När man vill olika

Sv: När man vill olika

Jag tänker lite hur det blir i en ev framtid: Ni har skaffat ett barn till och delar på er - då står du där med ett barn som du eg inte ville ha/orkar med, och då är det ju barnet som blir lidande

Du har ju alltid sagt att den inte blir fler, så han har ju vetat om vart du står

Fast så kan man nog inte riktigt se det. Visst finns det föräldrar som ballar ur helt men skulle Ts nu välja att skaffa ett andra barn så blir ju inte det barnet oönskat bara för att dom separerar.

Däremot är det absolut inget fel i att Ts bara vill ha ett barn. Lika lite som det är fel i att inte vilja ha barn alls eller vilja ha 12.

Problemet är när man vill olika. Det går ju inte att kompromissa. "Ja, ja vi skaffar väl ett barn till men du får ta hand om den helt på egen hand" (så kan man ju resonera om tex skall skaffa hund eller inte). Sen finns det väl säkert tyvärr någon som inte har alla hästarna hemma som resonerar så men jag tror inte Ts hör till den kategorin.

Som jag har förstått det så har ju dessutom Ts hela tiden varit klar och tydlig med var hon står i barnfrågan. Så det har ju inte varit frågan om några vaga "Vi får se" från hennes sida. Hennes sambo kanske hoppas att hon ändrar sig för det händer ju faktiskt (jag själv skulle INTE ha några barn, sen plötsligt vid 33 års ålder så small det till och nu har jag tre och förhoppningsvis snart ett till).
 
Senast ändrad:
Sv: När man vill olika

Jag tänker lite hur det blir i en ev framtid: Ni har skaffat ett barn till och delar på er - då står du där med ett barn som du eg inte ville ha/orkar med, och då är det ju barnet som blir lidande

Du har ju alltid sagt att den inte blir fler, så han har ju vetat om vart du står


Alltså- jag skulle ju aldrig försumma eller göra något halvdant, jag ger 100% minst i allt jag gör. Jag ville ju inte ha några barn alls egentligen, och upptäckte sent att jag var gravid. Då ger jag allt för att det ska bli bra.
Skulle vi dela på oss räknar jag med att barnets pappa tar 50%, och gör han inte det tar jag 100% utan att tveka. Det är ju min vinst och hans och tyvärr i så fall barnets förlust.





Min känsla handlar mer om huruvida det är ok att känna som jag gör, vilket jag intellektuellt förstår men inte helt känslomässigt.
Jag avskyr att göra - eller eventuellt göra- andra ledsna, och kompromissar ibland för lätt med mig själv för att göra andra glada. I det här fallet vill jag inte det, och då funderar jag på ev konsekvens och rannsakar givetvis mig själv lite extra. Känner jag som jag gör bara för att jag är rädd för att vara gravid-föda barn? Kanske, men då måste jag kanske också acceptera att det är ett okej val för mig att göra så. Eller så är det bara hur jag känner, och då är det också ok.


Jag tycker man pratar för lite om sånt här, så då fick det bli en tråd av det.
 
Sv: När man vill olika

Normen säger ju att en man och en kvinna skall ha två barn, helst en av varje kön, med ca 2-4 år emellan. Allt annat är inte riktigt okej.

Självklart får du lov att bara vilja ha ett barn och du behöver inte ha några andra skäl till det än att du inte känner för att ha mer än ett barn.

Problemet som finns i ditt fall är väl då att din sambo vill ha ett till. Det kan ju bli lite jobbigt för er båda.

Men har ni verkligen pratat om det? Kanske är problemet inget problem? Dvs din man kan gärna tänka sig ett till men att om du verkligen inte vill så spelar det ingen större roll för honom. Han är lika nöjd och lycklig med ett barn. Två hade bara varit som någon form av bonus.

Det enda jag reagerar på är att du verkar ha en viss rädsla för graviditet och förlossning. Är det det som framför allt hindrar dig från att skaffa barn nr 2 så kanske det är lite synd. Det kanske vore något om du pratade med någon professionell för att reda ut dina känslor?
 
Sv: När man vill olika

TS preciserar vad som är hennes problem, och du pekar ut två andra problem som de största problemen i sammanhanget?

Varför i all världen skulle TS behöva prata med någon professionell, utifrån vad vi har läst i tråden?
 
Sv: När man vill olika

TS preciserar vad som är hennes problem, och du pekar ut två andra problem som de största problemen i sammanhanget?

Varför i all världen skulle TS behöva prata med någon professionell, utifrån vad vi har läst i tråden?

Citerar Ts: "Känner jag som jag gör bara för att jag är rädd för att vara gravid-föda barn?"

Därav mitt råd om att kanske man skall prata med någon som kanske kan hjälpa henne att reda ut sina känslor.

Vilka andra två problem? Vilka menar du? Jag hänger nog inte riktigt med i dina tankegångar.
 
Sv: När man vill olika

Nej jag menar att folk naturligt migrerar åt att ge råd i den mer socialt accepterade riktningen.

Dvs om samhället/folk i allmänhet tycker en sak är mer rätt kommer råden till en individ naturligt väga över åt det hållet.
 
Senast ändrad:
Sv: När man vill olika

Okej. Då hänger jag med.

Jo det stämmer ju. Allt som går utanför normen anses ju fel och konstigt (självklart en enorm generalisering).

Sorry jag blev så upprörd. Det var bara påståendet att jag skaffade fler barn än två bara för att det är på modet som gjorde mig en aning irriterad :p
 
Sv: När man vill olika

TS pekar i det aktuella inlägget på problemet att (som kvinna) "få" önska sig endast ett barn.

Du pekar på svårigheten med olika önskemål samt på möjliga sätt att förstå varför TS inte vill ha fler bar, tex genom samtalshjälp.

Jag antar att du ser att du reproducerar den norm som tex Badger skriver om?

Det ÄR uppenbarligen provocerande med en kvinna som bara vill ha ett barn, det visar ju även tex Cirkus svar till mig.
 
Sv: När man vill olika

TS pekar i det aktuella inlägget på problemet att (som kvinna) "få" önska sig endast ett barn.

Du pekar på svårigheten med olika önskemål samt på möjliga sätt att förstå varför TS inte vill ha fler bar, tex genom samtalshjälp.

Jag antar att du ser att du reproducerar den norm som tex Badger skriver om?

Det ÄR uppenbarligen provocerande med en kvinna som bara vill ha ett barn, det visar ju även tex Cirkus svar till mig.

Vaaaa! :confused::confused:
:eek: (jag som tappar hakan helt)

Nu har du missuppfattat det hela totalt. Om du skriver vad det jag har skrivit som du tolkar så totalt från det jag menar så skall jag försöka förklara på ett annat sätt.

Nog för att det är vanligt att vi tycker olika men jag har inte upplevt att vi missuppfattar varandra så totalt.
 
Sv: När man vill olika

TS pekar i det aktuella inlägget på problemet att (som kvinna) "få" önska sig endast ett barn.

Du pekar på svårigheten med olika önskemål samt på möjliga sätt att förstå varför TS inte vill ha fler bar, tex genom samtalshjälp.

Jag antar att du ser att du reproducerar den norm som tex Badger skriver om?

Det ÄR uppenbarligen provocerande med en kvinna som bara vill ha ett barn, det visar ju även tex Cirkus svar till mig.


Sant! Jag tycker ju att knappt hann barnet födas innan folk generellt började fråga om syskon- innan jag ens kunde sitta... Och det är en ständigt återkommande fråga från omgivningen.

Jag vill faktiskt mest få bekräftelse på att det jag känner är helt okej. Om man får vara så egoistisk.


Btw var jag på ett intressant föredrag idag om svårigheten för den som är i normen att se den. Mycket intressant!
 
Sv: När man vill olika

Frågorna upphör när du fyller 45 ungefär. Bara att härda ut. :-D

Tycker du att du får bekräftelse för din känsla? Själv känner jag mig som ett freak i den här tråden. Kanske är det inte på ett föräldraforum man ska dryfta fördelarna med små familjer?
 
Sv: När man vill olika

Okej. Då hänger jag med.

Jo det stämmer ju. Allt som går utanför normen anses ju fel och konstigt (självklart en enorm generalisering).

Sorry jag blev så upprörd. Det var bara påståendet att jag skaffade fler barn än två bara för att det är på modet som gjorde mig en aning irriterad :p

För det första tenderar mode vara delvis vara när många råka tycka samma sak är snyggt/bäst samtidigt (delvis vara att vissa medvetet vill följa mode).

För det andra minns jag inte så noga hur många barn enskilda i en tråd har. Jag tänkte inte aktivt på just dig när jag nämnde att tre barn var det "nya två" i föräldratidningarna. Skulle jag tänkt aktivt så skulle jag tänkt vill ha 4 barn. Vilket kanske är poppis, jag vet inte, men inte det som slogs upp sist jag läste en tidning. ( jag kan minnas fel om antal såklart)

Så inlägget som upprörde kanske svarade en text du skrivit men handlade inte om ditt privatliv ;)
 
Sv: När man vill olika

Jag kanske blandar ihop tråd och verklighet nu, men ofta får jag känslan av att vill kvinnan ha fler barn, så blir det så. Annars blir sorgen/besvikelsen/vaddetnuär för stort, så barn ett/två/tre kommer.

När det är lite tvärtom som i mitt fall upplever jag att de flesta tycker att "det löser sig" och att vi borde skaffa en till, eftersom min sambo vill/barn behöver syskon/du kommer ju älska det lika mycket/annars kanske han lämnar dig.

Klart jag skulle älska barnet, men det är inte det som är poängen.


Jag är mest intresserad av att skrev jag att jag inte ville ha sex/skaffa hus/banta skulle alla (i stort sett) heja på mig, men nu går jag miste om något enligt deras förmenande trots att vi faktiskt har ett barn.

Jag kanske skulle starta en tråd som enbart skall belysa fördelarna med den lilla familjen? Så kan jag kanske få den där bekräftelsen i större mängd.
 
Sv: När man vill olika

Vill du inte ha fler barn så skaffar du inte fler barn. Enkelt :)

En fördel med den lilla familjen är ju att man kan ge barnet 100%. En fördel med syskon är att barnen har en naturlig lekkamrat och att man, åtminstone i lite äldre år, har mycket glädje av syskonet. Förutsatt att de inte blir som katt och råtta då, det vet man ju inte.
 
Sv: När man vill olika

För det första tenderar mode vara delvis vara när många råka tycka samma sak är snyggt/bäst samtidigt (delvis vara att vissa medvetet vill följa mode).

För det andra minns jag inte så noga hur många barn enskilda i en tråd har. Jag tänkte inte aktivt på just dig när jag nämnde att tre barn var det "nya två" i föräldratidningarna. Skulle jag tänkt aktivt så skulle jag tänkt vill ha 4 barn. Vilket kanske är poppis, jag vet inte, men inte det som slogs upp sist jag läste en tidning. ( jag kan minnas fel om antal såklart)

Så inlägget som upprörde kanske svarade en text du skrivit men handlade inte om ditt privatliv ;)

Nej jag vet att du inte har koll på vem som har hur många barn. Men då du skrev att det var ett mode att skaffa tre barn så pratade du om dessa personer som grupp. Jag har tre barn alltså hör jag till den gruppen alltså berörs jag av ditt påstående.

Ingen människa med sunt förnuft skulle påstå att det är på modet att vara homosexuell bara för att det är så många som går ut med det nu och lever öppet med det.

Antalet homosexuella har säkert med stor sannolikhet varit mer eller mindre konstant genom åren. Den stora skillnaden nu är att det är mer socialt accepterar att leva som homosexuell och alltså vågar fler gå ut med att de är homosexuella.

Oftast är det kända personer som går i täten och bryter upp gamla normer. Samma har hänt med normen att ha två barn. Det har blivit mer socialt accepterat att man faktiskt vill ha fler än två barn alltså är det fler som vågar skaffa fler barn.

Normerna i samhället och vad som är socialt accepterat eller inte är en väldigt stark kraft. På både gott och ont.

Jag hade skaffat fler barn även om normen om två barn inte lukrats upp. Jag bryr mig inte vad folk tänker och tycker. Men det är ju bara att se hur många kvinnor som inte vågar gå ut utan att vara sminkade för att förstå hur många som faktiskt bryr sig en massa om vad andra tycker.
 
Sv: När man vill olika

Jag kanske blandar ihop tråd och verklighet nu, men ofta får jag känslan av att vill kvinnan ha fler barn, så blir det så. Annars blir sorgen/besvikelsen/vaddetnuär för stort, så barn ett/två/tre kommer.

När det är lite tvärtom som i mitt fall upplever jag att de flesta tycker att "det löser sig" och att vi borde skaffa en till, eftersom min sambo vill/barn behöver syskon/du kommer ju älska det lika mycket/annars kanske han lämnar dig.

Klart jag skulle älska barnet, men det är inte det som är poängen.


Jag är mest intresserad av att skrev jag att jag inte ville ha sex/skaffa hus/banta skulle alla (i stort sett) heja på mig, men nu går jag miste om något enligt deras förmenande trots att vi faktiskt har ett barn.

Jag kanske skulle starta en tråd som enbart skall belysa fördelarna med den lilla familjen? Så kan jag kanske få den där bekräftelsen i större mängd.

Fast så tycker jag absolut inte att du skall känna (att du går miste om något alltså) eller att du skulle vara egoistisk. För det gör du inte och det är du inte.

Det är ju tyvärr alltid så att de som utmanar normen får försvara varför de gör som de gör.

Jag hoppas att du inte upplevt att jag försöker övertyga dig om att du skall skaffa ett till barn för det var absolut inte min mening. Men ibland är det inte helt enkelt att förklara i skrift vad man menar.
 
Sv: När man vill olika

Det är inte alls provocerande. Det är som är provocerande är hur du uttrycker dig om fler barn. Visst det är DIN åsikt. Men för mig så låter du otroligt raljerande.

Det går hur bra som helst att säga att jag är nöjd med ett barn. Punkt.

TS problem är ju att hon känner sig taskig mot sin sambo i just den här frågan
 
Sv: När man vill olika

Nej jag vet att du inte har koll på vem som har hur många barn. Men då du skrev att det var ett mode att skaffa tre barn så pratade du om dessa personer som grupp. Jag har tre barn alltså hör jag till den gruppen alltså berörs jag av ditt påstående.

Jag hade skaffat fler barn även om normen om två barn inte lukrats upp. Jag bryr mig inte vad folk tänker och tycker.

Normer funkar så att man gör som normen säger utan att tänka eller tycka att det är det man gör eller att man gör det därför att det är en norm. Man gör det bara, för att man vill och det verkar lämpligt, typ.

Egentligen som med modet, precis som Badger exemplifierade med. Det funkar ju ofta så att man plötsligt tycker att nåt helt annat, nytt, är snyggt, och att det där som man hade på sig för ett antal år sedan ser helt galet ut.

Det funkar inte så att sådant som man vill som är i linje med normen känns på ett sätt, och att andra sorters viljor känns på ett anant sätt. Du kan med andra ord inte vet vilken roll normen spelar i ditt beslut att få tre barn - som ju börjat bli något av en norm eller en trend. (Tre är det nya två, som någon skrev.)
 
Sv: När man vill olika

TS problem är ju att hon känner sig taskig mot sin sambo i just den här frågan

TS får väl beskriva sitt problem själv, men jag tolkar det snarare som att hennes problem är att hon känner att hon inte "får" känna att ett barn är lagom många.
 
Sv: När man vill olika

Så tolkar jag det inte. Hade sambon och hon varit helt överens om ett barn så hade nog inte överskriften varit "När man vill olika" så jag tolkar just att problemet är att de vill olika. Och hur de ska förhålla sig till att någon av dem inte kommer att få sin önskan uppfylld
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hur tänker du hantera ditt barns kompisar i framtiden? Barn kommer med lekkamrater. Och med det kommer massor av barnrelaterade saker...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
4 506
Senast: Derivata
·
Övr. Barn Jag har tänkt länge att jag vill åka till Tom Tits med barnen, och nu kommer en stängningsdag när jag kan vara kompledig. Vi har dock en...
Svar
6
· Visningar
615
Senast: Mirre
·
Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 950
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp