Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[Singoalla]

Men vad är det som säger att intelligenta människor får intelligenta barn? Många av de största genier vi haft genom tiderna kom från 'vanliga' föräldrar och fick 'vanliga' barn. Intelligens/begåvning är inte något som går i arv genetiskt, i alla fall vad forskningen visat än så länge. Däremot ärver vi fysiska attribut, längd, fysiska drag som hårfärg, hudfärg osv men det är det enda vi ärver. Så vill du ha en viss sorts fysiskt typ så får du välja en bioförälder med de attributen.

Precis som vill du ha en gångartshäst, väljer du en gångartshingst - och för att förebygga kritik, naturligtvis jämför jag inte människor med hästar, bara att det du kan avla på är främst fysik. Iofs även där kommer några av världens bästa hästar också från oväntade korsningar och liknande.

Plus att intelligens inte säger så mycket om hur bra förälder man blir.

 

[Reykjavik]

Jag har försökt att skriva något flera gånger, men hur jag än formulerar mig kommer jag troligtvis bli lynchad. Såatteh.

Jag vill inte ha barn, har aldrig velat ha barn men samtidigt kan jag kan känna ett otroligt tryck från min omgivning (och samhället) så att jag får för mig att bara strunta i allt vad individuella val heter. Skaffa barn fastän jag inte vill. Följa normen. Jag är övertygad om att jag kommer vara en adekvat förälder, men olycklig.

Om jag säger att jag inte kan få barn, så är det synd om mig (tänk om jag ändå inte vill ha barn fastän jag inte kan?) och det accepteras rakt av. Om jag inte vill ha barn ska alla mina argument granskas, malas ned och är ändå fel. Det finns inget argument eller förklaring som ger ett godkännande att inte vilja ha barn, många tar det som en personlig förolämpning och då smyger föraktet ut från andra. Jag brukar aldrig orka ta diskussioner eller debatter, för det blir bara tröttsamt varvande och jag förstår @Bison i det hon skriver.

 

[Lalinea]

Är inte så gammal än. Men i barnfrågan tänker jag mest vad är det för värld att sätta ett barn till ?
Totalt övergött med människor som snart har fördärvat hela planeten.

 

[athena]

Eller så får man barn som har speciella behov.
Man måste inte argumentera mot någon som inte vill ha barn.
Det är inte kritik mot andras val, det är mitt val och jag kan inte förstå varför jag måste försvara det öht.

Fast jag kritiserar inte ditt val? Eller argumenterar emot att du inte vill ha barn. Jag har många vänner utan barn, jag ser inte nåt konstigt med det öht.

 

[Bison]

Jag har försökt att skriva något flera gånger, men hur jag än formulerar mig kommer jag troligtvis bli lynchad. Såatteh.

Jag vill inte ha barn, har aldrig velat ha barn men samtidigt kan jag kan känna ett otroligt tryck från min omgivning (och samhället) så att jag får för mig att bara strunta i allt vad individuella val heter. Skaffa barn fastän jag inte vill. Följa normen. Jag är övertygad om att jag kommer vara en adekvat förälder, men olycklig.

Om jag säger att jag inte kan få barn, så är det synd om mig (tänk om jag ändå inte vill ha barn fastän jag inte kan?) och det accepteras rakt av. Om jag inte vill ha barn ska alla mina argument granskas, malas ned och är ändå fel. Det finns inget argument eller förklaring som ger ett godkännande att inte vilja ha barn, många tar det som en personlig förolämpning och då smyger föraktet ut från andra. Jag brukar aldrig orka ta diskussioner eller debatter, för det blir bara tröttsamt varvande och jag förstår @Bison i det hon skriver.

Precis!
Det jag menar med att jag ibland önskar att jag faktiskt hade velat ha barn och velat leva ett vanligt liv.
För att slippa bli ifrågasatt, slippa argumentera, slippa hamna utanför osv.
Nu har jag jättebra umgänge, både med och utan barn som respekterar mig och välkomnar mig. Annars hade jag antagligen blivit deprimerad.

 

[Bison]

Fast jag kritiserar inte ditt val?

Du kände sig bara tvungen att argumentera emot.
När man fått höra det så många gånger som jag har så blir man jävligt less.
Nu är jag klar med diskussionen med dig.

 

[athena]

Du kände sig bara tvungen att argumentera emot.
När man fått höra det så många gånger som jag har så blir man jävligt less.
Nu är jag klar med diskussionen med dig.

Ja och jag får väl gå in från stallet till min fjortonåriga dotter. Hon längtar säkert ihjäl sig efter mig

 

[Petruska]

Jag tror att det är ovanligt för att i princip ingen har det yrke du har, med tjänst, på ett bananskal. Det är superovanligt, tror jag - jag känner ingen. Karriär behöver man ju inte vara intresserad av, men de flesta är intresserade av sitt arbete, eftersom det är så svårt att få. Att bara snubbla över en fast tjänst utan att vara intresserad av den eller vilja ha den måste vara nästan unikt.

Bananskal är din beskrivning. Jag tror inte du hade upplevt det så i mina skor.

Men jag har varit rätt skeptisk till hela idén med lönearbete sedan späd ålder. De senaste decennierna har inte förmått ändra på det.

 

[Kattennizze]

Bananskal är din beskrivning. Jag tror inte du hade upplevt det så i mina skor.

Men jag har varit rätt skeptisk till hela idén med lönearbete sedan späd ålder. De senaste decennierna har inte förmått ändra på det.

Och normen blir ju bara starkare hela tiden tycker jag kring att alla ska arbeta minst 8 timmar varje dag och helst mer, annars är man en Dålig Människa! Om man är sjuk får man ju inte ens sjukpenning längre. Himla märkligt är det dessutom när vi har sosseledd regering och allting. 6-timmars arbetsdag, friår, dela på jobben med mera med mera är helt ute numera. Ja jisses. Jag har aldrig fattat tjusningen med att arbeta så mycket som vi gör.

 

[Reykjavik]

Precis!
Det jag menar med att jag ibland önskar att jag faktiskt hade velat ha barn och velat leva ett vanligt liv.
För att slippa bli ifrågasatt, slippa argumentera, slippa hamna utanför osv.
Nu har jag jättebra umgänge, både med och utan barn som respekterar mig och välkomnar mig. Annars hade jag antagligen blivit deprimerad.

Ja. Att ständigt bli ifrågasatt, som om man inte förstår bättre tär enormt på en. Att vara väluppfostrad och artigt besvara alla frågor orkar man bara göra så många gånger under en vecka.

Ingen ifrågasätter mitt beslut att inte bli civilingenjör eller advokat, trots att det är vad min omgivning helst hade velat. Barn och relationer, där gick tydligen någon sorts gräns och det blev okej att säga exakt vad som helst till mig. Som att jag inte längre kunde bli ledsen för att jag själv aktivt valde att gå ifrån normen? Det gör mig upprörd men också apatisk för jag vet inte var jag ska börja att bemöta alla kommentarer.

 

[monster1]

Ja och jag får väl gå in från stallet till min fjortonåriga dotter. Hon längtar säkert ihjäl sig efter mig

Hon påverkar ju säkerligen ditt liv? Jag lever ihop med en man som har två tolvåringar och en fjortonåring. Vi träffades för några år sedan och plötsligt ser mitt liv mycket annorlunda ut. Då har barnen ändå en mamma med sambo också. Att ha barn är en jättegrej om påverkar hela ens liv massor, de ska utfodras, de uppmuntras till skolarbete, de ska ha kläder och utrustning till diverse, de kostar en massa pengar, de vill åka på diverse saker som man måste köra till oftast alternativt följa med på. Dessutom ska man hantera konflikter, trösta, uppmuntra, stötta, lyssna osv.

 

[athena]

Hon påverkar ju säkerligen ditt liv? Jag lever ihop med en man som har två tolvåringar och en fjortonåring. Vi träffades för några år sedan och plötsligt ser mitt liv mycket annorlunda ut. Då har barnen ändå en mamma med sambo också. Att ha barn är en jättegrej om påverkar hela ens liv massor, de ska utfodras, de uppmuntras till skolarbete, de ska ha kläder och utrustning till diverse, de kostar en massa pengar, de vill åka på diverse saker som man måste köra till oftast alternativt följa med på. Dessutom ska man hantera konflikter, trösta, uppmuntra, stötta, lyssna osv.

Självklart. Men jag får dricka vin exakt när jag vill.

 

[monster1]

Självklart. Men jag får dricka vin exakt när jag vill.

Även om barnet ska hämtas någonstans av dig?

 

[bumpo]

Ja. Att ständigt bli ifrågasatt, som om man inte förstår bättre tär enormt på en. Att vara väluppfostrad och artigt besvara alla frågor orkar man bara göra så många gånger under en vecka.

Ingen ifrågasätter mitt beslut att inte bli civilingenjör eller advokat, trots att det är vad min omgivning helst hade velat. Barn och relationer, där gick tydligen någon sorts gräns och det blev okej att säga exakt vad som helst till mig. Som att jag inte längre kunde bli ledsen för att jag själv aktivt valde att gå ifrån normen? Det gör mig upprörd men också apatisk för jag vet inte var jag ska börja att bemöta alla kommentarer.

Och @Bison m fl jag kan inte ens ana vad ni får stå ut med för att ni väljer att inte skaffa barn. Jag vet bara hur jobbigt det är att möta alltför närgående frågor om varför jag inte har skaffat barn än och hur jag kunnat genomföra en abort trots att jag faktiskt vill ha barn. Bara den 'lilla' detaljen att jag inte vill ha barn med vem som helst till vilket pris som helst.

 

[athena]

Även om barnet ska hämtas någonstans av dig?

Nej men det samma gäller ju om maken ska hämtas. Eller en kompis, eller en häst.

 

[monster1]

Nej men det samma gäller ju om maken ska hämtas. Eller en kompis, eller en häst.

Förutsatt att man har en make och en häst då. Kan ju lugnt säga att jag kör runt betydligt mindre på med min häst än vad jag gör med barnen. Hästen planerar ju jag in, barnen de planerar in sig själva. De har ju aktiviteter jag har noll intresse i tillskillnad från hästen som då åker på saker där jag väljer att den ska göra det.

 

[MiniLi]

Nej men det samma gäller ju om maken ska hämtas. Eller en kompis, eller en häst.

Om du tänkte lite kring det som skrevs (dricka vin när man vill osv) så tror jag säkert att du kan förstå vad som menades. För inte kan du påstå att barn inbefinner dig obemärkt i livet?
Självklart är det annorlunda, om inte så bara för att det är en människa som är beroende av en och som man måste ha som hög prio i sitt eget liv. Att man ändå kan få till konkreta saker som vindrickande är ju liksom inte i fokus.

Jag tror få människor vill ha samma typ av relation till en partner eller en vän som man har med sina barn. Det vore bara konstigt.

 

[athena]

Även om barnet ska hämtas någonstans av dig?

Nej men det samma gäller ju om maken ska hämtas. Eller en kompis, eller

Förutsatt att man har en make och en häst då. Kan ju lugnt säga att jag kör runt betydligt mindre på med min häst än vad jag gör med barnen. Hästen planerar ju jag in, barnen de planerar in sig själva. De har ju aktiviteter jag har noll intresse i tillskillnad från hästen som då åker på saker där jag väljer att den ska göra det.

Jag har då som sagt 25 stycken och de planerar minsann inte alltid in smarta tider. Jag har varit ensamstående också i några år så jag vet vad det innebär.

 

[athena]

Om du tänkte lite kring det som skrevs (dricka vin när man vill osv) så tror jag säkert att du kan förstå vad som menades. För inte kan du påstå att barn inbefinner dig obemärkt i livet?
Självklart är det annorlunda, om inte så bara för att det är en människa som är beroende av en och som man måste ha som hög prio i sitt eget liv. Att man ändå kan få till konkreta saker som vindrickande är ju liksom inte i fokus.

Jag tror få människor vill ha samma typ av relation till en partner eller en vän som man har med sina barn. Det vore bara konstigt.

Nä men det jag svarade var att "man är inte kättrad i 20 år". Varken mer eller mindre.

Det blir ju en ganska tröttsamt diskussion för mig också när det insinueras att man är en dålig förälder bara för att man upplever sig ha frihet "trots" barn. Jag har levt med kontrollerande män och det innebar betydligt mindre frihet, till exempel.

 

[Umbria]

Om du tänkte lite kring det som skrevs (dricka vin när man vill osv) så tror jag säkert att du kan förstå vad som menades. För inte kan du påstå att barn inbefinner dig obemärkt i livet?
Självklart är det annorlunda, om inte så bara för att det är en människa som är beroende av en och som man måste ha som hög prio i sitt eget liv. Att man ändå kan få till konkreta saker som vindrickande är ju liksom inte i fokus.

Jag tror få människor vill ha samma typ av relation till en partner eller en vän som man har med sina barn. Det vore bara konstigt.

Jag tyckte att det var en massa saker som jag inte kunde göra när barnen var små eller tonåringar heller för den delen. Man kan inte bara sticka vart som helst när man har lust, göra saker hemma ostört, strunta i att laga middag och äta en påse chips istället etc. Min erfarenhet är att barn begränsar mycket. Jag har aldrig förstått det där som en del påstår att man kan göra det mesta även om man har barn. För mig var det inte så.