Jag har tagit mod till mig att göra om här hemma i nya lägenheten. Är trött på hur det varit men har haft så i 9 år så det är kanske inte konstigt att det börjar kännas att det är dags för förändringar. Hittills har jag haft skarpa färger, svarta möbler och skarpa röda kuddar och filtar. Nu vill jag ha det ljusare och har redan börjat, det ska vara ljust nu, möblerna kommer jul vara kvar och det vill jag för dom är väldigt fina men jag ska fixa med accessoarerna, ljus, pastell och mjukt liksom. Byta ut och göra om, ha så lite saker som möjligt men ändå stilrent, det lugnar mig, för mycket intryck gör det svårt för mig att fokusera och må bra. Men förändringar är svårt men jag tycker jag klarar det bra nu, mycket bättre än det brukar. Är så stolt över att jag klarat av flytten nu och känner mig hemma. Det jag fixat hittills känns så rätt och jag är nöjd, vill få det klart nu fast det är kul att fixa och inreda.
Dom orden kommer från en tjej som inte brukar klara av att köpa en ny TV, byta kläder, köpa en ny yoghurt, byta, ändra en tid och ändra på minsta lilla sak eller byta mobil eller äta med fel bestick och skålar utan att ha ångest i veckor. Den dagen jag flyttade hade jag sådan ångest att jag kräktes tills det kom upp galla, jag trodde jag hade feber och höll på att gå under av ångest, det tog några dagar men sen kände jag mig hemma, som att jag bor på ett lyxhotell nu istället för i förra lägenheten.
I december ska vi till Vietnam hela familjen och det känns underbart, en drömresa på alla sätt och jag ser fram emot det och kan inte fatta att jag ska få åka dit. MEN jag oroar mig redan enormt mycket, vad finns det för mat, vilka kläder ska jag ha? Hur ser hotellet ut, vad ska vi göra, kommer jag klara att visa mig i bikini vilket jag kommer behöva i och med att vi bor på en strand och jag älskar att sola och bada, vad ska vi göra, hur ska vi fira farfars 95 års dag när vi kommer vara bortrest då? Pappa pratar om att vi ska bjuda ut farfar på restaurang innan eller efter han fyller år och jag vill veta men han fyller ju liksom år 21 december och då oroar jag mig för var vi ska äta och vad det finns för mat och om vi ska fira innan vi åker eller när vi kommit hem och hur ska jag klara allt med min härliga kombi anorexi och autism? Jag är livrädd och började planera och oroa mig redan när vi bestämde resan i februari, 10-11 månader innan vi åker.
Igår var jag och tittade på Mia Skäringer, jag tog med matsäck att äta på vägen hem på tåget för att det skulle passa med mina tider men det gjorde det ända inte så det gick liksom inte, det var trots allt fel tid trots att jag försökte lösa det, fel kläder, fel ställe, för mycket intryck, fel behållare för yoghurten, hade inte min trygghets serie på, fel sked, fel på allt så det blev inget
Är det fler som har svårt även för små saker och stora saker?
