Missnöjd med vetrinären?

[Krims]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Du är klok

Jag är faktiskt så cynisk att jag anser inte något sjukt djur vara värt mitt liv, även om djurägaren anser det. Jag gör allt jag kan men jag gör inget idiotiskt vare sig det gäller vilda hästar eller aggressiva nötter. Kan inte djurägaren sörja för att undersökningen kan göras på ett säkert sätt (undersöka en klöv på en 900 kg tjur som står lös i en hage och mutas med en havrehink är inte ett säkert sätt) så får de ordna en mer dumdristig veterinär eller åka iväg till klinik. Om det gör mig till dålig och okunnig så kan jag leva med det.

Jag har över 20 års erfarenhet av hästar genom jobb och hobby och är faktiskt inte hästrädd, men jag är försiktig.

 

[Krims]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Det är jag med. Och eftersom jag inte vill handskas med ouppfostrade/ohanterade hästar är jag dessutom hästrädd. Skitkass med andra ord!

Tänk om alla var lika skickliga som bukefalisterna som lätt ställer diagnos via internet... Då slapp man oss pengakåta, omoraliska och inkompetenta vettar...

En kompis till mig fick dessa visdomsord till sig av sin chef på sitt första kvackarvik.

Kom ihåg att det är inte vi som gör djuren sjuka

Jag brukar tänka på det när det är som jävligast.

 

[kopparberg]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Ojsan, veterinärer kan alltså inte vad tuppsteg är! Det hade jag inte en aning om! Och inte klinikveterinären på Strömsholm heller uppenbarligen!
Det var nyheter för mig, men man lär sig ngt nytt varje dag!

 

[Marna]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Till Krims och TantEster,

småler förnöjt, som "pancho" sedan 2 år efter att i 35 års tid blivit biten, trängd, trampad på, sparkad, riven och klöst av alla dessa "den är såå snäll såå", eftersom jag har hälsan kvar trots alla incidenter.

Har för mig att det finns någon slags arbetsskyddslag som säger att man inte i sin yrkesutövning får utsättas för onödiga risker.

Har också för mig att vi veterinärer inte har skyldighet att undersöka ohanterliga djur, det är djurägarens uppgift att uppfostra sina djur och inte vår, likaväl som en hovslagare kan säga, den här är ohanterlig, nu åker jag ska vi kunna agera på samma sätt.

Vi har ingen utbildning i snabbuppfostran av djuren utan vi har en medicinsk utbildning och kan vi inte verkställa en behandling – tråkigt för djurägaren och djuret men vi har ingen skyldighet att våga livet i vår yrkesutövning.

Skönt att äntligen få säga sin mening, mycken skit har man fått i sin dar, "den där fega veterinärjäveln satte munkorg på min snälla rottweiler", morrande 6 års hane i 55-kilosklassen, eller "hon ville ha träns på!!!" – men till djurägarnas försvar har nog 80-90% varit både förstående och nöjda MEN arga barn skriker mest och hörs bäst.

Kära kollegor, vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder om ni vill stanna i yrket. (Gjorde inte jag som ung och hamnade då på Karolinska. Akutläkaren blev inte glad.)

Med vänlig hälsning från en "pancho" som besitter mycken kunskap men skulle inte lyfta ett finger, till ja ni förstår nog vad ... OCH som inte sköter sina hästar själv av försäkringsskäl men behandlar DV vid akuta fall med största varsamhet, de gör så gott de kan och bör få all hjälp vid behandling av ett stressat djur.

Felbehandlingar diskuteras inte i detta inlägg. Det är en annan fråga som behandlas av Ansvarsnämnden.

 

[kopparberg]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Något som är intressant med den här tråden är alla exempel på veterinärer som verkar vara väldigt snabba på att klanka ner på varandra... Känns som lite dålig sammanhållning inom yrket - eller är det djurägarna som missuppfattar?

