Normbrytande livsstil och konsekvenserna av det

[Singoalla]

Här på buke är jag inte särskilt normbrytande skulle jag påstå. Så det handlar mycket om socialt sammanhang.

Jag följer nog normen till absurdum i jämförelse med många här på Buke, medan här ute i verkliga livet så är jag normbrytande i en del kretsar. Jag tror det är det jag gillar så mycket med Buke också, att få nya kunskaper och insikter om livet från personer utanför min egen lilla bubbla, och framför allt kunna ventilera mina tankar utan att någon här tycker att jag är konstig.

Det är tack vare Buke, samt en nära killkompis, som jag har börjat odla tankar om alternativa vägar i livet. Ni och han har sått frön hos mig och sedan gett mig ett gott klimat där de har fått växa. Det är jag väldigt tacksam för.

 

[Petruska]

För framtiden verkar det lite skrämmande att det finns så många klart genomtänkta beslut att inte skaffa barn av intelligenta människor, när det samtidigt finns så många som får barn utan särskild eftertanke och genomtänkt vilja.

Selektionen verkar urarta.

Det där har jag tänkt på då och då sedan jag var i tolvårsåldern.

 

[Petruska]

Egentligen tror inte jag att det är man själv som är bäst på att avgöra om man bryter normer eller inte. Normbrott är väl lite per definition något som man gör sett genom andras ögon?

 

[bumpo]

Det där har jag tänkt på då och då sedan jag var i tolvårsåldern.

Och @sjoberga men så trevligt att slänga in liteen klassförakt och rashygien i en tråd om normbrytande. *kräks i munnen*

 

[Killaloe]

Egentligen tror inte jag att det är man själv som är bäst på att avgöra om man bryter normer eller inte. Normbrott är väl lite per definition något som man gör sett genom andras ögon?

Fast för vissa grejer tänker jag är rätt enkelt att känna av att en inte riktigt passar in - för mig ser ju livet ut som det gör men jag märker ju, när jag pratar med ytliga bekanta att dom reagerar och ställer frågor som tyder på att det inte är en helt bekväm inställning till jobb som jag har skaffat mig/valt.

Hade det varit ett normalt och chill hade ju inte folk reagerat/kommenterat/varit så totalt öförstående och/eller oförskämda så hade jag tolkat det som att jag var mer inne i normen för ett ”vanligt arbetsliv”

 

[BernT]

Nu ska jag inte lägga ord i munnen på @Bison men skulle väl gissa att hon menar lite mer "precis när jag vill".

Ja det är ju lite svårt när man har barn, så förstår hur @Bison menar. Visst jag kan sova i soffan/se på serie hela dagen osv men då får jag ju antingen vänta tills dottern sover eller ha barnvakt (eller lämna på föris SKOJA BARA!!). klart jag KAN hämta dottern efter jobb och sen lägga mig och sova i soffan medan hon gör vad hon känner för, men det gör ju mig isåfall till en rätt shitty förälder.

 

[parellikusken]

Jag är queer och umgås dessutom inte i speciellt queera kretsar. Inte nog med det är jag en utbildad konstnär som bestämt sig för att utbilda sig i ett helt annat område, vilket bryter helt mot normen i mina umgängeskretsar som mest består av konstnärer.
Jag har förutom det även en häst, vilket i mina umgängeskretsar är det mest normbrytande jag håller på med.

Och jag är 31 år, men lever som om jag vore 25 år.

 

[Singoalla]

Och @sjoberga men så trevligt att slänga in liteen klassförakt och rashygien i en tråd om normbrytande. *kräks i munnen*

Jag tänkte precis skriva att även om det börjar bli vanligare med välgrundade och genomtänkta beslut att inte skaffa barn, så tror att det finns gott om vettiga föräldrar kvar i världen där besluten är precis lika genomtänkta. Det är ju inte så att det är intelligenta personer som väljer att inte skaffa barn och puckon som väljer att skaffa barn, jag skulle gissa att det finns båda besluten inom alla möjliga sociala grupper och intelligensnivåer.

