nej, jag anser att allt ska bygga på ett bra ledarskap. Men att själva uttrycket ledarskap nu tyvär används så mycket att folk stänger öronen. Alla tjatar om ledarskap, men inte alltför många verkar förstå vad det innebär i praktiken, och framförallt hur mycket de måste jobba med sig själva för att uppnå det.
En del tror att ledarskap handlar om diktatur, och slår därför ifrån sig med att "jag vill vara kompis med min häst". Men ett bra ledarskap är inte diktatoriskt. Ledaren har alltid sista ordet, och diskussioner om beslut bör alltid undvikas. Men därmed inte sagt att man kan ha en dialog. En känsla för den andre, som tillslut blir så stark och ömsesidig att häst och människa fungerar som en individ.
Även då man har ett väl fungerande ledarskap så kan man stöta på problem. Inte lika stora som i relationer där hästen är ledaren, men att "befäst ledarskapet" är svaret på alla frågor håller inte jag med om.
Svaren borde peka mer på specifika tillvägagångssätt.
T.ex. en häst som gärna sticker i galoppen. Till viss del beror detta på ledarskapet, om man ser till det faktum att hästen tagit över kontrollen och slutar lyssna. Men det egentliga problemet är förmodligen att hästen inte fått veta vad som förväntas av den. Den har fått vinster på att sticka, och ser det därför som något positivt. Om ivägstickandet istället leder till något jobbigt, och lugn leder till något bekvämt, så är förmodligen problemet snart löst. (om problemet inte sitter i smärta eller skada).
Mina erfarenheter av Nhns utveckling kommer från olika håll. Dels är det elever som kommer till mig, som har "tränat NH" tidigare. När jag frågar vad de lärt sig, får jag oftast svar som går ut på att vifta med rep och göra mekaniska övningar. Ingen har talat om för dem varför man gör si eller så, eller vad syftet eller ens grundtanken är. När min lektion är slut åker det en elev som är helt lyrisk över att ha kunnat sända ut och kalla in sin häst bara genom fokus och kroppsplacering.
Jag möter även en del som utger sig för att vara instruktörer, men jag vet att det de lär ut är just detta repvifteri som jag är emot.
Och, givetvis tar jag del av många av diskussionerna här på bukefalos. När jag startade tråden trodde jag därför att jag skulle få igång en stor diskussion, men istället har det bara ramlat in håller-med-inlägg. Vilket naturligtvis är väldigt positivt, men det får mig att undra var alla repviftare håller hus?
Det här med att vara "född NH-are"... En del är ledarindivider av naturen. En del har det under ytan, och kan lära sig att ta fram det. Tyvär finns det också de, som inte har någon ledaregenskap, vare sig psykiskt eller fysisk hållning. Dessa individer får kämpa otroligt mycket för att nå resultat, men ofta räcker det ändå inte ända fram. För likaväl som det finns ranghöga och ranglåga hästar, så finns det ranghöga och ranglåga människor.
Tyvär förstod jag inte vad du menade med "När ska hästmänniskan lära sig att NH INTE är bara hantering". Förklara gärna utförligare så får vi se om min trötta hjärna greppar citatet.