Kanske är det som hovslagare? Jag har i allfall genom åren träffat många hovslagare, både sådana jag anlitat och sådana jag bara pratar med, hört talas om osv. Och hittills så har EN enda inte klankat ner i ngt avseende på sina yrkeskollegor! Och bara den enda har kunnat säga "ja se XX är en bra hovslagare" om sina kollegor. Varför hovslagare anser bara de själva är de enda som är skickliga i sitt yrke, det vet jag inte?

 

[kopparberg]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Ingen av mina hästar har varit farliga eller ouppfostrade att hantera om du menade mig. Inte sagt av mig, utan sagt av de veterinärer som ngn gång varit i närheten av dem.

Och ja, långt ifrån alla veterinärer är bra! Vad det beror på vet jag inte, men jag har både själv och har vänner som av veterinärer blivit både nonchalant behandlade och fått hästar felbehandlade/överbehandlade osv. Vilket gjort mig MKT misstänksam mot att anlita en veterinär jag inte själv känner till eller får rekommenderad av andra hästmänniskor.

Minns tex en veterinär anställd av distriktet som förstörde en häst som h*n skulle behandla mot foderstrupsförstoppning. Det visade sig att veterinären hade aldrig gjort den behandlingen förut, men i stället för att säga till hästägaren att åka till klinik (hästägaren föreslog det själv) så valde hon att laborera själv, vilket hästägaren i efterhand förbannade sig själv att den inte stoppade utan lät det fortgå!
I allafall så blev ngt i halsen rejält sabbat på hästen, veterinären skällde under "behandlingen" att hästen var besvärlig, trots att den stod blickstilla. Det bändes och hackades med slangen, en INTE snäll häst hade mejat ner veterinären och lämnat platsen!
Några månader senare var en av våra bra distriktsveterinärer ut till stallet i ett annat ärende, ovanstående hästägare frågar "är XX kvar hos er?". Och får till svar "nej, och jag kan bara be om ursäkt för vad XX ställt till med, och lova dig att vi aldrig kommer anställa XX igen". Och det utan att ens VETA varför hästägaren frågade "är XX kvar hos er".
Rätt mkt liknande har jag upplevt, vilket gjort mig rädd varje gång jag måsta anlita en veterinär jag inte känner till till annat än vaccinationer!
Otur? Ja jag vet inte, jag kan bara konstatera faktum...

 

[Krims]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Tack, mycket bra inlägg.

Jag lämnade livet som klinikveterinär för fyra år sen. Jag står idag inför en av de tuffare specialistexamina man kan göra i denna bransch och trots att det är svårt har jag inte ångrat beslutet en enda dag. Jag kommer inte tillbaka som kliniker om jag inte är absolut tvungen.

 

[Krims]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Ojsan, veterinärer kan alltså inte vad tuppsteg är! Det hade jag inte en aning om! Och inte klinikveterinären på Strömsholm heller uppenbarligen!
Det var nyheter för mig, men man lär sig ngt nytt varje dag!

Jag och TantEster visste inte vad det är, det kan knappast räknas som alla veterinärer. Vi är liksom inte en homogen grupp stöpta i samma form, vi har alla olika erfarenheter och kunskap.

 

[super]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

*kl*

Har skummat igenom tråden lite och jag håller absolut med att veterinärer inte ska behöva riskera sitt liv för att behandla en häst! Det är hästägarens ansvar att se till att hästen går att behandla, sko etc..

Men jag kan ibland tycka att vissa veterinärer är väldigt blasé och inte lyssnar på vad hästägaren tycker eller helt enkelt struntar i det. Dom har bildat sin uppfattning och thats it sas.

Förra året råkade jag ut för en incident som verkligen gjorde mig besviken! Skulle in på kontroll och eventuell hältutredning efter att min förra häst hade varit i hingstslagsmål och gått omkull, blivit sparkad i huvudet etc. Var naturligtvis in akut med honom oxå.

På kliniken så träffar vi en väldigt trevlig veterinär, om än ngt stressad, h*n böjer hästen och får fram kraftiga rektioner på båda fram. Vi går vidare med longering och där syns det ingenting. Men jag som hästägare vet att min häst var väldigt hård i huvudet och inte ens haltade för blödande hovspricka om det var annat som var spännande som tex ny miljö. Jag påtalade detta för veterinären, men får då till svar att jag inte kan räkna med att en häst på 18 år ska vara fullt fräsch..

Men jag står på mig och frågar om vi inte kan göra ett ridprov i alla fall för min magkänsla säger mig att ngt är fel. H*n går med på ridprov och konstaterar oxå att något förmodligen besvärar hästen men tror att det är ngt med baknäna, trots att det inte hade blivit ngn reaktion på böjprovet på dom. H*n bedövar i alla fall baknäna och tycker då att han rör sig bättre, så då behandlas baknäna och får råd att om jag inte märker någon försämring så är det bara att köra på.

Men jag ifrågasätter fortfarande dom kraftiga reaktionerna på böjproven på båda fram men får samma svar som ovan om 18 årig häst etc och att om det var hennes häst så skulle hon inte bry sig.

Jag åker då hem eftersom jag till slut känner mig som värsta hemska hästägaren som bara vill hitta fel på sin häst.. På vägen hem ringer jag till vänner och bekanta för att bolla frågan med dom. Och ju mer jag pratar om det desto mer missnöjd blir jag..

Efter ngn dag bestämmer jag mig att detta är inte ok utan jag vill ha en "second opinion" och ringer till en annan klinik dit en veterinär som jag var väldigt nöjd med hade flyttat.

Jag får tid efter några dagar bara. Jag förklarar läget för denna vet och h*n provar att böja. H*n får fram ungefär samma reaktion som den andra vetten hade fått, men denna vet tar det på betydligt större allvar och bedövar ena frambenet och i och med det blir hästen initialt halt på det andra frambenet. Vi går vidare och bedövar det med och då börjar hästen röra sig konstigt med båda bakbenen så vet bestämmer sig för att ta plåtar på ryggen och benen.

Då visar det sig att hästen har allvarliga förändringar i ryggraden sk spondylos på både ovan och undersidan av själva ryggkotorna samt att han var kraftigt inflammerad i ländmuskeln. Vi provade att behandla och hästen blev bättre, men efter 4 månader blev han sämre igen och då upptäcktes det att ryggen fortsatte att växa ihop och att det hade blivit nya förändringar bara på dessa 4 månader. Plåtarna på övriga leder inkl baknäna var helt felfria och det var ovanligt att en häst på 18 år var så fräsch i sina leder sa vet.

Hade jag lyssnat på den första vetten så hade min häst fått lida ngt oerhört eftersom han kämpade och ställde upp för mig i vått och torrt!!

 

[Nafayette]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Jo det är stor brist på kunskap inom hela yrket eftersom ett antal personer här på Buke har dåliga erfarenheter.

Då får väl jag höra till dom som är jättenöjd överlag med veterinärkåren i vår distrikt.

Visst, det kan ha skett misstag men detta har alltid utretts vid köksbordet över en kaffekopp.

Att lungt och sansat komma till någon form av diskussion är jätteviktigt. Först för ägaren som på så sätt kanske bättre förstår varför saker och ting händer.
Men även för veterinären som på så sätt kaanske får en bredare erfarenhet i specifika fall?

Däremot klinikmässigt kan det ha skett större fel som vi då protesterat emot.

Även priser har varit i diskussion då det gäller klinik.
Att t.ex. en fölunge står där under observation över storhelg och halv vecka innan ett ultraljud görs. Det ultraaljudet som utlovats göras direkt man kom dit.
(ev. vaccinationsböld eller främmande föremål)
Ungen kostade över 25 tusen på måndagen. Då var det fortfarande två dagar kvar innan ultraljudet reparerats...
(hur förklarar man sånt för en hästägare?? )


Minns ett speciellt tillfälle då vi var med grannen till klinik för att hämta hans häst.

Han hade tagit med sig några tusenlappar.
Men fick en chock. Besöket skulle landa på över 12 tusen och det hade han inte så mycket pengar med sig.
Däremot, företagare som han är, begärde han ut hela fakturan specifierad i detalj.
Han ifrågasatte allt som inte var relevant i hans fall.

Då visade det sig vid granskning att hans tusenlappar som var 6 till antalet skulle räcka gott och väl. Felräknat eller vad??? Ingen aning.

Vi lassade med hästen och åkte hem.

AM

 

[Rockypro]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Det är ju fundamentalt att vara säker på att inga senor är av vid sårskada, är man osäker så skall man remittera in hästen för UL direkt. Det hade sparat din häst en massa lidande om hon fått somna in direkt istället för att gå och ha ont så länge.

Ja, jag hade självklart hellre velat att hon fått somna in direkt än att lida i 9 månader... Känns ju fruktansvärt att det kan bli så fel, man känner sig värdelös som hästägare för att man inte drog dit varenda veterinär i sverige men samtidigt så måste man ju försöka lita på dem och på att de kan sitt yrke.

 

[Stollabollan]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Jodå, två gånger!

Fall två:
Hade ett sto som skulle besiktigas innan försäljning. Pigg och glad häst, som reds regelbundet i alla gångarter ute i terrängen.
Ringde till djursjukhuset, hästkliniken i krokarna och bad att få ut min vanliga veterinär - tyvärr var hon ledig men någon annan kunde komma ut? Sade då att jag inte ville ha ut vet.1 från fall 1. Inga problem, hon jobbade inte kvar...
Vi andades ut och kände att jamen dåså, då är det lugnt.

När veterinären kommer fram och öppnar bildörren står vi färdiga med hästen ute och väntar. Hennes första kommentar är "jaha, vad är det för ras på den här då?" Jag svarar att det är ett varmblodssto på 11år och som svar på det får jag en fnysning och ett "Jaha, det är en travare!"
Hästen får sedan skritta 5 meter och vet. talar om att hon är blockhalt på två ben. Jag ser ut såhär: och
Samtidigt hänger inte mindre än FYRA studenter (ingen har frågat om det är okej att de klämmer på henne..) på henne, klämmer på henne, petar henne i rumpan, munnen, öronen, lyfter ben och ja. allt på samma gång. Som tur är, då är det en väldigt snäll häst. Vet blänger på hästen och fräser åt henne att stå still, samtidigt som hon bänder upp munnen på henne och drar i tungarn och studenterna fortsätter på samma vis som innan - förutom att de bytt plats.
Då kommer nästa kommentar "Jaha, hon kommer ju inte gå igenom så det är väl ingen idé att vi fullföljer besiktningen?" Jag menade på att jag ville ha henne helt besiktigad när de ändå var där och fick då som svar att "Vad är vitsen, en sån här travare säljer man ju ändå inte."

Både jag och mamma var helt stumma. Aldrig varit med om någonting liknande!
Vet satte sig i bilen med sina studenter och satt där i 20 minuter, kommer sen släntrandes med en räkning (undersökte hästen i kanske max 15min.) på en besiktning och arbetstid på 1,5.

Tack och hej sa vi, ställde in vår häst och åkte hem. Ringde hästkliniken och fick prata med chefen. Denne menade på att det inte fick gå till på det här viset, och vi blev vidarekopplade (x-antal gånger) till vi fick prata med högsta hönset på kliniken.
Vet. fick en varning, vi fick en gratis undersökning på kliniken - vilken vi inte utnyttjade. Hästen besiktigades igen med en annan vet och fick omdömet: "Jättetrevlig individ." och "U:A på böjprov."

Räkningen fick vi betala. Men ALDRIG mer att jag anlitar veterinärerna från den kliniken - om inte MIN vet finns där.

Jag är hemskt ledsen, men jag tror inte på dig. Med din berättelse att döma, är det vet-skolans ambulerande praktik. För det första, ingår det när man anlitar detta att studenter följer med. Och du hade kunnat säga ifrån om hästen inte klarade av att bli undersökt av studenterna. Jag tycker mest att du låter pjoskig. Dessutom är det i allas intresse att studenterna får en chans att lära sig

Jag vet att de veterinärerna från skolan är duktiga. Att säga blockhalt på 2 ben, det tror jag inte att de har gjort. Blockhalt betyder att de inte kan stödja på benen, och det kunde den uppenbarligen.

 

[Sar]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Jag tycker att jag fått bra hjälp av de vetrinärer jag anlitat under åren!

Däremot hamnade jag i en fruktansvärd situation förra året då min dåvarande häst fick fruktansvärda fånganfall utan synbar förbättring efter att ha fått oral medicin mot muskelinflammation efter att ha gått omkull lös i ridhuset.

Han hade några år före haft ett fånganfall mitt i sommeren på bete och efter att ha tagit reda på hans syskons historia antar jag att han till viss del led av insulinresistens.

I alla fall fortsatte behandlande vetrinär att behandla honom in absurdum (var där varje dag och sprutade) men hästen blev inte bättre och verkade inte få någon lsom helst indring av den orala medicinen och sprutorna.
Det gick så långt att jag till slut tog ut en annan vetrinär för en "second opinion" och hästen blev utdömd direkt p.g.a. djurskyddsskäl (hade mkt stark puls och bevisligen ont trots en mkt lång behandlingsperiod).

Det är väldigt svårt att vara "djävulens advokat" då det gäller ens mkt lovande och älskade tävlingshäst. Men när man ser hur den lider och inte blir bättre trots långvarig behandling så måste man komma till något sorts beslut.
Jag känner dock fortfarande ett förtroende för vetrinären då den verkligen satsade och försökte hjälpa hästen (trots att det tyvärr inte hjälpte).

Detta har dock gjort att jag har ett symboliskt livvärde på mitt föl samt extra vetrinärvård. Märker jag att det går för långt en gång till kan jag själv ta beslutet att avsluta hans lidande utan att behöva vänta på en utdömning. Jag skiter helt enkelt i pengarna bara han slipper ha ont!

Extra vetrinärvård är däremot utmärkt eftersom man kan ge hästen den bästa vården utan att ekonomiska förhållanden sätter stopp.

 

[Alexandra_W]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

*delvis KL*

Alltså, jag undrar hur vissa anser veterinärerna ska bete sig för de ska vara nöjda?

Om veterinären INTE gör en undersökning med motiveringen 'jag känner mig inte säker på hur man gör/tillräckligt erfaren' och remitterar till klinik så får de skit för DET för att djuräg 'tvingades' åka till klinik för ngt som skulle kunnat skötas hemma.

Om de GÖR undersökningen/åtgärden, och ngt går snett och djuräg får reda på att veterinären är oerfaren, då är DET fel att vet gjorde något 'för första gången'

Om de ringer och frågar, då är de osäkra och kan inte sitt jobb.

Som jag brukar säga när folk tycker 'men du, du borde ju bli veterinär, varför blir du inte det?' så - jag skulle bli en skitdålig veterinär, för jag skulle inte klara av djurägarna. Jag skulle bli klassad som arrogant och elakt är jag rädd..

 

[TantEster]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Ojsan, veterinärer kan alltså inte vad tuppsteg är! Det hade jag inte en aning om! Och inte klinikveterinären på Strömsholm heller uppenbarligen!
Det var nyheter för mig, men man lär sig ngt nytt varje dag!

Jag skrev först ett utförligt svar till dig där jag försökte ge svar på dina frågor och belysa problemet ur en annan synvinkel. Men så läste jag Marnas inlägg och plötsligt kändes det inte så intressant längre... Du har din uppfattning klar och jag orkar inte bry mig. För dig är jag en veterinär = inkompetent idiot. Hos mig hamnar du helt enkelt i facket för spam.

 

[TantEster]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

 

[shlubberdubb]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

En gång i mitt liv har jag varit missnöjd med en veterinär. Jag var väl 12 eller nåt och tre skitar hög. Vi transporterade mitt sto till hingststationen för betäckning. Stationsvet (en väldigt välrennomerad sådan som var en av de veterinärer som införde insemination i landet) lämnades att kontrollera hästen i seminspiltan (som det numera heter) medans vi trampade runt hingststationen och letade upp lämplig fader till ev framtida föl. Jag kommer runt hörnet och ser hur stationsvet drar ut en kanyl ur - håll i er nu - blygdläppen på hästen. Blev fullständigt rasande och vrålade på veterinären så det hördes över hela nejden. (okej, jag spruträdd så det gjorde väl inte saken bättre. Inte heller att hästen var veterinärrädd och står i seminspilta). Jag vart fly förbannad.

Hans resonemang var att hästen var inte inne i full brunst och detta skulle påskyndas med den hormonspruta han just gett henne. Det sket jag blanka sjutton i. Vad som gjorde mig förbannad var att han överhuvudtaget behandlade en häst med hormoner eller whatnot på eget bevåg utan att först konsultera ägarna, d.v.s mig och mina föräldrar. Det andra var att han satte kanylen i blygdläppen för att han var så sabla lat att han inte kunde gå och sätta den i halsen. Hästen var inte spruträdd, bara vet rädd. Att han råkade vara en av landets bästa veterinärer bekom mig inte ett smack.

Fram till hans pension tålde han mig inte. Jag förmodar att han inte uppskattade att bli utskälld av en liten parvel framför hingsthållare och andra stoägare. Sist jag sprang på honom var han ute hos oss för att kolla tänder på ett par hästar. Det var mitten 90-talet. Alltså dryga 20 år senare. Det var knappt han kunde hälsa på mig. Jag såg i ansiktet att han helst ville ta strypgrepp på den där lilla tösen som hade gjort honom till åtlöje. Jag ansåg det vara bäst att lämna honom med syster yster och hästarna innan han stoppade upp raspen i mig någonstans dr solen inte skiner och på tvären.

Övriga veterinärer i området var mina gudar. Speciellt en som tyvärr inte lever längre. Jag ångrar så att jag inte gick hem till honom på fika efter hans pension. Lärde mig mycket av den mannen. Ibland när han kom så lämnade han över lite litteratur från sina universitetsstudier. Han gjorde att jag ville bli veterinär.

Den senaste guden är numera i pension. Honom SKA jag ringa och bjuda på fika. Det var inte många som gillade honom här för han var alltid så stressad. Många tappade hakan när de fick veta att han ibland stannade på fika om han hade tid. Även han var på mig så sent som för ca 10 år sedan att jag skulle ta upp studierna. Jotack, jag skulle väl bli klar straxt före pensionsåldern.

Och nuvarande vet är bara ljuvlig. Låter en vara med och känna själv på saker. Lite som den första, delar med sig av kunskaperna för att man ska kunna vara en bättre djurägare och för att de gillar sitt jobb och är stolta över det. Så ser jag det.

 

[Lickety]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

*delvis KL*

Alltså, jag undrar hur vissa anser veterinärerna ska bete sig för de ska vara nöjda?

Om veterinären INTE gör en undersökning med motiveringen 'jag känner mig inte säker på hur man gör/tillräckligt erfaren' och remitterar till klinik så får de skit för DET för att djuräg 'tvingades' åka till klinik för ngt som skulle kunnat skötas hemma.

Om de GÖR undersökningen/åtgärden, och ngt går snett och djuräg får reda på att veterinären är oerfaren, då är DET fel att vet gjorde något 'för första gången'

Om de ringer och frågar, då är de osäkra och kan inte sitt jobb.

Och så undrar djurägarna varför kliniskt arbetande veterinärer är som de är? Ja, de skulle nog inte stå ut så länge om de tog åt sig av allt ovanstående.

 

[Forest Autumn]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

Jag har full förståelse för att det nog inte är lätt att vara veterinär alla gånger och håller helt med AW.
Jag har bara reagerat en gång över vår vetstation.
Det var för flera år sedan och med min förra häst. Hon hade problem med hovsprickor och blev plötsligt mkt halt. Veterinären som då kom ut var helt nyutexaminerad och visste inte alls vad det var för fel på hästen. Hon ringde en mer erfaren kollega men lyckades inte ställa ngn diagnos. Nästa dag kom hennes kollega, en mkt duktig häst veterinär, ut till oss. Det tog inte honom många minuter att konstatera att hästen hade fått en infektion och att hon måste köras till klinik. (På kliniken konstaterade de sedan att hon hade hålväggar och det skar bort delar av hovväggen. Jag minns inte helt exakt.)
Men jag minns att jag reagerade lite på att vi fick betala för båda veterinärerna som kom ut. Jag tyckte inte att det var så konstigt att hon inte visste vad det var för fel. Det var naturligtvis bättre att ngn annan kom ut i stället. Men jag kan tycka att vi kanske inte skulle ha behövt betala för hennes besök den gången.

(Jag har annars inte alls ngt emot denna vet. Hon är mkt trevlig och arbetar kvar på samma ställe idag och har under åren varit ute hos oss några gånger.)

 

[Krims]

Sv: Missnöjd med vetrinären?

delvis KL

Ofta är det ju en känslig situation, människor är i affekt, rädda, stressade, ledsna etc. när deras djur är sjuka och jag har full förståelse för det. Som veterinär kommer man då som den som kan rätta till allt och som har allt under kontroll. Man försöker ge ett säkert intryck fast man i vissa situationer bara är en liten rädd skit inombords. Jag vill inte att mina patienter skall lida, jag vill inte att de skall dö. Jag vill kunna komma dit och behandla och åka därifrån med ett friskt djur bakom mig. Många gånger är det så men långt ifrån alltid.

Hästen med svag feber som inte vill ge sig, man har gått igenom varenda millimeter av hästen kropp med sina händer, stoppat slangar, lampor, armar, mätinstrument i alla öppna håligheter och fortfarande ingenting. Man tar ett blodprov och åker därifrån som en usel veterinär som dessutom utsatte Brunte för lidande med sina undersökningar och inte "hittade hon nåt heller".

Kossan man kämpat med i fyra timmar som man slutligen bara har valet att hämta bultpistolen och lämna djurägren med en saftig räkning och en död ko.

Den upprörda stallägaren i telefon som skriker åt mig då jag inte kan ställa exakt diagnos via telefon på en häst som enligt uppgift har "lite feber". Jag får inte komma dit eftersom hon inte får tag på ägaren.

Alla jävla döda föl och kalvar där man kommer försent och inget kan göra annat än att rädda moderns liv.

Dett är ett axplock. Jag kan inte ta åt mig av allt som händer, av alla som jag inte kan rädda eller av djurägare som tar ut sin frustration och rädsla på mig. Men det har funnits dagar då jag stannat mitt i skogen och bara gråtit. Ja jag vet, jag är urusel som vet.

Saken är att de bra stunderna är långt många fler än de dåliga och det finns så många fantastiska djurägare därute och jobbet är faktiskt helt underbart för det mesta. Tyvärr så hörs de missnöjda mest. Men de nöjda och glada och trevliga sitter närmast och mer fast i minnet. Nu kommer jag nästan bara ihåg de glada stunderna från min tid som DV.