Min kk hade sex med mig när jag sov

Kort sagt: Han är ett korkat jävla äckel.

Jag diskuterade faktiskt problematiken med hora och madonna med mitt ex (ur ett politiskt kontext). Han menade förstås att han inte höll på med sådant ;) Ändå kom det där lilla "Men du tycker ju om det". För som sexuellt tillgänglig så finns det inga nyanser. Då är du bara tillgänglig. Alltid och jämt.

Fy fan!
Kort sagt: Han är ett korkat jävla äckel.

Jag diskuterade faktiskt problematiken med hora och madonna med mitt ex (ur ett politiskt kontext). Han menade förstås att han inte höll på med sådant ;) Ändå kom det där lilla "Men du tycker ju om det". För som sexuellt tillgänglig så finns det inga nyanser. Då är du bara tillgänglig. Alltid och jämt.

Fy fan!

Tyvärr tänker han nog så som du skriver. Hittills hade jag ju alltid varit tillgänglig.
Jag kom nu på att han en gång sa att han var förvånad över att jag var så kåt. Jag kommer ihåg att jag tyckte hans kommentar var underlig. Vad menade han med det? Nu vet jag...
 
Brock Turners pappa är ju ett typiskt (vidrigt) exempel på det här: varför skulle en "20 minuters handling" leda till ett straff - han kan ju faktiskt förlora något då!? Och stackarn är så orolig så... :banghead:

Kom på att jag inte själv vill bidra till att ge bara skitstövlarna röst heller! Så för den som kan, vill och orkar (texten är stark, lång och plågsam) finns hennes egen berättelse längst ner i den här artikeln. (Finns säkert bättre källor, men det här är den jag har.)
 
Idag har funderat på den här tråden och på det ni skrivit. Ni hyllar mig som jag hade begått något hjältedåd typ (:o:p) och jag tror det kan göra att andra kvinnor som utsatts för något liknande känner att de måste vara starka eller göra si eller så. Jag tror att de kan känna att "Hon är stark, men jag skulle inte klara det.". (Jag har lite svårt att sätta ord på mina tankar.)
Jag ser inte styrka som något specifikt agerande på det sättet.

Det finns de som reagerar på våldtäkter och övergrepp med djupa depressioner, PTSD osv, styrka kan då vara att ha klarat av ännu en dag vid liv. Styrka kan vara varje gång man ser att ansvaret ligger på förövaren, trots att samhället så gärna placerar den på offret. Styrka kan vara att söka hjälp, tex genom att skriva en tråd på buke. Styrka kan vara att inte skämmas, eller att skämmas men fortsätta ändå. Trots att det är tungt. Bara att försöka gå vidare är starkt.

Du är stark, men det har som jag ser det mindre med ditt agerande att göra, där finns inga rätt eller fel bara sådant som kan få en individ att må bättre eller sämre, och mer att göra med att det du blivit utsatt för kräver styrka att bearbeta och det är ju precis det du gör här i tråden.

Hade någon startat en tråd om hur hen försökte få vardagen att gå ihop efter våldtäkt eller övergrepp, någon som kanske inte lyckats med att från dag ett se lika klart på det som hänt som du gör här, då hade jag sett styrkan i den kampen också. Man kan vara stark fast man är vilse.
 
@Myblackcat
Du vet, genom att starta den här tråden fick du mig för första gången att erkänna öppet vad som hände med mig. Min partner har vetat om det (mest för att det är han som tagit hand om mig efteråt), men i övrigt har jag inte förmått att säga något om det.

För att han ju är en snäll kille. Jag vill inte att folk ska tycka illa om honom. Det var inte så farligt. Det var nog bara jag som överreagerade. Det blev ett missförstånd. Jag måste ju ha gett någon form av signaler. Vi hade ju sex redan innan. Jag är ju mer erfaren än honom. Det är nog mitt fel. Jag borde ha varit tydligare. Jag borde ha tyckt om det. Jag tyckte ju om att ha sex med den här personen, självklart borde jag ha tyckt om det.

