När böjningen inte går igenom

[Cilva]

Hahaha Jag gillar många synvinklar. AR-tränaren är super med skritten och min sits, känsla o ödmjukhet inför hästen Dressyrtränaren och hopptränaren (samma) är bara så bäst i galopp/markarbetet

Ja, det gäller att plocka russinen ur kakan och se vad man själv behöver hjälp med. Jag har till exempel ingen större ambition att rida reining men jag behöver hjälp med galoppen och då är en reiningtränare jättebra ibland. Till den mer löpande träningen vill jag däremot ha någon som inte är så specialiserad eller inriktad på en gren.

 

[mackan]

Alltså, jag är helt förvånad över detta. Den inställning jag träffar på till största delen är att det som inte funkar i skritt funkar inte i snabbare gångarter heller. Vänta bara, snart är du omvänd

Fast det handlar ju i det fallet mer om att ryttaren behöver hänga med ?. Jag vänder mig emot argumentet att ngn häst skulle få skritten förstörd om ngn ryttare som rider vettigt i grunden och en skolad häst dessutom. Amanda tillhör ju senare kategorin så blir jätteförvånad att den teorin anammas .

 

[Brille]

Jag är verkligen inte avancerad i varesig min ridning eller mina mål med ridningen. Hade jag kunnat korta tyglarna, komma fram i trav, lättridning, rida på fyrkanten och några 20 m volter i trav i båda varven o känna att min häst bjuder jämnt och formar sig mjukt åt båda hållen med stadig kontakt på yttertygeln så hade jag varit i himmeln Typ där ligger nivån på min ursprungsfråga

Det kan ju vara så att hästens halsmuskler är utvecklade olika så att de på ena sidan har lättare att länga sig. Då får hästen lättare att volta åt ena hållet än åt det andra. Om musklerna på vänster sida är kortare/stelare än de på höger har hästen lättare att volta åt vänster än åt höger. Du kan påverka/länga dessa muskler genom att skritta rakt fram på långa tyglar och böja hästens hals, hur mycket beror på dig och vad hästen klarar av. Hästen skall fortsätta rakt fram. Det är viktigt att hästen inte tiltar huvudet, vänstra öronet ska vara på samma höjd som det högra. Det kan vara svårt i början för hästen kanske är van att följa bettet och vill svänga. Halsens yttersida stretchas på detta sätt. Det enklaste sättet att avsluta är att släppa ut tygeln igen och rida rakt fram. Du kan också pröva att göra halt med halsen böjd och sedan släppa ut tygeln. Övningen görs åt båda hållen och även i trav, mer böjning och längre sträckor ju duktigare ni blir.

Folk kommer att tro att du inte vet hur man svänger. För att visa att det vet du visst kan du istället för att rida rakt fram eller göra halt ge hjälper för att svänga och rida rakt över ridbanan och samtidigt räta ut halsen.

 

[Amanda_F]

Jag rider inte i skritt för att det är så svårt att göra det utan att skapa spänningar och på sikt förstöra skritten för att den blir passartad. Det är också den vanligaste förklaringar jag hör från andra varför de inte tränar på att rida skritt. För att kunna rida skritt behöver hästen vara avspänd i ryggen och ryttaren avspänd i sätet. Ryttaren ska kunna följa med i (och uppmuntra) hästens halsrörelser. Och eftersom många ryttare är fokuserade på att samla energin så får man de där spänningarna. Och då är det bättre att låta bli...

Jag ska inte skriva inlägg på Buke samtidigt som jag sitter i jobbmöten... Suck!

Jag menar typ: bjuder inte hästen jämnt brukar jag undvika att skrittjobba i början av passet. Tycker att skritten är ett bra kvitto på hur lösgjord hästen faktiskt är... Det är också olika på olika hästar hur väl det funkar att skrittjobba. Vissa behöver jogga lite före, medan andra är jämna och rör sig ok i skritt från början så utgångsläget är ok utan att bygga på onödiga spänningar.

