Om NH, 7 Games och vikten av en repgrimma.
Jag har läst om, diskuterat, demonstrerat, observerat, tänkt och (förhoppningsvis) levt NH sen -96.
När jag krockade med 7 Games och PNH så gick jag glad i hågen ut i paddocken för att "träna NH" med min arabfröken.
Inte för att hon var svår att hantera. Inte för att vi inte hade bra kontakt. Inte för att... ehhmmm.. varför gjorde jag det nu igen???
Ja, det var väl ungefär när jag undrade efter att helt problemfritt ha genomfört de sju lekarna på sisådär 30 minuter. Okej, tänkte jag. Men jag kan alltid bli bättre på det här, så vi fortsätter träna. FÖRFINA var det jag hade tänkt mig. Så jag pekade och petade och fokuserade och hade mig i kanske en halvtimme till innan jag faktiskt TITTADE på min häst.
Först DÅ såg jag hur fruktansvärt uttråkad hon såg ut.
Hmm.. knepigt tänkte jag, men jag kanske höll på för länge? Vi slutar väl nu och så tar vi liten repetition imorgon. Ska gå hem och läsa lite mer i Pats bok och så får vi se om jag hittar nåt bra där?
Väl hemma så satte jag mig för att skriva i träningsdagboken och det var då jag insåg vad som varit fel. Jag hade tagit en häst som jag HADE bra kontakt med och ett helt ok partnerskap och så hade jag bett henne om saker som hon och jag redan hade klarat av för länge sen. Ungefär som att någon skulle komma och visa mig hur jag ska knyta skorna idag? Eller ha med sig en skylt med alfabetet på och försöka lära mig läsa? Plus att hon tyckte att allt det där viftandet var både irriterande och oförskämt oartigt av mig. Onödigt var det hur som helst.
Jag har använt mig av 7 Games på många andra hästar sedan dess. Men aldrig mer på det sto som redan lärt mig så mycket om NH långt före Pat Parelli skrev sin första bok. Vi leker andra lekar nu. I frihet och fantasi och det är det jag tror är problemet för de flesta som börjar med NH som om det vore ett set med övningar som man ska bli BÄST på. De vet inte vad de ska hitta på sen för att även om de kanske skulle kunna bli bra ledare för sin häst så letar de ändå efter någon som kan leda DEM i deras ledarskap.
Världen är full av människor som gärna slänger på sig guru-manteln och predikar till folket. Tur är väl det, men om man inte har det där berget med salt att ta allt man läser med så kan det ju ändå gå åt skogen. Det är väl därför som så många anti-NHare snackar om sunt förnuft, för att de inte är såna som vill bli ledda. Varken av hästen eller av någon annan människa än dem själva?
Men hästen VILL bli ledd i de flesta fall. En häst som har en stark ledare blir en trygg häst. Sen om man väljer att leda dem i en repgrimma eller om man som jag ENBART väljer att lastträna eller binda upp hästar som lärt sig att knäcka grimmor/linor/grimskaft i dem (för att de inte går av lika lätt som en vanlig nylongrimma gör), det kan väl ändå göra det samma? Eller?
Jag har läst om, diskuterat, demonstrerat, observerat, tänkt och (förhoppningsvis) levt NH sen -96.
När jag krockade med 7 Games och PNH så gick jag glad i hågen ut i paddocken för att "träna NH" med min arabfröken.
Inte för att hon var svår att hantera. Inte för att vi inte hade bra kontakt. Inte för att... ehhmmm.. varför gjorde jag det nu igen???
Ja, det var väl ungefär när jag undrade efter att helt problemfritt ha genomfört de sju lekarna på sisådär 30 minuter. Okej, tänkte jag. Men jag kan alltid bli bättre på det här, så vi fortsätter träna. FÖRFINA var det jag hade tänkt mig. Så jag pekade och petade och fokuserade och hade mig i kanske en halvtimme till innan jag faktiskt TITTADE på min häst.
Först DÅ såg jag hur fruktansvärt uttråkad hon såg ut.
Hmm.. knepigt tänkte jag, men jag kanske höll på för länge? Vi slutar väl nu och så tar vi liten repetition imorgon. Ska gå hem och läsa lite mer i Pats bok och så får vi se om jag hittar nåt bra där?
Väl hemma så satte jag mig för att skriva i träningsdagboken och det var då jag insåg vad som varit fel.
Jag hade tagit en häst som jag HADE bra kontakt med och ett helt ok partnerskap och så hade jag bett henne om saker som hon och jag redan hade klarat av för länge sen. Ungefär som att någon skulle komma och visa mig hur jag ska knyta skorna idag? Eller ha med sig en skylt med alfabetet på och försöka lära mig läsa? Plus att hon tyckte att allt det där viftandet var både irriterande och oförskämt oartigt av mig. Onödigt var det hur som helst.Jag har använt mig av 7 Games på många andra hästar sedan dess. Men aldrig mer på det sto som redan lärt mig så mycket om NH långt före Pat Parelli skrev sin första bok. Vi leker andra lekar nu. I frihet och fantasi och det är det jag tror är problemet för de flesta som börjar med NH som om det vore ett set med övningar som man ska bli BÄST på. De vet inte vad de ska hitta på sen för att även om de kanske skulle kunna bli bra ledare för sin häst så letar de ändå efter någon som kan leda DEM i deras ledarskap.
Världen är full av människor som gärna slänger på sig guru-manteln och predikar till folket. Tur är väl det, men om man inte har det där berget med salt att ta allt man läser med så kan det ju ändå gå åt skogen. Det är väl därför som så många anti-NHare snackar om sunt förnuft, för att de inte är såna som vill bli ledda. Varken av hästen eller av någon annan människa än dem själva?
Men hästen VILL bli ledd i de flesta fall. En häst som har en stark ledare blir en trygg häst. Sen om man väljer att leda dem i en repgrimma eller om man som jag ENBART väljer att lastträna eller binda upp hästar som lärt sig att knäcka grimmor/linor/grimskaft i dem (för att de inte går av lika lätt som en vanlig nylongrimma gör), det kan väl ändå göra det samma? Eller?
