Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

[eldunarí]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Vad bra att jag kunde tillföra lite tankar.
Jag måste understryka att jag verkligen älskar min bror och jag har haft en bra uppväxt men såklart fått ta mycket ansvar. Det gör jag även nu då min mamma varit ensamstående/inte med min pappa sen min bror var liten och det fanns inte så många andra för min mamma att ventilera med. Jag valde att flytta hemifrån när jag var 18 och fortfarande gick i gymnasiet eftersom att jag också kände att hemma inte var ett ställe jag kunde slappna av på.
Jag tror att du kanske ska försöka prata med din man om att lämna bort er son 1-2 gånger i månaden inte handlar om att ni överger honom utan tillför fler vuxna i hans liv för att det ska bli så harmoniskt som möjligt för alla som ska leva med din pojk och hans diagnos. Jag tror att ni båda blir bättre föräldrar om ni någon gång får känna lite lugn i ert hem. Bara en helg kan göra att man får ladda batterierna enormt för att orka ett tag till.
I ett välutbildat familjehem ska det finnas tillgång till "extravuxna" som orkar fortsätta gränssättningen och som kan ta emot en del av "urladdningarna" jag gissar att pojken kan bidra med.
Då kommer han successivt lära sig att det inte bara är hemma man inte kan bete sig hur som helst utan att det även gäller med andra personer, med föräldrar och i skolan. Med rätt medicinering och rätt stöd från BUP och er runt omkring tror jag som sagt att han kommer att lära sig att hantera sin funktionsnedsättning medans han växer och då kommer inte urladdningarna, aggressionen, de impulsiva och provokativa delarna komma fram lika ofta utan istället den pojken som finns under det. Gissningsvis kommer han även fram nu ibland.

 

[Zoya]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Håller din son på med någon sport eller liknande?
Jag har en bekant vars son (idag 9 år) har svår ADHD och han har blivit mycket bättre (läs: lättare att hantera) sedan han började sporta. Han spelar både fotboll och hockey och enligt föräldrarna så ju mer han tränar/spelar desto bättre mår han/lättare är han att hantera. Han medicinerar också.

Vet inte om det kan hjälpa er men ett litet tips i alla fall

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Jag har inga råd att komma med tyvärr men din situation verkar helt fruktansvärd. Som någon skrev kan det vara tillräckligt jobbigt ibland att vara förälder till ett älskat barn utan diagnos, att ha det så som du har det måste vara outhärdligt. Jag har läst dina tidigare trådar och undrat ibland hur du har det. Jag tycker det är väldigt sorgligt och konstigt att ni inte kan få mer hjälp fast du mår så dåligt.

 

[Luff]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Ja självklart kan det vara så att aktivering är viktigt. Men jag får lite vibbar av att Prinsus ställer väldigt höga krav på sig själv. Fast det vet jag inget om. Kanske är det som du skriver.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Jag skall böja med att först kommentera första inlägget.
Sedan s skall jag läsa hela tråden.

Han är 6 år också.
Även alldeles normala och friska barn kan vara mycket påfrestande i den åldern.
Särskilt de intelligenta.
Se till att få hjälp så att du orkar.
Det blir bättre om ett år eller 2 för alla föräldrar med 6-åringar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Sen behöver man ju inte säga "du ska få barnvakt för att du är så jobbig".

Nu så är det ju tämligen vanligt att barn har barnvakt när föräldrarna gör annat där barn inte är lämpliga att ta med.
Så vad blir skillnaden mot det?

 

[Coop]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Jag har själv 2 barn med ADHD.

En "normal" 6 åring beter sig långt ifrån hur TS barn gör. Mitt ena barn var också 6 år för 2 år sedan och nej livet är inte lättare men jag har det inte alls lika jobbigt som TS.

Så att säga att "Även alldeles normala och friska barn kan vara mycket påfrestande i den åldern." är för mig i allafall ett slag i magen. Ja "normala" barn kan vara påfrestande absolut, men inte HELA tiden i många år. Med "normala" barn finns tillräckligt med stunder för att man ska orka älska sitt barn och kunna umgås normalt tillsammans för att helt enkelt orka uppskatta barnet och orka vara förälder.

Du kanske inte menade så som jag uppfattade det i så fall får du korrigera mig.

Coop

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Så att säga att "Även alldeles normala och friska barn kan vara mycket påfrestande i den åldern." är för mig i allafall ett slag i magen.
.....

Du kanske inte menade så som jag uppfattade det i så fall får du korrigera mig.

Nej jag gjorde ju inte det.

Jag menade att alla föräldrar tycker i perioder att deras barn är påfrestande.
Och att det är tillåtet att tycka och känna så.
Att det är normalt för en förälder att vilja ha ledigt från sina barn och få barnfri tid.
Så att man inte får dåligt samvete för det.