 

[BernT]

Jag är queer och umgås dessutom inte i speciellt queera kretsar. Inte nog med det är jag en utbildad konstnär som bestämt sig för att utbilda sig i ett helt annat område, vilket bryter helt mot normen i mina umgängeskretsar som mest består av konstnärer.
Jag har förutom det även en häst, vilket i mina umgängeskretsar är det mest normbrytande jag håller på med.

Och jag är 31 år, men lever som om jag vore 25 år.

Förlåt men vad är det för skillnad på hur man lever som 25 och 31? Nyfiken för jag är 6 år yngre än min sambo och jag tycker väl att vi levde rätt lika när jag var 25 och han 31. Okej han hade väldigt mkt mera cash pga hunnit långt i karriären. Men annars?

 

[Bison]

Ja det är ju lite svårt när man har barn, så förstår hur @Bison menar. Visst jag kan sova i soffan/se på serie hela dagen osv men då får jag ju antingen vänta tills dottern sover eller ha barnvakt (eller lämna på föris SKOJA BARA!!). klart jag KAN hämta dottern efter jobb och sen lägga mig och sova i soffan medan hon gör vad hon känner för, men det gör ju mig isåfall till en rätt shitty förälder.

Men precis, det var ett par exempel. Ingen av de föräldrar jag känner kan göra det lite som det känner för det. Hade de kunnat de hade jag nog funderat över hur pass bra föräldrar de är.

 

[BernT]

Men precis, det var ett par exempel. Ingen av de föräldrar jag känner kan göra det lite som det känner för det. Hade de kunnat de hade jag nog funderat över hur pass bra föräldrar de är.

Exakt, så är det ju. Inte ens senast jag var ute (firade att terminen var slut med klasskompisar) oh kom hem packad kl 3 kunde jag sova dagen därpå. Det var upp kl 6 och sen leka hela dagen pga jag hade tagit ledigt för dottern från föris.

Fick kräkas innan vi gick till lekparken vid 8, sen mådde jag okej resten av dagen iaf hehe..

 

[parellikusken]

Förlåt men vad är det för skillnad på hur man lever som 25 och 31? Nyfiken för jag är 6 år yngre än min sambo och jag tycker väl att vi levde rätt lika när jag var 25 och han 31. Okej han hade väldigt mkt mera cash pga hunnit långt i karriären. Men annars?

Lever ensam, utan barn, har timanställning, bor i en liten studentlägenhet, ägnar helgerna åt att vara ute med folk och dricka vin och ska börja plugga igen. Känner få som är 31 år som lever som mig, de flesta som gör det är 25.

 

[Red_Chili]

Men eller hur! Det upplever jag också, när jag sa att jag ville ha friheten man får när man är barnlös t.ex. så började en kvinna komma med "Ja men det gör ju inget, dom flyttar ju ut efter 18-20 år, och då får man ju tillbaka den".

Roligt är även alla de föräldrar som säger att "man blir så låst av att ha hund". Sedan när jag försöker komma med förslag på att hitta på något efter jobb eller så, då är det ALLTID jag som är ensam med två stora (hyfsat aktiva) hundar som kan hitta på något när som helst.

Föräldrarna måste ordna kring barnen först, måste kolla med eventuell partner om det går med allt och om de ska iväg så behöver de åtminstone komma hem till middagstid (eller sticka ut efter middagen) för att alla ska kunna äta tillsammans, få bra lagad mat osv. Mina vänner och bekanta som är föräldrar, de får i 99% av fallen säga till mig när de råkar ha möjlighet att ses, just för att de är så låsta till allt och alla.

Det är ju inte på något sätt konstigt att föräldrarna måste anpassa sig så, det ingår ju i föräldrarollen, men hundar verkar onekligen vara långt mycket mer anpassningsbara än vad barn är... Jag har börjat rabbla upp allt sådant varje gång någon förälder pratar negativt om hundägande. För ja, jag får regelbundet kommentarer om hur låst jag måste bli av mitt hundägande... Inte så att de tar upp det för att de undrar om de själva kan skaffa hund eller så, utan det är mer kritik mot mitt val att ha hund och det gör mig galet less.

 

[athena]

Men precis, det var ett par exempel. Ingen av de föräldrar jag känner kan göra det lite som det känner för det. Hade de kunnat de hade jag nog funderat över hur pass bra föräldrar de är.

