Nacken som högsta punkt

[Susan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Man kan ju inte lära sig att rida genom att läsa

Och man måste nog uppleva det för att förstå det . Det tror jag också. - annars är det ju bara ord.
Så ja det måste ju till en riktig AHA uplevelse.
JAHA det kan kännas SÅHÄR

Sådana får man ju lite då och då så länge man utvecklas som ryttare.


Vinsten med teorin kommer tycker jag när det behövs felsökning
Om något inte funkar kan man ju kolla kopplingsschemat

Har man gjort det själv ngra gånger så kan man ju lättare hjälpa andra, i och med att man ser vad som är det största hindret för framgång och sedan veta hur man skall avhjälpa det felet.

jag tycker att känslan är grunden - teorin utvecklar tekniken... för att leda till nästa insikt.

 

[mackan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Är det du som rider på aviatar bilden? Nyfiken......

 

[Eddas]

Sv: Nacken som högsta punkt

I WISH

näää, det är min bebis pappa.... Hochadel. Så det är väl någon snajdig tysk beridare. En sån som kan allt både i teorin och praktiken. Jag kanske ska ändra bild så jag inte utger mig för nåt jag inte är

 

[flashlight]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jag känner som Malinsky... Vet för lite egentligen för att lägga mig i så jag bara följer tråden med stort intresse, man lär sig mycket nyttigt. En fråga bara: När man kan så mycket som t.ex. du Susan i teorin, är det lättare att omsätta det i verkligheten då? Eller, är det fortfarande ganska mycket en känsla?

För min egen del har jag nog kunnat läsa på hur mycket som helst, men det är inte förrän jag har upplevt det IRL, antingen av slump:smirk: eller med hjälp av en duktig tränare som jag har haft de riktiga AHA-upplevelserna. SEN är det mycket lättare att veta vad man strävar efter när kroppen vet hur det ska kännas... Flummigt??? Jag menad inte att vara respektlös mot eran stora kunskap, tvärtom - jag är väldigt imponerad och suger åt mig så mycket det går.

Jag ska svara fast jag inte har den kunskapen utan bara borde läsa och hålla tyst

Det är en kombination. Men praktiken dvs irl är det vitkigaste självklart.

Jag har sista veckan tränat mer än vanligt, en gång med fokus på mej och bla det här med axlar o bröstrygg. En gång vanliga träningen där vi jobbar med att stärka hästen o med att öka kraven på formen bla.

Det ahr känts ortorligt bra. Och idag kom kvittot tror jag, den där känslan av att allt plötsligt stämmer och vi känns som en miljon ihop och man känner sig som Lussan eller nån

Den där känslan av lätthet, elastisk häst med elastisk kontakt, som att sitta på en stor avlång uppblåst boll, som rör sig smidigt o kraftfullt på en gång o svarar direkt och åt alla håll, belåten och engagerad.

Det är bara så fantastiskt!

Det kommer av både och. Teorin hjälper till att förstå varför det ska vara på vissa sätt, något som tränare sällan förklarar ordentligt tyävrr.

Men man kan inte sitta och tänka på teorin, om jag gör det blire det pannkaka och stelt och fel. Då är det bara att rida. Men allt eftersom finns ändå teorin med och bidrar.

Vet inte om det blir begripligt

Flashlight som fortfarande svävar omkring i känslan

 

[flashlight]

Sv: Nacken som högsta punkt

I WISH

näää, det är min bebis pappa.... Hochadel. Så det är väl någon snajdig tysk beridare. En sån som kan allt både i teorin och praktiken. Jag kanske ska ändra bild så jag inte utger mig för nåt jag inte är

Eller så ska jag skaffa en sån så tar alla det man skriver på stort allvar

 

[malinsky]

Sv: Nacken som högsta punkt

Eller så ska jag skaffa en sån så tar alla det man skriver på stort allvar

Eller gör som Susan och lägger in Kottas

 

[mackan]

Sv: Nacken som högsta punkt

I WISH

näää, det är min bebis pappa.... Hochadel. Så det är väl någon snajdig tysk beridare. En sån som kan allt både i teorin och praktiken. Jag kanske ska ändra bild så jag inte utger mig för nåt jag inte är

Nej det finns väl inget behov att ändra!
Jag frågade bara för jag tyckte du uttryckte dig så onödigt ödmjukt till "veteranerna" här i vår diskussion, att jag inte såg det riktigt nödvändigt med tanke på den fina bilden. Knappast annars heller

 

[Eddas]

Sv: Nacken som högsta punkt

Vad härligt för dig

Det är väl för de stunderna bl.a. som vi håller på med hästar öht. Jag förstår absolut vad du menar, men ibland kan jag känna för egen del att det kan vara lättare att koppla bort den teoretiska personen i hjärnan som försöker överanalysera allt, sen blir det bara pannkaka när man ska få alla delar att stämma samtidigt. Istället för att gå mer på känslan och våga släppa efter mer och lyssna på sin häst. Som det tidigare spånats om, att blunda ibland vore nog inte helt fel.

Sen är det för min egen del kanske lättare att analysera i efterhand för att kunna korrigera till nästa gång. Varför fungerade det/eller inte? Och då är det självklart en STOR fördel att veta hur allting hänger ihop. Men min huvudtes var nog ändå att jag måste få en AHA-upplevelse till häst innan jag kan förstå vad teorin egentligen handlade om. I ett drömscenario skulle alla få sitta upp på en supersnäll, superlydig GP häst som kan visa ryttaren hur det ska kännas, sen kan man få gå hem och traggla hemma, men iaf veta vart man strävar på både ett fysiskt och intellektuellt plan.

 

[Eddas]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jag är ju ny här... så jag känner väl ett behov av att vara ödmjuk efter att man läst många inlägg på vissa forum som utger sig för att veta VÄLDIGT mycket, vilket jag inte anser att jag gör

Det är ju lättare att lära sig om man inte tror att man vet allt redan :smirk:

PS. Jag tycker han är fin, så han får vara kvar ett tag...

 

[mackan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Det är ju lättare att lära sig om man inte tror att man vet allt redan :smirk:

Klok iaktagelse. Och den har inget att göra med junioritet eller senioritet på forumet

 

[izac]

Sv: Nacken som högsta punkt

Det pratas mycket om att hästen ska "komma upp" med ryggen. Vad jag har fått lära mig så är det omöjligt för hästen att sänka och höja ryggen mer än marginellt, den är i princip ganska orörlig. Nu pratar vi alltså själva ryggraden, hästen kan inte forma ryggraden som i en båge varken uppåt eller neråt. Däremot, när den arbetar rätt så spänns en muskelkedja, ända från hasen och upp till första nackkotan och då upplevs det som att hästen "kommer upp med ryggen". Därför ska alltid nacken vara högsta punkten, för att inte bryta muskelkedjan. Det som händer när man rider hästen lång och låg är att hästen stretchar ut denna muskelkedja och just då är ryggen i en väldigt utsatt läge och man bör alltså inte sitta tungt på hästen. Rider man hästen bakom hand, så brukar muskelkedjan knäppas av vid tredje eller fjärde halskotan, eller ännu längre bak, ju djupare man rider hästen.
Min åsikt är att det viktigaste måste ändå vara att behålla kontakten med bettet, har hästen släppt den förbindelsen så kan man hälsa hem, hehe, eller försöka rida fram hästen till handen igen.

 

[flashlight]

Sv: Nacken som högsta punkt

I ett drömscenario skulle alla få sitta upp på en supersnäll, superlydig GP häst

Men det var så hästen kändes idag Och då känns det som att "Jaha, är det så här det känns, då är det ju inte så svårt! "

Äh, jag överdriver, förstås,

Men om man inte har suttit på en välutbildad häst på 1½ år som jag inte har, så känns det som en GP häst när det är som idag! För mej, alltså! Inte för dom som sitter på GP- hästar till vardags kanske.

(Jag har sett hästen sen hon var föl och tycker hon är bebis även om jag börjat inse att det inte är så längre. )

 

[skrållan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Hej, jag ser att jag missförstås lite. Självklart vill jag rida hästen med höjd och stabiliserad rygg. Det är grundförutsättningen. Det bör också framgå om man faktiskt läser det jag skrev - så olika tycker vi inte Susan.
Så okey, Susan, ditt senare inlägg är jag med på, du behöver inte tala om "spruckna teorier" för att vi har aningens olika synsätt på vilka metaforer man ska använda.
Pilbågen möjliggör. Ryggen och magen först, lyftkran efterhand som styrkan och samlingsgraden ökar. Resningen ska ske genom hela överlinjen och är ju egentligen fråga om en sänkning bak, med bieffekterna att halsen reses pga nackbandets sträckning osv.

Skillnaden i synsätt (om vi inte bara pratar förbi varann) är att i min värld kan balansen hittas bakifrån med hjälp av sätet (och det är vi ju egentligen väldigt överens om). Att tygeln ska så att säga spänna en båge framifrån tycker jag ger en bild av kraftig tygelinverkan och jag anser inte att den metaforen funkar för den samling som ger en avlastning av framdelen.
Jag tror inte heller att vägen till samling måste gå via en utbildningstid bakom lod eller att hästen nödvändigtvis måste hålla in hakan för att hålla ihop underlinjen, eftersom jag sett exempel på att det funkar ändå - i forntiden då. Eftersom man kan rama in hästen till stor del med sin egen sits. Och eftersom jag tror att ramen utgörs av balansen till stor del - sätter sig hästen, så att den skiftar balanspunkt bakåt, så har man inte nödvändigtvis så stort sug i bettet eller behov av inramning där framme. Man kan ha massor av energi under sig, och jag menar inte att hästen då ska bjuda bakåt på något vis, men den kan hitta sin balans så att den inte behöver trilla åt något håll, och behöver då inte heller formges - då bara stör man som ryttare.
En häst som samlar sig själv i frihet gör ju ofta det utan att dra in näsan, så jag tror att det går (sedan finns det de som väljer att dra ihop halsen, de som sänker ryggen och kastar upp halsen och alla möjliga varianter däremellan). Däremot är det ju ursvårt att som ryttare hitta en så god balans, på en gång inramande och ostörande sits.

Tygelkontakt motsätter jag mig inte på något vis. Tygelns funktion anser jag ligger i det sinnrika signalsystem som den bidrar till hand - tunga. Handen kan bidra till att få hästen att slappna av i käken och därmed sluta spjärna mot bettet = låta huvudet falla rakt ner. När kontakten är så mjuk att tungan och käken är avslappnade så kan man finlira jättemycket. Men jag tycker det är svårt att hitta rätt kontakt, utan att stödet blir hästens femte ben eller får den att krulla ihop halsen för att komma undan ett stöd den inte vill ha.

Så, poängen är att jag tror på att rida med ryggen upp OCH med nacken högst, att jag tror på möjligheten att rida hästen med omvinklat bäcken och eftergift i nacken utan att den ska behöva böja in näsan. Jag tror att man bygger överlinjen bättre på hästen om man inte rider den i stretch (djup form) mer än just när man vill att den ska få stretcha, vila, pusta - och då på lång tygel. Ser ingen anledning till att det skulle ske bakom lod heller.
Nyanser sedan - det kan funka ändå. Man kan behöva göra undantag och prova olika vägar för olika hästar. Men det är lätt att springa vilse om man inte strävar efter att vara så korrekt som möjligt så ofta som möjligt. Just eftersom det faktiskt kan vara korrekt även på låg unghästnivå, bara inte så samlat.

Sedan är det här ju min filosofi / teori - det är din version också Susan. Inte ens vetenskapsmännen är helt överens om vad samling är, eller hur kroppen gör för att åstadkomma den. Det lär dröja innan man är samstämmiga eftersom man mäter så olika saker i olika undersökningar och har olika referenser kring målbilden ( t ex korrekt samling = när rörelser som kräver högre samling utförs, ELLER = när någon kändis sätter sig på en kändishäst, ELLER = när viktförflyttning sker bakåt, ELLER = ??? ).

Källor som jag gillar för att de är väldigt pedagogiska (tyvärr bara på engelska och dessutom med olika förklaringsmodeller, men rätt överens om idealen).

http://sustainabledressage.net/
http://nicholnl.wcp.muohio.edu/DingosBreakfastClub/BioMech/BioMechRideContent.html

 

[Ganesco]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jag blir alldeles yr av alla diskussioner om hästen i form/inte form... Kan inte någon frivillig vara så gullig och kanske lägga upp lite olika exempel (finns visserligen ett i denna tråd redan)?
Jag brukar rida på en välutbildad häst med stor kapacitet (dock jobbig och rätt svår att rida) som lätt bara böjer på nacken när man försöker att jobba honom. Men om jag släpper efter lite i tygeln känner jag genast hur han välver ryggen och trampar under sig. Det blir stor skillnad. Går han inte i form/rätt då? Vill verkligen itne rida honom fel... Brukar i och för sig rida för ägaren, som i sin tur rider för två olika instruktörer. Är det inte individuellt hur nacken ska vara?

 

[flashlight]

Sv: Nacken som högsta punkt

Men jag tycker det är svårt att hitta rätt kontakt, utan att stödet blir hästens femte ben eller får den att krulla ihop halsen för att komma undan ett stöd den inte vill ha.

Men då är det något fel i helheten.

Munnen och kontakten med handen hänger ihop med hur hela hästen arbetar och med en häst som ligger hårt på eller kryper bakom har man inte arbete i balans igenom ryggen o överlinjen.

 

[Susan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jo det är det som är poängen

Lita på din rumpa, en för kort tygel eller aktiv hand hindrar ofta ryggen

lita alltid mer på din rumpa och din häst - än någon annan

 

[Susan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jag tror att du missförstår lite till.

Jag har aldrig menat att en Djup form är att föredra - jag menar bara att det inte funkar om man låter hästen "poke his nose" = flat nacke ut.
Och att man kanske inte skall stirra sigg blind _bara_ på bakom lod - särskilt inte i lång och låg.

Som sagt känner jag till dina källor.

Och jag håller med om att absolut elevation där man genom tygeln lyfter hästens hals - så halsen inte längre tänker framåt är helgalet. Se min falukorvsillustration.

Jag upplever samling som en kombination av relativ elevetation OCH en faktisk hissning av framdelen genom mer spänst i hållningsmusklerna i bogen.

Jag menar bara att man inte skall var så kategorisk att man helt förkastar den forskning som säger att hästen faktiskt förkjuter vikten bakåt med dessa muskler (ffa de som stbiliserar bogen och överarmen (humerus) )

En dålig samling på bogarna kanske hästen bara gör så och vikten förkjuts då inte bakåt för att SL leden är ett felläge - så hästen inte _kan_ knäa

En bra samling; så kanske hästen gör så OCH börjar knäa bak eftersom den redan från början har välvt ryggen uppåt med pilbågen så att SL leden är i rätt läge

En samling där hästen bara knäar bak blir bara groucho Marx i en "funny walk" - Samling kräver ju fler ingredienser än att man sänker fjädringen bak - den skall ju kunna röra sig över ryggen också. Sä'tter den sig för mycket orkar den inte det.


jag vill inte förkasta någgonting- bara nyansera.

Jag är ingen fan av djup och rund som träningsform - det går inte att få vikten bakåt då - det är bevisat i försök.

Det är stor skillnad på djup och rund - och en lång och låg där nacken inte är högsta punkt.
Det kan bero på en så enkel sak som exteriören.

 

[Susan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Du skulle aldrig ha sagt nåt - jag tyckte det var kul att ha så duktig ryttare här

Hochadel - e Hohenstien?

GANESCO - jag kan lägga in bilder som vi tidgare haft som diskussionsunderlag i morgon

 

[bobo]

Sv: Nacken som högsta punkt

Jo det är det som är poängen

Lita på din rumpa, en för kort tygel eller aktiv hand hindrar ofta ryggen

lita alltid mer på din rumpa och din häst - än någon annan

Ha ha, ja det gäller att inte ha en "döv rumpa"

 

[skrållan]

Sv: Nacken som högsta punkt

Citat: (Skrållan)
Men jag tycker det är svårt att hitta rätt kontakt, utan att stödet blir hästens femte ben eller får den att krulla ihop halsen för att komma undan ett stöd den inte vill ha.

(Flashlight)
Men då är det något fel i helheten.

Munnen och kontakten med handen hänger ihop med hur hela hästen arbetar och med en häst som ligger hårt på eller kryper bakom har man inte arbete i balans igenom ryggen o överlinjen.

Ja, men det är ju klart. Sitter man rätt och kommunikationen med hästen funkar - då behöver man inte försöka hålla fast sig i tyglarna eller hästen i munnen, och hästen behöver varken skydda sig för eller stötta sig på bettet.

Men hur lätt är det att rida korrekt hela tiden, ha perfekt balans från början och i varje övergång? Det viktiga är att man inte försöker korrigera sina sitsfel genom att ta mer i munnen, tycker jag. Personligen så löser jag det problemet genom att ta så lite som möjligt i tygeln innan kontakten känns rätt (och våra kroppar i någorlunda balans). Men jag är ju en hand-mes.