Sen vet jag en hel del tränare och (högt utbildade) domare som jag ridit programträning för som inte tycker att folk ska skritta på korta tyglar, ens på utbildade hästar.

 

[tuaphua]

Jag ska inte skriva inlägg på Buke samtidigt som jag sitter i jobbmöten... Suck!

Jag menar typ: bjuder inte hästen jämnt brukar jag undvika att skrittjobba i början av passet. Tycker att skritten är ett bra kvitto på hur lösgjord hästen faktiskt är... Det är också olika på olika hästar hur väl det funkar att skrittjobba. Vissa behöver jogga lite före, medan andra är jämna och rör sig ok i skritt från början så utgångsläget är ok utan att bygga på onödiga spänningar.

Sen vet jag en hel del tränare och (högt utbildade) domare som jag ridit programträning för som inte tycker att folk ska skritta på korta tyglar, ens på utbildade hästar.

Jag är urtrött och orkar inte skriva eget inlägg riktigt. Men det att riktigt välutbildade tränare inte anser man ska skrittjobba, ens som duktig ryttare, vet jag förekommer en hel del.

För mig är det helmärkligt när det gäller skolad ryttare och skolad häst. Vilket det faktiskt gör för flera av dem. Rider man GP får man väl ses som ganska skolad.

 

[Solis]

Jag tror man måste utgå från individ. Min har dessutom fått bättre ökad skritt av allt skrittjobb. Förmodligen pga att hon är mycket mer lösgjord nu.

Detsamma här. Min häst har en stooooor skritt och ramlar gärna iväg. Vi jobbar en hel i skritt, mycket växlingar av steglängd och form, från kort kort till att kliva på mer, från högre form till lägre osv. Under uppvärmningen börjar jag alltid med skritt, volter, sidvärts. Jag märker att hon blir mjuk snabbare och vi kommer mycket snabbare "till skott".

 

[Cilva]

Fast det handlar ju i det fallet mer om att ryttaren behöver hänga med ?. Jag vänder mig emot argumentet att ngn häst skulle få skritten förstörd om ngn ryttare som rider vettigt i grunden och en skolad häst dessutom. Amanda tillhör ju senare kategorin så blir jätteförvånad att den teorin anammas .

Ja, men om man inte hänger med i skritt så tycker i alla fall jag att det är ännu svårare att hänga med i trav.

 

[Brille]

Jag är urtrött och orkar inte skriva eget inlägg riktigt. Men det att riktigt välutbildade tränare inte anser man ska skrittjobba, ens som duktig ryttare, vet jag förekommer en hel del.

För mig är det helmärkligt när det gäller skolad ryttare och skolad häst. Vilket det faktiskt gör för flera av dem. Rider man GP får man väl ses som ganska skolad.

Det finns duktiga tränare som pga problem hos hästen enbart använt skrittjobb för att utbilda och träna avancerade rörelser.

 

[Pontevecchio]

Jag rider inte i skritt för att det är så svårt att göra det utan att skapa spänningar och på sikt förstöra skritten för att den blir passartad. Det är också den vanligaste förklaringar jag hör från andra varför de inte tränar på att rida skritt. För att kunna rida skritt behöver hästen vara avspänd i ryggen och ryttaren avspänd i sätet. Ryttaren ska kunna följa med i (och uppmuntra) hästens halsrörelser. Och eftersom många ryttare är fokuserade på att samla energin så får man de där spänningarna. Och då är det bättre att låta bli...

Håller helt med om spänningarna. Det är få hästar som är helt framför skänkeln, att få de där är svårt i skritt. Det är tydligare i högre gångart vilket gör det lättare. I skritt hamnar de flest i ett bakåtläge med handbromsen i.

