Neeeeeeeeej!!!!!

[mandalaki]

Vi bor ju ihop, men aldrig att jag låter min sorg tynga honom, utan bara njuta av hans närhet

Att försöka dela någons sorg, för att lätta bördan åt någon som står en nära - det tynger aldrig. För mig skulle det kännas konstigare om den sörjande personen försökte sätta upp en glättig mask för min skull.

Men jag är säker på att du reder upp även det på bästa sätt - precis som du gjort med allt annat under den här tiden. Du imponerar!

 

[nickan1]

Kramar till dig och alla som finns runt dig och kände din mamma på ett eller annat sätt.

 

[mariposa]

Kramar i massor. Beklagar sorgen.

 

[Lena Furberg]

Jag är alldeles säker på att hon kände din närvaro!! Och kände att det var ok att släppa taget nu och gå vidare. Gå in i ljuset. Kram!!

 

[EmmaBovary]

Jag beklagar

Kom att tänka på en personlig upplevelse vid min mammas bortgång, jag är väldigt tacksam för att jag fick vara med det sista. Inget var osagt och hon visste att nära och kära var närvarande. Det var så "fint" som något så fruktansvärt nu kan vara.

Hur som helst. Jag hade, och har fortfarande efter många år, svårt att förstå att hon inte längre finns med oss andra. Tänker jag dock på händelsen, att jag var med när hon tog sitt sista andetag inom de fyra väggarna på sjukhuset, då kan jag på ett vis förstå vad som hänt. Detta har till viss del hjälpt mig i sorgearbetet. Hoppas att det kan underlätta för dig också.

 

[GotAsecret]

Han ska absolut inte stängas ute på något vis, och jag kommer få gråta ut i hans famn men jag vill inte att hans liv påverkas (så att han känner att han måste ta hand om mig istället för att jobba/träna eller vad han känner för) och han ska aldrig någonsin ha dåligt samvete eller så, och jag vet att jag kan prata med honom om allt. Så jag är oändligt glad att jag har honom!

Att försöka dela någons sorg, för att lätta bördan åt någon som står en nära - det tynger aldrig. För mig skulle det kännas konstigare om den sörjande personen försökte sätta upp en glättig mask för min skull.

Men jag är säker på att du reder upp även det på bästa sätt - precis som du gjort med allt annat under den här tiden. Du imponerar!

Att försöka dela någons sorg, för att lätta bördan åt någon som står en nära - det tynger aldrig. För mig skulle det kännas konstigare om den sörjande personen försökte sätta upp en glättig mask för min skull.

Men jag är säker på att du reder upp även det på bästa sätt - precis som du gjort med allt annat under den här tiden. Du imponerar!

 

[Tassetass]

Han ska absolut inte stängas ute på något vis, och jag kommer få gråta ut i hans famn men jag vill inte att hans liv påverkas (så att han känner att han måste ta hand om mig istället för att jobba/träna eller vad han känner för) och han ska aldrig någonsin ha dåligt samvete eller så, och jag vet att jag kan prata med honom om allt. Så jag är oändligt glad att jag har honom!

Men du... Du kan inte ta på dig ansvaret för hans väl och ve i det här. Om han vill låta din sorg påverka hans liv; låt honom!

När min pappa dog så påverkade det min numera sambo rätt rejält. Han avbröt en övning med militären för att på stört flyga upp till mig, han körde totalt 60 mil för att göra begravningsdagen lättare för mig, han har flera gånger ställt in både det ena och det andra för att ta hand om mig m.m. Dessutom fick han under en rätt lång tid leva med att jag var deppig, inte hade sexlust och gud vet vad mer, jag var verkligen inte rolig att leva med. Frågar jag honom om det idag så minns han det knappt som att han offrade något, han gjorde ju bara det som behövdes för att vi skulle ta oss igenom det hela. Kan nämnas att vi då bara varit tillsammans i fyra månader och han hade inte ens träffat någon i min familj (förutom min bror och svägerska en kort stund) så han kastades verkligen rakt in i elden.

Så igen, låt din sambo avgöra vad hans roll i det här ska vara.

 

[GotAsecret]

Det var egentligen det jag menade - att han får bestämma själv hur han vill ha det...han är både vuxen, klok, trygg och alldeles fantastisk!

 

[ameo]

Först - beklagar verkligen!

(jag har förlorat båda mina föräldrar relativt hastigt även om det tog längre tid än för dig. Men jag var inte alls så "nära" dem så jag kan ändå inte säga att jag vet hur du har det nu)

Så igen, låt din sambo avgöra vad hans roll i det här ska vara.

håller med här
och tillägger att han även måste ha chansen att välja bort att ha en roll om han känner att han inte orkar. Det viktiga då är att han har klart för sig och respekterar/accepterar att du måste få vara egoistisk i din sorg, i de stunder då du behöver det.

 

[tuaphua]

Det var egentligen det jag menade - att han får bestämma själv hur han vill ha det...han är både vuxen, klok, trygg och alldeles fantastisk!

Jag har följt tråden och vill beklaga sorgen. Fy så tragiskt!
Jag vill dock också säga att jag tycker du verkar alldeles fantastisk du med. Jag är väldigt imponerad över din styrka!
Du är väldigt duktig som hushåller med din energi och gör dina övningar etc även mitt i allt detta. Fantastiskt!
Igen: Jag beklagar din förslust! Hoppas du och dina nära och kära kan stötta varann nu och minnas allt det vackra.

 

[Rosett]

Kram Mimmi!

 

[GotAsecret]

Tack alla!
Ikväll har jag köpt en mycket fin ram och satt in en bild på min älskade mamma där man verkligen ser att hon trivs
Hon jobbar med något precis vid sjön och hon ÄLSKADE att pyssla med lite av varje. Måla, snickra, laga saker...
Huset är fantastiskt vackert och omgivningen idyllisk! Nära till sjön, "tama" änder som vill ha frukost varje morgon - en stor gräsmatta där man kan roa "lilla" vovven i evigheter.
Fantastiskt vacker omgivning att ta långa promenader i, mängder av vänner och bekanta i området...
När vädret tillåter sitter man ute på altanen och dricker kaffe/äter god mat med ån som porlar i bakgrunden och änderna som sällskap.
Hon kunde helt enkelt inte bo bättre
Huset har de renoverat tillsammans, och det var ju meningen att de också skulle åldras tillsammans där...varför blev det inte så?

Åååh!

 

[cirkus]

Kärlek, kärlek - det bara strömmar runt din mamma.

 

[nexxa]

Mina varmaste kramar till dig och din familj

 

[GotAsecret]

Snart ett dygn sedan mamma somnade in...jag grät mig till sömns, sov oroligt och vaknade för typ en timme sedan.
Nu sitter jag här och dricker te, tänker på henne med kärlek, glädje och sorg...och den eviga frågan "varför...?"

Det har flödat av tankar, känslor, samtal och fina ord - här på Facebook, telefon och ja, överallt är folk med oss i vår sorg...det betyder så ofattbart mycket
Önskar att jag kunde tacka alla personligen men ja, igen - tack för att ni finns!
(Om några timmar åker jag och hälsar på @ajdidodii )

 

[Inte_Ung]

Det finns inget svar på "Varför?"
Se till att ha det bra för egen del nu och du får faktiskt ha roligt.
Det är sant.
Du behöver få vila från sorgen mellan varven så att du inte går sönder.

Så låt alla känslor komma som de vill.
Även glädje.

Många kramar.

 

[Lejonelle]

Det har flödat av tankar, känslor, samtal och fina ord - här på Facebook, telefon och ja, överallt är folk med oss i vår sorg...det betyder så ofattbart mycket

Bra att du är omgiven av värme, bra att du kan ta emot.

 

[GotAsecret]

Nu är jag på väg till @ajdidodii
Gråtit mer eller mindre hela morgonen, skönt att veta att det faktiskt är helt okej, precis lika okej som att sysselsätta sig med saker som är bra för själen

 

[Mussea]

Jag har följt tråden i tysthet och vill beklaga sorgen. Är så ledsen för din skull. Många varma kramar!

 

[Otter]

Har följt tråden i tysthet sedan du startade den och vill beklaga sorgen.

Måste även passa på och säga att jag beundrar det mod och den styrka du har visat upp, och hoppas att jag kommer finna samma mod och styrka den dagen det är dags för mina föräldrar att gå bort.

Ytterligare en gång; jag beklagar sorgen.

Många varma kramar!