hollypolly
Trådstartare
Jag brukar inte skriva ofta här men vet att jag får bra svar det är så att jag känner mig ledsen för min pojkvän är otydlig mot mig och medvetet eller omedvetet saknar han empati åtminstone vad jag upplever. Jag har bland annat asperger och blir nervös och stressad när jag inte riktigt förstår. Min pojkvän säger ofta något och när jag frågar vad han menar säger han nej det var inget Idag ringde jag honom och frågade om jag skulle komma till honom och han svarade då att han var hos en kompis och jag svarade att då går det ju inte vi hörs sen och efter en kvart så skev han ett sms att han åker nu och då hade jag redan åkt hem och och då får jag inget svar på det.
Det är ofta liknande missförstånd mellan oss och jag får ångest ibland när han och jag träffats men mår självklart bra andra gånger när vi förstår varandra. Förutom att jag tror han han saknar lite empati eller har svårt att sätta sig in i att jag menar allvar med att jag behöver höra honom sätta ord på det han tänker så är han snäll och lugn ingen bråkig kille som en del andra.
Hur mycket ska man anpassa sig i ett bra förhållande? Är det okej att kräva att han ska förklara tydligare för mig vad han tänker? Är det bättre att gå skilda vägar när man har svårt att kommunicera? Jag blir dränerad på energi ibland men det beror inte bara på honom utan på att jag tömmer mig på all energi när vi umgås några dagar i sträck då blir jag så trött att jag gråter av trötthet när jag kommer hem.
Jag vet inte om det är mig det är fel på det kanske är så enkelt att han är van vid tjejer som inte tar åt sig så mycket som jag gör.
Han säger ofta att jag inte behöver ta åt mig och det inte är si eller så som han menar men det förstår ju inte jag.
Det är ofta liknande missförstånd mellan oss och jag får ångest ibland när han och jag träffats men mår självklart bra andra gånger när vi förstår varandra. Förutom att jag tror han han saknar lite empati eller har svårt att sätta sig in i att jag menar allvar med att jag behöver höra honom sätta ord på det han tänker så är han snäll och lugn ingen bråkig kille som en del andra.
Hur mycket ska man anpassa sig i ett bra förhållande? Är det okej att kräva att han ska förklara tydligare för mig vad han tänker? Är det bättre att gå skilda vägar när man har svårt att kommunicera? Jag blir dränerad på energi ibland men det beror inte bara på honom utan på att jag tömmer mig på all energi när vi umgås några dagar i sträck då blir jag så trött att jag gråter av trötthet när jag kommer hem.
Jag vet inte om det är mig det är fel på det kanske är så enkelt att han är van vid tjejer som inte tar åt sig så mycket som jag gör.
Han säger ofta att jag inte behöver ta åt mig och det inte är si eller så som han menar men det förstår ju inte jag.