Sv: Någon som adopterat?
Vi väntar och väntar. Det är jättejobbigt att inget veta. Nu är det snart 3 månader sen vi såg henne första gången. 3 månader till som hon har fått vara utan familj. 3 månader som vi har funnits här precis hela tiden... det är ledsamt att tänka på det och vi undrar hur många fler månader det ska bli.
Vår ansökan är i alla fall klar och på väg till Colombia (kanske tom i skrivande stund). Så snart är i alla fall alla våra papper klara, men det är hennes som gör att det dröjer.
Har vi inte hört något i februari så ska en landsansvarig ner i början på mars och förhoppningsvis får vi lite besked om hur det går då. Så det ser vi fram emot även om vi såklart hoppas på att få lite besked innan dess. Det som är bra är att det hela tydligen lutar åt det positiva hållet för vår del. Det tröstar jag mig med även om risken finns där. Vi har även fått veta att flera par i världen har råkat ut för detta, men att alla dessa adoptioner till slut har gått igenom.
I övrigt förbereder vi det vi kan ändå. Vi vet att vi med största sannolikhet kommer åka till Colombia i år oavsett hur det går med Henne (hemska tanke att det skulle gå på annat vis). Så vi har köpt saker till barnhemmet, resväska, andra saker till resan man kan komma att behöva osv.
Men fy vad det här är tärande... vissa dagar orkar jag knappt gå ur sängen. Ingen motivation, ingen lust till nånting, ingen inspiration... har ingen lust att jobba, men mår nästan sämre när jag är hemma. På jobbet måste man vara professionell och sköta sitt jobb och oftast är det så mycket att göra så tiden bara rusar iväg, hemma däremot kommer alla tankar... Hon finns ju där hela tiden, alldeles levande på andra sidan jorden och vi vill ingen annat än att åka dit - helst igår!