Kvinnojouren har jag inte alls tänkt på, det kan absolut vara värt att ta kontakt med dom - tack!
Jag interagerar en del med män, och det är sällan några problem när det handlar om kollegor, myndighetspersoner eller i liknande situationer. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha det som övning, eftersom jag inte tycker det är något bekymmer om det är en professionell relation så att säga. Det är mer om det är totala främlingar som t.ex. går bakom mig på stan, som jag behöver gå förbi, eller främlingar/bekanta som blir närgångna.
Jag undviker inte situationer så som att gå till affären eller andra platser där män finns. Jag antar att det är lite av en träningssak, och om jag fortsätter att utsätta mig för det kommer det kanske bli bättre tillslut. Men jag får lov att säga att jag är lite skeptisk. Jag har t.ex. aldrig gillat att gå igenom lokalerna på mitt jobb, som jag haft nu i fem år. Numera går jag i alla fall igenom lokalen istället för att gå ut i receptionen och runda byggnaden för att nå bilen, som jag gjort förr. Men jag kan inte påstå att min otrygghet har blivit mindre. Jag är rädd för att jag ska möta någon, och speciellt att någon annan (en man) ska åt samma håll som jag och går bakom mig... Det har aldrig hänt något på jobbet, och de flesta är glada och trevliga. Det här gäller inte min avdelning utan lokalen i stort, kan tilläggas, de jag stöter på är inte mina kollegor i den benämningen att vi har någon annan kontakt än att vi hälsar på varandra.
Däremot har jag aldrig varit rädd för t.ex. min manliga tandläkare som har en viss tendens att luta sig över mig... Det är nog något fel på mitt "rädslosystem". Det känns inte så logiskt alltid och jag har inte märkt av någon direkt förbättring på de åtta år sedan mitt ex, trots att jag alltid försöker utsätta mig för obehagligheter (till en viss gräns) för att öva. Det enda jag skyr som pesten är sexuella relationer med män.
Ledsen att jag verkar negativt inställd till ditt tips. Det är ett bra tips och jag kommer fortsätta som tidigare, och öva vid obehagliga tillfällen. Jag är bara skeptisk till att det funkar så bra, men det kan såklart krävas mer tid än vad jag har gett det hittills.
Det låter väldigt mycket som sviterna efter ett trauma, då får man såna lite ologiska rädslor i vissa situationer, vissa saker blir till triggers. Jag tycker absolut att du ska försöka få kontakt med en terapeut som är specialiserad på traumabearbetning, det finns bra vård att få om man hittar någon som har kompetensen.
När det gäller att ge det mer tid, så borde ju åtta år räcka, då skulle jag fundera på varför det inte funkar med träningen så som avsett. Jag är ingen expert, men min egen erfarenhet är att om man upprepar situationen man är rädd för, i träningssyfte, så är det som egentligen ger effekt upplevelsen av att det gick bra, det var inte farligt. Om du med krypande obehag genomlider att män går bakom dig, tycker att det är hemskt men efteråt pustar ut för att det gick bra denna gång, så har du ju egentligen inte tränat på att bli av med rädslan, du har upprepat och förstärkt den hemska situationen (alltså att känna sig hotad och maktlös och vänta på att något ska hända).
Det som jag upplever har hjälpt, och hjälpt ganska fort är när man lyckas stanna i situationen. Att när obehaget kommer, "åhnej, nu händer det igen, det är samma sak igen, jag kommer få stryk eller råka illa ut", så kan man ändå känna att "nej, vänta. Just nu händer faktiskt ingenting. Jag får inte stryk. Ingen vill mig illa. Det är inte samma sak som händer igen, det här en ny och annorlunda situation, som inte är farlig. Nu är nu, nu är inte då."
Det är den upplevelsen som läker, som får en ur snurren av att samma sak händer igen och igen, man är på något sätt fångad i den gången man råkade illa ut.
Jag har gått i traumabearbetning, och det bästa tankeredskapet jag fick med mig därifrån var just att tänka "Det händer inte nu.", alltså att när rädslan kommer så ha kvar förankringen i nuet, att man inte är tillbaka i den hemska situationen, utan att nu är nu och då var då. Det är inte samma situation, och samma hemska sak kommer inte hända igen. Har man ett trauma så flyttas man ju tillbaka i tiden hela tiden, och upplever det hemska igen och igen varje gång man råkar på en trigger.