Men det gjorde jag inte. Tack vare dig har jag slutligen lyckats sätta ord på det inför mig själv. Och bara där har du gjort något som jag vill ge dig en eloge för. Du har lyckats sätta ord på det vi inte talar om.

Nu blir jag tårögd.

En fråga bara, är det din nuvarande kille du pratar om?
 
Jag ser inte styrka som något specifikt agerande på det sättet.

Det finns de som reagerar på våldtäkter och övergrepp med djupa depressioner, PTSD osv, styrka kan då vara att ha klarat av ännu en dag vid liv. Styrka kan vara varje gång man ser att ansvaret ligger på förövaren, trots att samhället så gärna placerar den på offret. Styrka kan vara att söka hjälp, tex genom att skriva en tråd på buke. Styrka kan vara att inte skämmas, eller att skämmas men fortsätta ändå. Trots att det är tungt. Bara att försöka gå vidare är starkt.

Du är stark, men det har som jag ser det mindre med ditt agerande att göra, där finns inga rätt eller fel bara sådant som kan få en individ att må bättre eller sämre, och mer att göra med att det du blivit utsatt för kräver styrka att bearbeta och det är ju precis det du gör här i tråden.

Hade någon startat en tråd om hur hen försökte få vardagen att gå ihop efter våldtäkt eller övergrepp, någon som kanske inte lyckats med att från dag ett se lika klart på det som hänt som du gör här, då hade jag sett styrkan i den kampen också. Man kan vara stark fast man är vilse.

Vad fint du skriver :heart.
Du verkar vara en speciell person med insikter som de flesta människor inte har. Du måste vara otroligt stark för att stå ut i den här korkade världen ;).
 
Vad fint du skriver :heart.
Du verkar vara en speciell person med insikter som de flesta människor inte har. Du måste vara otroligt stark för att stå ut i den här korkade världen ;).
Ja det är besvärligt men jag kämpar på. ;) :D

Allvarligt talat, jag tror jag har de insikter/åsikter jag har helt enkelt för att jag ägnat mycket tid åt att fundera över det, säkert delvis för att jag som många andra utsatts för våldtäkter, trakasserier och övergrepp (dock inte just det du och flera andra här råkat ut för, med våldtäktsmän som ger sig på en när man sover, vilket gör att jag känner mig lite tursam faktiskt) och slagits med tankar om skuld, agerande, det att gå vidare, vardagen i det sexistiska samhället och allt det.

Varje liv kräver nog styrka på sitt sätt, men visst är det svårt för oss alla när världen ser ut som den gör. Och tack för de fina orden! :heart
 
Tyvärr tänker han nog så som du skriver. Hittills hade jag ju alltid varit tillgänglig.
Jag kom nu på att han en gång sa att han var förvånad över att jag var så kåt. Jag kommer ihåg att jag tyckte hans kommentar var underlig. Vad menade han med det? Nu vet jag...
Alltså.. vilken jävla typ.. "förvånad"! Att han inte själv hamnade i ett läge då där han började fundera över vad han pysslade med, om han blir förvånad över att någon han vill ha sex med faktiskt blir kåt... :banghead: :banghead: :banghead:
 
Ja det är besvärligt men jag kämpar på. ;) :D

Allvarligt talat, jag tror jag har de insikter/åsikter jag har helt enkelt för att jag ägnat mycket tid åt att fundera över det, säkert delvis för att jag som många andra utsatts för våldtäkter, trakasserier och övergrepp (dock inte just det du och flera andra här råkat ut för, med våldtäktsmän som ger sig på en när man sover, vilket gör att jag känner mig lite tursam faktiskt) och slagits med tankar om skuld, agerande, det att gå vidare, vardagen i det sexistiska samhället och allt det.

Varje liv kräver nog styrka på sitt sätt, men visst är det svårt för oss alla när världen ser ut som den gör. Och tack för de fina orden! :heart

Tråkigt att höra att du blivit utsatt för dessa hemska brott. Jag tror dock inte det bara är dina erfarenheter som gjort dig klok. Jag har läst vad du skrivt i andra trådar och du är grym på att diskutera och formulera dig. You rock!
 
