Jag tänker att andra grejer kanske är lättare så att det totala blir bättre ridning? Trav tycker jag tex är enklare att just tajma mina hjälper i pga tvåtakten. Åtminstone känns det så Iofs det kanske faller in under "hänger med"? Hmm.
Fart ger ju en falsk känsla av bjudning. Det blir aldrig så tydligt hur dåligt hästen bjuder som i långsamt tempo a la skritt eller ännu hellre piaff.
Däremot kan man behöva ta till fart för att ha en chans att få till ärlig bjudning. Men man vill inte fastna i att bara kunna få till bjudning genom tempo. Så det måste man tänja på nedåt.
Skritt är svårt att rida just därför.
Och har man inte tillräckligt med grundtonus eller hästen är utbildad i hur den ska röra sin kropp för att bättre sitta ihop blir skritt svårt.
Går hästen emot hjälperna blir det ju snudd på omöjligt.
Sen om man rider i trav tex på en framtung häst eller med mycket påskjut så är ju kroppsklumpen på väg åt ett håll. Kollar man bromstester på bilar etc så ser man att promssträckan blir längre vid högre fart. Just för att kroppsklumpen är i rörelse i en bana. Det blir också svårare att svänga ju högre fart(över det som behövs att ens få saken att rulla/röra sig) av samma skäl. Klumpen är i rörelse på sin bana.
Därför kan man också dölja balansmissar i det. För är hästen i framvikt och måste trava ifatt den kan den inte vingla lika mycket som om man tex trampar dem och kortar av påskjutet och farten. Då KAN kroppen vingla mer.
En del balanskänsliga hästar spänner till av den vingelkänslan. Då kan man ju fundera kring hur loss och taktren skritt man kan få.
Och hur mycket VILL man springa/bjuda om man känner sig vinglig. Inte mycket..
Jag kan gärna jobba skritten avsuttet i början på de som har kass bjudning och gärna backar av i det. Just för att kunna påverka formen annorlunda än uppsuttet och för att inte ge dem mer balansproblem genom min vikt.
Fattar de hjälperna kan man börja rida ut och fram skritten på dem. Men visst är det svårt!