Någon som adopterat?

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Tack så mycket båda två! Jag lär väl få vänta länge på fast tjänst, jobbar ju inom landstinget så det blir väl tvåårs-regeln som ger mig en fast tjänst i slutändan.
Maken hoppas vi dock får fast jobb snabbare! Har jag bara långtidsvik så funkar det.

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Förresten, då kommer vi bo rätt nära varandra. Vi kommer bo i Västerlanda

 

[Kaktusblomma]

Sv: Någon som adopterat?

Grattis vad kul! Roligt att få en uppdatering från dig också, jag har följt tråden sen du startade den och hoppas att ni snart får skicka in papprena

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Ojojoj, det har hänt så himla mycket de senaste månaderna så jag har knappt hängt med själv. Ska försöka att uppdatera så gott det går.

Vi fick tyvärr dra tillbaka vårt medgivande efter att vi flyttat då min man inte hittade något jobb. Han jobbar, men det är ströjobb lite här och var och snart är det dags för oss att ansöka om förnyat medgivande och vår situation för tillfället är inte optimal. Flytten med allt vad det innebär är helt rätt för framtiden och vår utredare tycker ju också att vi absolut flyttar av rätt anledningar, men det är för svårt för oss just nu att ha kvar medgivandet.

Detta är den största sorgen sedan vi började försöka få barn för 4 år sen - att få dra tillbaka vårt efterlängtade medgivande... Jag har varit så ledsen och det har känts fruktansvärt att inte kunna få barn på NÅGOT sätt!
När vi så varit utan medgivandet i några veckor och den där sorgen inte lagt sig började vi prata om alternativen. Vi vill ju ha BARN och det spelar ju faktiskt ingen roll hur de kommer efter alla de här åren. Vi kan inte adoptera nu hur mycket vi än vill det och vi vill inte bara sitta och vänta utan ändå känna att vi försöker på något sätt. Vi började prata om spermadonation och hur vi ställde oss till det, något som för oss aldrig tidigare varit aktuellt. Beslutade oss för att se om vi kunde ta vid utredningen där vi avbröt den för två år sen. Vår "plan" var väl att se om resultatet blev detsamma och sen kunna ställa oss i donationskö (alternativt Danmark) om vi nu inte kom fram i adoptionsköerna först.
Så nytt spermaprov lämnades och det visade sig att resultatet var ett helt annat idag, två år senare. Vi kan fortfarande inte få barn på egen hand som det ser ut just nu, men om man säger så här: chanserna ökade med 40 miljoner
Så det blir IVF till hösten och det känns jättekonstigt! En värld som vi aldrig riktigt var inne i, men ändå helt lämnat, sörjt färdigt och stängt dörren till och nu är vi plötsligt där igen. Men vi vill ju ha barn så vad gör man inte?
Och adoptera vill vi fortfarande, men går allt vägen blir det förhoppningsvis ett adopterat syskon istället! Vi kommer ju i så fall ha väldigt bra kötider!

//Poppinella - som fortfarande inte smält saker och ting...

 

[Nisse]

Sv: Någon som adopterat?

Men vad roligt!
Grattis till den förbättrade spermakvaliten (Oj vad konstigt det lät , men du fattar ) och lycka till med Ivf:en!
Hoppas man får se dig i mag-tråden framöver då .

 

[Kaktusblomma]

Sv: Någon som adopterat?

Grattis, vad roligt med lite positiva besked!

 

[vindvissla]

Sv: Någon som adopterat?

Vad härligt, lycka till med Ivfen! Vad jobbigt att det ska vara så drygt att få adoptera!

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Ja, det låter märkigt haha, men tack Och tack ni andra med!

Jag tröstar mig som sagt med att den dagen vi adopterar kommer vi ha en mycket bra kötid antagligen. Det har varit otroligt tungt att lägga det på hyllan för en tid för det är det vi velat mest av allt under så lång tid! Jag längtar ändå till den dagen det är dags för det med!
Men visst är det svårt att inte tänka sig oss som föräldrar till ett litet mörkt barn... det är så vår familjebild oftast ser ut i huvudet, men mina och mannens gener lär ju inte kunna frambringa sådana vackra barn så genomskinliga som vi är så vi får nog lära oss att tänka om lite

 

[Mitten]

Sv: Någon som adopterat?

Som tur var är ens eget barn alltid vackrast - oavsett om det är adopterat eller inte
Bra plan tycker jag, många bollar i luften gör det mer uthärdligt att vänta!

 

[leia]

Sv: Någon som adopterat?

Har läst tråden först nu och följt den långa väntan i snabbversion. Önskar er verkligen lycka till med både ivf:en och adoptionen

 

[Brandgul]

Sv: Någon som adopterat?

Oj! Vilken vändning. Jag förstår att det känns som en ny dörr som öppnas!

Stort lycka till med alla barnplaner!

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Ja, det är verkligen en vändning. Bara för tre månader sen så visste vi ingenting om detta själva, det fanns inte ens som en liten, liten tanke. Det har gått fort kan man säga
Sedan fick vi tid på Sahlgrenska väldigt snabbt och eftersom vi hörde av oss till dom ganska omgående efter att vi bestämt oss för att kolla upp detta igen så har det inte direkt varit någon väntan.
Jag som aldrig har haft någon särskilt stor önskan om att bli gravid har så himla svårt att tänka mig in i den situationen. För mig är det mycket enklare att tänka flygplan och "bulle i hjärtat" Men man hinner nog vänja sig vid tanken fram till hösten.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Någon som adopterat?

Men åh! Först blev jag ledsen när jag läste ditt inlägg och sedan hoppfull. Jag hoppas SÅ att det ska gå bra för er, minns dina trådar och inlägg och har funderat över hur det går för er.

Stort stort lycka till!

 

[Brandgul]

Sv: Någon som adopterat?

Det känns i alla fall skönt att ni inte är 41½ år. Men även om ni är under 30 så är det ju inte roligt att bara vänta och vänta. Men ni har ju alla möjligheter för adoption och ivf.

Jag har jobbat med ett barn från ett av länderna du nämt. Men mer än så vill jag inte skriva pga tysnadsplikten Men eftersom jag jobbat med många adopterade barn under ett antal år så vet ju ingen vem av dem jag menar!

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

En kort uppdatering.

Det blev ingen IVF "till hösten"... och än är det ingen i sikte. Hela tiden händer saker som gör att det skjuts upp och det är så otroligt frustrerande

En trasig och en hel verkar på dessa åren ha blivit till två halvtrasiga.

Nu står vi i ett vägskäl. Min man har äntligen hittat ett bra jobb som han stormtrivs på och går allt vägen blir han fast i april. Som det ser ut nu är det omkring den tiden vi i så fall skulle ha möjlighet att göra en IVF och samtidigt är det då vi har möjlighet att ansöka om ett nytt medgivande.
IVF:en skulle ju kunna spara oss tid var tanken - att kunna få barn fortare. Nu har det ju verkligen inte blivit så utan det har istället varit en otroligt jobbig upplevelse även om vi inte ens är framme vi det målet än. Ändå har vi känt att vi inte haft något val då adoptionen inte har varit möjlig den senaste tiden.

Nu lutar det åt att vi ännu en gång skiter i allt var IVF heter. Orkar snart inte hålla på med något som är så jobbigt och inte ens garanterar att vi får barn i slutändan. Nu finns ju snart adoptionen som en möjlighet för oss igen och rannsakar vi oss så känner vi båda att det är vårt sätt att bli föräldrar på.
Just nu i alla fall. Kanske gör vi en IVF i framtiden istället om vi vill och orkar fortsätta med det då. Det får vi se.

För övrigt har flytten varit det bästa vi gjort även om det innebar svårigheter också och att vi fick dra tillbaka medgivandet. Vi bor absolut på rätt ställe nu, trivs hur bra som helst och båda har fått jobb vi älskar! OCH familjen är nära med alla underbara syskonbarn (två som snart blir fyra, en om en vecka en i juli). Så väldigt mycket känns rätt, det är bara en liten någon som saknas nu.

 

[vindvissla]

Sv: Någon som adopterat?

Får man inte göra IVF samtidigt som man står i adoptionskö? Skönt att ni trivs bra på ert nya ställe och hoppas att ni snart får en egen liten någon!

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Jo, står man bara i kö så kan man det. Men det är när man påbörjar utredningen det inte är lämpligt längre.
Sen vi drog tillbaka medgivandet har vi "bara" stått i kö och därför kunde vi kolla upp detta med IVF-möjligheterna igen. Annars hade vi aldrig gjort det.

 

[Equilina]

Sv: Någon som adopterat?

Nu har jag sträckläst tråden, vilken resa!
Samtidigt som jag förstår hur jobbigt det måste vara med de turer fram och tillbaka som blivit är jag verkligen glad över att du delar med dig och att jag hittat tråden fått följa den resa ni gjort hittillis!

Kommer absolut följa tråden i framtiden och önskar er så mycket lycka till som det bara går!!

 

[Poppinella]

Sv: Någon som adopterat?

Tack!

Tråden börjar ju tyvärr bli gammal nu... det är tyvärr därför att man inser hur lång tid det faktiskt tar. I februari har vi försökt få barn (på olika sätt) i fem år! Det är inte klokt och jag blir smått deprimerad när jag tänker på det...

 

[Kattennizze]

Sv: Någon som adopterat?

Men vad roligt ändå att ni trivs så bra på er nya ort, och att ni ändå har kvar IVF som ett alternativ. Ja, tålamod är en egenskap alla ofrivilligt barnlösa måste beväpna sig med. Tyvärr. Hoppas det löser sig för er snart och ni får ert efterlängtade barn. Jag tycker ordet Längtans-barn är så vackert för just adoptivbarn. Får man fråga vilket land ni kan tänka er att adoptera ifrån?