Neeeeeeeeej!!!!!

[Energi]

@whwycd
Om du vill kan jag följa med dig till psykakuten, pma om jag kan hjälpa till på något sätt. Tänker på er!

 

[Sonic76]

Vill du att jag kommer så löser jag det!!!
Nån som kan följa med, kanske få boka tid på nåt sätt eftersom det är en akut kris!??

 

[Sonic76]

Och Mimmi, man gråter precis så mycket man behöver.
Det bästa är att låta sorgen och chocken få ta sin gång.
( jag storbölade i första klass på X2000 hela vägen mellan Göteborg och Stockholm)

 

[CillaW]

Jag har ett annat problem också, insåg jag nyss.
Jag kommer att behöva akut hjälp, kan inte snylta på pojkvännens lugnande längre...men bara tanken på att behöva åka till psykakuten i det obeskrivligt vidriga växthuset gör allt tusen gånger värre!
Finns inte en chans att jag åker dit och riskerar att bli sittande i x antal timmar för att träffa en random läkare i vit rock, som mest troligt ändå inte tänker hjälpa mig
Det går bara inte
Jag har i princip gråtit oavbrutet i 4 timmar nu, tårarna rinner konstant...hur klarar man detta?!
(Igen - tack för alla fina ord, både här och på fb, lova mig att ni tar hand om era nära och kära...ok?)

Hör av dig, hjärtat. Här eller på facebook.

 

[CillaW]

Men nej, nej, nej... Jag har följt tråden i tysthet och var så glad över att det verkade gå åt rätt håll.. Beklagar å det djupaste!

Du känner ingen läkare som kan hjälpa dig med medicinerna?

*host*

 

[lady_vip]

*host*

 

[annie_cool]

Hej Vännen beklagar sorgen, . Har läst lite och det låter inte så kul men var glad att det gick fort att hon inte behövde lida allt för mycket.


Inte kul att förlora nån som man älskar vet hur det känns det har gått snart 5 år sedan min pappa dog så nu i år så dog en mycket god vän till min pappa dog i cancer och de har tagit mycket på mig med tanke på att han spelade på min pappas begravning.


Finns om du behöver prata.

 

[Tassetass]

Jag är så väldigt, väldigt ledsen. Kan jag hjälpa på något sätt så tveka inte att PM:a.

 

[Caoimhe]

Åh, älskade du! Jag beklagar och skickar dig varma, varma styrkekramar. Mina tankar är med dig och din familj.

 

[Sablar22]

Har följt dig i kulisserna,
vill bara skicka massor av kramar.
Beklagar verkligen

 

[Mitrolle]

Jag beklagar otroligt mycket! Jag förstår att det är fruktansvärt hemskt att behöva uppleva något sådant, med någon så nära, som borde ha funnits där länge till. Jag hoppas att du får allt stöd du behöver runt omkring dig och att ni tillsammans kan ta er igenom och ut på andra sidan, även om det idag känns avlägset så kommer man dit såsmåningom. Kram!

 

[Malin_L]

Nej vad hemskt! Säger som så många andra, hoppas ni får det stöd som ni behöver.
Jag är bortrest i helgen men tillbaka på söndagkväll säg till om jag kan göra nåt. Jobbar på måndag och tisdag sen ledig onsdag och torsdag.
Kram

 

[Flixon]

Åh nej, så vansinnigt hemskt Stackars stackars dig! Finns inga ord som räcker till... kramar

 

[astronaut]

Skulle jag haft körtkort skulle jag snott mammas bil, hämtat upp Annso och åkt så du kom iväg så du kunde fixa lugnande (även om det nu verkar ha löst sig). Såhär skulle det ju inte bli Önskar jag bodde närmare så jag kunde vara ett bättre stöd.

 

[mandalaki]

Men åh så förfärligt! Jag beklagar verkligen.

 

[hastflicka]

Jag beklagar verkligen Det skulle ju inte alls bli sa har, hon skulle ju bli bra nu

 

[Skjøldur]

Jag hade också hoppats och trott att hon skulle komma igen, hjært-vården ær ju vældigt bra. Beklagar sorgen. Bra att du gråter ut hos din ælskade, skønt att høra att han finns.

