Sv: Nu äntligen!
Nu så, nu sover sonen, vi har varit ute och gått, och lugnet härskar.... en stund till.
Hans födelse börjar egentligen med storstädning på söndagen, då vi gjorde en ordentlig röj av övervåningen. Jag vilade inte på hela dagen, hade energi för tre och var allmänt på topp. Sambon påpekade att han inte sett mig så pigg och alert på väldigt länge
På kvällen var vi nere i Laxå och hämtade sonen, och när vi åkte hem kände jag mig lite konstig, och sa till sambon att "om inte den här dagen sätter igång förlossningen så gör inget det". En kvart efter det uttalandet gick vattnet - i bilsätet - av tyg...... DET ska bli kul att göra rent sen.
Värkarna kom igång ungefär samtidigt, och startade ordentligt med 14 minuters mellanrum, som ganska snart minskade till mellan 5 och 8 minuter. Jag har tidigare sagt att jag vill vara lite fin inför det här, så jag hoppade in i duschen, filade fötterna och rakade benen och under armarna. Hann inte med bikinilinjen tyvärr, men det fick vara. Jag var ju fin för övrigt.
Så här såg jag ut när vi kom in:
Klockan var runt 23 då.
Fick ligga en halvtimma med monitorn, sedan var det fritt fram för oss att vara som vi ville, så vi gick en sväng i korridoren, men vi tog oss rätt snart tillbaka på rummet då han tryckte på rätt bra.
Kl 0151 kom så en liten herre ut, han vägde 4100 gram, var 51 cm lång, och så bredaxlad att jag idag ståtar med ett helt korsstygnsbroderi därnere!
Straxt efter födseln såg jag ut så här:
Och herrn ifråga så här:
Och så här mycket mage har jag kvar: några timmar efteråt)
Pappa och Daniel kramas på morgonen:
Och så här trött var jag på natten.....
Vi åkte hem igår eftermiddag, och det fungerar sådär får man väl säga, amningen kom igång nu under natten, så han har varit lite frustrerad. För övrigt är han världens goaste lilla kille, som gärna ligger och tittar med sina mörkblå ögon, länge, länge på oss!