Tråkigt att höra att du blivit utsatt för dessa hemska brott. Jag tror dock inte det bara är dina erfarenheter som gjort dig klok. Jag har läst vad du skrivt i andra trådar och du är grym på att diskutera och formulera dig. You rock!
Det värmer att läsa det! :heart

Något din tråd får mig att tänka på är övergrepp från närstående, sådär generellt, och hur svårt det kan vara att inse vad som hänt. Jag tänker att det kanske var tur att ni träffats runt 6 gånger och inte mer, jag tänker att ju närmare man kommer desto svårare kan det bli att förstå.

Jag kunde relativt tidigt tex se de våldtäkter jag utsatts för av bekanta som just våldtäkter, dels fanns det vissa typiska inslag av våld och tvång men det var dessutom just bekanta som var förövare och jag kunde utan några större problem se dem som förövare. De tillhörde inte min innersta krets, jag hade förstås inte trott att de skulle göra något sådant, det kom som en chock, men ganska snart såg jag klart på det och smärtan låg bara i vad de hade gjort och inte vilka de var eller vilken relation de hade till mig.

Helt annorlunda var det de gånger jag utsatts för övergrepp och övertramp av vänner och människor i nära relationer, det är de händelserna som tråden får mig att tänka på. Jag ville absolut inte inse att de gjort något allvarligt mot mig, att de kört över mig på samma sätt som de som hade våldtagit mig hade kört över mig, det kunde de ju inte göra? De gillade mig, de tyckte om mig och respekterade mig, det kunde inte vara övergrepp. Kort sagt så behövde jag dem, det var åtminstone vad jag trodde, jag vägrade acceptera det som hänt.

Nu när jag tänker på det var det nog efter ett av dessa tillfällen som en viss person här på buke (retoriskt) frågade något i stil med "Vilken respekt tror du den människan har för dig som person, som gör något sådant?" Mitt svar var då ett undvikande "Ingen är perfekt, jag är inte heller perfekt" eller liknande. En total förnekelse av personens ansvar och ett bagatelliserande.
Det som hade hänt vid just det tillfället och som vår konversation rörde var att jag hade berättat för en annan vän, som jag betraktade som en nära vän, att jag hade blivit våldtagen av en bekant. Min vän var inledningsvis förstående men efter jag hade berättat och fortfarande var upprörd gjorde han sexuella närmanden och förde bl a upp fingrar i mig. Jag stoppade honom efter det, jag hade ingen lust och kunde inte låta honom gå längre. Såhär några år senare tycker jag det var fel, det var omöjligt för honom att missa att jag var ett vrak och det han gjorde fick mig inte att må bättre, men där och då ville jag absolut inte förlora mina vänner och lät allt möjligt passera utan att se det för vad det var eftersom det handlade om människor som stod mig nära.
 
Skrämmande läsning och man undrar bara hur dessa män fungerar, vad är det för fel i deras skallar ?
Varför förgriper de sig på kvinnor, även om man haft sex kvällen innan ?
Forskar ingen på detta beteendet ? Är det internet porr som sätter griller i deras förvridna skallar eller ?
 
Skrämmande läsning och man undrar bara hur dessa män fungerar, vad är det för fel i deras skallar ?
Varför förgriper de sig på kvinnor, även om man haft sex kvällen innan ?
Forskar ingen på detta beteendet ? Är det internet porr som sätter griller i deras förvridna skallar eller ?

Om nu internet vore boven skulle övergrepp vara en ny företeelse. Det är det inte.

"Han drar dig i håret för han tycker om dig" är väl ungefär när man i många fall grundlägger många mäns gränslösa beteende.
 
Jag läser nu en bok som heter Flickan och skammen av Katarina Wennstam.
Den handlar om kvinnlig sexualitet och den snedvridna synen som finns i samhället.
(Samma syn som har funnits i årtusenden)
Rekommenderar boken.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga. Problemet är att jag sen typ...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
14 138
Senast: Svartkatt
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
8 386
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 855
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp