När man vill olika

[Skogstrollet]

Sv: När man vill olika

Jag som hade en tuff graviditet, förlossning samt förlossningsdepression tycker ju att jag drog det tyngsta lasset oavsett. Min sambo tar all vab, lämnar alltid på förskolan och vi var båda hemma ett år efter förlossningen, stora delar tillsammans. Bortsett från min nöjd-känsla, så är jag livrädd för att hamna i samma svacka igen. Han kan ju inte vara gravid i mitt ställe.
Sen förstår jag ju inte hur folk hinner, jag tycker jag har fullt upp

Jag hade också en tuff första graviditet, förlossning och återhämtning med fysiska komplikationer och allvarlig depression. Vi hade väl pratat om en till "nån dag" men ett plustecken på stickan när sonen var strax över året kändes som en stekpanna i huvudet...
Det hade precis börjat vända för mig, jag hade börjat känna mig levande igen, återgått till studierna och slutat amma (friiii...). Jag grät i duschen så han inte skulle höra mig och önskade att det skulle bli missfall. Abort skulle jag inte klara av. Jag försökte prata med sambon om att jag var orolig för hur jag/vi skulle klara en till så snart och tänk om det blev lika tufft denna gång... (Tyvärr fick jag inget gehör så relation är tämligen ansträngd just nu. ) När jag passerat 3 månader fick jag acceptera att det skulle bli av och försökte tänka positivt.

Och ja, hade jag fullt upp innan så är det mer att göra nu. Men jag har haft tur, denna gång gick allt mycket lättare och hela grejen blev en revansch och för mig en läkande upplevelse. Hade ju kunnat bli skit igen förstås, men som sagt, tur!

Jag är galet kär i min "tvåa" och är glad att hon föddes. Men visst hade jag helst väntat några år mellan om jag kunde vrida klockan tillbaka. Ärligt talat hade jag nog också varit lika nöjd med ett barn. Fast då hade jag fastnat med alla hemska minnen så nu är jag ändå glad att jag har fått bra minnen att skriva över de gamla med. Det jag tycker är värst är att jag inte längre har lika mycket tid och tålamod med "ettan". Jag fastnar lätt i fällan att ha för höga förväntningar på honom bara för att han är äldst, men han är ju fortfarande liten.

Äh så snurrigt.... Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram. Nåt vettigt kanske det finns att hitta i raderna, jag hoppas på det.
En gör så gott en kan.

 

[mandalaki]

Sv: När man vill olika

Det där var både ärligt och nyanserat, skulle jag säga.

 

[Badger]

Sv: När man vill olika

Ville inte du ha fyra barn? Då är du ju inte ens i gruppen.

Precis som familjer med ett barn som försöker med sitt andra inte är i gruppen personer som vill ha ett barn.

 

[Tora]

Sv: När man vill olika

Så tre skaffar man för att det är på modet men fyra för att man vill?

Eller menar du att tre är fullt accepterat idag medan fyra fortfarande är utanför normen?

 

[Tora]

Sv: När man vill olika

Så tolkar jag det inte. Hade sambon och hon varit helt överens om ett barn så hade nog inte överskriften varit "När man vill olika" så jag tolkar just att problemet är att de vill olika. Och hur de ska förhålla sig till att någon av dem inte kommer att få sin önskan uppfylld

Så har jag också tolkat det.

 

[Tora]

Sv: När man vill olika

Normer funkar så att man gör som normen säger utan att tänka eller tycka att det är det man gör eller att man gör det därför att det är en norm. Man gör det bara, för att man vill och det verkar lämpligt, typ.

Egentligen som med modet, precis som Badger exemplifierade med. Det funkar ju ofta så att man plötsligt tycker att nåt helt annat, nytt, är snyggt, och att det där som man hade på sig för ett antal år sedan ser helt galet ut.

Det funkar inte så att sådant som man vill som är i linje med normen känns på ett sätt, och att andra sorters viljor känns på ett anant sätt. Du kan med andra ord inte vet vilken roll normen spelar i ditt beslut att få tre barn - som ju börjat bli något av en norm eller en trend. (Tre är det nya två, som någon skrev.)

Norm är det som anses normalt. De flesta människor strävar efter att vara normala. Den viljan styr deras val.

Vågar då några gå emot normen så öppnar det för andra att också våga gå emot normen. Ett val de inte annars hade gjort.

 

[Badger]

Sv: När man vill olika

Så tre skaffar man för att det är på modet men fyra för att man vill?

Eller menar du att tre är fullt accepterat idag medan fyra fortfarande är utanför normen?

Känsligt ämne?

Frågan var varför du kände dig träffad av "tre är det nya två" kommentaren (som tjatats i föräldratidningar) om du inte ens har det som målbild.

Hur mode o normer fungerar har någon redan försökt beskriva.

(Varför skulle jag känna mig träffad om folk pratar frivilligt barnlösa när jag försöker bli gravid? Varför skulle jag känna att det gällde mig med ensambarnsprat när jag var på g att göra syskon? Om jag läst två böcker när halva veckan gått och ser fram emot en tredje så läser jag tre böcker per vecka inte två. Det är det jag menar. Jag pratade inte om dig vare sig specifikt eller generellt.)

Om fyra är utanför normen? Jo det är kanske statistiskt inte lika vanligt ännu. (Har inte kollat) gör det någonting?

Sannolikt skaffar man tre för att ens vänner gjorde det och det gör att man också vill, för det verkar trevligt. Det är inte inte fel, det är rätt om man vill. Men det påverkar råden man ger till andra -ett barn hit eller dit -klart alla klarar ett par till barn utan problem. Ingen big deal. Utan att tänka på att folk är lite olika, har olika jobb, bostad o intressen.

 

[Badger]

Sv: När man vill olika

Och det blir en viss social press mot tre precis som mot tidigare två.

 

[Tora]

Sv: När man vill olika

Känsligt ämne?

Frågan var varför du kände dig träffad av "tre är det nya två" kommentaren (som tjatats i föräldratidningar) om du inte ens har det som målbild.

Hur mode o normer fungerar har någon redan försökt beskriva.

(Varför skulle jag känna mig träffad om folk pratar frivilligt barnlösa när jag försöker bli gravid? Varför skulle jag känna att det gällde mig med ensambarnsprat när jag var på g att göra syskon? Om jag läst två böcker när halva veckan gått och ser fram emot en tredje så läser jag tre böcker per vecka inte två. Det är det jag menar. Jag pratade inte om dig vare sig specifikt eller generellt.)

Om fyra är utanför normen? Jo det är kanske statistiskt inte lika vanligt ännu. (Har inte kollat) gör det någonting?

Sannolikt skaffar man tre för att ens vänner gjorde det och det gör att man också vill, för det verkar trevligt. Det är inte inte fel, det är rätt om man vill. Men det påverkar råden man ger till andra -ett barn hit eller dit -klart alla klarar ett par till barn utan problem. Ingen big deal. Utan att tänka på att folk är lite olika, har olika jobb, bostad o intressen.

Skall jag vara ärlig så hänger jag inte riktigt med i dina tankegångar. Jag frågade dig varför du ansåg att jag inte passade i gruppen trebarnsförälder. Inget annat.

Mitt mål nu är fyra barn. Men när jag hade två så upptäckte jag att jag ville ha tre. Inte visste jag då att jag ville ha barn nr fyra då.

För bara fem år sedan ville jag inte ha några barn alls.

Det är bara det att påståendet att folk skaffar tre barn bara för att det är så trendigt och på modet är ju löjligt.

Däremot har det blivit mer accepterat att skaffa fler barn än två alltså är det fler som vågar göra det.

Precis som det inte är på modet att vara homosexuell bara för att fler går ut med att dom är det. Däremot är det mer socialt accepterat att vara öppet homosexuell alltså är det fler som vågar gå ut med det.

Jag har INTE gett några råd att man skall skaffa ett barn till.

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

TS får väl beskriva sitt problem själv, men jag tolkar det snarare som att hennes problem är att hon känner att hon inte "får" känna att ett barn är lagom många.

Korrekt.


Jag vill inte ha fler, men känner att det ifrågasätts lite till höger och vänster.
Min sambo vill ha fler, MEN han är också väl medveten om att jag inte vill ha fler, och än så länge så är det ok för honom.

Omgivningen ifrågasätter dock ivrigt, vilket gör att jag smått ifrågasätter mina egna känslor och har lyckats upparbeta ett dåligt samvete gentemot sambon.
Hur jag hanterar de känslorna och hur jag ska förhålla mig till dem är det intressanta för mig. Att det är ok att känna som jag gör.

Så fort frågan kommer upp vilket den gör rätt ofta (privat på ett trevligt sätt) på ex förskolan där det rasslar småsyskon i kubik, svärföräldrar och egna föräldrar, kollegor mfl så känns det som om de tycker jag borde ändra mig.
Jämför med folk som väljer att inte skaffa barn, de ifrågasätts. De som är nykterister samma sak.

 

[Amha]

Sv: När man vill olika

Hade du skrivit sådär i första inlägget hade nog svaren varit annorlunda. Som jag ser det har du ingen anledning till dåligt samvete. Jag menar, din sambo tycker väl att det är ok och accepterar ditt val om jag förstår det rätt. Framför allt behöver du inte svara på frågor om ditt val. Det räcker med att du säger att du inte vill till både kollegor och familj osv. Det är helt okej.

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Men det är även intressant hur andra som velat olika har gjort. Det är ju inte helt ovanligt. Min sambo vill ju ha ett barn till, och inte jag. Sen kan vi hantera det bra, men det hindrar mig inte från att rannsaka mig själv ibland.
Likväl som jag måste få säga att jag inte vill, måste min sambo få säga att han vill.
Då står mitt beslut i vägen för hans önskan och jag har möjligheten att antingen säga ja eller nej.

För mig är det en problematisk känsla, oavsett hur förstående min sambo är.

 

[Amha]

Sv: När man vill olika

Är det så att du vill göra det "på riktigt" tycker jag att du ska se till att prata igenom och bearbeta problemen kring graviditet och förlossning för att utesluta att det inte är något sådant "trauma" som orsakat din ovilja att ha fler. Är det inte det som är haken så är det ju inte ens något du kan åtgärda och då är det bara som det är, du vill inte.

Eller är jag helt konstig nu?

 

[mandalaki]

Sv: När man vill olika

Det är helt sjukt att beslutet att inte ha fler barn ska ifrågasättas mer än beslutet att ha fler!

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Tack! Vilket inlägg, jag förstår dig så väl. Jag undrar om det går att vara stöttande nog? Eller om det går att förstå hur man mår? Min sambo förstod nog aldrig hur jag mådde, och han är generellt överempatisk.

Jag har pratat om det med en god vän som mådde ungefär likadant, och hennes partner kunde inte heller vara ett stöd i det läget.

Gemensamt för båda våra partners är att de direkt ser när någon utanför förhållandet mår svajigt och genast drar på sig värjan och empatimanteln och ger sig ut på stöttarfärd.
Jag undrar om det är ett sätt att hålla näsan över vattnet, att det blir för nära när man lever med det dygnet runt.



Vi får ses och terapifika

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

Det är helt sjukt att beslutet att inte ha fler barn ska ifrågasättas mer än beslutet att ha fler!

Det är ju helt i linje med att beslutet att inte ha barn alls ifrågasätts mycket mer än beslutet att få barn.

 

[mandalaki]

Sv: När man vill olika

Ja, det är så jag tänker. Jag är alltid lika förbluffad över att ett beslut om abort eller att inte skaffa barn nr 2 anses vara ett större beslut än att föda/skaffa ett barn till.

 

[Amha]

Sv: När man vill olika

Hur snett det än kan tyckas vara så är det så för vissa.

 

[cirkus]

Sv: När man vill olika

Men det är även intressant hur andra som velat olika har gjort. Det är ju inte helt ovanligt. Min sambo vill ju ha ett barn till, och inte jag. Sen kan vi hantera det bra, men det hindrar mig inte från att rannsaka mig själv ibland.
Likväl som jag måste få säga att jag inte vill, måste min sambo få säga att han vill.
Då står mitt beslut i vägen för hans önskan och jag har möjligheten att antingen säga ja eller nej.

För mig är det en problematisk känsla, oavsett hur förstående min sambo är.

Och den problematiska känlsan borde ju vara ännu större åt andra hållet.
Ska ni skaffa ett barn till som du inte vill ha bara för att han vill?
Jag tycker alltid det är ett större beslut att skaffa barn än att inte göra det.
I övrigt så verkar det som om ni har en dialog runt alltihop och det du egentligen har att deala med är dina skuldkänslor snarare än beslutet i sig.

 

[Badger]

Sv: När man vill olika

Vågar? Nära alla bekanta har tre barn och ingen av dem är kända för att vara fega. De är dessutom trevliga o vettiga, jag har inte skrivit "bara för att" det är på modet. Jag har skrivit att de sannolikt påverkas lite av normen. Jag har inte skrivit att det är fel (för dem) jag har skrivit att det påverkar den allmänna synen på att ha flera barn till ett tryck uppåt i antal för dem som inte vill också.