 

[JohannaB]

Jag jobbar nog faktiskt ungefär lika mycket i alla tre gångarter men om jag får spinna vidare på utvecklingen av tråden har jag funderat på VARFÖR skritten är "svårare" i vissa avseenden att jobba i än trav och galopp.
Dels är det som flera har varit inne på en temposkillnad (för det mesta) men den bör i sak inte göra gångarten svårare? Men gör den gångarten lättare?
Ja för nybörjaren gör den ju det, ingen nybörjare börjar försöka styra i trav eller galopp innan de kan i skritt. Väl?

Det är också den enda gångart som saknar svävmoment....
Kan det vara avsaknaden av svävmoment som ger det flera har nämnt, att hästen inte upplevs vara framför skänken i skritt men är lättare ha där i trav/galopp? Att svävmomentet ger ett moment av steget där man faktiskt inte kan påverka hästen men där hästen garanterat drivs framåt?

Till sist är det en skillnad i takten, trav har två-takt och anses av många vara lättastatt rida (ofta är den den gångart man börjar med t ex sidvärts och skolor i) medan galopp är tretaktig (och anses vara rätt enkel att rida) medan skritt har fyrtakt... Fyra steg i varje stegsekvens = fyra tillfällen att påverka/inverka men också fyra steg där allt kan glida en ur händerna?
Traven har bara två takter, med ett svävmoment emellan där man (i princip) inte kan inverka, kanske är det därför "lättare" för att man har färre ställen att inverka på men också färre tillfällen att tappa det på?
Sen skulle jag kunna fortsätta med galoppen men den är ju lite speciell med att den finns i två upplagor så jag orkar inte försöka bygga fler teorier på den

Jag har inte en susning om vad det är som gör skillnaden på gångarterna och hur de upplevs men gillar att fundera på det, fyll gärna på eller säg emot om ni tycker annorlunda!

 

[the_connemara]

Det kan ju vara så att hästens halsmuskler är utvecklade olika så att de på ena sidan har lättare att länga sig. Då får hästen lättare att volta åt ena hållet än åt det andra. Om musklerna på vänster sida är kortare/stelare än de på höger har hästen lättare att volta åt vänster än åt höger. Du kan påverka/länga dessa muskler genom att skritta rakt fram på långa tyglar och böja hästens hals, hur mycket beror på dig och vad hästen klarar av. Hästen skall fortsätta rakt fram. Det är viktigt att hästen inte tiltar huvudet, vänstra öronet ska vara på samma höjd som det högra. Det kan vara svårt i början för hästen kanske är van att följa bettet och vill svänga. Halsens yttersida stretchas på detta sätt. Det enklaste sättet att avsluta är att släppa ut tygeln igen och rida rakt fram. Du kan också pröva att göra halt med halsen böjd och sedan släppa ut tygeln. Övningen görs åt båda hållen och även i trav, mer böjning och längre sträckor ju duktigare ni blir.

Folk kommer att tro att du inte vet hur man svänger. För att visa att det vet du visst kan du istället för att rida rakt fram eller göra halt ge hjälper för att svänga och rida rakt över ridbanan och samtidigt räta ut halsen.

Haha, jag skiter blankt i vad folk tror och rider dessutom alltid ensam om jag inte är hos tränaren

Det känns dock på tok för mycket overkill för mig, jag tror typ 99 % av problemen försvinner när jag får bättre känsla o tajming

 

[the_connemara]

Ja, men om man inte hänger med i skritt så tycker i alla fall jag att det är ännu svårare att hänga med i trav.

Svårare att hänga med ja, men svårare att rida? Hmm. Tänker på JohannaBs inlägg.

 

[the_connemara]

Håller helt med om spänningarna. Det är få hästar som är helt framför skänkeln, att få de där är svårt i skritt. Det är tydligare i högre gångart vilket gör det lättare. I skritt hamnar de flest i ett bakåtläge med handbromsen i.

Spinner vidare på detta.

Om hästen faktiskt tydligt inte är framför skänkeln (som min normalt sett inte är) i skritten utan viker in nosen, drar i bettet och bara känns allmänt sur (och såklart då inte heller reagerar korrekt på drivning). Skulle ni ändå skrittjobbat hästen? Eller hur gör ni med en sådan häst? Att jag inte skrittar hästen på kort tygel känns ju rätt självklart, den spiralen kommer vi liksom aldrig ur, men om ni kommer upp på en ny häst som beter sig så, vad gör ni då?

Sjukt kul o läsa alla era svar!!

 

[the_connemara]

Jag jobbar nog faktiskt ungefär lika mycket i alla tre gångarter men om jag får spinna vidare på utvecklingen av tråden har jag funderat på VARFÖR skritten är "svårare" i vissa avseenden att jobba i än trav och galopp.
Dels är det som flera har varit inne på en temposkillnad (för det mesta) men den bör i sak inte göra gångarten svårare? Men gör den gångarten lättare?
Ja för nybörjaren gör den ju det, ingen nybörjare börjar försöka styra i trav eller galopp innan de kan i skritt. Väl?

Det är också den enda gångart som saknar svävmoment....
Kan det vara avsaknaden av svävmoment som ger det flera har nämnt, att hästen inte upplevs vara framför skänken i skritt men är lättare ha där i trav/galopp? Att svävmomentet ger ett moment av steget där man faktiskt inte kan påverka hästen men där hästen garanterat drivs framåt?

Till sist är det en skillnad i takten, trav har två-takt och anses av många vara lättastatt rida (ofta är den den gångart man börjar med t ex sidvärts och skolor i) medan galopp är tretaktig (och anses vara rätt enkel att rida) medan skritt har fyrtakt... Fyra steg i varje stegsekvens = fyra tillfällen att påverka/inverka men också fyra steg där allt kan glida en ur händerna?
Traven har bara två takter, med ett svävmoment emellan där man (i princip) inte kan inverka, kanske är det därför "lättare" för att man har färre ställen att inverka på men också färre tillfällen att tappa det på?
Sen skulle jag kunna fortsätta med galoppen men den är ju lite speciell med att den finns i två upplagor så jag orkar inte försöka bygga fler teorier på den

Jag har inte en susning om vad det är som gör skillnaden på gångarterna och hur de upplevs men gillar att fundera på det, fyll gärna på eller säg emot om ni tycker annorlunda!

För mig är det lättast att hitta bjudningen i galoppen. Den är mer eller mindre bara att "sparka på" och den kan inte gå hur långsamt som helst för då bryter hästen av = ger ett stort span som även jag som mindre rutinerad kan rida inom.

Traven är skitsvår tycker jag. Hamnar lätt i en tråkig, markbunden (och min häst travar för ponny-9r...) trav utan bjudning och där jag inte alls kommer åt oliksidigheten, fastnar liksom i någon trist diagonal gångart utan att kunna göra något?

Skritten är ännu hemskare. Det känns lättare att hitta bjudning när man har lite mer fart. Kanske har med svävmomentet o göra? Hmm. Och att huvudet inte är stilla, det är skitsvårt tycker jag

 

[Cilva]

Svårare att hänga med ja, men svårare att rida? Hmm. Tänker på JohannaBs inlägg.

För mig är det samma sak. Om jag inte hänger med så rider jag inte, då åker jag och det är bekvämare att göra i en vagn än i en sadel.

 

[Cilva]

Spinner vidare på detta.

Om hästen faktiskt tydligt inte är framför skänkeln (som min normalt sett inte är) i skritten utan viker in nosen, drar i bettet och bara känns allmänt sur (och såklart då inte heller reagerar korrekt på drivning). Skulle ni ändå skrittjobbat hästen? Eller hur gör ni med en sådan häst? Att jag inte skrittar hästen på kort tygel känns ju rätt självklart, den spiralen kommer vi liksom aldrig ur, men om ni kommer upp på en ny häst som beter sig så, vad gör ni då?

Sjukt kul o läsa alla era svar!!

Ja, självklart. Den behöver lära sig att jobba även i skritt. Det blir väldigt jobbigt den dag jag faktiskt måste skritta och hästen måste vara med mig (korsa en trafikerad, mota kor i en grind, tävla (!)) och så visar det sig att den inte är det.

Jag försöker göra arbetet roligt och berömmer mycket. Så fort hästen gör rätt ger jag eftergift och berömmer. Jag rider cirklar åt olika håll, byter ofta, och jobbar med böjning och förflyttningar. Nöter inte på fyrkantsspår och rider korta pass.

 

[the_connemara]

För mig är det samma sak. Om jag inte hänger med så rider jag inte, då åker jag och det är bekvämare att göra i en vagn än i en sadel.

Jag tänker att andra grejer kanske är lättare så att det totala blir bättre ridning? Trav tycker jag tex är enklare att just tajma mina hjälper i pga tvåtakten. Åtminstone känns det så Iofs det kanske faller in under "hänger med"? Hmm.

 

[the_connemara]

Ja, självklart. Den behöver lära sig att jobba även i skritt. Det blir väldigt jobbigt den dag jag faktiskt måste skritta och hästen måste vara med mig (korsa en trafikerad, mota kor i en grind, tävla (!)) och så visar det sig att den inte är det.

Jag försöker göra arbetet roligt och berömmer mycket. Så fort hästen gör rätt ger jag eftergift och berömmer. Jag rider cirklar åt olika håll, byter ofta, och jobbar med böjning och förflyttningar. Nöter inte på fyrkantsspår och rider korta pass.

Alltså skritta kan vi ju, på lång tygel eller halvlång om vi behöver gå förbi smala grejer o sånt. Vi blev dubbade till bästa i grindöppnare i historien senast igår (haha, iofs en del rätt svåra både grindar o staket), från hästryggen alltså. Så lite koll har vi på varandra trots allt. Men "dressyrskritt" är inte min starka sida. Jag blir bara en kombo av ofäljsam och mesig och hästen blir sur o rycker i bettet eller viker in nosen.

 

[PrinceFair]

Spinner vidare på detta.

Om hästen faktiskt tydligt inte är framför skänkeln (som min normalt sett inte är) i skritten utan viker in nosen, drar i bettet och bara känns allmänt sur (och såklart då inte heller reagerar korrekt på drivning). Skulle ni ändå skrittjobbat hästen? Eller hur gör ni med en sådan häst? Att jag inte skrittar hästen på kort tygel känns ju rätt självklart, den spiralen kommer vi liksom aldrig ur, men om ni kommer upp på en ny häst som beter sig så, vad gör ni då?

Sjukt kul o läsa alla era svar!!

"bara känns allmänt sur"
Perfekt beskrivning av min lilla häst ehehe
Jag prioriterade inte skrittjobbet i början för då hade vi aldrig kommit ur fläcken, bokstavligen , utan kom hellre igång i trav/galopp vad som nu råkade kännas lämpligast och red igenom eftergiften där. Sen vartefter har vi kunnat lägga till skrittarbete och få ut något bra av det. Nu börjar jag ofta passen med att skritta honom på tygeln och tex vända lite i bakdelsvändning, men det hade varit en omöjlighet för 3 år sen.

Det äääär ju nyttigt med skrittarbete, det är bara att det är så förbannat tråkigt
När jag väl tar mig samman och gör det rider jag helst i öppna/bakdelsvändning/sluta (beroende på hästens utbildning) och ser till att arbeta igenom eftergiften i sidorna ordentligt.

 

[Ludson]

Ja skritt finns i många varianter! Om man själv är ute och går och bara ångar på fort blir man lätt lite svankig. Om man går sakta och oengagerat blir det jobbigt att lyfta fötterna. Sen finns det nåt mellanting där man går lite avslappnat och där höftrörelsen kommer fram Den skritten letar jag oftast efter. För den krävs ställd och böjd häst (för höftrörelsen) samt en framåt skritt där bakbenen trampar under utan att hästen bara skyndar.

Gillar denna skritten, en häst som av naturen kanske inte har fantastisk skritt men där hon jobbar på den och förbättrar den.