Då är jag iaf en dålig förälder. Det är ju inte precis som att man är kättrad vid barnen i 20 år?

Det jag "ångrar" att jag inte gjorde innan jag skaffade barn är att jobba utomlands en längre tid. Det hade varit en bra erfarenhet och något jag faktiskt ser som omöjligt att göra med barn. Vid 45 års ålder (när båda är myndiga) känns det inte lika lockande .

 

[BernT]

Lever ensam, utan barn, har timanställning, bor i en liten studentlägenhet och ska börja plugga igen. Känner få som är 31 år som lever som mig, de flesta som gör det är 25.

Ah okej då förstår jag hur du menar.

 

[bumpo]

Jag tänkte precis skriva att även om det börjar bli vanligare med välgrundade och genomtänkta beslut att inte skaffa barn, så tror att det finns gott om vettiga föräldrar kvar i världen där besluten är precis lika genomtänkta. Det är ju inte så att det är intelligenta personer som väljer att inte skaffa barn och puckon som väljer att skaffa barn, jag skulle gissa att det finns båda besluten inom alla möjliga sociala grupper och intelligensnivåer.

Exakt! Och även om ett föräldrapar kanske inte ser 'perfekta' ut på ytan så kan de vara awesomea föräldrar.

 

[athena]

Då är jag iaf en dålig förälder. Det är ju inte precis som att man är kättrad vid barnen i 20 år?

Det jag "ångrar" att jag inte gjorde innan jag skaffade barn är att jobba utomlands en längre tid. Det hade varit en bra erfarenhet och något jag faktiskt ser som omöjligt att göra med barn. Vid 45 års ålder (när båda är myndiga) känns det inte lika lockande .

Jag har iofs alltid haft häst som jag ansvarat för själv, så sova hela dagen efter att ha festat till 4 har ändå aldrig funnits som alternativ. Kanske bidrar till att man upplever mindre skillnad med just barn?

 

[BernT]

Då är jag iaf en dålig förälder. Det är ju inte precis som att man är kättrad vid barnen i 20 år?

Det jag "ångrar" att jag inte gjorde innan jag skaffade barn är att jobba utomlands en längre tid. Det hade varit en bra erfarenhet och något jag faktiskt ser som omöjligt att göra med barn. Vid 45 års ålder (när båda är myndiga) känns det inte lika lockande .

Äsch det går ju fortfarande! Eller du kanske menar som typ hästskötare? Annars om man jobbar på internationella företag är det ju inte ovanligt att ta något år som expat.

 

[athena]

Äsch det går ju fortfarande! Eller du kanske menar som typ hästskötare? Annars om man jobbar på internationella företag är det ju inte ovanligt att ta något år som expat.

Ja det gör det, eller hade gjort om jag inte dragit på mig en massa annat de senaste 15 åren, som gård å 25 hästar t ex

 

[Kiwifrukt]

Jag är uppväxt i en extremt traditionell håla, där tjejer lever på sina mäns löner och skaffar tusen barn innan 25. Att överhuvudtaget plugga vidare gör att jag bryter mot normen (även om det har blivit väldigt mycket bättre och flyttat hit mycket vettigt folk från andra ställen, men om jag jämför med mina gamla skolkamrater). Dessutom har jag gjort felet att flytta direkt från föräldrarna till hus (och inte mellanlanda i den heliga lägenheten inne i stan), jag bor dessutom alldeles själv i ett för stort hus, har jobbat på en bilverkstad enbart med män (och älskade det), har varit hängiven hockeysupporter i tio år (med den ständiga kommentaren att det enbart beror på att spelarna är snygga).

Det här med att leva som singel och utan barn ska vi inte ens gå in på. Det verkar provocera livet ut folk. Jag säger inte nej till det livet, men det ska vara med rätt man i så fall. Och jag tänker inte sätta barn till världen innan jag kan försörja dem själv om något skulle hända, och det har jag inte kunnat. Det är liksom inte att bara gå ut och plocka upp en man som fallfrukt.

Det är dock mest äldre släktingar och folk i min egen ålder som är just hopplöst traditionella som blir provocerade. De som befinner sig däremellan säger sällan något.