Jag har en hel del erfarenhet av både barn och vuxna med ADHD och min erfarenhet är att det ofta blir enklare efter några år i skolan och med en fungerande medicinering.
Och dessa individer har då många stunder då de är lätta att älska.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Det kanske det är om man inte är nära dom med aspergers och vet hur dom reagerar.

Jag är av åsikten att man inte har rätt att reagera i enlighet med sin diagnos - även om man har den.
Utan att man precis som alla andra människor får lägga band på sig och uppföra sig i enlighet med de sociala koderna.

Jag har ett annat problem med sociala koder som har med min uppväxt att göra.
Men det är mitt problem och inte omgivningens.

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Ibland tänker jag att han kan väl få sitta där med sin iPAD eller wiii resten av livet för det är bara då han är glad och nöjd.

Men helt ärligt - varför låter du inte honom göra det?
Är det inte enklast för er alla?
Även för din son.

Rent spontant när jag läser dina inlägg så tycker jag att du har för höga krav på ert umgänge.
Prova att göra det så enkelt som möjligt för alla och ta bara de strider som är absolut nödvändiga för er överlevnad.

Köp högvis med likadana kläder som sonen tycker om att ha ha på sig och gör det lätt för er.

 

[Zanuzzi]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Det kanske det är om man inte är nära dom med aspergers och vet hur dom reagerar.

*Tar mig för pannan*

"Dom" är jag. Jag har AS. Jag kunde inte bli mindre förolämpad av hur andra stavar namnet på min diagnos. Men det är ju bra att du lever tillräckligt nära alla aspies för att veta att alla reagerar likadant på allt För övrigt borde du se över din egen stavning innan du gnäller på andras.

Till TS:

Jag kan inte tillföra något egentligen, men jag blir beklämd när jag läser att din man verkar så avigt inställd till att lämna bort sonen. Det låter som att den typen av avlastning skulle göra underverk för ditt mående. Du måste ju också få plats i det här. När du mår så dåligt att du vill lägga dig och dö - varför kan då inte din man tänka sig att lämna bort sonen bara en helg/månad (tex) för att DU ska må bättre? Förstår han helt och fullt hur fruktansvärt dåligt du mår? Ni är ju tre i familjen, och alla måste ju må bra. Inte bara sonen.

Önskar er stort lycka till.

 

[Anna]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Väldigt bra, välformelerat!

Till TS- i frustrationen som symtomen ger kan personer "bli" sin diagnos i perioder.
Det tar mycket tid och idel lärdomar för personer med funktionshinder att hitta sig själva, hitta balans i något som man till början inte förstår själv.
Det kan vara svårt för närstående att se personen bakom funktionshindret när det hela bara handlar om hantering av symtom.

Hoppas verkligen att ni som familj hittar proffs som kan ge er verktygen som underlättar.

Det kanske vore ett tips att kolla din egen stavning och grammatik innan du skäller på andra? För mig är det enklare att läsa en sammanfogad text än att läsa något som redan i första meningen är felstavat.

För övrigt vet jag att detta är en onödig kommentar men jag kunde inte låta bli.

==

TS: Jag har själv inga barn men skulle vilja tipsa dig om bloggen M som i underbar (googla, jag får ju inte länka).

Det är en fantastisk tjej som skriver den som har flera barn (och en man) med ADHD och / eller autism. Det finns många tips och redskap samt vardagsbetraktelser om hur det kan vara i en familj med många neuropsykiatriska förhinder.

 

[Stollan]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Den här tråden har jag helt och hållet glömt bort!
Så små barn har ju inget koncept av att bli bortlämnad för att "mamma och pappa behöver vila upp sig" om ingen säger så. De får den uppfattning de vuxna ger den. För vår del var det att dotter skulle få lov att åka bort och leka med andra barn som fanns i det hushållet. Hon lämnades inte bort i hennes värld. Hon åkte till något inte från.
Så allt beror på hur man säljer in det hela samt om familjen är väl utvald för uppdraget.

 

[golit]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Min son är 6,5år och fick sin ADHD-diagnos för snart ett år sedan. Jag har skrivit trådar här på Buke ett flertal gånger genom åren sen han föddes som en ventil för att orka med när jag egentligen skulle vilja ta mitt liv eller bara rymma och aldrig återvända. Han har alltid varit väldigt svårhanterlig, hyperaktiv och krävande och det är ständiga bråk. Han har bristande impulskontroll och koncentrationssvårigheter och han är dessutom rädd för att vara själv så man måste tex följa honom till toaletten och vi kan inte lämna ett rum utan att säga till och när han ska sova måste vi ligga och hålla om honom tills han somnar. Varje morgon vaknar han med ett ilsket vrål och det är svårt att hitta kläder som han kan tänka sig att ha på sig. Morgonrutinerna tar 1,5-2h innan vi kommer iväg på grund av allt det här och på kvällen tar det 2-3h från det vi börjar med kvällsmat tills han sover. Varje steg och varje moment kräver massor av tillsägelser och påminnelser och däremellan är han skitsur, arg och krånglar mycket. Det går inte att ha med honom i en affär pga att han är så hyperaktiv (möjligen korta svängar in på ett litet ICA) och ingen annan än våra egna föräldrar skulle bjuda hem oss eftersom det blir kaos. Han har kompisar men det är ingen som vill komma och leka flera dagar i sträck för han är väldigt intensiv och bossig och ska styra och ställa med kompisarna.

Han har börjat medicinera men det är tveksam effekt så vi vill byta preparat men allting tar ju evigheter på BUP. Vi stod i kö i ett år för utredning, när han fått diagnos stod vi i kö i åtta månader för att få recept på medicin som visade sig ha tveksam effekt men vi har ändå hållit på med en upptrappning till maxdos med snigelfart. Vi har stått i kö för att få gå en föräldrautbildning och behandlingsprogram för sonen i ett år.

Hur ska vi orka? Finns det någon annan som har en bra strategi för hur man ska stå ut med det här livet? Det är ett dubbelt stigma eftersom man blir socialt isolerad samt att folk tittar snett och tror att man inte kan uppfostra sitt barn.

Det är så himla hemskt men jag kan inte älska mitt barn. Jag tänker nästan varje dag att jag önskar att han aldrig hade fötts. Jag kan inte vara ensam hemma med honom för jag är rädd att jag blir för arg på honom så vi måste antingen ha min man hemma eller åka ut på något eller också får han vara på fritids trots att jag är ledig. Igår var vi på tropikhuset och badhuset och det var ändå bråk och fel och sura miner halva dagen. Det tar så mycket kraft och energi. När han somnat på kvällen är man så trött och sur så man vill bara dö. Jag vill inte leva det här livet, hur ska man stå ut?

Man tar ett djupt andetag och inser att det man trodde skulle vara blöjålder kommer att vara livet ut. Sen hittar man andra öar att leva i.

 

[prinsus_]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

*knapplån*

hej.... det är jag igen....

Vecka 40 har vi fått tid för en lägenhetsvecka på BUP, efterlängtade underbara lägenhetsveckan som har fått oss på fötter förr, som ingivit så mycket hopp och energi förut och som kommer hjälpa oss och ge oss nycklar för att hantera vår son där han befinner sig just nu. Under den veckan ska behandling med Theraplay inledas.

Han har ätit Concerta i två veckor och jag börjar våga hoppas på att den är bättre än Medikinet. Bråken är färre och det känns som om det går att resonera. Fortfarande mycket i det blå och det tar en halvtimma att hitta alla hans grejer i skolan när han ska hem men det kan jag leva med om det blir mindre bråk och trots.

För nån vecka sen kom en grannfru som vi bara träffat ett par gånger förbi - jag var själv inte hemma. Hon bad maken hälsa till mig att de är en grupp mammor till barn med ADHD som brukar träffas ibland i hennes grillkåta och prata av sig och ge varandra tips och att jag var välkommen att vara med om jag vill. Hon hade förstått att vår son har ADHD - tycker det var modigt av henne att komma förbi och bjuda in!

Flera kvällar i rad har sonen skuttat med mig ner till hagen till hästarna och stått och gosat med dem medans jag fyllt på vatten och grejat. Hästarna gillar honom skarpt trots att han är milt sagt yvig - det märks! Jag gillar honom också. Sista veckan har varit helt okej även om jag flippat ur och börjat ryka några gånger så känns det som om vi är på väg in i en bra period.

Imorgon möter vi farmor och farfar på halva vägen och han ska tillbringa helgen där. Det finns inget alternativ oavsett vad min man och jag vill, sonen gråter nästan blod bara jag ska till jobbet och det finns ingen annan än farmor som duger förutom oss. Han vill inte ens vara ensam med sin mormor så det skulle aldrig gå att hitta nån som funkar som dessutom skulle kännas positiv för sonen. Men vi verkar gå mot ljusare tider

 

[cirkus]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Vad hoppfullt och bra det låter !
Hoppas att ni hittar nycklar och att medicinen hjälper

 

[SaraXX]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Åh, vad glad jag blir för din skull!
Jag har följt dina trådar i tysthet och känt en sån hopplöshet. Men nu anade man nästan lite vårluft i ditt inlägg.

Kram till dig (från en som aldrig brukar skriva kram men det känns som om du behöver det)

 

[Inte_Ung]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Vad glad jag blir av att läsa detta.
Jag känner många i olika åldrar med ADHD och samtliga har många sidor som är värda att älska och lätta att älska.

 

[lil-sis]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Men så skönt!
Använd farmor och farfar så mycket de orkar.
Det kommer hjälpa dig att överleva och hitta än mer glädje med sonen.

 

[Brandgul]

Sv: Ni andra vars barn har ADHD, hur orkar ni?

Jag hoppas och hoppas att medicineringen hjälper! Bara en sådan sak att det blir lugna pauser mellan allt gör att man orkar mer.