När man vill olika

[Apollo 13]

Sv: När man vill olika

Jag tror man måste bemöta problemet med ödmjukhet och inte gå in i det för att få rätt. Eftersom ni båda är ute efter att lösa problemet på bästa sätt för er båda så måste ni ju sätta er ner och prata. Prata om hur viktigt det är för honom, hur viktigt det är för dig för att kunna veta vad som är bästa lösningen för er tillsammans.
Det låter ju inte på dig som att ett barn till är problemet utan själva småbarns åren? Han kanske har intresse av att vara föräldraledig betydligt mer om inte du vill? Varför behöver ni lämna innerstan bara för att ni har en två idag? Ni kanske bara kan byta ut tvåan mot en trea i stan?

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Nja, priserna sätter stopp. En tvåa där vi bor kostar 4,3 miljoner om inte mer. Vi hamnade av en slump i Södermalms dyraste område...(ombildning) Priserna i Stockholm begränsar urvalet effektivt. Jag skulle gärna bo större, men lån i den prisklassen är ju sjukt.

 

[Apollo 13]

Sv: När man vill olika

Ja bostadsmarknaden är helt galen.. Men du kan inte tänka dig att försöka få tag på en HR i stan då? Typ att byta er BR mot en HR... Fast det kanske man inte får längre?

 

[cirkus]

Sv: När man vill olika

.
Jag kanske ska vända på det- hur ska jag stå rakryggad i mitt beslut utan att känna det som jag berövar min sambo något?

Jag hoppas att ni kan komma fram till något som är ERT beslut annars så kommer nog en av er att känna sig berövad på ett eller annat vis.

 

[cirkus]

Sv: När man vill olika

Nja, priserna sätter stopp. En tvåa där vi bor kostar 4,3 miljoner om inte mer. Vi hamnade av en slump i Södermalms dyraste område...(ombildning) Priserna i Stockholm begränsar urvalet effektivt. Jag skulle gärna bo större, men lån i den prisklassen är ju sjukt.

Fyfan alltså. Jag tycker det är fullkomligt horribelt. Gud vad jag är glad att jag inte vill bo i stan. Jag begriper inte vilka som har råd med lägenheter som är i familjestorlek alltså typ 3-5 rum

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

Du berövar honom inget, som jag ser det. Ni vill olika saker och det är svårt att se en kompromiss. Kan han inte leva med den olikheten mellan er, är det hans beslut, men inget som du har berövat honom.

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Kl


Tack

Nu känns det faktiskt mycket bättre. Så skönt med lite vettig input från så många!

 

[cirkus]

Sv: När man vill olika

Aha, så det är bara hans problem alltså? Så kan jag inte se det.
Visserligen är beslutet som sådan binärt, men att se det som att han bara ska finna sig eller dra känns som en ganska respektlös lösning. Ungefär lika respektlöst som om en kvinna skaffar ett till barn mot mannens vilja.

 

[Apollo 13]

Sv: När man vill olika

Jag håller med, dessutom rätt respektlöst mot det barn som redan finns idag kan jag tycka. Jag kan nog tycka att man borde även för det barnets skull ha en lite ödmjukare inställning till att lösa ett sånt här problem på ett annat sätt än "my way or the high way"..

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

Konstig tolkning. Vi får väl anta att man inom TS familj/förhållande brukar prata med varandra, inte bara ställa upp villkor och sedan tigande åse hur den andra parten väljer.

Jag tar för givet att de pratar med varandra - vilket din tolkning inte verkar lämna utrymme för. Men jag anser inte att TS berövar sin man något genom att inte vilja ha fler barn. Om hon inte skulle prata med honom om det eller ens lyssna på honom, skulle man väl kunna säga att hon berövade honom något, däremot.

Att det skulle bli ett barn till mot TS vilja, tar jag för uteslutet i det här fallet, eftersom TS är kvinna och partnern man.

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

Jag håller med, dessutom rätt respektlöst mot det barn som redan finns idag kan jag tycka.

På vilket sätt är det respektlöst mot barnet att inte vilja ha fler barn? Det är väl inte barnet, utan mannen, som har lyft frågan om fler barn, om jag fattat rätt.

 

[cirkus]

Sv: När man vill olika

Jag tolkar det så utifrån hur du uttrycker det. Det är typ bara hans problem.
Jag kan abolut se det som att hon berövar honom nånting, hon gör ju det genom att inte tänka sig att skaffa flera barn något som han vill. Hur ska man annars tolka det? Hon berövar ju honom just .... flera barn. Sen måste de som par hantera detta på något vis. Jag tolkar dig som att det är bara hans problem och inget gemensamt problem. Du förenklar TS situation väldigt mycket tycker jag.

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

Om jag inte såg två personer i ett förhållande som just två personer, skulle jag antagligen hålla med dig om att hon berövar honom något. Men eftersom jag ser det som just två olika personer, som självklart har olika önskemål och känslor, och båda så klart har sina egna känslor att ta ansvar för, ser jag inte att hon berövar honom något. Det är så här i världen att de flesta av oss inte kan få allt vi vill ha, världen är så beskaffad, bara. Om partner vill saker som inte går att förena, så är det inte TS ansvar eller plikt att forma sig efter hans önskemål så att han slipper sin eventuella inre strid.

Hur han sedan ska hantera det, har jag självklart ingen som helst åsikt om. Det enda vi vet om honom är att han vill ha fler barn. Om han vill det så gärna att han är redo att lämna TS inklusive att träffa det barn han redan har betydligt mindre än han gör nu, är det ju inte mycket TS kan göra åt det.

Om hennes uppgift i livet vore att göra honom lycklig eller lyda hans minsta vink eller något liknande, skulle jag förstå vad du menar, men jag ser inte det som hennes uppgifter. Liksom det inte är hans uppgift att kärleksfullt foga sig efter hennes önskemål. Han blir ju så illa tvungen att fundera ut vad han tycker är viktigast.

Du verkar ju sedan utesluta att man kan prata om något där man tycker och vill olika, vilket jag ser som en väldigt sorglig tolkning.

 

[orion_x]

Sv: När man vill olika

tack. Vi får väl hoppas på att det blir så här med

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Kl


Som jag sade i mitt svar till Miks:

Det är klart att det kan hända, men det kan mycket annat också. Lämnar han mig för att han vill ha fler barn, så fine. Jag kan dock inte förstå att man kan vilja ha fler barn så mycket att man väljer att träffa sitt befintliga hälften så mycket. Större förståelse om det står mellan ett eller inget.




Nu sitter min partner inte och ylar efter barn, han har mer uttryckt det som ett önskemål i förbifarten.
Vi har alltså ingen kris, utan det är mest jag som funderar eftersom jag känner mig så klar med småbarn och tycker livet med lite större barn är så mycket roligare. Han har nog alltid önskat runt tre, medan jag inte skulle ha några. Det är till och med möjligt att jag tycker det känns jobbigare än vad han gör.

Jag har inga problem att prata om det, men jag vill ju ha en glad, nöjd och tillfreds partner. Men ännu viktigare är faktiskt att jag är det. Det är kanske det faktum att det inte går att kompromissa som gör mig lite irriterad. Jag ser inte ett barn som en kompromiss btw.

 

[aprilmaj]

Sv: När man vill olika

Jag tänker att om båda inte 100 %-igt vill, då är det uteslutet.

 

[Apollo 13]

Sv: När man vill olika

Nja jag menar väll att jag som förälder hade månat mer om mitt barns möjlighet att få leva med båda sina föräldrar än att bemöta problem med just "my way or the high way".

Ed
Men det gäller väll oavsett vad man har för problem i relationen och inte vara just barnfrågan.

 

[Petruska]

Sv: När man vill olika

"my way or the high way".

Det där är det ju heller ingen som har förespråkat.

Men jag har svårt att se ett lyckosamt scenario där man i syfte att låta barnet slippa uppleva sina föräldrars separation, skaffar ett barn som man knappt vill ha. Det verkar inte heller vara det säkraste sättet att undvika den där separationen, om du frågar mig.

 

[Tora]

Sv: När man vill olika

Kl

Jag måste säga att jag uppskattar min mans val att sätta min önskan över sin ännu mer nu.

För helt ärligt så tror jag att han bara "går med på" ett barn till bara för att jag så gärna ville ha en fyra. Han är nog mer än nöjd själv och skulle det vara upp till honom så skulle det räcka med tre.

Bara för att ingen skall tro att han drar det lättaste lasset hemma så måste jag skriva att vi har delat föräldraledigheten exakt rakt av (dvs vi har varit hemma lika länge båda två) och när barnen är sjuka så är det oftast han som vabbar.

Ts: Nu menar jag inte att du gör fel på något sätt men jag har faktiskt blivit mer ödmjuk inför min mans val att faktiskt gå med på ett barn till. Har nog insett lite att det kanske är en större uppoffring från hans sida än vad jag tidigare trodde.

 

[Hyacinth]

Sv: När man vill olika

Jag som hade en tuff graviditet, förlossning samt förlossningsdepression tycker ju att jag drog det tyngsta lasset oavsett. Min sambo tar all vab, lämnar alltid på förskolan och vi var båda hemma ett år efter förlossningen, stora delar tillsammans. Bortsett från min nöjd-känsla, så är jag livrädd för att hamna i samma svacka igen. Han kan ju inte vara gravid i mitt ställe.
Sen förstår jag ju inte hur folk hinner, jag tycker jag har fullt upp

Jag känner mig än mer övertygad om att jag gör rätt som inte vill ha fler barn.
Jag kan tycka det är synd att barnet inte får chansen till syskon eftersom jag har sådan glädje av mina, men det kunde ju lika gärna vara tvärtom. Vi hoppas på kusiner och goda vänner istället.