 

[TinyWiny]

Jag har ett annat problem också, insåg jag nyss.
Jag kommer att behöva akut hjälp, kan inte snylta på pojkvännens lugnande längre...men bara tanken på att behöva åka till psykakuten i det obeskrivligt vidriga växthuset gör allt tusen gånger värre!
Finns inte en chans att jag åker dit och riskerar att bli sittande i x antal timmar för att träffa en random läkare i vit rock, som mest troligt ändå inte tänker hjälpa mig
Det går bara inte
Jag har i princip gråtit oavbrutet i 4 timmar nu, tårarna rinner konstant...hur klarar man detta?!
(Igen - tack för alla fina ord, både här och på fb, lova mig att ni tar hand om era nära och kära...ok?)

Nu verkar det ju ha löst sig med medicinerna (tack Cilla) men det kan vara bra att veta att när sådant här händer så brukar det aldrig vara något problem utan att någon av de läkarna som finns där ens anhörige är inlagd skriver ut lugnande och/eller sömnmedel åt en. Det brukar bara vara att be någon sjuksköterska om det så ordnar det det. Det brukar inte heller vara något problem att få det man behöver utskrivet på vanliga vårdcentralen om man föredrar att vända sig dit. Förklarar man bara situationen så brukar de vara tillmötesgående.
När man befinner sig i en sådan fruktansvärd kris så kan man verkligen behöva lugnande och/eller sömntabletter så att man åtminstone får sova och ingen ska behöva sätta sig på psykakuten för att få recept på det. Du ska inte behöva utsättas för den granskningen när du sörjer och är så fruktansvärt ledsen.

Jag är så enormt ledsen för din skull och att kastas mellan hopp och förtvivlan som du och din familj har gjort de senaste dagarna tar verkligen på en. Då måste man få sova så att även kroppen kan få vila och läka så det är bra att du mitt i allt tänker på att du behöver mediciner.

Det är bra att du gråter. Man behöver gråta och få sörja precis så som man själv vill och behöver. Stäng inte in sorgen utan tillåt dig att vara precis så ledsen som du är för det är enda sättet att ta sig igenom sorgen. Jag skulle så gärna velat sitt bredvid dig och hållit om dig och hjälpt dig igenom det här och jag gör det i mina tankar.

Bra att ni är hos pojkvännens föräldrar. Jag hoppas att de kan ge dig det stödet du behöver.

Tveka inte att höra av dig om jag kan göra något för dig. Även om jag inte kan finnas för dig fysiskt så finns jag här om du behöver mig. Jag finns både här och på fb (jag skickade nyss en vänförfrågan till dig) och självklart även på telefon om du hellre vill det. Om du vill prata, gråta, vråla eller skrika eller bara vara.

Många varma kärleksfulla kramar. Du finns i mina tankar.

 

[GotAsecret]

*host*

Nu börjar den olidliga väntan på morgonrapporten...
Jag viiiiiiiiiiiiiill inte!! Det var ju inte så här det skulle bli!
Hon och pappa skulle njuta av livet i deras "nyrenoverade" hus i de vackraste omgivningarna man kan tänka sig!
Spendera ljumma vår/sommarkvällar på altanen med något gott att äta, kanske rabarberpajen? bada i ån som rinner utanför huset och skapar ett underbart forsande ljud som inte går att uppleva någon annanstans. Se vackraste vovven busa runt på ängen och jaga pinnar eller dyka i snön som täcker hela tomten i halvmeter höga drivor. ..
Och ibland ta en paus från allt och åka iväg någonstans...
Det skulle inte bli så här, inte nu, det är alldeles för tidigt!
De skulle få ha det så här tillsammans i många, många år till.

Ååååh!!! det är så fruktansvärt orättvist! (Ja, tanken på "det borde ha varit jag - som faktiskt har fel på hjärtat. .." dyker upp ibland, fast det är ju inte så konstigt kanske?

 

[GotAsecret]

Jag blir så varm och rörd av era fina, kloka ord och jag skulle tacka er alla personligen, om det inte var för att jag skriver från mobilen...
Men 10000000000 tack för att ni finns!