjukhus är jobbiga. Känns inte lockande att behöva sitta där i 4-6h...

 

[lil-sis]

Jag hoppas att jag kan göra det hemma om det blir medicinsk abort. Det hade känts mycket tryggare för mig som tycker sjukhus är jobbiga. Känns inte lockande att behöva sitta där i 4-6h...

Jag älskar sjukhus

Men att få vara hemma verkar ju inte omöjligt numer

 

[Marty]

Jag älskar sjukhus

Men att få vara hemma verkar ju inte omöjligt numer

Önskar att jag var lite mer som du . Jag lider hellre än uppsöker läkare. Känner mig mest utsatt, och tvingad att ”svara rätt” för att få hjälp. Och vill inte ha en massa jobbiga frågor.

 

[turbofling]

Jag hade en ofostrig graviditet, på vul i v.7 kunde läkaren fastställa att det fanns "spår" av en graviditet, men inte alls så som det skulle vara i v.7. Även utomhavandeskap misstänktes så jag fick gå och mäta hcg nivån vid flera tillfällen för att se att den sjönk ordentligt. Kroppen stötte sen ut graviditeten själv, vet inte om man kan jämföra det med en abort men hade lätt mensvärk ngr dagar och under ngr få timmar kraftigare smärta men det räckte med panodil som smärtstillande. Även senare hade jag ett missfall i ungefär samma vecka och smärtmässigt var det lika.

 

[malumbub]

Ett lite tråkigt inlägg och jag är osäker på om det passar in i tråden, men personligen borde jag ha läst på mer om skador och påverkan innan vi bestämde oss för barn.

Hade jag vetat om hur mycket skada min kropp tog av graviditeten hade jag nog inte försökt i sju år att bli gravid.

Jag älskar min dotter, men det är så mycket mer som påverkas av att min kropp inte funkar. Jobb, humör, personlighet, självförtroende, ångestnivå, ridningen, sexlivet, socialt umgänge...

 

[DarkInNight]

Hade jag vetat om hur mycket skada min kropp tog av graviditeten hade jag nog inte försökt i sju år att bli gravid.

Jag älskar min dotter, men det är så mycket mer som påverkas av att min kropp inte funkar. Jobb, humör, personlighet, självförtroende, ångestnivå, ridningen, sexlivet, socialt umgänge...

Precis. Min skada påverkar hela mig som person. En stor sorg.

Fick du en förlossningsskada? Har du fått hjälp?

 

[malumbub]

Precis. Min skada påverkar hela mig som person. En stor sorg.

Fick du en förlossningsskada? Har du fått hjälp?

Foglossningar och bäckenbottensmärtor sen sommaren 2016, magmuskler som inte hittar varandra ö h t, nån slags nervkläm p g a värkarna, hormoner som fortfarande är helt bananas. Lägg till utmattningssyndrom och nån slags lightvariant av förlossningspsykos.
Hade problem med höger sida rygg/höft sen innan, men efter graviditeten/förlossningen har jag haft svårt att lyfta höger ben och får inte upp styrkan.

Janejnja. Stress-skola och mediyoga på eget initiativ. Samtal med psykolog via barnmorskan redan under graviditeten. Fysioterapeut och kiropraktor på eget initiativ. Röntgad i somras ua. Fick i fredags äntligen remiss till magnetröntgen. I övrigt blir jag bara hänvisad till att gå ner i vikt.

 

[vinkelina]

Nu blir det verkligen trådkapning. Begär emng undersökning av benet. Jag fick ju en nerv krossad i höger ben under min förlossning. Syptomerna är samma som du har. Tänkte om du har fått nervproblem (behöver ju inte vara men värt att kolla upp)

 

[DarkInNight]

Foglossningar och bäckenbottensmärtor sen sommaren 2016, magmuskler som inte hittar varandra ö h t, nån slags nervkläm p g a värkarna, hormoner som fortfarande är helt bananas. Lägg till utmattningssyndrom och nån slags lightvariant av förlossningspsykos.
Hade problem med höger sida rygg/höft sen innan, men efter graviditeten/förlossningen har jag haft svårt att lyfta höger ben och får inte upp styrkan.

Janejnja. Stress-skola och mediyoga på eget initiativ. Samtal med psykolog via barnmorskan redan under graviditeten. Fysioterapeut och kiropraktor på eget initiativ. Röntgad i somras ua. Fick i fredags äntligen remiss till magnetröntgen. I övrigt blir jag bara hänvisad till att gå ner i vikt.

Så himla sorgligt, jag känner verkligen med dig.
Jag fick förlossningsdepression/utmattning med första barnet, med andra barnet gick jag sönder men fick inget gehör.
Efter fyra års kämpande och letande efter svar kom jag efter en egenremiss äntligen till en gyn med kunskap. I november opererade de mig, ett antal avslitna muskler.
Det visade sig att jag hade ärr ända upp till livmoderhalsen... Och helt sargad inuti. Den förbannade BM på förlossningen som sa till oss att jag bara spruckit lite hade på eget bevåg försökt sy ihop, och både missat alla muskler och berätta för oss hur omfattande skadan var. Står inte ett pip om omfattning i journalen.
Sen har ett antal gynekologer därefter inte heller haft kunskap att se mina trasiga muskler, allt har sett bra ut och hem och knip lilla gumman så ska du se att allt blir bra.

Sååå förminskande.
De har stulit flera år av mig. Jävla idioter.

Och jag är så jävla arg över hur vi kvinnor blir nonchalerande när vi söker vård för graviditets och förlossningsproblem. Våra problem är uppenbarligen inte värda att åtgärda.

Hur mår du nu? Är du sjukskriven?

 

[malumbub]

.

Kiropraktorn har vid nåt tillfälle kallat det "liknar ischias, men är inte den nerven". Hon har lokaliserat ursprunget till smärtan till ryggen. Massören säger att jag har flödesstopp på samma ställe i rumpan/höften där det krampar. Jag har dessutom ont längs med svanskotan, vilket kommer tillbaka direkt efter behandling.


Men jag har haft dig i åtanke. Tack.

 

[malumbub]

Hur mår du nu? Är du sjukskriven?

Ha! Nä, jag jobbar heltid (pers.ass/kyrkogårdsarbetare). Man blir inte sjukskriven för att man är överviktig. Jag äter starka receptfria värktabletter och biter ihop. Bryter ihop då och då.


Jag upplever mig ha fått bra stöd från BB. De lät mig få gott om tid att gå igenom hur jag spruckit och var noga med att kolla att allt var bra. MVC gjorde ingen undersökningen vid efterkontrollen, men jag hade då redan varit på gynmottagningen och undersökts av läkare, så barnmorskan tyckte det var onödigt. Jag har varit på gynmottagningen ett år senare och även då såg allt bra ut.

 

[Jejjessica]

Jag har nu genomfört min abort och efter att ha läst alla skräckhistorier jag kunnat komma över och varit inställd på det allra värsta, så var det verkligen som en "walk in the park" i jämförelse.
Själva värkarna höll på i ca 40 minuter och var som en riktigt jobbig mensvärk. Nu är jag iofs van med riktig jobbig mensvärk vilket kanske var till en "fördel" i detta fallet (NÅGOT bra ska det väl finnas med det...). Hade fått med en morfintablett att ta om det gjorde riktigt ont, men den kände jag aldrig att jag behövde.
När smärtan avtog satte blödningarna igång ordentlig och visst blöder det nog lite mer än en vanlig mens, men inget "exceptionellt".
Min medryttare hade hand om hästen hela helgen, men jag hade absolut inte haft några problem med att ta mig till stallet samma dag om jag hade varit tvungen.

Hur som helst är det väldigt skönt att det är avklarat och att det var, under omständigheterna, en så pass "positiv" upplevelse. Och jag tvivlar inte för en sekund på att detta var rätt beslut för oss.

/Jessica som från och med nu till och med den dagen vi eventuellt faktiskt vill ha barn kommer att vara minutiöst noga med intagandet av sina p-piller.